Flygresa

[TeamLundVer]

Vi har blivit bjudna på en resa till Kanarieöarna inom kort för att fira D som fyller 60.

Jag hade inte valt att flyga själv med tanke på klimat och pandemi men att tacka nej är inte ett alternativ.

Nu till problemet. Sedan vi fick barn så har jag börjat tycka att det här med flygning är mentalt jobbigt. Jag vet att risken är liten men skulle det hända något så är det ju tack och adjö.

Inte hjälper det att jag råkade lyssna på podden om flyget som störtade över alperna eller att dottern är superglad över att vi ska flyga för "vi ska krascha i havet"

Alltså jag känner en sådan ångest inför detta. Nojjar generellt över att det ska hända barnen något på ett icke hälsosam sätt.

Vad kan jag göra för att det ska kännas så bra som möjligt med detta?

 

[Ramona]

Vad kan jag göra för att det ska kännas så bra som möjligt med detta?

Tänk rationellt! Och räcker inte det så får du ta en xanor och en redig drink på planet.

Risker:

• träffas av blixten och dö är en på tio miljoner,
• sluta sitt liv i en flygolycka en på tjugo miljoner
• dö i en brand: en på 71.500,
• omkomma i trafiken: en på 20.400,
• dö i ett olycksfall hemma eller på fritiden: en på 4.550,
• avlida av vad som helst om du är mellan tjugo och fyrtio: en på 1000
• eller dö om du är över sextio år: en på 100.

Den statistiken med en på 20 miljoner gäller om du väljer ett säkert bolag. Men 99.9% av alla bolag som flyger till Kanarieöarna lär väl kategoriseras som säkra.

 

[EmmaBovary]

Vi har blivit bjudna på en resa till Kanarieöarna inom kort för att fira D som fyller 60.

Jag hade inte valt att flyga själv med tanke på klimat och pandemi men att tacka nej är inte ett alternativ.

Nu till problemet. Sedan vi fick barn så har jag börjat tycka att det här med flygning är mentalt jobbigt. Jag vet att risken är liten men skulle det hända något så är det ju tack och adjö.

Inte hjälper det att jag råkade lyssna på podden om flyget som störtade över alperna eller att dottern är superglad över att vi ska flyga för "vi ska krascha i havet"

Alltså jag känner en sådan ångest inför detta. Nojjar generellt över att det ska hända barnen något på ett icke hälsosam sätt.

Vad kan jag göra för att det ska kännas så bra som möjligt med detta?

Haha, nu kommer jag att tänka på min mamma som var väldigt flygrädd. Vet att hon fick lugnande utskrivit innan, och vid något tillfälle fick hon följa med personal och kolla i cockpit för att det skulle kanske kunna fungera lite bättre att se vad det rör sig om. Men... jag har också minnen av att hon fick sitta med en jacka över huvudet (som en övertäckt fågel i bur ) vid starten. Det senare var kanske det som fungerade bäst, trots allt. Men det låter kanske lite jobbigt inför en hel resa om man ska ha koll på mindre barn!

 

[Ramona]

Nojjar generellt över att det ska hända barnen något på ett icke hälsosam sätt.

Ett tillägg här. Går det ut över din livskvalitet så sök hjälp på vårdcentralen. Förhoppningsvis får du någon typ av KBT så du får rätt verktyg att hantera den där ångesten. Det låter verkligen inte kul. Att ha katastroftankar är ju aldrig upplyftande, men när det går ut över ens livskvalitet är det ju helt ohållbart.

 

[Tilly_85]

Vill börja med att säga att du är inte ensam om att ha sådana tankar. Det är mycket jag aldrig skänkt en andra tanke förut som nu när jag fått barn tycker är jätte läskigt/jobbigt.

