- Svar: 11
- Visningar: 1 327
Jag har verkligen förstört mycket genom mina ätstörningar. Jag har lånat pengar av min familj som jag inte kan betala tillbaka pga att jag har köpt så mycket mat. Jag skäms så fruktansvärt mycket för att ha förstört mina föräldrars ekonomi, dom har ju pengar men det är ju något som inte ska gå till mig. Jag tror inte dom någonsin kommer att förlåta mig för det här. Jag har ljugit så mycket för dom om vart pengarna går till och framförallt att dom finns kvar fast dom inte finns kvar.
Jag orkar inte med att bära det här längre och försöker se en utväg men vet inte hur. Dom kommer med all rätt aldrig lita på mig igen, jag kommer säkerligen förlora dom.
Säg att jag får ordning på ätstörningen, att jag får stopp på det. Finns det ens ett sätt att få ordning på ekonomin efter det här? Jag har aldrig missat en räkning men det är ju pga att mina föräldrar gått in och hjälpt mig så mycket. Jag har andra lån också som är dyra som jag inte kommer kunna betala av.
Jag vill inte leva med det här längre, jag orkar inte med det. Samtidigt så har jag sån sjuk ångest över att lämna familjen och framförallt hunden. Hur ska dom någonsin förlåta mig, dom kommer inte förlåta mig hur jag än gör förmodligen. Jag är i en sådan återvändsgränd som det inte finns någon utväg från.
Jag är en skam för allihop, en stor lögn är det enda jag är. Jag får fundera en vecka på hur jag gör, sen måste jag göra någonting åt det här.
Och ja, jag har fått hjälp för ätstörningen, jag har den under kontroll nu tycker jag. Men det tar ju inte bort min situation alls.
Ville bara skriva av mig..finns inga lösningar eller svar det vet jag.
Jag orkar inte med att bära det här längre och försöker se en utväg men vet inte hur. Dom kommer med all rätt aldrig lita på mig igen, jag kommer säkerligen förlora dom.
Säg att jag får ordning på ätstörningen, att jag får stopp på det. Finns det ens ett sätt att få ordning på ekonomin efter det här? Jag har aldrig missat en räkning men det är ju pga att mina föräldrar gått in och hjälpt mig så mycket. Jag har andra lån också som är dyra som jag inte kommer kunna betala av.
Jag vill inte leva med det här längre, jag orkar inte med det. Samtidigt så har jag sån sjuk ångest över att lämna familjen och framförallt hunden. Hur ska dom någonsin förlåta mig, dom kommer inte förlåta mig hur jag än gör förmodligen. Jag är i en sådan återvändsgränd som det inte finns någon utväg från.
Jag är en skam för allihop, en stor lögn är det enda jag är. Jag får fundera en vecka på hur jag gör, sen måste jag göra någonting åt det här.
Och ja, jag har fått hjälp för ätstörningen, jag har den under kontroll nu tycker jag. Men det tar ju inte bort min situation alls.
Ville bara skriva av mig..finns inga lösningar eller svar det vet jag.