A
Atalantha
Jag har länge dragit mig för att starta denna tråden, men måste få lite tips.
Jag har en travare på 18 år som har spatt. Han har haft den länge (sedan födsel eller som unghäst) och klarar ridning utan problem, men bör undvika träning på böjda spår. Vi rider i skogen, gör lite små träningsövningar där. Passar oss perfekt då han slipper böjda spår och jag älskar att träna i skogen.
Hästen har viktproblem pga tumör på sköldkörteln (godartad) men aldrig så att han är i dålig hälsa!
Saken är den att efter att han fick en kortare vintervila för något år sedan, så har VARENDA igångsättning gått emot oss! Är det inte lösa skor så är det skor som åkt av. Är det inte det så är det insektsbett vid sadelgjorden eller regnskållor på ryggen. Är det inte det så har han gått ner i vikt osv. Vissa gånger har även berott på bristande motivation från min sida, där står jag nu.
Jag brukar (nuförtiden, sedan ca 3 år tillbaka) promenera honom i början av igångsättningen, för jag tycker jag är för tung för att sitta på en omusklad häst (framför allt om den har spatt). Efter att ha promenerat/tömkört i ca 3 veckor växlar jag mellan ridning och promenader, sen utökar jag tills han är musklad nog att jag kan rida varje dag. Jag vet inte vad jag väger, men tror 80-85 kg, är 175 cm lång. Hästen är 160 cm av grövre typen (se bilder på länken längst ner) Jag håller för tillfället på att gå ner i vikt, ju lättare ryttare desto mer skonsamt lär det ju vara för hästen.
Måste också tillägga att pållen har "för korta muskler på baksida underarm" vilket gör att han vissa gånger inte rätar ut knäet ordentligt. Han stretchas varje dag och det ger goda resultat.
Men efter all promenering har jag blivit så less! Jag tycker det är så trist att promenera eller tömköra numera! Januari 06-juni 09 red och promenerade jag själv i stort sett varje gång. Ca 2 ggr i månaden hade jag sällskap av min dåvarande shettis skötare. I juni flyttade jag in till stan (bodde på gård innan) och fick då ridsällskap. Men var tvungen att flytta pga kontraktsändring i slutet av september och står nu i nuvarande stall. Även där är det jag och en till, varav den andra tjejen rider på morgonen, då jag inte kan. Hon tränar även vilket gör att antingen hindrar jag henne eller så får hon rida iväg från mig. Så det blir ensamt promenerande igen..
Jag hittar inte motivationen!!! Den är bortblåst! Min häst behöver verkligen röra på sig och hålla igång, men jag vill verkligen inte. Jag ÄLSKAR att åka till stallet och pyssla, mysa, fixa och dona, men promenaderna tar verkligen emot. Detta gör att istället för att promeneras 6 dagar i veckan blir det kanske 3-4, om jag tvingar mig själv. Hästen verkar också ha tappat motivationen. Han ÄLSKAR att få trava och galoppera under ryttare, men alla igångsättning om och om igen leder till att han knappt fått trava Jag är väldigt försiktig med igångsättningar, vet att detta är ett påfrestande stadie för spatthäst.
Hjälp mig, snälla? Kalla mig dum, men jag litar inte på en medryttare jag inte känner. Har haft några medryttare till honom som gjort sådana fel att jag komma inte det närmsta kunna lita på någon igen
Hjälp!
Vad kan jag göra för att hitta motivationen?
Är jag för tung för min häst även om han är musklad?
Vet sa att jag kunde rida som vanligt med knäet, gärna med långa steg, men vågar jag det med tanke på min vikt?
Hur länge hade ni promenerat innan ni hade suttit upp, om ni hade min häst och min vikt?
Kan tilläggas att jag skrittar fram och av från marken. Hoppar inte upp förrän efter ungefär 10 minuter.
Snälla, om ni ska säga någonting om min vikt, säg det gärna snällt. Arbetar med dåligt självförtroende, och trycks lätt ner!
Och många kanske undrar varför jag oroar mig över vikten nu och inte innan. Det vet jag inte själv faktiskt. Innan hölls han igång 6-7 dagar i veckan och var ganska fint musklad, kanske är det därför.
