Fjordingtråd nr 3

[_Zacke_]

För mig är det viktigt att hitta rätt person, att man tänker relativt lika men det behöver inte vara på samma sätt man gör, eller har samma gränser.
Hästarna lär sig snabbt vem som har vilka gränser och när.

Jag hade en medryttare (20-25 år sedan) som inte hade samma krav som jag, kunde ge större ramar innan personen blev arg eller satte gränser. Medryttaren red inte som jag, hade inte samma krav på arbete och inte heller samma form som jag strävade efter.
De lullade mest i skogen på långa tyglar och utan större krav.

Till saken hör att den hästen tog hela handen om man gav fingret och var en häst som gärna fick olater och gick tillbaka till dumheter om det var fel person.
Men, både hon och mina andra hästar har alltid anpassat sitt beteende från timme till timme, medryttare till ägare utan några som helst problem.
Det räcker att medryttaren är en person som inte körs runt med, av hästen. Visst kan det vara senare än vad du vill och har gränser för men var inte för rädd att testa.

Det kan också vara skillnader som att hästen ska gå bakom när jag tar in dem men för en annan person så är det vid sidan. Det behöver ju inte vara fel. man får inte glömma personen bakom beslutet. Var är de mest bekväma med att ha hästen? Vad behöver dem för att kunna kontrollera? De kanske har en annan auktoritet (inte bättre eller sämre, bara annorlunda).

Min medryttare fungerade skitbra med min häst, inte alls på det viset jag tyckte var bäst men det var ju inte jag som höll i trådarna då.
Det fanns grundgregler, självklart. Men, hur du kom dit var egentligen bara något du själv kunde lösa.

Bland annat:

* hästen får inte gå och äta när den vill
* Hästen bestämmer inte när den går ut ur boxen

Lite sådana förhållningsregler. Om personen VILL ha hjälp så har jag förslag på hur man kan lösa det hela dock.
Man kan inte få en klon och när man arbetar efter att tanken att en klon är ett måste så tror jag man gör sig en björntjänst.

Jag och kompanjonen har stora likheter i vårat tänk men också stora skillnader. Det går ändå alldeles utmärkt både för hästarna och oss. Vi suckar ljudligt till varandra ibland men hjärtligt. Våra hästar får också olika olater tillsammans med oss.

Intressant hur du ser på det, jag kanske är överdrivet nojig för att någon ska krascha det jag byggt upp. Har ju verkligen lagt all tid och energi under 1,5års tid för att komma dit vi är idag just pågrund av att han inte varit helt lätt att förstå och att jag fått lära mig att vara så extremt konsekvent just för att ger man ett finger så tar han hela handen direkt.
Skulle vara en ren katastrof att se allt det jobbet försvinna bort nu när det äntligen börjar fungera och ge resultat men som du säger kanske Lasso ändå kommer veta vad som gäller när han är med mig.
Vad tror du om ridningen vid uteritt, jag gillar inte fart, njuter av lugna turer. Skulle aldrig få för mig att galopprejsa på någon äng t.ex. Som det är nu vet ju Lasso att när vi är ute i skogen så tar vi det lugnt, det ska vara avslappnande. Tror du det kan påverka positivt eller negativt om man får en medryttare som gillar mer fart och högre tempo? Är det bara bra att någon annan ”blåser ur” honom och låter honom springa på så att han kan ta det lugnt med mig sen, eller är risken att man befäster uteritt=fullt ös medvetslös?
Han skulle säkert utvecklas massor och bli ännu bättre om han blev mer riden.
Det största problemet är nog dock att hitta någon som är intresserad. Just för att det varit en del problem med att han stuckit. Måste ju ändå vara ärlig med det om någon visar intresse så att personen kan vara förberedd på hur man bäst stoppar det om det skulle hända. Och att personen inte blir rädd. Vet ju hur mycket han skrämt mig och det är svårt att jobba bort en sån rädsla.
Bor inte nära någon stor stad och krävs bil för att ta sig hit.