En kompis till mig som är pilot sa något som hjälper mig vid turbulens. Dom som flyger väljer luftrum, var dom vill flyga, vilken höjd etc. Kommer det turbulens så kan man se på det som en gropig gammal grusväg, det är bara en liten del av vägen som är ojämn och man kommer snart tillbaka till ett bättre underlag och man kör fint vidare.

Att tänka på ovan hjälper mig iaf när jag flyger, hoppas någon annan kan få nytta av det

 

[Cambrie]

Jag hade dödsångest varje gång jag flög. Botade det med att flyga. Och flyga. Och flyga. Det funkade men jag förstår så klart att alla inte kan göra så (flög väl 20-25 gånger om året i jobbet). Jag skulle säga - lämna ungarna till karln och svep en stor stark innan ni går till gaten. Det brukar hjälpa.

 

[TygerTyger]

Ignorera klimateffekten det har på dina och andras barn. Inget kommer att hända, allt kommer att bli okej.

 

[Lobelia]

Se bara till att inte ta bilen till flyget, som sagt är det mycket större risk.

 

[Iamia]

Jag tycker inte om att flyga, men för mig funkar kunskap bäst. Vad ”betyder” ljuden som blir i olika flygfaser? Hur ser det ut från cockpit vid inflygningar? Varför plingar det hela tiden? Hur navigerar de? Hur mycket kan vingarna flexa utan att gå sönder? Hur funkar toan egentligen? Ja, allt möjligt sådant. Kolla Youtube eller någon annanstans. Där kan man hitta mängder av filmer där piloter berättar/svarar på frågor/filmar under flygning osv.
Det - möjligen tillsammans med ett glas vin…

 

[Blue]

Statistiken är en sak flera har tagit upp redan så jag tar en annan infallsvinkel.

Allt du kommer uppleva under din flygresa som passagerare är långt under flygplanets kapacitet. Flygbolag har krav på sina kaptener och FOs att resan inte ska upplevas som för läskig/turbulent. När det kommer till flygindustrin som helhet så utgör fraktflyg en stor del utav den. På dessa består besättningen typiskt bara utav piloterna och en flygingenjör. Alltså tre personer istället för 100-500. Fraktflyg flyger hela tiden genom mycket hårdare turbulens, och tar hårdare svängar, än vad du som passagerare någonsin kommer att uppleva, då de vet vad flygplanet klarar av och inte behöver ta hänsyn till passagerare.

Rutten till Kanarieöarna, oavsett varifrån Sverige ni flyger, är full av passande diversionsflygplatser för eventuella nödlandningar. Alla plan som flyger Sverige - Kanarieöarna kan flyga utan problem även om en motor skulle sluta fungera.

Sedan galningen kraschade planet i Alperna har flygbolagen infört krav på att det skall vara minst två personer i cockpiten hela tiden. Oavsett av någon behöver gå på toaletten.

 

[Youma]

Rädsla är ju sällan rationellt, men det hjälper om man är med och förstår många ljud och hur det fungerar på planet. Tycker att ni ovan har förklarat jättebra

Har du flygit förut? Vad är det som känns jobbigast just nu?

Är det just "men skulle det hända något så är det ju tack och adjö." ?

För så det är det verkligen inte! Flygplan är byggda med otroligt mycket redundanta system och delar, så att händer det nåt, då finns det en backup, och en backup på backupen!

Anledningen att det är så få flygolyckor totalt sett är att händer det nåt, så händer det ändå ingenting, så att säga. Dvs att det inte blir " tack och adjö" utan att i bästa fall så märks precis ingenting för passagerarna men planet får byta några delar efter att ha kommit fram, eller i värsta fall så landar man annanstans innan man fortsätter med ett annat plan.

Så man ska inte ens bli rädd om piloten säger att man kommer behöva landa nån annanstans, för inte ens då är det nära till "tack och adjö".

