För dålig?

[PonnyMajsan]

Hej! Jag är ganska osäker som ryttare och är rädd för att inte vara tillräckligt bra. Jag red på ridskola i två år och sedan hade jag en foderhäst i ett år. Vi letar nu efter en ny häst som ska vara lugn, snäll och okomplicerad. Jag har hittat en häst som verkar passar mig men är rädd för att jag inte är tillräckligt bra. Jag vill gärna lära mig mer och utvecklas så en välutbildad häst är vad jag letar efter men är som sagt rädd för att jag inte ska vara tillräckligt bra och att ingen vill sälja en häst till mig. Jag är också orolig för provridningar eftersom att jag är rädd för att göra något fel osv. Hur hade ni gjort?

 

[Lager]

Hej! Jag är ganska osäker som ryttare och är rädd för att inte vara tillräckligt bra. Jag red på ridskola i två år och sedan hade jag en foderhäst i ett år. Vi letar nu efter en ny häst som ska vara lugn, snäll och okomplicerad. Jag har hittat en häst som verkar passar mig men är rädd för att jag inte är tillräckligt bra. Jag vill gärna lära mig mer och utvecklas så en välutbildad häst är vad jag letar efter men är som sagt rädd för att jag inte ska vara tillräckligt bra och att ingen vill sälja en häst till mig. Jag är också orolig för provridningar eftersom att jag är rädd för att göra något fel osv. Hur hade ni gjort?

Hur fick du tag i den förra foderhästen? Jag antar att du provred den.

Ytterst få ryttare är "tillräckligt bra" i betydelsen att de verkligen alltid rider hästarna i balans utan att någonsin störa eller göra fel. Det ska till en verklig elitryttare för det.

Vid provridningen så kanske du gör en massa fel... så är det ju att provrida, du vet aldrig riktigt hur hästen funkar förrän du redan sitter i sadeln. Det går inte att skydda sig emot.

Alternativet är att fortsätta på ridskola ett tag tid - det kanske vore bra? Vill du ändå söka ny foderhäst/egen häst så var öppen med hästägaren och säg att du är osäker etc - men att du kommer att rida för tränare för att få hjälp (det tar jag för givet att du planerar).

En ödmjuk inställning, tränarhjälp, stöd i stallet, och en snäll äldre häst. Det är ett bra recept.

 

[karamelldrottningen]

Hej! Jag är ganska osäker som ryttare och är rädd för att inte vara tillräckligt bra. Jag red på ridskola i två år och sedan hade jag en foderhäst i ett år. Vi letar nu efter en ny häst som ska vara lugn, snäll och okomplicerad. Jag har hittat en häst som verkar passar mig men är rädd för att jag inte är tillräckligt bra. Jag vill gärna lära mig mer och utvecklas så en välutbildad häst är vad jag letar efter men är som sagt rädd för att jag inte ska vara tillräckligt bra och att ingen vill sälja en häst till mig. Jag är också orolig för provridningar eftersom att jag är rädd för att göra något fel osv. Hur hade ni gjort?

Kanske fortsätta på ridskolan? 1-2 ggr i veckan? Vissa ridskolor har medrytteri när man blir tillräckligt bra som matchas med personlighet och häst. Alltså runt 12-år och uppåt

 

[Efwa]

Om jag ser till mig själv skulle jaginte ha några problem med att ha någon medryttare som var osäker och "dålig" på att rida. Huvudsaken är att personen är ärlig med det och inte använder metoder som inte är snälla men jag antar att "dålig" på att rida mer beskriver att du inte kommit så långt.

Jag har ju en fantastisk häst som är lugn och säker samt bra nybörjarhäst. I stort sett kan vem som helst ut och rida på honom.
Den som rider honom får ta ut instruktör och sådant om de vill. Det är ju de hästarna som ska lära Er som är osäkra.

Jag tror som @Lager säger...är man bara ärlig och ödmjuk så kan jag inte se det som ett problem.

 

[akleja]

Osäkerhet och hästar är tyvärr en dålig kombination. Det finns hästar som accepterar osäkra ryttare och människor men ofta blir det trassel. Det är ju inte provridningen som är problemet utan vad som händer när du fått hem hästen och haft den några månader. Två år på ridskola och ett år med foderhäst är ganska lite.

Så jag skulle rekommendera att du fortsätter att utbilda dig genom att ta mycket hjälp med nya hästen på något sätt. Ett sätt är att bli medryttare på en trevlig pålle (som @Efwa föreslår) där du har en ägare som hjälper till att hålla koll på hästen och som du kan lära dig av. Andra alternativ är att köpa en häst tillsammans med en mer rutinerad kompis, eller ha ett avtal med en tränare redan från början som hjälper dig att provrida och sedan tränar hästen och ger dig lektioner på den ett par gånger i veckan. Eller skaffa en rutinerad medryttare från början.

