Sv: flytta bak vikten?
Himla lätt fråga, hörru!
För att kunna 'flytta bak vikten på hängande tygel' så måste du först lära hästen att förstå dina hjälper på ett nytt sätt -och lära dig själv använda dem på ett nytt sätt... Det finns säkert andra vägar att gå, många anser det tex inte alls vara ett ideal att rida på hängande tygel, men så här gör jag:
Från marken, stillastående, i (helst) kapson eller tränsbett ber jag hästen ge huvudet åt bägge sidor, endast genom att vibrera/plocka i linan (eller innertygeln) och sedan ge efter så pass att linan slackar något. Jag upprepar detta tills hästen svarar med böjning, och är noga att följa med med yttertygeln så att jag inte på något sätt hindrar böjningen. En del hästar har ganska svårt med det här, och kan behöva mycket gymnastik av ryggraden innan de kan släppa böjningen genom ryggraden (syns på att inner höft kommer fram).
(Om en häst är stel i nacken kan den tex ha lärt sig att kompensera genom att föra in nosen då man ber om böjning, då är kapsonen ett bra hjälpmedel att förklara för hästen vad man menar. Det är dock viktigt att inte använda kapsonen (eller någon hjälp överhuvud taget) för att HÅLLA KVAR hästen i böjningen. Om den rätar ut sig får man helt enkelt be om ny böjning. Över huvud taget blir jag allt mer övertygad att det är övergångarna som ger resultat, inte bara i tempo och mellan gångarter utan mellan olika böjningsgrader och samlingsgrader, snarare än arbetandet i en viss böjnings eller samlingsgrad, som snarare ger mjölksyraträning än gymnastisk effekt.)
När hästen förstår denna hjälp, ber jag den komma fram i skritt runt mig, och böjer den för samma hjälp (vibrera -eftergift). När hästen böjer i eftergift driver jag inner bak mot tyngdpunkten genom att låta den fria handen 'andas' mot hästen i skänkelläget i det ögonblick den lyfter inner bak. När hästen kliver in mot tyngdpunkten kollar jag med jämna mellanrum att jag har kvar sökningen framåt nedåt, genom att sakta ge tyglarna. Hästen ska då länga ut halsen med huvudet i eller strax framför lodplan.
Sedan jobbar jag med samma övning uppsuttet, med antingen ridkapson eller tränsbett. Då är det viktigt att känna när hästen lyfter sitt inner bak, så att man kan ge en mjuk hjälp med vaden i rätt ögonblick. Det är viktigt att inte driva för hårt eller otimat, för då slutar hästen antingen lyssna, eller ökar tempot, eller driver utåt.
Om man vill lära hästen att plocka fram sina bakben vid en viss hjälp så måste man själv lära sig ge den hjälpen då hästen plockar fram sina bakben. Vad gäller tygelhjälper så böjer jag förvisso hästen för inner tygel direkt verkande (i bettet), men vänder den för ytter tygel indirekt verkande (mot halsen). Jag är noggrann med att inte inverka i bettet på yttersidan, vilket är lätt hänt.
Till att börja med rider jag mest på böjda spår, serpentiner, volter och åttvolter av olika storlekar, byter varv och spår OFTA. Även på rakt spår ser jag till att behålla en tydlig insida genom att be om lätt böjning.
När detta fungerar tillfredsställande börjar jag jobba med travigångsättningar på volten och öppna vid hand och uppsuttet. ökar travmängden efterhand, men låter bara hästen trava så mycket som den kan utan att falla iväg och utan att ta stöd i handen. Detta innebär många övergångar men korta repriser. Så småningom kommer även sluta vid hand och uppsuttet in.
Genom hela detta arbete kollar jag med jämna mellanrum att jag har kvar sökningen till handen genom att ge mer eller mindre eftergift. Hästen ska då länga överlinjen i motsvarande grad. Jag kollar också i början av varje pass att alla saker vi jobbat med dittills fungerar, genom att rida på 'en hjälp i taget', böja vä, hö för inner tygel, svänga vä, hö för ytter tygel. I böjning åt bägge sidor rida inner resp ytter bakben i mot tyngdpunkten.
Målsättningen är att du ska kunna ange böjning och ram med bettet, kunna föra bogarna mellan tyglarna, kunna influera hästens bäckenposition med din egen (om du tar fram höger höft så ska hästen också göra det) samt kunna öka ett visst bakbens undertramp vid ett visst moment genom precis och impulsartad skänkelhjälp.
Antagligen är det lättast att skaffa sig en tränare....
Jag jobbar ganska korta pass (10-30 min), särskilt under inlärningsfasen då jag sällan överskrider en kvart, och varvar med längre pass av ridning i skogen med mycket fri skritt, korta galopper och klättring, samt gymnastikhoppning ibland för variationens skull.
Jaha, det blev ju inte alls långt, ju!