 

[Efwa]

Intressant hur du ser på det, jag kanske är överdrivet nojig för att någon ska krascha det jag byggt upp. Har ju verkligen lagt all tid och energi under 1,5års tid för att komma dit vi är idag just pågrund av att han inte varit helt lätt att förstå och att jag fått lära mig att vara så extremt konsekvent just för att ger man ett finger så tar han hela handen direkt.
Skulle vara en ren katastrof att se allt det jobbet försvinna bort nu när det äntligen börjar fungera och ge resultat men som du säger kanske Lasso ändå kommer veta vad som gäller när han är med mig.
Vad tror du om ridningen vid uteritt, jag gillar inte fart, njuter av lugna turer. Skulle aldrig få för mig att galopprejsa på någon äng t.ex. Som det är nu vet ju Lasso att när vi är ute i skogen så tar vi det lugnt, det ska vara avslappnande. Tror du det kan påverka positivt eller negativt om man får en medryttare som gillar mer fart och högre tempo? Är det bara bra att någon annan ”blåser ur” honom och låter honom springa på så att han kan ta det lugnt med mig sen, eller är risken att man befäster uteritt=fullt ös medvetslös?
Han skulle säkert utvecklas massor och bli ännu bättre om han blev mer riden.
Det största problemet är nog dock att hitta någon som är intresserad. Just för att det varit en del problem med att han stuckit. Måste ju ändå vara ärlig med det om någon visar intresse så att personen kan vara förberedd på hur man bäst stoppar det om det skulle hända. Och att personen inte blir rädd. Vet ju hur mycket han skrämt mig och det är svårt att jobba bort en sån rädsla.
Bor inte nära någon stor stad och krävs bil för att ta sig hit.

Jag tror att du kanske ska hitta någon som är intresserad och är mindre "försiktig". Det är ju så jag har det med min kompanjon som saknar rädsla överhuvudtaget. Jag å andra sidan är tuff på vissa saker men mes på andra. Rädd är jag typ jämt när jag inte känner hästen......... Jag tycker inte jag känner mitt senaste köp riktigt än helt.

Som jag skrev förut så är jag tämligen säker på att om han har någon han kan busa med, rejsa och "blåsa ut" lite ånga så kan det mycket väl ge dig positiva resultat. Då är ju du den som tar det lugnt. Det kanske kan vara lite konstigt för hästarna i början och går tillbaka något steg men de vänjer sig snabbt vid skillnaderna.
Det är min erfarenhet i alla fall. Nu har jag bara haft fem fjordhästar så jag har inte skitstor erfarenhet.

 

[kryddelydd]

Intressant hur du ser på det, jag kanske är överdrivet nojig för att någon ska krascha det jag byggt upp. Har ju verkligen lagt all tid och energi under 1,5års tid för att komma dit vi är idag just pågrund av att han inte varit helt lätt att förstå och att jag fått lära mig att vara så extremt konsekvent just för att ger man ett finger så tar han hela handen direkt.
Skulle vara en ren katastrof att se allt det jobbet försvinna bort nu när det äntligen börjar fungera och ge resultat men som du säger kanske Lasso ändå kommer veta vad som gäller när han är med mig.
Vad tror du om ridningen vid uteritt, jag gillar inte fart, njuter av lugna turer. Skulle aldrig få för mig att galopprejsa på någon äng t.ex. Som det är nu vet ju Lasso att när vi är ute i skogen så tar vi det lugnt, det ska vara avslappnande. Tror du det kan påverka positivt eller negativt om man får en medryttare som gillar mer fart och högre tempo? Är det bara bra att någon annan ”blåser ur” honom och låter honom springa på så att han kan ta det lugnt med mig sen, eller är risken att man befäster uteritt=fullt ös medvetslös?
Han skulle säkert utvecklas massor och bli ännu bättre om han blev mer riden.
Det största problemet är nog dock att hitta någon som är intresserad. Just för att det varit en del problem med att han stuckit. Måste ju ändå vara ärlig med det om någon visar intresse så att personen kan vara förberedd på hur man bäst stoppar det om det skulle hända. Och att personen inte blir rädd. Vet ju hur mycket han skrämt mig och det är svårt att jobba bort en sån rädsla.
Bor inte nära någon stor stad och krävs bil för att ta sig hit.

