A
Atalantha
Jag slår ihop 2 frågor i en tråd, hoppas det går bra 
Kan börja med att berätta lite bakgrundsinfo om jycken ifråga:
Troya är en blandistik på 3 år i november. Hon är blandning mellan schäfer, rottis och anatolisk herdehund. Trots ganska skarpa raser har hon ännu inte visat några som helst tendenser att vara skarp. Men hon är speciell.
Hon älskar att gosa och mysa, måste vara favoritsakerna helt klart. En glad vovve av lite klumpigare slag (charmigt, enligt mig).
Men. Hon är väldigt ängslig. Självklart har jag sett hundar som är värre, men jag anser att ängsliga hundar inte mår bra, och har hela tiden jobbat med självförtroende. I början var hon livrädd för ALLT, nu är hon mest "bara" rädd för vissa saker.
Ena frågan är, bör jag vara försiktig med att ge henne alldeles för bra självförtroende? Vet inte om detta kanske kan bli fel, hon känns inte som hunden som bör vara alldeles för kaxig, men samtidigt vill jag inte "använda hennes dåliga självförtroende för att hålla henne lugn". Missförstå mig rätt!
Hon är otroligt rädd om sambons hund, (förutom när hon leker med henne) Dom stressar ofta upp varandra så promenader blir kaotiska emellanåt. Därför går vi nu med dom en och en, och upplever båda hundarna betydligt lugnare. Även detta ser jag som lite självförtroende-höjande.
Men när sambon går iväg med sin hund ligger hon och gnäller.
Även när hon är ivrig eller otålig gnäller hon. Jag ser detta som ett mindre bra tecken, men sitter fast.. Hur ska jag gå tillväga? I början sa jag tyst, men hon lyssnade inte trots att hon kan kommandot. Nu ignorerar jag, men då ligger hon och gnäller konstant tills dom kommer hem. Hon gnäller lågt och tyst, så det är inte så att någon störs, utan jag tycker bara inte beteendet är hälsosamt. När hon och jag är ute själva är hon ko-lugn och jätteglad.
Hon visar även dubbla signaler. Hon har nästan tvångstankar på att markera över andra vovvars kiss, men är inte ett dugg dominant om hon får hälsa på en annan vovve (lös) Hon med sina 40 kg har lagt sig på rygg och kissat ner sig för en jack russel som inte gjorde en tendens till att vara dominant/aggressiv. Den såg ut såhär.
Kissa ner sig gjorde hon konstant förut, av glädje eller rädsla. Nu händer det knappt över huvud taget.
Känner hon sig trängd vid ett hundmöte (lös), om hon hamnar i ett hörn eller dyl, biter hon i luften, men ser aldrig ut att ha siktat mot hunden i fråga. Antingen det eller så ligger träffsäkerheten på minus 50 :O
Hundmöten i koppel går till på så sätt att hon morrar, gör utfall och ser uppriktigt sagt aggressiv ut, men jag kan nästan sätta mitt huvud på att om man släpper dom 2 hundarna lösa på en äng skulle hon leka så fint så, och genast hamna i underläge, oavsett dominans på den andra hunden.
Utfallen har varit betydligt värre när sambons hund varit med, nu tittar hon mest, och om hunden hon möter gör utfall svarar hon, ibland!
När jag lägger tryck på henne för att få henne att flytta åt sidan, så lägger hon hela sin tyngd i min hand, så om jag tar bort handen skulle hon vissa gånger ramla. Vad tyder detta på?
Vill också tillägga att jag precis har hittat en tränare som ska vara väldigt duktig, men väntetiden till henne är lång. Men tränarhjälp är på g!
Fetmarkerade frågorna för er som kanske inte orkar läsa hela texten.
Till er som orkat läsa texten och tillochmed tar er tid att svara:
Kan börja med att berätta lite bakgrundsinfo om jycken ifråga:
Troya är en blandistik på 3 år i november. Hon är blandning mellan schäfer, rottis och anatolisk herdehund. Trots ganska skarpa raser har hon ännu inte visat några som helst tendenser att vara skarp. Men hon är speciell.
Hon älskar att gosa och mysa, måste vara favoritsakerna helt klart. En glad vovve av lite klumpigare slag (charmigt, enligt mig
).Men. Hon är väldigt ängslig. Självklart har jag sett hundar som är värre, men jag anser att ängsliga hundar inte mår bra, och har hela tiden jobbat med självförtroende. I början var hon livrädd för ALLT, nu är hon mest "bara" rädd för vissa saker.
Ena frågan är, bör jag vara försiktig med att ge henne alldeles för bra självförtroende? Vet inte om detta kanske kan bli fel, hon känns inte som hunden som bör vara alldeles för kaxig, men samtidigt vill jag inte "använda hennes dåliga självförtroende för att hålla henne lugn". Missförstå mig rätt!
Hon är otroligt rädd om sambons hund, (förutom när hon leker med henne
) Dom stressar ofta upp varandra så promenader blir kaotiska emellanåt. Därför går vi nu med dom en och en, och upplever båda hundarna betydligt lugnare. Även detta ser jag som lite självförtroende-höjande.Men när sambon går iväg med sin hund ligger hon och gnäller.
Även när hon är ivrig eller otålig gnäller hon. Jag ser detta som ett mindre bra tecken, men sitter fast.. Hur ska jag gå tillväga? I början sa jag tyst, men hon lyssnade inte trots att hon kan kommandot. Nu ignorerar jag, men då ligger hon och gnäller konstant tills dom kommer hem. Hon gnäller lågt och tyst, så det är inte så att någon störs, utan jag tycker bara inte beteendet är hälsosamt. När hon och jag är ute själva är hon ko-lugn och jätteglad
.Hon visar även dubbla signaler. Hon har nästan tvångstankar på att markera över andra vovvars kiss, men är inte ett dugg dominant om hon får hälsa på en annan vovve (lös) Hon med sina 40 kg har lagt sig på rygg och kissat ner sig för en jack russel som inte gjorde en tendens till att vara dominant/aggressiv. Den såg ut såhär
.Kissa ner sig gjorde hon konstant förut, av glädje eller rädsla. Nu händer det knappt över huvud taget.
Känner hon sig trängd vid ett hundmöte (lös), om hon hamnar i ett hörn eller dyl, biter hon i luften, men ser aldrig ut att ha siktat mot hunden i fråga. Antingen det eller så ligger träffsäkerheten på minus 50 :O
Hundmöten i koppel går till på så sätt att hon morrar, gör utfall och ser uppriktigt sagt aggressiv ut, men jag kan nästan sätta mitt huvud på att om man släpper dom 2 hundarna lösa på en äng skulle hon leka så fint så, och genast hamna i underläge, oavsett dominans på den andra hunden.
Utfallen har varit betydligt värre när sambons hund varit med, nu tittar hon mest, och om hunden hon möter gör utfall svarar hon, ibland!
När jag lägger tryck på henne för att få henne att flytta åt sidan, så lägger hon hela sin tyngd i min hand, så om jag tar bort handen skulle hon vissa gånger ramla. Vad tyder detta på?
Vill också tillägga att jag precis har hittat en tränare som ska vara väldigt duktig, men väntetiden till henne är lång. Men tränarhjälp är på g!
Fetmarkerade frågorna för er som kanske inte orkar läsa hela texten.
Till er som orkat läsa texten och tillochmed tar er tid att svara:
