Flygresa

[Lingon]

Men snälla, ska man bryta kontakten med tex föräldrar för att man inte vill resa i en pandemi? Ärligt?

Vad är ens poängen med ditt inlägg? Varför vill du att ts ska få dåligt samvete för att hon åker med?
Om det är någonting vi vet om rädslor så är det ju just att om man aldrig face:ar sina rädslor så kommer man heller aldrig förbi dem. Då tar istället rädslan makten över ens liv och eskalerar.

Jag hade brutit kontakten med en person som bara såg till det hen ville och som skrämde folk till att inte våga säga nej. Jag tycker att det är helt förfärligt att ts närstående har gjort så att ts känner att det skulle bli oerhörda konsekvenser om de tackade nej till resan! Vi är i en pandemi, då måste folk själva få bestämma om de vill resa eller ej.

Sen tycker jag inte att ts ska säga nej pga rädslan. Det får man ta itu med om man känner att man vill det.

 

[Ramona]

Jag tycker att det är helt förfärligt att ts närstående har gjort så att ts känner att det skulle bli oerhörda konsekvenser om de tackade nej till resan!

Fast vad vet vi om ts närstående? Det är lätt att döma om man bara hittar på själv. Men det kanske finns mängder med förmildrande omständigheter. Alla har inte friska föräldrar. Alla har inte friska barn. Alla har inte friska närstående. Om man inte vet hur ts har det ska man heller inte döma eller säga hur det ska bli. Jag brukar dra mig för att uppfostra andra vuxna, men i just denna situationen när ts uppenbarligen inte mår bra av situationen bör man ju inte spä på läget ännu mer, eller hur? TS mår ju uppenbarligen inte bra i detta som det är. Backa med påhoppen och peppa istället.

Ibland är det mycket bättre att sprida positiv energi runt omkring sig än oro.

 

[Lovisaleonora]

Svarar alla.

Stort tack för allt stöd tror jag behöver stöta och blöta detta för att inte gå under mentalt.

Skulle vi tacka nej till resan så skulle konsekvenserna vara oerhörda så det vill jag inte.

Jag har nog flugit en 40 gånger tidigare, mest i jobbet. 2 gånger sedan vi fick barn. Innan barn var det aldrig några problem mentalt. Efter barn har det bara blivit värre och värre. Jag hade inte ngn kärleksfull uppväxt och jag är så fruktansvärt rädd att förlora min underbara familj nu när jag äntligen får känna mig älskad att det triggar ångest. Inte bara som nu med flyg utan jag tycker det är jättejobbigt om mannen och barnen åker någonstans längre bort med bilen, har stenkoll på när de borde vara framme då jag direkt förväntar mig dödsbud om de är 5 min sena. Kan i panik få för mig att barnen inte andas längre när de sover och smyga in och kontrollera trots att jag vet att risken är minimal då den lilla är 4år.

Någonstans tror jag att själva flygningen, förhoppningsvis, inte kommer vara ngt problem. Men tiden fram tills dess ffa som dottern kläcker ut sig att vi kommer krascha

Jag vill nog påstå att flygningen är ditt minsta problem, även om det gör dina symtom tydliga.

Ta itu med dina hjärnspöken, det är inte bra varken för dig, barnen eller familjerelationen.