Jag håller nog med @Efwa till stor del.
Hästarna lär sig snabbt vilken människa som begär (och tillåter) vad. Men det är klart att lite "lösare" ramar för en människa kan leda till att vissa hästar frågar den lite "stramare" någon extra gång, jag har ett par exempel:

1. Fjording som jag ägde för några år sedan. När jag tog över henne, plockade hon i precis allt med munnen. Tiggde, buttade, tiggde mer, tog tag i det hon fick tag i (inte hotfullt, dock). Jag lyckades träna bort detta.
Så var det en kompis som (trots att jag sade nej på frågan om hon fick) gav hästen en kanelbulle. Efter det var hästen på henne varenda gång de sågs, och drog i kläder och letade godis. Trots att hon inte fick något fortsättningsvis.
Med mig visste hästen att det inte var någon idé att ens försöka, så det blev inga problem för mig utan jag kunde flina åt kompisen när hon blev frustrerad över hästens beteende.

2. Islandshäst som jag fortfarande äger.
Väldigt speciell i beteendet när jag tog över honom för några år sedan, delvis hotfull.
Han tog en skarp tillsägelse väldigt bra, och jag har inte haft några problem med honom. Det är klart att han vid två-tre tillfällen ifrågasatt i ridningen när han inte förstått, men i stort sett inte mer än så.
Tog in en medryttare som inte hade tillräcklig pondus. Hästen vägrade gå av gården, vägrade att gå in på ridbanan, vägrade att gå förbi ridbanan med mera.
Han började även ifrågasätta mig i de situationerna, men kom förstås ingenstans med det. Men han blev klart sämre att hantera även för mig. Eftersom han hade använt sju år av sitt liv till att göra som han ville och egentligen skrämma människor (jag tog över honom som oinriden sjuåring; det tog en vecka att få honom inriden och han fungerar helt OK för hobbyridning och faktiskt också tävling även om hans kapacitet gångartsmässigt är något begränsad).
Till just den hästen kan jag inte ha en "regelbunden medryttare" som inte är väldigt tydlig och har pondus, men han är hur bra som helst att sporadiskt sätta upp även helt ovana ryttare på.

 

[mollyphlox]

För mig är det viktigt att hitta rätt person, att man tänker relativt lika men det behöver inte vara på samma sätt man gör, eller har samma gränser.
Hästarna lär sig snabbt vem som har vilka gränser och när.

Jag hade en medryttare (20-25 år sedan) som inte hade samma krav som jag, kunde ge större ramar innan personen blev arg eller satte gränser. Medryttaren red inte som jag, hade inte samma krav på arbete och inte heller samma form som jag strävade efter.
De lullade mest i skogen på långa tyglar och utan större krav.

Till saken hör att den hästen tog hela handen om man gav fingret och var en häst som gärna fick olater och gick tillbaka till dumheter om det var fel person.
Men, både hon och mina andra hästar har alltid anpassat sitt beteende från timme till timme, medryttare till ägare utan några som helst problem.
Det räcker att medryttaren är en person som inte körs runt med, av hästen. Visst kan det vara senare än vad du vill och har gränser för men var inte för rädd att testa.

Det kan också vara skillnader som att hästen ska gå bakom när jag tar in dem men för en annan person så är det vid sidan. Det behöver ju inte vara fel. man får inte glömma personen bakom beslutet. Var är de mest bekväma med att ha hästen? Vad behöver dem för att kunna kontrollera? De kanske har en annan auktoritet (inte bättre eller sämre, bara annorlunda).

Min medryttare fungerade skitbra med min häst, inte alls på det viset jag tyckte var bäst men det var ju inte jag som höll i trådarna då.
Det fanns grundgregler, självklart. Men, hur du kom dit var egentligen bara något du själv kunde lösa.

Bland annat:

* hästen får inte gå och äta när den vill
* Hästen bestämmer inte när den går ut ur boxen

Lite sådana förhållningsregler. Om personen VILL ha hjälp så har jag förslag på hur man kan lösa det hela dock.
Man kan inte få en klon och när man arbetar efter att tanken att en klon är ett måste så tror jag man gör sig en björntjänst.

Jag och kompanjonen har stora likheter i vårat tänk men också stora skillnader. Det går ändå alldeles utmärkt både för hästarna och oss. Vi suckar ljudligt till varandra ibland men hjärtligt. Våra hästar får också olika olater tillsammans med oss.

Bra skrivet. Det där stämmer bra in på hur jag tycker att det ska vara att ha medryttare. Så där var det också när jag var medryttare på en ponny för många år sen. Jätteroligt och skönt då man hittat rätt person.

 

[mollyphlox]

Åh vad kul att ha hittat någon som verkar passa hoppas det blir bra!
Jag är också egentligen sugen på en medryttare. Men tvekar en hel del av flera anledningar. Först och främst tror jag det är svårt att hitta någon här ute som mest bara vill skogsrida på en rätt så ovan/lite riden häst som inte varit helt pålitlig(har dock blivit extremt mycket bättre).
Dessutom är jag ju van att sköta allt själv. Har lagt väldigt mycket tid på hanteringen för att få den att funka precis som jag vill, speciellt vissa detaljer som är viktiga för mig att det funkar. Lasso är ju dessutom lite typen som provar gränser även för sånt vi tidigare kommit överens om, låter man honom då hållas så eskalerar det snabbt och man får börja om igen. Håller man efter det så krävs bara mycket små påminnelser. Så är rädd att få hit någon som inte är lika konsekvent, bryr sig om samma saker och kraschar sånt som jag lagt mycket tid på att träna in
Är dessutom rätt konflikträdd och tycker det är jobbigt att säga nej eller rätta någon, kanske inte så bra egenskap när man ska ha någon i sitt stall
Men tråkigt som det är nu också att han knappt rids något alls, även fast han inte verkar lida av det men.

Ja, jag hoppas det blir bra. Pratade lite smått och berättade om Tintin samt vad jag brukar pyssla med. Betonade att han fortfarande är ett pågående projekt men hon var väldigt positiv och tyckte han verkade vara rätt lik hennes tidigare sköthäst/medryttarponny som var en fjording.
Tycker också det är skönt med en äldre, hästvan person. Jag är rätt petig med hur jag vill att saker och ting ska göras, så att släppa över en del av ansvaret på någon annan känns lite jobbigt. Därför tänkte jag börja med bara en dag i veckan och jag tänker vara med i början så att jag ser att det fungerar.

 

[mollyphlox]

Fick en väldigt positiv känsla idag av nya medryttaren och Tintin verkade med på noterna. Vi ska bekanta oss med varandra men jag tror det här blir bra Hon är en duktig ryttare och även om hon sa att hon är något ringrostig så tror jag hon kommer att rida honom bättre än jag gör..

 

[_Zacke_]

Fick en väldigt positiv känsla idag av nya medryttaren och Tintin verkade med på noterna. Vi ska bekanta oss med varandra men jag tror det här blir bra Hon är en duktig ryttare och även om hon sa att hon är något ringrostig så tror jag hon kommer att rida honom bättre än jag gör..

Åh vad kul! Förstår att det känns bra!

 

[kolblakkur]

Funderar på det här hur mycket en fjording kan bära. Jag skulle gärna vilja ha en av en mindre modell, max 140 cm i mankhöjd. Hur mycket kan en sådan fjording bära?

 

[kryddelydd]

Funderar på det här hur mycket en fjording kan bära. Jag skulle gärna vilja ha en av en mindre modell, max 140 cm i mankhöjd. Hur mycket kan en sådan fjording bära?

som med andra raser, 15-20% av sin normalvikt?

 

[kolblakkur]

som med andra raser, 15-20% av sin normalvikt?

Jag har ingen aning om vad en fjording i c-ponnystorlek väger

 

[kryddelydd]

Jag har ingen aning om vad en fjording i c-ponnystorlek väger

Det är olika beroende på modell och höjd. Min mindre C-ponny väger nog 350kg eller så. Och han är i OK hull dvs har lite för mycket fett på kroppen men inga skadliga depåer.

Jag är alltså i tyngsta laget för Isak med mina 70kg (för det blir ju lite till när sadeln ska räknas in) och det är därför tur att jag sett till att få honom inkörd.

 

[Efwa]

som med andra raser, 15-20% av sin normalvikt?

Jag skulle nog säga, som islandshästen. Lite mer för sin storlek.

Dock är det högst individuellt. En fjording med mankhöjd 145 kan vara sämre viktbärande än en som är 138.

Som tur var har alla våra (mina) hästar varit mycket viktbärande medan jag vet och känner de som inte är det. Ingen av mina medryttare har vägt under 70 och några har legat på 85-90 kg. Herr Grå var 138 och bar mycket vikt utan problem. Han hade aldrig kompensatoriska överben eller var halt.

 

[kolblakkur]

Det är olika beroende på modell och höjd. Min mindre C-ponny väger nog 350kg eller så. Och han är i OK hull dvs har lite för mycket fett på kroppen men inga skadliga depåer.

Jag är alltså i tyngsta laget för Isak med mina 70kg (för det blir ju lite till när sadeln ska räknas in) och det är därför tur att jag sett till att få honom inkörd.

Jag skulle nog säga, som islandshästen. Lite mer för sin storlek.

Dock är det högst individuellt. En fjording med mankhöjd 145 kan vara sämre viktbärande än en som är 138.

Som tur var har alla våra (mina) hästar varit mycket viktbärande medan jag vet och känner de som inte är det. Ingen av mina medryttare har vägt under 70 och några har legat på 85-90 kg. Herr Grå var 138 och bar mycket vikt utan problem. Han hade aldrig kompensatoriska överben eller var halt.

Tack för svar Då låter det inte omöjligt för mig att ha en fjording av c-ponnymått om jag lyckas gå ner till 65 kg igen. Om inte annat så är det en bra motivation

 

[kryddelydd]

Brukstävling igår.

Jag är inte särskilt nöjd....

Reggie: för många slarvfel i ridningen, hamnade på femte plats av 18 startande vilket väl egentligen inte är så dåligt men jag är inte nöjd med ritten.
Körningen: han gjorde så gott han kunde, inte hans fel att jag är för dålig på att styra. Varken hans eller mitt fel att vagnen är för tung så halt i uppförsbacke inte var riktigt rimligt att kräva.

Yngve: som med Reggie förutom att han kom på fjärde plats.

Jenta: rena katastrofen. Alldeles för ofokuserad häst, alldeles för många straff överallt. U-fri runda, dock, så hon har - som jag väntat mig - kvalat till bruksridningen på fjord-SM i sommar.
Tror hon hamnade åtta eller nia dock oplacerad.
Körningen gick käpprätt åt skogen och hon ska aldrig behöva prova brukskörning igen (hon blev rädd för något, troligen slamret av kättingarna baktill på draglinorna, reste sig så det såg ut som om hon skulle slå över, ville skena men tack vare stångbett orkade jag hålla henne - helt orädd när det blev stopp och avslappnad bara hon slapp slamret).

Isak: gjorde helt OK ifrån sig, utifrån omständigheterna. Lite harig fyraåring som var hemifrån för första gången (utom två åkturer för vaccination och en gång för kastrering för ett par år sedan).
Hindren var otäcka - särskilt lastbryggan - och i halterna orkade han förstås inte stå (helt OK ändå). Ryggningen, som var lite knepig, klarade han oväntat bra. Det var två vinklar att rygga sig runt, och träställningar i hörnen som man skulle runt och lätt kunde backa in i.
Tog sig runt med en faslig massa straff, men faktiskt inga u. Tror han kom som nummer 13 av de 18 startande, helt OK och han var duktig.
Plusset, förutom att han har förtjänat sin prestationsmedalj i brons, var ju då att han faktiskt var väldigt lätt att lasta både hit och dit. Han fick hålla på att byta mellan transport och lastbil flera gånger för att inte behöva stå ensam i sitt fordon medan kompisen jobbade, och det var väldigt bra att han är så obekymrad över lastning.

Ändring/tilllägg.
Ser nu att både Yngves och Reggies u-beströdda körningsförsök faktiskt duger som resultat i brukskörning för bronsmedaljen i allround. Nu behöver de bara ett resultat i hoppningen också för att få det där bronset. Där ser man.

 

[mollyphlox]

Nu växer gräset rejält här hos oss. Tintin verkar ha fyndat en hel del trots att det knappt växer något i skogshage. Svullen bakom ganasherna sådär som de kan bli när de gnager kort gräs. Tjock är han också, suck.

Just nu är jag inne i en svacka, tycker att jag kan ingenting, förstör hästen, är för stor och tung, fångnoja eftersom han är tjock, noja över att han är svullen i benen (vilket jag antar beror på gräs/dålig kondis/för mycket stillastående då det blir bättre efter rörelse och hästen inte ömmar, är varm eller haltar). Hatar när mitt huvud ställer till det så här. Känns som att jag söker fel och bara väntar på att Tintin ska få något fel. Totalt onödigt eftersom han beter sig precis som vanligt och är pigg och glad när man rider..

 

[Efwa]

Nu växer gräset rejält här hos oss. Tintin verkar ha fyndat en hel del trots att det knappt växer något i skogshage. Svullen bakom ganasherna sådär som de kan bli när de gnager kort gräs. Tjock är han också, suck.

Just nu är jag inne i en svacka, tycker att jag kan ingenting, förstör hästen, är för stor och tung, fångnoja eftersom han är tjock, noja över att han är svullen i benen (vilket jag antar beror på gräs/dålig kondis/för mycket stillastående då det blir bättre efter rörelse och hästen inte ömmar, är varm eller haltar). Hatar när mitt huvud ställer till det så här. Känns som att jag söker fel och bara väntar på att Tintin ska få något fel. Totalt onödigt eftersom han beter sig precis som vanligt och är pigg och glad när man rider..

Min Herr Grå fick alltid svullna ”senor” när gräset kom i hagen. Det försvann när man körde honom och han var aldrig halt eller hade ont. Men, första gången var jag jäkligt nervös eftersom min förra häst hade ärrbildade senor och var svullen av den anledningen.

 

[mollyphlox]

Min Herr Grå fick alltid svullna ”senor” när gräset kom i hagen. Det försvann när man körde honom och han var aldrig halt eller hade ont. Men, första gången var jag jäkligt nervös eftersom min förra häst hade ärrbildade senor och var svullen av den anledningen.

Det finns ju så många orsaker varför de kan svullna. Men ja, man blir så nervös. Håller självklart koll på dem, men så länge de inte blir värre eller hästen verkar få några problem så är det väl bara vänta och se som gäller. Förra året var Tintin också sådär svullen i benen (men kunde variera vilket ben det märktes mest) från maj till slutet av sommaren. Så antar det hänger ihop. Måste kolla mitt stallshäfte från förra året.

 

[_Zacke_]

Det är så svårt nu tycker jag! Mina går i en väldigt mager hage som det ser ut. MEN dom går ju där och gnager hela dagarna och det märks ju på hullet att dom lägger på sig en hel del trots att det ser så lite ut. Så dom får i sig betydligt mer än jag tror. Märkte det på sadelgjorden idag efter att ha ridit barbacka ett tag.. Vill ju inte ge för lite hö heller, för magarnas skull. Betydligt lättare på vintern när man vet att höt är det enda dom äter

 

[Efwa]

Här har första träningshelgen gått av stapeln. Nästa blir till helgen.

Det är fantastiskt vilken uppslutning det är på våra kurser. Bra tränare och bra mat gör att det känns ännu bättre för våra delatagare.

