Flytta? Hur skall jag tänka?

[Thomasine]

Sorry om det blir lite rörigt, har inte tänkt över inlägget helt.

Jag miste min mamma i slutet av förra året, hon gick bort lugnt och stilla av ålderskrämpor och utan större dramatik. Hon bodde i ett hus som jag äger och som jag nu funderar på att sälja eftersom jag bor i Norge och har gjort så länge.

Jag tackade ja till tidigpension i våras efter som jag fick ett "offer I couldn't refuse" och har varit ledig sedan 1 juli och har tillbringat mesta tiden här i Väst-Sverige med att dela upp saker och tömma huset och fundera på hur mycket jag skall göra med huset med tanke på försäljning. Personligen är jag singel (änka sedan ett par år), ekonomisk oavhängig och har vuxna bonusbarn och 4 barnbarn.

I går slog det mig att kanske jag skall sälja det stora huset i Norge och flytta hit. Jag kan köpa en liten våning i Oslo att bo i för att träffa familj och vänner och samtidigt vara oavhängig. Storleksmässigt passar detta bättre, en person på 260 kvadrat är för mycket.

Men kommer jag att trivas här? Sammanlagt har jag har bott längre i Danmark och Norge och andra ställen i världen än i Sverige och jag har egentligen aldrig längtat tillbaka på alla dessa år.

Ni andra som har bott borta länge och flyttat tillbaka, har ni ångrat er? Ge mig lite synpunkter och peppning PFT!

Jag har familj (syster och familj i Göteborg och annan familj plus bästisar på andra håll i Sverige så jag blir inte ensam.

 

[Petruska]

Det är ju omöjligt att råda, men jag tänker att om du dels har en stor bostad i Oslo, och en mindre i Västsverige/Göteborgstrakten, så har du ju ganska stor möjlighet att välja ganska fritt. Du kan sälja båda och köpa något som verkligen passar dig, till exempel.

Jag menar, du behöver kanske inte begränsa dina tankar till de här två bostäderna?

 

[Thomasine]

Det är ju omöjligt att råda, men jag tänker att om du dels har en stor bostad i Oslo, och en mindre i Västsverige/Göteborgstrakten, så har du ju ganska stor möjlighet att välja ganska fritt. Du kan sälja båda och köpa något som verkligen passar dig, till exempel.

Jag menar, du behöver kanske inte begränsa dina tankar till de här två bostäderna?

Nei, jag inser att jag är previligierad som har ganska stora möligheter att välja. Men, det var först i onsdags när jag damsög den nu tomma klädkammaren som jag började fundera i dessa banor och frågan dök upp, skulle jag trivas här (i Sverige alltså).

Bäst att fråga Buke, här är ganska många som har flyttat fram och tillbaka.

 

[nickan1]

Måste du rusa in i ett beslut? Om du ändå vill sälja i Norge gör det och bo i huset i Sverige en period och fundera, känn efter hur det känns. Sen kan du antingen behålla det och bo kvar eller sälja och hitta något i Norge som passar dig. Eller så blir du kvar i Sverige men känner att huset inte är rätt ställe att bo och då kan du sälja det och hitta något annat här och något mindre i Norge. Helt enkelt provbo ett tag och inte ha någon bostad i Norge som behöver tillsyn under tiden. Du har ju den stora förmånen att kunna testa så gör det. Du får ta reda på hur skatteregler och sånt funkar och pension isåfall.

 

[Thomasine]

I morgon skall jag träffa min syster och min bästis i Gbg för lunch och tänkte lägga fram mina nya tankar och diskutera lite kring frågan. Kommer tillbaka med deras reaktion.

Ha en riktig trevlig helg allesammen

 

[Ramona]

Jag bodde inte utomlands lika länge som du har gjort, men jag tappade helt känslan att Sverige var mitt hem och min trygghet, vilket många försökte få det till. Så fort det var någonting tyckte folk att man skulle flytta "hem", och jag tyckte inte alls att Sverige var mitt hem.

Sedan hösten 2006 bor jag i Sverige och trivs väldigt bra med det. Visst, det finns saker som inte funkar här, men det mesta funkar riktigt bra. Och jag trivs bra. Jag skapade mig ett liv här också och känner inte alls för att flytta utomlands igen, även fast jag från början trodde att jag bara skulle plugga och sen dra igen.

Sen är det ju också så att ingenting är skrivet i sten. Allting går att ändra. Det kanske kommer en dag när jag känner att jag vill röra på mig utanför Sveriges gränser och då får jag väl göra det. Men än så länge känns det väldigt bra att vara tillbaka. Och ganska så skönt att vara nära släkten och vännerna. Fast så saknar man ju vännerna på andra sidan också....det är ett dilemma.

 

[Thomasine]

Nu har precis kommit tillbaka från en snabbtur till Oslo. Pratade med min bonusson i lördagskväll och nämnde att jag funderade på att sälja i Oslo och flytta hit till Sverige. Söndagmorgon (kl 07) ringde han och berättade att han och frun och barnen ville överta huset. Dom har varit på husjakt en stund och nu har dom ett bud på sitt radhus som dom inte kan säga nej till och helst med kort övertagande. Så dom får flytta in i mitt hus och så tar vi det därifrån.

Fortsättning följer....

 

[Lovisaleonora]

Ibland behöver man uttala sina funderingar, sedan rullar det på slag i slag.

 

[Thomasine]

Fortsättning....

Nu har vi kommit överens om att sonen, frun och deras två små barn hyr mitt hus från 15 oktober och ut året för en snäll hyra och övertar i jan/feb2016. Det ger alla lite tid att ordna det finansiella, för mig att tömma huset här och ordna med lite renovering. Dom tömmer sitt radhus och magasinerar till jag har flyttat ut.

På något sätt känns det riktigt att huset där vi var sååååå lyyyckliga stannar i familjen. Jag har gjort det helt klart att jag har inga synpunkter på vad dom eventuellt vill ändra och fixa.

Jag har bott färdigt i det huset och nu skall gå vidare och det tror jag är bra. Jag hade länge, länge en känsla av att jag var "otrogen" mot min bort gångne man när/om jag hade besök av en man och att ha sex fungerade inte. Ni kan ju tänka er raktionerna när jag insisterade på hotell i min egen hemstad. Det var mina hjärnspöken, inte min mans. Han var änkeman när vi träffades så han hade förstått.

 

[athena_arabians]

@Thomasine: Det verkar ju lösa sig på allra bästa sätt!