Vi ser tyvärr ofta inlägg om folk som köpt hästar och fått en massa problem här på Buke så varför inte vara lite smart från början? Tyvärr händer det att vänliga hästar uppfattas som små monster av de nya ägarna. Och det händer tyvärr också att mindre vänliga hästar presenteras som 'lugna och trygga' av säljare som behöver bli av med dem Så ta hjälp redan när du letar häst!!

 

[Forest Autumn]

Jag håller med övriga dom har svarat, två år på ridskola och ett år med foderhäst är inte så lång tid. Det är också oftast betydligt enklare att rida en ridskolehäst på en ridlektion i ett ridhus än att ensam rida en privathäst. Det senare kräver att man är ganska säker på att hantera och rida hästar i olika sammanhang.

Jag hade fortsatt rida på ridskolan och letat efter en medryttarhäst i ett stall där man kan rida tillsammans med andra.

 

[Neia]

Håller med @Efwa

Var bara ärlig och det ska vara roligt att lära sig rida. Jag slutade på ridskola efter tre år för jag tyckte jag kom ingenstans, blev fodervärd till en svårriden häst som var är och var rädd för sin egen skugga men lärde mig mer med den hästen under en sommar än sista året på ridskolan..
Har min egen nu dock.i samma stall.
Tar man bara hjälp av tränare och folk runtomkring så tycker jag att man inte ska vara så jäkla rädd för att bli fodervärd eller köpa egen. Det är ju där man lär sig det mesta..

Så mina tips är var ärlig, öppen och ödmjuk. Hur du än väljer att göra
Det var så jag fick min häst. Jag fick inte köpa henne för att jag var en jätteduktig ryttare.

 

[Knasibas]

Jag har ridit i 15 år och jag har också prestationsångest nu när jag provrider hästar. Det är ett gott tecken på ett sätt, att man inte tror man är "störst, bäst och vackrast". Om du behandlar hästen på ett trevligt sätt, är ärlig om din förmåga och har hjälp tillgänglig om (när) det behövs så räcker det långt.

 

[spinxx]

Jag har haft flera egna hästar och tycker fortfarande att det är jobbigt att provrida andras hästar. Speciellt om det är duktiga tävlingshästar som kräver lite finess.
Jag hade ett uppehåll från hoppning i fem år och skulle efter det köpa hopphäst. Jag tyckte att det var jättejobbigt att hoppa okända hästar när jag själv var så ringrostig.
Jag var i flera fina tävlingsstall utomlands och träffade duktiga hästmänniskor som alla skulle titta på mig när jag provade hästar skitjobbigt.
Jag hade med mig en duktig vän som provhoppade flera hästar åt mig, hon vet precis hur jag vill att det skall kännas.. Så jag kunde lösa det på det sättet.

Annars säger jag som alla andra här, om du nu skall ha egen häst, eller medryttarhäst eller vad det nu är du skall provrida så är det viktigaste att du är ödmjuk och ärlig.
Du har inte mycket erfarenhet, så du skall lära dig tillsammans med hästen.
Så länge hästen ägare vet om det så tror jag inte att det är några problem,

Hoppas du hittar en bra, ny kompis!

 

[Lavinia]

Hej!

Jag håller typ med dig. Jag har många gånger hellre en medryttare som inte tycker att hen är bäst i världen och har vett att erkänna det än en som är jätteduktig och inte behöver lära sig mer. Viljan att utvecklas är betydligt mer viktig för mig än vad kunskap just nu är. Ödmjukhet och ärlighet väger mycket tyngre än kunskap, för kunskap kan man alltid utveckla, men inställning är betydligt svårare att ändra på.

Med det sagt skulle jag inte ta in en osäker medryttare på min nuvarande häst då häst är osäker i sig själv och blir farlig när hon måste bestämma (ja, hon har både sparkat och bitit osäker medryttare, men är världens snällaste bara man själv är säker på vad man vill). Min förra hade jag gärna osäkrare människor på, hon tog hand om sina ryttare och anpassade sig efter kunskap. Däremot hatade hon när "kunnigt folk" skulle "bestämma över" henne. Det var flera gånger vuxna människor inte kunde ta in henne från hagen för hon antingen frös fast, gick på bakbenen eller bockade som en galning hela vägen in. De lite osäkra 12-åringarna kunde leda in henne i pannluggen :-)

/Lavinia

Om jag ser till mig själv skulle jaginte ha några problem med att ha någon medryttare som var osäker och "dålig" på att rida. Huvudsaken är att personen är ärlig med det och inte använder metoder som inte är snälla men jag antar att "dålig" på att rida mer beskriver att du inte kommit så långt.

