Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Tack så mycket Ja, tålamodet tröt ju aningens i slutet, trodde inte jag skulle få träffa honom i denna livstid@skorpannorpan
Jag som blev halvt tokig efter 350 dygn! Sån fin liten! Värd väntan!
Tack så mycket Ja, tålamodet tröt ju aningens i slutet, trodde inte jag skulle få träffa honom i denna livstid
Så fin @Maja_Kandi ! Hur blir det med registrering för hans del, har du bestämt var?
De är rätt förlåtande de där små, Anton var extremt osocial från start. Vet inte om det berodde på att vi skulle "hjälpa" honom att hitta mammas juver, det uppskattades inte alls. Det tog ett par veckor men sen var han lika social som de andra ungarna. Jag försöker att inte tränga mig på dem, hanterar man mammorna mycket så kommer fölen också i sinom tid.Har precis släppt ut för dagen. Lilleman börjar bli stadig och lite oroande självständig när man är själv som leder in och ut tvärs över hela gården. Så idag premiärade vi med grimma själv. Min tanke är att leda honom ut varje morgon och låta honom följa själv in, kvällstid har jag hjälp hemma om det skulle behövas. Vill inte behöva bråka med att få på grimman ute och vill inte att han ska ha den på hela dagarna.
Men det där med att gå i grimma var verkligen ingen hit enligt unge mannen. Sprang baklänges inne i boxen tills jag lyckades knäppa bakom nacken. Sen gick det jättebra ute tills hunden kom för nära och sket i vad jag sa. Hon har varit väldigt nyfiken hela tiden men är normalt väldigt lydig, brukar sitta på bron när jag leder dem men idag såg hon väl att nåt var annorlunda och då kunde hon visst inte låta bli. Då satte han iaf i backen och jag hann inte få grimskaftet om rumpan = dragkamp. Behövde båda händerna, släppte stoet som stod still och väntade typ tio sekunder, sen traskade hon iväg åt fel håll. Så när jag väl fått ordning på fölis fick jag försöka gå och få med mig märren. Hon traskade dock glatt vidare längre bort. Hämnden: jag gömde mig och fölis bakom transporten, då kom hon minsann. Resten gick bra, när jag kunde göra som planen var från början. Dvs ha grimskaftet runt rumpan och bara styra där fram.
Synd bara att han som äntligen började bli lite social igen fick en så negativ första promenad. På ett sätt är jag glad att jag tog upp det här redan nu för satan vad starka dom är! Men nu är jag lite rädd att det ska backa på den sociala delen igen.
De är rätt förlåtande de där små, Anton var extremt osocial från start. Vet inte om det berodde på att vi skulle "hjälpa" honom att hitta mammas juver, det uppskattades inte alls. Det tog ett par veckor men sen var han lika social som de andra ungarna. Jag försöker att inte tränga mig på dem, hanterar man mammorna mycket så kommer fölen också i sinom tid.
Jag har fortfarande ingen aning. Har mest kollat på ASRP innan men han lär ju knappast stanna som ponny... Så jag vet faktiskt inte.
Då kanske det är bättre att registrera honom i SWB.
Det hade varit en syn om skulle visas på ASRPs treårstest om han var 165-170 i mankhöjd....
Vadårå, stor ponny?
Nä, jag har precis skrivit till asvh och frågat lite. Mamman är ju inte reggad där så vill veta lite hur det blir. Om jag måste tilläggsregistrera henne också, vad det blir för papper, om jag får visa honom på swbs tester osv. Funderade på att kolla upp welsh partbred men han kommer ju antagligen bli större så vet inte hur det blir riktigt.