Att flyga kommersiellt med de större planen är tryggare än att åka buss. Man kan inte ens åka av vägen och man möter ingen trafik där uppe

 

[hastflicka]

Jag ar inte alls flygradd och vi har som familj flugit valdigt mycket under aren och har flera piloter bland nara vanner ... det som gjort att vi alla ar helt avslappnade ar nog mest att "WAY" before 9/11 sa fick barnen ga fram till cockpit och vara med efter att man kommit upp i "lagom" hojd. Nar de lat min 7 aring satta datorn insag jag precis vad vara vanner som flog strids plan sa ... Det ar inte alls mer markvardigt an att kora buss.

Nar den yngste formagan, 6 ar gammal, for forsta gangen flog in over Washington DC och det var vinter hangde han i fonstret och ville sa garna se sno (vi bodde i Saudi Arabia da) Nar han plotsligt vande sig och fragade ... "Men varfor ar alla trad doda?" for avlovade trad var alltid doda i hans varld. Det var himla gulligt tyckte jag och forklarade ordentligt ...

Nar han sedan utbrot med HOG rost, (medan en mycket radd man satt pa andra sidan gangen och holl sig HART i armstoden) DA sa min son, "OH BOY, we're going to CRASH" mycket hogt och mycket glatt. Den stackars flygradda mannen blev ungefar en decimeter hog och holl i sig annu hardare sa jag forklarade MYCKET HOGT for sonen att sa var inte fallet, det var bara mycket lite turbulence ... varpa han blev besviken (what is UP with these kids?) men den flygradde mannen sag klart lattad ut, och kramade armstoden lite mindre hart.

Jag tycker inte om att flyga, men för mig funkar kunskap bäst. Vad ”betyder” ljuden som blir i olika flygfaser? Hur ser det ut från cockpit vid inflygningar? Varför plingar det hela tiden? Hur navigerar de? Hur mycket kan vingarna flexa utan att gå sönder? Hur funkar toan egentligen? Ja, allt möjligt sådant. Kolla Youtube eller någon annanstans. Där kan man hitta mängder av filmer där piloter berättar/svarar på frågor/filmar under flygning osv.
Det - möjligen tillsammans med ett glas vin…

En kompis till mig som var flygradd forklarade en gang att om hon tog en "gin 'n tonic" nar de forst kom med alkohol vagnen och sedan vin till maten (pa den tiden nar man till och med fick ordentlig middag mellan UK och Sverige) sa var hon inte orolig langre ... hon somnade.

 

[Lingon]

För det första: Jo, det är ett slternqtiv att säga nej. "Tack så mycket för erbjudandet! Men vi känner oss inte bekväma med att resa under en pandemi".

För det andra: Jag förstår din oro så väl! Jag blev också mycket mer rädd för saker efter att jag fått barn. Jag försöker tänka som så att min rädsla inte ska påverka mitt barn. Men lätt är det inte. Jag brukar ta en GT på planet så lugnar sig nerverna lite...

 

[farin]

För det första: Jo, det är ett slternqtiv att säga nej. "Tack så mycket för erbjudandet! Men vi känner oss inte bekväma med att resa under en pandemi".

För det andra: Jag förstår din oro så väl! Jag blev också mycket mer rädd för saker efter att jag fått barn. Jag försöker tänka som så att min rädsla inte ska påverka mitt barn. Men lätt är det inte. Jag brukar ta en GT på planet så lugnar sig nerverna lite...

Jag tänker också att det måste finnas ett alternativ att säga nej, det gör det alltid.
Sen kanske konsekvenserna av nej blir något oönskat, men vi har alla ett val.

Och jag som inte vuxit från min omogna obstinat sida skulle absolut säga Tack men Nej tack, vi är inte beredda att resa på det sättet under en pågående pandemi. Dessutom skulle jag påpeka att jag av klimatskäl inte längre flyger (om det inte är absolut nödvändigt), så en eventuell resa skulle behöva kunna göras med tåg.

