fölningspsykos?

SiZo

Trådstartare
Jag undar lite ang det då en bekant pratade om det häromdagen och jag insåg att jag inte har en anning om vad det är (mer än att märren försöker döda sitt föl)

Om det har hänt en gång, kommer det alltid hända då? (med andra ord ska/kan man ta föl på stoet igen?)

min mor som är utblidad på psykologi en hel del sa att det ofta beror på vad som har hänt i omgivningen på människor och att det igentligen inte är nåt fel på människan...

vad är era erfarenheter?
är det ärftligt?

jag sökte på google och fick noll träffar så därför startar jag en tråd...

berätta allt ni vet om det här! jag är mkt nyfiken!
 
Sv: fölningspsykos?

Jag har en kompis vars häst var mkt elak mot sitt första föl (om det var en psykos vet jag ej, kan hästar ha psykoser?), i allafall bestämde hon sig för att aldrig mer betäcka märren.
Flera år senare blev hon kontaktad av en person som så gärna ville ta en unge på märren då dom var ute efter stostammen. Min kompis tvekade länge, men gav till slut med sig och denna gång var märren en fantastisk moder :laugh:.
 
Sv: fölningspsykos?

Självklart finns det. Jag har haft ett sto som fick det. Hon hade en svår fölning och accepterade inte sitt föl när den väl var född. Hon sparkade och högg i ren förtvivlan efter det lilla stofölet.
Tur och väl kunde vi mjölka henne utan problem, så hon fick råmjölk och så mycket vi bara orkade med.

Men hon stod i boxen vid sidan om fölet och det var knappt att det gick.

Detta problem dyker upp, jag tror det har att göra med smärtorna, en del ston tar dom inte.
 
Sv: fölningspsykos?

Stod i ridsport om det för några år sedan. Det var ett sto som huggit o stampat ihjäl sitt föl. Slitit av örat på det o huggit det en massa. Hon var även mycket aggresiv mot den döda ungen när ägarna kom in i stallet.
Hon hade varit snäll när fölis kom o den hade fått äta o hon hade tvättat den...men sen vände det.
Kommer ihåg det så väl för det var bilder, plus att jag i samma veva väntade mitt första föl.
Antagligen kan väl ston få amningpsykos precis som vi människor o det har inget med stoet i sig att göra...alltså psyket utan ett hormon som egentligen ska gå över till bebben i mjölken men istället går upp i huvudet på mamman....Stoet behöver absolut inte reagera likadant vid nästa fölning.
 
Sv: fölningspsykos?

Självklart finns det. Jag har haft ett sto som fick det. Hon hade en svår fölning och accepterade inte sitt föl när den väl var född. Hon sparkade och högg i ren förtvivlan efter det lilla stofölet.
Tur och väl kunde vi mjölka henne utan problem, så hon fick råmjölk och så mycket vi bara orkade med.

Men hon stod i boxen vid sidan om fölet och det var knappt att det gick.

Detta problem dyker upp, jag tror det har att göra med smärtorna, en del ston tar dom inte.
Mitt sto betedde sig typ så i våras när hon födde sitt första föl. (Ska inte ha fler.) Fölet satt fast med ena frambenet bakslaget, och det tog låååång tid innan vi med gemensamma krafter fick ut henne. (Jag och stoet, alltså.) Jag drog och försökte hjälpa henne i 40 minuter, vet inte hur länge stoet hade försökt själv innan dess. När jag hittade henne var fölets huvud ute och hon var sjöblöt av svett och jättestressad, så hon borde ju ha hållt på ett tag. (Jag hade kollat hagen en timme innan, då var det lugnt.)

I alla fall, när fölet väl var ute efter den persen så försökte stoet trampa på henne, lät som en brunstig ko och sparkade mot henne när hon kommit upp och försökte dia. Första dygnet fick jag kolla dem non-stop så att bebisen skulle få äta och vara ifred från mammas tänder och sparkar, men sen dess har det funkat jättebra. Fölis är nu över 7 månader och mår hur bra som helst! :love:
 
Sv: fölningspsykos?

Jag har hört en del iakttagelser från erfarna arabuppfödare (med måååånga hästar) i främst USA. Självklart kan det finnas flera andra orsaker, som t ex en svår förlossning, men det man har lagt märke till är att om ett sto varit utsatt för det själv när hon föddes är sannolikheten mycket stor att hon gör likadant när hon själv får föl och att det ofta händer igen. Om det är ärftligt rent genetiskt eller bara är inlärt, så att säga, är väl svårt att bevisa.

Det finns dock vissa tecken på att det finns en genetisk sida av saken, eftersom det är betydligt vanligare inom vissa blodslinjer. Helegyptiska uppfödare sägs uppleva det betydligt oftare än andra, medan de som håller sig till strikt polska blodslinjer ytterst sällan stöter på det. Varför, kan man väl bara spekulera om.

Jag vet att man på de polska statsstuterierna, åtminstone förr i tiden, var väldigt hårda på vad man behöll för avel. Eftersom de hade dåligt med pengar, stora flockar att ta hand om och ont om personal är det väl troligt att ett sto som inte själv tog hand om sitt föl inte fick chansen att försöka igen. Man hade helt enkelt inte tid med sånt.

Carina på Silver Arabians
 
Sv: fölningspsykos?

Vårt sto som fick sitt första föl som 4-åring var hemsk mot sin fölunge ,bet och sparkade vi fick vara i boxen och övervaka dem under de två första veckorna och kunde inte släppa lös stoet i hagen alls de första veckorna för då sprang hon som en galning och försökte sparka ut fölet genom staketet och rusa i från henne. Men efter mycket lock och pock, godis när hon fick dia och gick i hagen med longerlina så accepterade hon plötsligt fölet och senare blev hon i stället en riktig hönsmamma som tillät fölet att dia tills hon var åring. Så det går att få det att vända men det kräver massor av tid och vilja.
Att aldrig straffa stoet är nog a och o tror jag annars blir hon nog ännumera avog mot fölet. Jag skulle inte tveka att betäcka henne igen, då jag tror detta i de flästa fall är engångshändelser.
 
Sv: fölningspsykos?

Jag minns att jag blev varnad att ta föl på mitt förra arabsto (av uppfödaren) eftersom hennes mamma till en början inte hade accepterat henne. Hon var första fölet och efterföljande fölungar var det aldrig några problem med tydligen. Nu blev det aldrig någon fölunge på mitt sto så jag vet inte hur hon hade betett sig i sin tur.

Ett annat arabsto hos en uppfödare jag jobbade åt var alltid aggressiv mot sina föl till en början men vände sedan till "normalt" beteende efter några (jobbiga) dygn. Döttrarna i sin tur var dock normala mammor så vitt jag vet.

Vi har själva haft ett welsh cobsto som inte var aggressiv mot sin fölunge men däremot likgiltig och ointresserad. Hon hade fått ett föl hos tidigare ägare men vi valde att inte ta fler på henne.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 31
  • Valp 2025
  • Hjälp!

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp