Flytta eller ha tålamod?

[domesticus]

Funderade på om jag kanske skulle ha lagt tråden under "Hem & hobby", men då det mer handlar om något slags livsval, så fick den hamna här. Så till bryderierna:

Jag, ett stycke sambo och vår 15 månaders dotter bor i nuläget i en lägenhet på bottenplan, med två uteplatser. I hushållet finns även en hund, två katter samt en häst som är uppstallad en bit bort. Min sambo renoverar gamla träbåtar som hobby och för detta hyr han ett utrymme en halvmil hemifrån. Vi har tittat på en massa hus och även funderat på att bygga, men då jag precis har sagt upp mig för att starta eget, har lånetaket sjunkit drastiskt. Ingen av oss är några lägenhetsmänniskor och skulle nog helst av allt ha en gård. Men, då vi vill att vår dotter ska ha lätt för att umgås med kompisar utan att man måste planera varje minut, är en "vanlig villa" det som väger tyngst. MEN. Det har vi inte råd med just nu (bor i sthlmsområdet). Vi vet inte ens om vi kommer att ha råd med det på flera år, då det ju är svårt att sia om hur min butik kommer att gå! Vi har hela tiden sagt att radhus inte är "någon idé" som mellansteg, då vi ju nästan har det så nu, iom våra två uteplatser.

I vardagen möts vi oftast mest bara i dörren, jag till stall, han till båt, jobb osv. Hans hobby får dessutom ofta stå åt sidan då jag ju inte kan strunta i hästen (letar ny medryttare), även om jag bara åker dit för att mocka och göra påsar. Detta ger mig dåligt samvete. En positiv sak med hus vore att kunna ha ett garage/verkstad så att han kan pula med båten hemma!

Vi har ju som sagt fått börja kika på objekt i lite lägre prisklass och har nu bla tittat på ett litet parhus med ett garage som är stort nog för den båten han jobbar på för tillfället (den andra står hos hans föräldrar och lär inte börjas på än på några år ). Möjlighet att bygga ut garaget finns dessutom. Till huset hör en liten tomt som angränsar till en allmänning och det är mycket barnfamiljer i området. Området för övrigt är ett sådant där trångt ett där husen står tätt tätt. Men, det ger faktiskt ändå förvånansvärt lite cellskräck och känns ganska gemytligt.

ALLT i huset behöver renoveras. Men, priset är sådant att vi skulle ha råd med iaf en hel del renovering utan problem.

Men, vi bor ju bra! Vi har en fin lägenhet som vi har tapetserat och grejat med och våra möbler passar här. Samtidigt är det alltid någon i huset som har behov av att borra i betongen, något som skrämmer vettet ur hunden. Vi saknar dessutom att kunna "komma ut på gräset" enkelt, dvs att kunna ha dörrar öppna och gå ut och in, utan att hunden smiter och äter upp granntantens konstiga pudel. I parhuset skulle vi kunna hägna i tomten och på det sättet få friheten. Sambon skulle kunna pula med båten enklare, då det inte skulle bli samma bök med att åka iväg. Ekonomiskt skulle det gå på ett ut, då han nu betalar en hutlös hyra för båtskjulet... För mig blir det lite längre till stallet, men bara några kilometer.

Men, är det värt det? Det är ju inte vårt drömboende, utan skulle bli ännu ett mellansteg. Orkar vi med renovering, samtidigt som jag startar upp butiken? Men hua vad skönt det skulle vara med gräsmatta och garage! Eller kanske är vår lägenhet jättebra egentligen, bara det att den just nu är fylld till bredden med varor som sedan ska vara i butiken?

Vad tycker ni? Flytta till parhuset och förhoppningsvis göra vardagen lite lugnare (efter renoveringen då :P), eller ha tålamod och hoppas på att min butik går så bra att vi någon gång har råd med ett "riktigt" hus?

 

[Amha]

Jag hade nog flyttat om det positiva övervägt för min del. Bor också i sthlmsområdet och flyttade många gånger innan jag hittade hem. I ett kedjehus med en liten liten gräsmatta men allmänning i anslutning till vår gräns. Suveräna grannar med barn i samma ålder och jag vill bo här lääänge! Men det är frågan om ni har utrymme för renovering. Då vi inte är så intresserade av renovering valde vi bort de som var värst helt enkelt för att vi hade köpt en separation om vi stått med projekt i den storleken. Vad händer om butiken inte går som du tänker dig? Kommer ni aldrig komma ifrån lägenheten då?

 

[Inglorion]

Går det att bo i huset under tiden ni renoverar? Vårt hus behöver en hel del renovering, det som är viktigt känner jag är att det inte känns som en press att precis allt måste vara klart med en gång. Vi har en översiktlig plan med vad vi vill ha klart när, men det är inte någon panik om det inte blir klart då egentligen. Huvudsaken är att det går framåt, inte att det gör det snabbt.

Vi har inte ekonomin för att det ska bli klart snabbt men vi får det att gå framåt sakta men säkert. Man måste få ha ledig tid fast det finns saker att göra också så att det inte känns som att det enda man håller på med är huset.

 

[domesticus]

Jag hade nog flyttat om det positiva övervägt för min del. Bor också i sthlmsområdet och flyttade många gånger innan jag hittade hem. I ett kedjehus med en liten liten gräsmatta men allmänning i anslutning till vår gräns. Suveräna grannar med barn i samma ålder och jag vill bo här lääänge! Men det är frågan om ni har utrymme för renovering. Då vi inte är så intresserade av renovering valde vi bort de som var värst helt enkelt för att vi hade köpt en separation om vi stått med projekt i den storleken. Vad händer om butiken inte går som du tänker dig? Kommer ni aldrig komma ifrån lägenheten då?

Vi har kontanter till insatsen och det vi sedan förhoppningsvis får i vinst på lägenheten får i sådana fall gå till renovering (treor i vårt område har gått för ca 300-500 tusen över det vi har i lån på den). Om det var det du menade med utrymme? Om du menade utrymme i form av tid, så är det väl lite läskigare. Man tror ju alltid att man har mer tid än vad man i själva verket har... Badrummen skulle vi ju iofs leja bort och vi har även händigt folk omkring oss som vi kan få en del hjälp av. Vi tycker dessutom att det är ganska roligt att fixa. Men, vi har ändå jobb, ett barn och en hög med djur som tar tid och energi i anspråk...

Om butiken inte går så får jag helt enkelt försöka få ett "vanligt" jobb igen

 

[domesticus]

Går det att bo i huset under tiden ni renoverar? Vårt hus behöver en hel del renovering, det som är viktigt känner jag är att det inte känns som en press att precis allt måste vara klart med en gång. Vi har en översiktlig plan med vad vi vill ha klart när, men det är inte någon panik om det inte blir klart då egentligen. Huvudsaken är att det går framåt, inte att det gör det snabbt.

Vi har inte ekonomin för att det ska bli klart snabbt men vi får det att gå framåt sakta men säkert. Man måste få ha ledig tid fast det finns saker att göra också så att det inte känns som att det enda man håller på med är huset.

Ja, det är inte obeboeligt på något sätt, mest ofräscht och trist (badrum från 70-talet, dålig ventilation, kök som sjunger på sista versen, äckliga plastmattor etc). Jag är ju dock av den otåliga typen som vill att allt ska fixas nu och direkt Inser ju dock att jag i sådana fall får se till att hia mig.

 

[Masse]

Jag hade inte tvekat utan bytt boende. Dessutom har bostadsmarknaden varit sådan i Stockholmsområdet att den som tvekar blir utan.

 

[domesticus]

Jag hade inte tvekat utan bytt boende. Dessutom har bostadsmarknaden varit sådan i Stockholmsområdet att den som tvekar blir utan.

Vilka hade varit de tyngsta anledningarna till byte? (Jag förstår ju att det är svårt för dig att på nåt sätt applicera mitt liv och mina anledningar, men ändå, varför flytt?)

Gha, jag brukar ju vara den som flyttar först och tänker sedan! ...fast, kanske är det just det som får mig att vara velig nu, att jag på nåt sätt tycker att jag är för impulsiv vad gäller att bara dra vidare och hoppas att gräset är grönare på andra sidan?

Har påbörjat en plus- och minuslista.

 

[Masse]

Vilka hade varit de tyngsta anledningarna till byte? (Jag förstår ju att det är svårt för dig att på nåt sätt applicera mitt liv och mina anledningar, men ändå, varför flytt?)

Gha, jag brukar ju vara den som flyttar först och tänker sedan! ...fast, kanske är det just det som får mig att vara velig nu, att jag på nåt sätt tycker att jag är för impulsiv vad gäller att bara dra vidare och hoppas att gräset är grönare på andra sidan?

Har påbörjat en plus- och minuslista.

För mig hade plus varit allt du räknar upp själv. Gräset för hunden, känslan av hus mer än lägenhet och inte minst möjligheten för din sambo att kunna jobba hemma med båten.
Minus inte något egentligen om man tänker på vad ni har idag.

 

[domesticus]

Parhuset

+
Trädgård
Dörrar kan stå öppna, hund (och vi!) kan vara mer fri
Mycket barnvänligt
Långt garage - E kan pula båt hemma!
Mindre åkande för en av oss - mindre stress för alla
Ett rum till
Det måste renoveras - vi får det som vi vill! (Förhoppningsvis )

-
Alla sovrum på övervåningen (litet barn som inte kan gå i trappor än)
Två våningar
Ganska litet (105 kvadrat), får vi cellskräck?
Byta förskola när hon precis har börjat? (Visserligen kan hon gå kvar i den hon ska skolas in i, men borde man byta så att hon får kompisar som bor nära?)
Renovering tar tid och energi
Bussen till pendeln tar längre tid


Lägenheten

+
Vi har fått till möbler och tapeter så att vi trivs
Mindre lån (dock går det ekonomiska på ett ut, åtminstone med dagens räntor)
Kortare bussresa till pendel och närmare stallet
Allt på samma plan
Barnvänligt
Mindre underhåll

-
Mindre frihet, alltid galler för dörrar eller kopplad hund
Borrljud
Mindre tid för båten
Åkande till båten
Det blir mindre "vanlig" tid utomhus
Trappuppgång

 

[Sparkling]

Funderade på om jag kanske skulle ha lagt tråden under "Hem & hobby", men då det mer handlar om något slags livsval, så fick den hamna här. Så till bryderierna:

Jag, ett stycke sambo och vår 15 månaders dotter bor i nuläget i en lägenhet på bottenplan, med två uteplatser. I hushållet finns även en hund, två katter samt en häst som är uppstallad en bit bort. Min sambo renoverar gamla träbåtar som hobby och för detta hyr han ett utrymme en halvmil hemifrån. Vi har tittat på en massa hus och även funderat på att bygga, men då jag precis har sagt upp mig för att starta eget, har lånetaket sjunkit drastiskt. Ingen av oss är några lägenhetsmänniskor och skulle nog helst av allt ha en gård. Men, då vi vill att vår dotter ska ha lätt för att umgås med kompisar utan att man måste planera varje minut, är en "vanlig villa" det som väger tyngst. MEN. Det har vi inte råd med just nu (bor i sthlmsområdet). Vi vet inte ens om vi kommer att ha råd med det på flera år, då det ju är svårt att sia om hur min butik kommer att gå! Vi har hela tiden sagt att radhus inte är "någon idé" som mellansteg, då vi ju nästan har det så nu, iom våra två uteplatser.

I vardagen möts vi oftast mest bara i dörren, jag till stall, han till båt, jobb osv. Hans hobby får dessutom ofta stå åt sidan då jag ju inte kan strunta i hästen (letar ny medryttare), även om jag bara åker dit för att mocka och göra påsar. Detta ger mig dåligt samvete. En positiv sak med hus vore att kunna ha ett garage/verkstad så att han kan pula med båten hemma!

Vi har ju som sagt fått börja kika på objekt i lite lägre prisklass och har nu bla tittat på ett litet parhus med ett garage som är stort nog för den båten han jobbar på för tillfället (den andra står hos hans föräldrar och lär inte börjas på än på några år ). Möjlighet att bygga ut garaget finns dessutom. Till huset hör en liten tomt som angränsar till en allmänning och det är mycket barnfamiljer i området. Området för övrigt är ett sådant där trångt ett där husen står tätt tätt. Men, det ger faktiskt ändå förvånansvärt lite cellskräck och känns ganska gemytligt.

ALLT i huset behöver renoveras. Men, priset är sådant att vi skulle ha råd med iaf en hel del renovering utan problem.

Men, vi bor ju bra! Vi har en fin lägenhet som vi har tapetserat och grejat med och våra möbler passar här. Samtidigt är det alltid någon i huset som har behov av att borra i betongen, något som skrämmer vettet ur hunden. Vi saknar dessutom att kunna "komma ut på gräset" enkelt, dvs att kunna ha dörrar öppna och gå ut och in, utan att hunden smiter och äter upp granntantens konstiga pudel. I parhuset skulle vi kunna hägna i tomten och på det sättet få friheten. Sambon skulle kunna pula med båten enklare, då det inte skulle bli samma bök med att åka iväg. Ekonomiskt skulle det gå på ett ut, då han nu betalar en hutlös hyra för båtskjulet... För mig blir det lite längre till stallet, men bara några kilometer.

Men, är det värt det? Det är ju inte vårt drömboende, utan skulle bli ännu ett mellansteg. Orkar vi med renovering, samtidigt som jag startar upp butiken? Men hua vad skönt det skulle vara med gräsmatta och garage! Eller kanske är vår lägenhet jättebra egentligen, bara det att den just nu är fylld till bredden med varor som sedan ska vara i butiken?

Vad tycker ni? Flytta till parhuset och förhoppningsvis göra vardagen lite lugnare (efter renoveringen då :P), eller ha tålamod och hoppas på att min butik går så bra att vi någon gång har råd med ett "riktigt" hus?

Jag hade satsat på parhuset! För mig hade det varit guld att slippa mötas i dörren och en massa stressande för att båda ska hinna med sin hobby, alternativt dåligt samvete för att den ena får stå tillbaks. Er dotter är ju så liten än och ni kanske rent av planerar fler barn i framtiden? Då blir man ju lika "låst" (av att någon måste vara hemma, alternativt att man måste ta med sig barnen/barnen när man utövar sin hobby, vilket kanske inte alltid funkar i vare sig ett stall eller på en verkstad) i ett antal år till. Jag hade värderat att åtminstone den ena hade kunnat utöva sin hobby hemma, att bara kunna släppa ut hunden på tomten, slippa borrande grannar etc.

Går det dessutom ungefär på ett ut ekonomiskt om man slipper hyra för lokal så hade jag inte tvekat. Renovering kan ju i och för sig vara ett helvete att leva i, men förhoppningsvis är det ju bara under en övergångsperiod.

 

[Lovisaleonora]

Jag hade helt utan tvekan satsat på parhuset. Särskilt med hund. Och barn, för den delen.

Att flytta och byta förskola nu verkar ju vara det bästa om inskolningen precis är gjord, då är det ju inte så rotat som det är om säg ett år.

Alla fördelarna med parhuset är ju verkligen livskvalité-förhöjande på ett sätt som inte går att jämföra med eventuella praktiska fördelar som t ex renovering. Renovering är ändå en rätt kort tid i livet, om man inte särskilt går igång på att ständigt renovera.

 

[Amha]

Det kommer troligen inte ta lång tid innan barnet lär sig trappor. Mycket övning under uppsikt bara så lossnar det.

 

[cirkus]

Jag hade också flyttat.
Jag tycker inte det finns några hpllbara argument för att bo kvar egentligen. Möbler och tapeter är ju sånt som är lätt att fixa om det bara är tapetsering som det handlar om så är det ju dessutom inte så betungande rent praktiskt. Att göra kök och badrum är ju jobbigare både praktiskt och ekonomiskt.
Barnet kommer snart att gå i trappor.

 

[Derivata]

Måste ni verkligen renovera då? Är det utslitet eller bara gammalt? Eller kan ni inte bara ta en sak i sänder när ni känner att ni befinner er i en bra period för att göra det?

Det allra bästa tipset är att göra det enkelt för sig. Funkar det och ni känner att ni har ont om tid, gör det sedan. Se till att starta lämpliga projekt som ni hinner med och kan göra helt färdiga innan ni börjar på nästa.

 

[Tajger]

Tycker nog som övriga att parhuset överväger. Ett par av dina minus är t ex storleken. Vi bodde på 105 kv i 14 år, hade fyra barn! Två våningar med källare. Jag ljuger om jag inte säger att det var ett krav med enplanshus när vi sen byggde, men visst funkade det alldeles utmärkt. Trappor lär sig barnet snart, och man får ju ha grind när det är obevakat. Hon är så pass liten att jag hade valt att byta förskola, de flesta barn brukar vara väldigt anpassningsbara. Lycka till, hur du än väljer!

 

[Sar]

Jag hade definitivt flyttat. Det är väl storleken som är det enda minuset. När det gäller renovering är det ju också fråga om vad som verkligen behövs och det man bara gör för att det är vackert. Är huset funktionsdugligt kan man ju sedan gå rum till rum (och där gör ju storleken att det är en rätt lätthanterlig renovering). Däremot kan det vara en svårighet att renovera om man redan bor lite trångt så det vore toppen om ni kunde ha någon månads skillnad i tillträde så hann ni göra klart så många rum som möjligt innan ni flyttar in!