I stället skulle jag föreslå en lyxig vistelse på något trevligt ställe i Sverige. Där man kan försäkra sig om distans från andra. Måhända får man inte sol och värme, men man kan få mycket fina matupplevelser, lyxiga spabehandlingar, fin natur och värdefull tid tillsammans

 

[TeamLundVer]

Svarar alla.

Stort tack för allt stöd tror jag behöver stöta och blöta detta för att inte gå under mentalt.

Skulle vi tacka nej till resan så skulle konsekvenserna vara oerhörda så det vill jag inte.

Jag har nog flugit en 40 gånger tidigare, mest i jobbet. 2 gånger sedan vi fick barn. Innan barn var det aldrig några problem mentalt. Efter barn har det bara blivit värre och värre. Jag hade inte ngn kärleksfull uppväxt och jag är så fruktansvärt rädd att förlora min underbara familj nu när jag äntligen får känna mig älskad att det triggar ångest. Inte bara som nu med flyg utan jag tycker det är jättejobbigt om mannen och barnen åker någonstans längre bort med bilen, har stenkoll på när de borde vara framme då jag direkt förväntar mig dödsbud om de är 5 min sena. Kan i panik få för mig att barnen inte andas längre när de sover och smyga in och kontrollera trots att jag vet att risken är minimal då den lilla är 4år.

Någonstans tror jag att själva flygningen, förhoppningsvis, inte kommer vara ngt problem. Men tiden fram tills dess ffa som dottern kläcker ut sig att vi kommer krascha

 

[Sonic76]

Svarar alla.

Stort tack för allt stöd tror jag behöver stöta och blöta detta för att inte gå under mentalt.

Skulle vi tacka nej till resan så skulle konsekvenserna vara oerhörda så det vill jag inte.

Jag har nog flugit en 40 gånger tidigare, mest i jobbet. 2 gånger sedan vi fick barn. Innan barn var det aldrig några problem mentalt. Efter barn har det bara blivit värre och värre. Jag hade inte ngn kärleksfull uppväxt och jag är så fruktansvärt rädd att förlora min underbara familj nu när jag äntligen får känna mig älskad att det triggar ångest. Inte bara som nu med flyg utan jag tycker det är jättejobbigt om mannen och barnen åker någonstans längre bort med bilen, har stenkoll på när de borde vara framme då jag direkt förväntar mig dödsbud om de är 5 min sena. Kan i panik få för mig att barnen inte andas längre när de sover och smyga in och kontrollera trots att jag vet att risken är minimal då den lilla är 4år.

Någonstans tror jag att själva flygningen, förhoppningsvis, inte kommer vara ngt problem. Men tiden fram tills dess ffa som dottern kläcker ut sig att vi kommer krascha

Jag har ångest som satan sen jag fick barn
Det har inte gått över fast ungen är 19 år nu.
Men jag har lärt mig att hantera det så att det inte går ut över sonen.
Flygrädslan är där men det är mest start och landning.
Jag har flugit trots det och är stolt över det.
Jag dricker inte alkohol så tar en lergigan vid behov.
Nu i pandemin skulle jag inte flyga men förstår att du inte har så mycket att välja på.

 

[Lingon]

Svarar alla.

Stort tack för allt stöd tror jag behöver stöta och blöta detta för att inte gå under mentalt.

Skulle vi tacka nej till resan så skulle konsekvenserna vara oerhörda så det vill jag inte.

Jag har nog flugit en 40 gånger tidigare, mest i jobbet. 2 gånger sedan vi fick barn. Innan barn var det aldrig några problem mentalt. Efter barn har det bara blivit värre och värre. Jag hade inte ngn kärleksfull uppväxt och jag är så fruktansvärt rädd att förlora min underbara familj nu när jag äntligen får känna mig älskad att det triggar ångest. Inte bara som nu med flyg utan jag tycker det är jättejobbigt om mannen och barnen åker någonstans längre bort med bilen, har stenkoll på när de borde vara framme då jag direkt förväntar mig dödsbud om de är 5 min sena. Kan i panik få för mig att barnen inte andas längre när de sover och smyga in och kontrollera trots att jag vet att risken är minimal då den lilla är 4år.

