Verkligen intressant när man kan jämföra så där! Hur har du valt hingstar till henne? Vad har du velat spä på och tona ner? Jag valde ju hingst till min mycket med tanke på temperament, det är alltid viktigt för mig men jag hade inte haft henne så länge när jag betäckte henne och jag kommer nog vara ännu mer noggrann nästa år.Jag har nu två föl ifrån mitt sto, som själv är väldigt mjukt, stabilt men med mkt känslighet & stor dådkraft som man säger på hund, hon är dock ingen tuff häst alls. Hon är dock typ den perfekta hästen (jag skämtar inte, eller okej det temperamentet är inte perfekt för en nybörjare) och har mkt känslighet men är ändå stabil och kan ha ett otroligt mod, vi brukar skämta om att hon har mentalitet för att både klara av att gå svår dressyr och vara polishäst. Första avkomman (nu 2år) är osocial, skygg, vek och har massor med rädslor och nervighet i sig. Årets föl är en stadig, tuff, onervig, dominant tjej som har mkt mod.
Jag kan känna igen bitar av henne i båda avkommorna, det känns som att i den första avkomman finns mitt sto's känslighet och nervighet där, men att det slagit ut fel ihop med andra egenskaper och bara blivit för mkt av de egenskaperna så att det gått heltokigt. Andra avkomman har mitt sto's mod och dådkraft, hennes stabilitet, men jag ser inte den fina nervigheten i henne som jag ser i märren och första avkomman. Första avkomman visar ändå stundvis rätt sorts känslighet så att jag vågar stå på backen och säga att han kommer liksom sin mor ha otrolig ridbarhet, andra avkomman tvivlar jag på att hon har den ridbarheten, hon är lite för loj för det.
Är väldigt olika hingstar som är far till dem, så kan mkt väll komma därifrån, mitt sto har dock ett syskon efter hingsten till 2åringen (första avkomman) och den är inte skygg, osocial och rädd.
Det är inte en märr jag vill lägga mer hårdhet på så att säga, min häst blir aldrig rädd - hon reagerar, ofta starkt för den delen, och blir upprörd, men jag upplever henne aldrig som rädd på det viset. På sin höjd kan hon stanna upp, sen är det full fart framåt mot målet som gäller, oavsett om det läskiga är framför eller bakom henne eller vid sidan.
Hon går _alltid_ framåt med en outtömmlig energi, det är den enda hästen som jag typ släpas efter i skritt och hon är typ 1.50 hög... Korrigerar jag händer i princip ingenting, har försökt med positiv förstärkning, händer ingenting, det bästa är att ignorera beteendet. Tänk pansarvagn typ så har ni henne... Framåt framåt framåt hela tiden. Perfekt om du vill ha en tävlingshäst av vassare kaliber, men som promenadhäst, not so much.
Glömmer aldrig när jag släppte henne i paddocken första gången, det tog 5 sekunder för henne att hitta lägsta punkten i staketet och sen hoppade hon ut...
Nu senast hade hon _tryckt_ ut den översta plankan i trästaketet i hagen där hon och fölis gick, sen hade hon och fölet hoppat ut och lämnat undertråd och den nedersta plankan intakt...