Jag har ju en fantastisk häst som är lugn och säker samt bra nybörjarhäst. I stort sett kan vem som helst ut och rida på honom.
Den som rider honom får ta ut instruktör och sådant om de vill. Det är ju de hästarna som ska lära Er som är osäkra.

Jag tror som @Lager säger...är man bara ärlig och ödmjuk så kan jag inte se det som ett problem.

 

[Efwa]

Hej!

Jag håller typ med dig. Jag har många gånger hellre en medryttare som inte tycker att hen är bäst i världen och har vett att erkänna det än en som är jätteduktig och inte behöver lära sig mer. Viljan att utvecklas är betydligt mer viktig för mig än vad kunskap just nu är. Ödmjukhet och ärlighet väger mycket tyngre än kunskap, för kunskap kan man alltid utveckla, men inställning är betydligt svårare att ändra på.

Med det sagt skulle jag inte ta in en osäker medryttare på min nuvarande häst då häst är osäker i sig själv och blir farlig när hon måste bestämma (ja, hon har både sparkat och bitit osäker medryttare, men är världens snällaste bara man själv är säker på vad man vill). Min förra hade jag gärna osäkrare människor på, hon tog hand om sina ryttare och anpassade sig efter kunskap. Däremot hatade hon när "kunnigt folk" skulle "bestämma över" henne. Det var flera gånger vuxna människor inte kunde ta in henne från hagen för hon antingen frös fast, gick på bakbenen eller bockade som en galning hela vägen in. De lite osäkra 12-åringarna kunde leda in henne i pannluggen :-)

/Lavinia

Jag tänker mig att din berättelse är anledningen till att vara ödmjuk och ärlig; för att få rätt häst till rätt ryttare.

 

[Lavinia]

mmm lite så.

I fallet med den osäkra visste jag inte då hur min pålla reagerade på osäkra människor, då hon aldrig haft nån sån innan. I min värld var hon världens snällaste häst och jag fattade ingenting när medryttaren berättade hur fröken betedde sig. Vi var båda överens om att det var bättre för alla om hon hittade en säkrare häst.

Jag tänker mig att din berättelse är anledningen till att vara ödmjuk och ärlig; för att få rätt häst till rätt ryttare.

 

[Gloria95]

Jag kan känna igen mig i att man inte tror att man är tillräckligt bra och är rädd för lite utav allt (åtminstonde kunde jag känna så ) Men för 7 månader sedan så köpte jag min allra första ponny, jag var super nervös inför provridningen men allt gick kanon! Vi passade bra ihop och han (ponnyn) hjälpte mig med sånt jag var rädd för. Han är en 20 årig d-ponny men fortfarande i sina bästa år, han verkar mycket yngre än vad som står i passet, haha Han var väldigt välutbildad och jätte snäll och hade tränat och tävlat på riktigt höga nivåer så han vet hur det mesta ska gå till! Han har starkt mitt självförtroende nåt enormt och lärt mig massa nya saker + att han är min allra bästa vän, vilket han alltid kommer va
En sån häst/ponny tror jag kan passa de allra flesta som inte vill tävla varje helg utan bara ha det mysigt och träna och tävla nån gång ibland. Leta efter en läromästare och ta kontakt med ägaren, berätta hur du känner och se vad hon/han tror om du skulle passa till just den hästen. Och inför provridningen, tänk då att det här är din dröm! Lycka till!

 

[Billy]

Hej! Jag är ganska osäker som ryttare och är rädd för att inte vara tillräckligt bra. Jag red på ridskola i två år och sedan hade jag en foderhäst i ett år. Vi letar nu efter en ny häst som ska vara lugn, snäll och okomplicerad. Jag har hittat en häst som verkar passar mig men är rädd för att jag inte är tillräckligt bra. Jag vill gärna lära mig mer och utvecklas så en välutbildad häst är vad jag letar efter men är som sagt rädd för att jag inte ska vara tillräckligt bra och att ingen vill sälja en häst till mig. Jag är också orolig för provridningar eftersom att jag är rädd för att göra något fel osv. Hur hade ni gjort?

Inte tillräckligt bra? Jämfört med vem? Jag tycker du ska vara ärlig när du pratar med en säljare och beskriva vad för häst du söker men inte utgå från att du är en dålig ryttare. Det handlar inte bara o ridningen när man har häst, det måste till så mycket annat och det kan du vara väldigt bra på. Ridningen kan man träna sig på. Så upp med hakan.