Någonstans tror jag att själva flygningen, förhoppningsvis, inte kommer vara ngt problem. Men tiden fram tills dess ffa som dottern kläcker ut sig att vi kommer krascha

Så oerhört tråkigt att ha närstående som skulle straffa er om ni inte följer med på en semesterresa mitt i pandemin. Vete fasen om jag hade velat ha kontakt med en sån person.

Jag hoppas att det löser sig för dig!

 

[Malibu_Stacy]

Svarar alla.

Stort tack för allt stöd tror jag behöver stöta och blöta detta för att inte gå under mentalt.

Skulle vi tacka nej till resan så skulle konsekvenserna vara oerhörda så det vill jag inte.

Jag har nog flugit en 40 gånger tidigare, mest i jobbet. 2 gånger sedan vi fick barn. Innan barn var det aldrig några problem mentalt. Efter barn har det bara blivit värre och värre. Jag hade inte ngn kärleksfull uppväxt och jag är så fruktansvärt rädd att förlora min underbara familj nu när jag äntligen får känna mig älskad att det triggar ångest. Inte bara som nu med flyg utan jag tycker det är jättejobbigt om mannen och barnen åker någonstans längre bort med bilen, har stenkoll på när de borde vara framme då jag direkt förväntar mig dödsbud om de är 5 min sena. Kan i panik få för mig att barnen inte andas längre när de sover och smyga in och kontrollera trots att jag vet att risken är minimal då den lilla är 4år.

Någonstans tror jag att själva flygningen, förhoppningsvis, inte kommer vara ngt problem. Men tiden fram tills dess ffa som dottern kläcker ut sig att vi kommer krascha

Det kommer inte hjälpa för denna flygresa, men den oro, ångest och de katastroftankar du har är inte ”normala” och det finns hjälp att få. KBT till exempel. Det skulle säkert vara skönare för dig att kunna vara lite mer avslappnad i situationer när du och barnen är ifrån varandra.

 

[Ramona]

Så oerhört tråkigt att ha närstående som skulle straffa er om ni inte följer med på en semesterresa mitt i pandemin. Vete fasen om jag hade velat ha kontakt med en sån person.

Men snälla, ska man bryta kontakten med tex föräldrar för att man inte vill resa i en pandemi? Ärligt?

Vad är ens poängen med ditt inlägg? Varför vill du att ts ska få dåligt samvete för att hon åker med?
Om det är någonting vi vet om rädslor så är det ju just att om man aldrig face:ar sina rädslor så kommer man heller aldrig förbi dem. Då tar istället rädslan makten över ens liv och eskalerar.

 

[Ramona]

Jag hade inte ngn kärleksfull uppväxt och jag är så fruktansvärt rädd att förlora min underbara familj nu när jag äntligen får känna mig älskad att det triggar ångest. Inte bara som nu med flyg utan jag tycker det är jättejobbigt om mannen och barnen åker någonstans längre bort med bilen, har stenkoll på när de borde vara framme då jag direkt förväntar mig dödsbud om de är 5 min sena. Kan i panik få för mig att barnen inte andas längre när de sover och smyga in och kontrollera trots att jag vet att risken är minimal då den lilla är 4år.

Detta tror jag är vääääldigt vanligt och normalt. Det är nog så det är för väldigt många föräldrar. Grejen är bara att man inte får låta det styra ens liv. Rädslor man göder blir fobier och fobier förstör ens liv eftersom man inte kan leva fritt. Livet blir mycket mer begränsat med fobier.

Ut och res! Och gör det för barnens skull. Några av mina bästa minnen som barn är från Kanarieöarna. Oavsett vart man åker är det ju väldigt barnanpassat och kul. Barnen kommer att ha jätteroligt!