Bilder på olika tillfällen:
http://Buke.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&t=1257462001&id=422308511
Jag har en travare på 18 år som har spatt. Han har haft den länge (sedan födsel eller som unghäst) och klarar ridning utan problem, men bör undvika träning på böjda spår. Vi rider i skogen, gör lite små träningsövningar där. Passar oss perfekt då han slipper böjda spår och jag älskar att träna i skogen.
Hästen har viktproblem pga tumör på sköldkörteln (godartad) men aldrig så att han är i dålig hälsa!
Saken är den att efter att han fick en kortare vintervila för något år sedan, så har VARENDA igångsättning gått emot oss! Är det inte lösa skor så är det skor som åkt av. Är det inte det så är det insektsbett vid sadelgjorden eller regnskållor på ryggen. Är det inte det så har han gått ner i vikt osv. Vissa gånger har även berott på bristande motivation från min sida, där står jag nu.
Jag brukar (nuförtiden, sedan ca 3 år tillbaka) promenera honom i början av igångsättningen, för jag tycker jag är för tung för att sitta på en omusklad häst (framför allt om den har spatt). Efter att ha promenerat/tömkört i ca 3 veckor växlar jag mellan ridning och promenader, sen utökar jag tills han är musklad nog att jag kan rida varje dag. Jag vet inte vad jag väger, men tror 80-85 kg, är 175 cm lång. Hästen är 160 cm av grövre typen (se bilder på länken längst ner) Jag håller för tillfället på att gå ner i vikt, ju lättare ryttare desto mer skonsamt lär det ju vara för hästen.
Måste också tillägga att pållen har "för korta muskler på baksida underarm" vilket gör att han vissa gånger inte rätar ut knäet ordentligt. Han stretchas varje dag och det ger goda resultat.
Men efter all promenering har jag blivit så less! Jag tycker det är så trist att promenera eller tömköra numera! Januari 06-juni 09 red och promenerade jag själv i stort sett varje gång. Ca 2 ggr i månaden hade jag sällskap av min dåvarande shettis skötare. I juni flyttade jag in till stan (bodde på gård innan) och fick då ridsällskap. Men var tvungen att flytta pga kontraktsändring i slutet av september och står nu i nuvarande stall. Även där är det jag och en till, varav den andra tjejen rider på morgonen, då jag inte kan. Hon tränar även vilket gör att antingen hindrar jag henne eller så får hon rida iväg från mig. Så det blir ensamt promenerande igen..
Jag hittar inte motivationen!!! Den är bortblåst! Min häst behöver verkligen röra på sig och hålla igång, men jag vill verkligen inte. Jag ÄLSKAR att åka till stallet och pyssla, mysa, fixa och dona, men promenaderna tar verkligen emot. Detta gör att istället för att promeneras 6 dagar i veckan blir det kanske 3-4, om jag tvingar mig själv. Hästen verkar också ha tappat motivationen. Han ÄLSKAR att få trava och galoppera under ryttare, men alla igångsättning om och om igen leder till att han knappt fått trava Jag är väldigt försiktig med igångsättningar, vet att detta är ett påfrestande stadie för spatthäst.
Hjälp mig, snälla? Kalla mig dum, men jag litar inte på en medryttare jag inte känner. Har haft några medryttare till honom som gjort sådana fel att jag komma inte det närmsta kunna lita på någon igen
Hjälp!
Vad kan jag göra för att hitta motivationen?
Är jag för tung för min häst även om han är musklad?
Vet sa att jag kunde rida som vanligt med knäet, gärna med långa steg, men vågar jag det med tanke på min vikt?
Hur länge hade ni promenerat innan ni hade suttit upp, om ni hade min häst och min vikt?
Kan tilläggas att jag skrittar fram och av från marken. Hoppar inte upp förrän efter ungefär 10 minuter.
Snälla, om ni ska säga någonting om min vikt, säg det gärna snällt. Arbetar med dåligt självförtroende, och trycks lätt ner!
Och många kanske undrar varför jag oroar mig över vikten nu och inte innan. Det vet jag inte själv faktiskt. Innan hölls han igång 6-7 dagar i veckan och var ganska fint musklad, kanske är det därför.
Bilder på olika tillfällen:
http://Buke.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&t=1257462001&id=422308511