Skönt att inte vara blödig ensamJag är ju extremt blödig med alla mina hästar, så känner mig manad att svara
Arielles mamma som haft 3 föl hos mig (och ett sedan tidigare) har inte blivit särskilt stressad utan gnaggat i 1-2 dygn, då har vi dock endast separerat dom utom synhåll från varandra i början men de ha kunnat höra varandra, vilket nog leder till mera gnäggande. Men hon har ju alltid haft sina kompisar som hon gått med. Förra ägaren berättade dock att hon "sörjde" när första fölet blev såld, vilket är lite av anledningen till att jag avvänt mina föl gradvis och så sent som möjligt.
Harrys mamma blev ju jättestressad bara han kom utom synhåll, men jag tror det dels berodde på att han var sjuk och att hon märkte av det. När han dog så tog hon det mycket lugnare än jag varit rädd för.
Kommer du ha med mamman på transporten när du kör tillbaka Bansai till hans kompis? Det skulle nog jag göra, och ta ut henne där ett litet tag, lasta och så åka hem igen. Då tror jag hon kommer förstå att han är kvar där och inte bli särskilt stressad. Kan de vara utom synhåll för varandra nu utan att bli uppstressade? T.ex. om du släpper ut en i taget?
. Går det att göra mildare för dom båda så gör jag gärna det.Åh vad skönt att få leksällskap!Hämtade hem Arielles storasyster (3 år) i går, och lilla fröken tyckte det var super att äntligen få en ny lekkompis. De vuxna stona jagade iväg "nykomlingen" från flocken, men Ari gick iväg för att hänga med sin syster nästan direkt. Skönt att hon slipper vara ensam unghäst i flocken längre, tror och hoppast dessa två kommer ha riktigt kul tillsammans.
Visa bifogad fil 85540
Skönt att inte vara blödig ensam
Mamman är lugn när jag tar ut henne ensam, har börjat sätta igång henne och det går jättebra. Tar jag ut honom blir hon däremot orolig (men han är rätt så chill med det). Så, båda blir oroliga när den andra lämnar, men inte när de själva lämnar. B har jag i princip bara tagit ut en sväng utanför stallet utan mamma hittills.
Vad bra att du tog upp det där med flytten. Jag har funderat mycket på vad som är bäst. Vi har drygt 3,5 km till grannen dit B ska flytta. En tanke var att promenera dom dit tillsammans. Låta mamma vara där en liten stund och sen gå hem med henne. Om hon kan tänka sig att lämna då vill säga.. Just nu är dock underlaget för dåligt och hon är barfota så det är inte direkt ett alternativ just nu iaf.
Alternativ två tänkte jag som du skrev, köra båda och åka hem med henne sen. Hon är vanligtvis lättlastad men hon är också ganska smart så kanske vill hon inte lämna då..?
Bara köra honom tänkte jag först, men det känns så himla dramatiskt. Åka själv för första gången och samtidigt separera från mamma- det blir nog to much för mitt hjärta om inte annat
Åh vad skönt att få leksällskap!
Och har dom nästan exakt likadana strumpor?
(Vilken vy ni har!)
Ja det är en bra idé! Tror du har rätt i att hon blir mindre stressad om hon vet vart han är. Dom är ju inte dumma, och hon bodde ju där hela sommarhalvåret också.
Har tidigare haft några riktiga klippor till hästar som verkligen varit "barnvänliga". Men det har ju varit vuxna individer. Tänker att en häst som är ett barn själv inte har förmågan att greppa skillnaden på små och stora människor riktigt? Men det känns som att Kaj ändå förstår, på nåt sätt.Vad lika de är!Hämtade hem Arielles storasyster (3 år) i går, och lilla fröken tyckte det var super att äntligen få en ny lekkompis. De vuxna stona jagade iväg "nykomlingen" från flocken, men Ari gick iväg för att hänga med sin syster nästan direkt. Skönt att hon slipper vara ensam unghäst i flocken längre, tror och hoppast dessa två kommer ha riktigt kul tillsammans.
Visa bifogad fil 85540
Skönt att inte vara blödig ensam
Mamman är lugn när jag tar ut henne ensam, har börjat sätta igång henne och det går jättebra. Tar jag ut honom blir hon däremot orolig (men han är rätt så chill med det). Så, båda blir oroliga när den andra lämnar, men inte när de själva lämnar. B har jag i princip bara tagit ut en sväng utanför stallet utan mamma hittills.
Vad bra att du tog upp det där med flytten. Jag har funderat mycket på vad som är bäst. Vi har drygt 3,5 km till grannen dit B ska flytta. En tanke var att promenera dom dit tillsammans. Låta mamma vara där en liten stund och sen gå hem med henne. Om hon kan tänka sig att lämna då vill säga.. Just nu är dock underlaget för dåligt och hon är barfota så det är inte direkt ett alternativ just nu iaf.
Alternativ två tänkte jag som du skrev, köra båda och åka hem med henne sen. Hon är vanligtvis lättlastad men hon är också ganska smart så kanske vill hon inte lämna då..?
Bara köra honom tänkte jag först, men det känns så himla dramatiskt. Åka själv för första gången och samtidigt separera från mamma- det blir nog to much för mitt hjärta om inte annat
Det låter som en bra plan! Skönt att det gick bra för er trots att han var orolig så pass länge! Hoppas B finner sig tillrätta snabbt, han lär väl känna igen kompisen hoppas jag!Jag körde båda tillsammans och sen fick icarus gå rätt ut i hagen med sina nya kompisar.
Som han inte ens ville hälsa på först, han sprang runt och skrek som en galning och försökte ta sig ut, tog en vecka faktiskt innan han slappna av helt och blev sig själv igen
Tur mamma häst är klok, hon skrek ju tillbaka men höll sig i skinnet ändå.
Hade proppat i mat i transporten.
Lastade ur båda först och sen stoppa jag in henne igen när han gått iväg.
Det är ju inte bara jag som tycker att Kajan är världens bästa ponny, även lill-husse är ganska så förtjust i honom