 

[Inglorion]

Vi har egentligen inte haft ett badrum på över ett år. Det kommer vara klart om en månad (det har dock varit en toa installerat temporärt sedan slutet av November förra året). Det har helt enkelt tagit tid att få i ordning på grejer, nu var äntligen mattläggaren där förra veckan så det är nästan klart.

Badrummet var installerat på 70 talet och rätt sunkigt så vi slet ut det på en gång, det blev en vatten läcka också så vi fick låta det stå och vädra i två månader (har dock utedass vi gjorde i ordning). Det går om man vill och inte är för petig (nu flyttade jag i Januari förra året och maken har duschat på jobbet).

Köket påbörjades i somras och är väl 1/3 klart, just nu har vi två diskhoar installerade t.ex.

Så länge det blir gjort något nu och då så är jag nöjd, det är när det står still i flera månader eller år man ska börja oroa sig. Det är ju ingen mening med att man känner att man inte har ett liv för att man måste renovera hela tiden. Men orkar man inte med att bo i något som är lite halv klart hela tiden så ska man nog tänka över några gånger innan man köper ett sådant stor renoverings objekt. Ha ett slut mål och bli inte för sur om det tar några månader extra att ta sig dit. I värsta fall kan det vara värt att spara ihop till en hantverkare.

Men både jag och maken är rätt så chilled out, det händer oväntade saker konstant som man inte räknat med. Vattenpumpen till brunnen gick sönder för någon vecka sedan till exempel. Då får man spendera helgen man tänkt renovera med att fixa en sådan akut grej istället. Det är bra om man inte blir stressad när det händer oväntade saker .

 

[domesticus]

Nu har vi lagt bud

 

[domesticus]

Måste ni verkligen renovera då? Är det utslitet eller bara gammalt? Eller kan ni inte bara ta en sak i sänder när ni känner att ni befinner er i en bra period för att göra det?

Det allra bästa tipset är att göra det enkelt för sig. Funkar det och ni känner att ni har ont om tid, gör det sedan. Se till att starta lämpliga projekt som ni hinner med och kan göra helt färdiga innan ni börjar på nästa.

Alltså, det GÅR ju att bo i det. Men, de som bor där nu verkar inte så...hm...renliga av sig... Dessutom är det originalbadrum och tvättstuga, vilka måste renoveras då ytskikten är dåliga. Det är mörka, slitna lister överallt och gamla plastmattor och missfärgade tapeter. Dessutom ickeexisterande ventilation på övervåningen. Men precis som du skriver ska vi, om vi köper, försöka ta rum för rum och börja med kök och badrum

 

[domesticus]

Vi har egentligen inte haft ett badrum på över ett år. Det kommer vara klart om en månad (det har dock varit en toa installerat temporärt sedan slutet av November förra året). Det har helt enkelt tagit tid att få i ordning på grejer, nu var äntligen mattläggaren där förra veckan så det är nästan klart.

Badrummet var installerat på 70 talet och rätt sunkigt så vi slet ut det på en gång, det blev en vatten läcka också så vi fick låta det stå och vädra i två månader (har dock utedass vi gjorde i ordning). Det går om man vill och inte är för petig (nu flyttade jag i Januari förra året och maken har duschat på jobbet).

Köket påbörjades i somras och är väl 1/3 klart, just nu har vi två diskhoar installerade t.ex.

Så länge det blir gjort något nu och då så är jag nöjd, det är när det står still i flera månader eller år man ska börja oroa sig. Det är ju ingen mening med att man känner att man inte har ett liv för att man måste renovera hela tiden. Men orkar man inte med att bo i något som är lite halv klart hela tiden så ska man nog tänka över några gånger innan man köper ett sådant stor renoverings objekt. Ha ett slut mål och bli inte för sur om det tar några månader extra att ta sig dit. I värsta fall kan det vara värt att spara ihop till en hantverkare.

Men både jag och maken är rätt så chilled out, det händer oväntade saker konstant som man inte räknat med. Vattenpumpen till brunnen gick sönder för någon vecka sedan till exempel. Då får man spendera helgen man tänkt renovera med att fixa en sådan akut grej istället. Det är bra om man inte blir stressad när det händer oväntade saker .

Jag är lite sådan att gör jag det inte direkt så är risken stor att det inte blir gjort alls Så, det bästa är nog att få det gjort så fort som möjligt! Men, att lägga upp en realistisk plan och göra färdigt ett projekt innan nästa påbörjas, är nog smart