Denna gång var det 6 stycken utomstående och våra två hästar.
Lusen (lånehästen från Taffsnäs) och Burret. Lusen är bara tre år så han fick ca 10 minuter per pass där vi lärde honom lite hur det kändes att bli lite runtstyrd, stannad, trava lite och sista dagen en galopp på raksträcka.
Det viktiga för honom var egentligen hanteringen, som att gå in från hagen och lämna Burret kvar, få sadel och träns på, gå själv upp till volten, rida runt lite kravlöst och sedan ner igen och ut till hagen och blev ensam kvar när Burret skulle upp.

I det stora hela kan man väl konstatera att Lusen inte har samma "problem" som Burret eller åtminstone ålderadekvata problem, dock lätthanterlig och lär sig snabbt åt rätt håll.

Burret fick ju gå lite mer. Började med dressyr med medryttaren som plötsligt fått prestationsångest men som den fina människa hon är så gick det ju över, hon är ju ändå både realist och logiskt begåvad. Dressyren gick så bra att hon fick tårar i ögonen och jag kände att de är ett riktigt bra par, Burret och medryttaren. Det var inga revolutionerande grejer, de är ju på basnivå båda två. Burret eftersom utbildning är eftersatt och medryttaren för att hon hållt upp länge. Det var lite bråk vid stallet när de skulle upp till volten men det gick bra.

Andra medryttaren fick hoppa på eftermiddagen och det passade båda som handen i handsken.....jisses vilket avstamp den gossen har!! Det hörs och känns i backen, som en trumvirvel. ParaBOM!

På förmiddagen nästa dag körde jag honom och där märks olaterna. Vi stod och väntade på att någon skulle öppna grinden och så länge medryttaren står bredvid precis vid huvudet står han still. Jag bad henne ta två steg bakåt och då tar han genast tillfället att försöka ta sig hemåt och bråka. Hon fick ta tag i honom och dra honom framåt medan jag smackade. Några hopp och fulingar senare så var vi på väg in på volten.

Det dumma är att han verkligen älskar att jobba så de hänger liksom inte riktigt ihop. I hans huvud skulle han helst vilja jobba hela dagarna, bara det var nere vid stallet.

Det vi jobbar med i körningen är att han ska våga lägga sig i selen på rätt sätt. Han vågar inte riktigt ta för sig framåt. Det har varit mycket stress och uppåt och det är svårt att få honom att förstå att framåt nedåt är det bästa. Han är inte längre en svan som trippar på utan är numer en mer ostressad häst i körningen men vill/vågar inte riktigt. Det märks tydligt i minsta motlut i backarna också, han ska genast upp i trav i stället för att dra på rätt sätt.

Allt annat fungerar så pass bra i dressyren för dagen att en lätt tävling skulle kunna genomföras godkänt. Jag jobbar mycket med axlar, rygg och placering av detsamma. När jag gör rätt hamnar han rätt automatiskt så inga stora grejjer att jobba med själva Burret annat än att ork och självförtroende behövs i mängder.

 

[mollyphlox]

Nya medryttaren red idag igen. Tintin testade vad man får och inte får, det är liksom obligatoriskt med nya ryttare som kan lite mer. När han orkade koncentrera sig gick han riktigt fint! Men kondisen är inte den bästa hos hästen, och när har han blivit så tjock? Det har på något vis blivit så tydligt den senaste tiden Vi får jobba på det.

Nojar fortfarande över hans ben, speciellt vänster fram där det finns en liten kotsenskidegalla. Han är visserligen lite svullen i alla ben sådär från och till, bägge fram kring kota/kotsenskida men det känns tydligare på vänster och den dök upp först. Den har funnits ett par veckor men den har inte blivit värre eller större, kanske något mer diffus i konturerna nu. Mjuknar och minskar/försvinner efter ridning. Har åtminstone plockat bort det extra protein han fått nu för att se om det gör någon skillnad.

Ska sluta googla, jag blir bara mer hypokondrisk.