Fick skolidrotten dig att gilla idrott och rörelse?

[em-pirre]

Ja, det borde definitivt varit hårdare tag mot de som tryckte ner de som var sämre.

Sen kan jag förstå att de som spelar fotboll på fritiden tycker att det är frustrerande att spela med såna som mig som har noll intresse, ingen teknik och inget bollsinne. Därför tycker jag inte att man ska blanda alla på det sätt man gjorde under min skoltid.

Exakt. Är det fotboll på schemat ska det delas in i två grupper. De som kan/vill och de som är nybörjare/lite svårare att motivera.

 

[Badger]

Jag tänker mig att om läraren hade ägnat timmen åt att man fick dribbla mellan konor eller skjuta på mål och springa så hade fler blivit glada? Dvs de som gillar fotboll för att de får öva mer och slipper spela med mig och de som avskyr fotboll för att det kan vara lite kul att peta runt en boll (jag tyckte när jag gick ngn minifotbollsskola på tvång, det var riktigt kul utom matcherna).

Sedan har väl läraren kanske bara tre bollar men om man gör stationer och gör de här knäövningarna för att stärka fotbollsknän och springer tvärs över planen två gånger osv så kanske det kund räcka med tre bollar? En i taget dribblar den bollen och en ligger framför mål och en får stå i mål (gillade jag med, men de som är bollrädda slipper).

Pluspoäng om läraren faktiskt visar hur man sparkar bollen (dvs inte tex tåfjutt). Så kan man göra samma i basket och visa hur man kastar skrället och brännboll och visa hur man smätter iväg bolleländet med runda träet och öva på att fånga boll, försiktigt för bollrädda? För att inte tala om hopprep och lära alla hur man hoppar osv. Så kan man ju spela match ibland i sporten och då om läraren känner sig generöst lagd berätta reglerna till och med och kanske öva på en viss sak, som hm passa eller något.

Jag har roat mig lite med bollsport och häst på fritiden under några år och där dök det ibland upp tränare som rent av pratade med de duktigaste om att om man vill stärka laget ska man passa till de som inte är så bra så de lär sig och allt möjligt. Att de duktiga skulle ta ett ansvar och växa upp liksom. Superduper känsla blev det då. Speciellt tror jag elvaåringar skulle kunna växa oerhört av att få känna sig som duktiga understödjare och minilärare istället för bara köra över folk i hög hastighet och skrika okvädningsord. Vem vet självförtroendet kanske skulle räcka ända till andra lektioner.

(jag vet i alla fall att vår högstadielärare som sagt även satte betyg för understöd och laganda så när läbbige Putte hade sagt Bra passat! en eller två gånger när man snubblat men fått iväg bollen så väntade jag i alla fall 4 sekunder och tänkte innan jag blev förbannad när han sa något på rasten. Det var ju kanske inte läskigt menat o skönt för honom. Ja ganska taggig.)

 

[Youma]

Idrottsundervisningen på högstadiet dödade allt intresse för organiserad idrott för mig. mellanstadiet var det fortfarande mycket "prova på", inga betyg och lekbaserat, men på högstadiet skulle det presteras, betygsättas, och det som premierades mest var att man redan innan kunde och var bra på det som lektionen skulle innehålla.
Fruktansvärd vånda varje gång, då var jag ändå varken överviktig eller hade några andra fysiska problem utöver lite dålig koordinationsförmåga.

Allt kring idrottslektionerna var så hopplöst upplagt dessutom, vi var tvungna att ta oss till en gymnastiksal 2 kilometer bort. Det gick an om man hade cykel, men åkte man buss till skolan fick man gå. Hade inte varit ett problem, om inte "rasten" vi fick efter lektionen till att dusha, byta om och ta sig tillbaka var 20 minuter. Kö till dushen, sen skulle man snabbt som attan ta sig tillbaka till skolan innan håret frös till is på vägen.


Vi gjorde även konditionstest, med den där löpningen på tid. Därefter har jag inte springit en enda meter frivilligt.

Om meningen med idrottsundervisning är att ge eleverna livslång kunskap och vilja till fysisk aktivitet, så har man misslyckats med råge. För min del så hade det i så fall fungerat bättre att inte ha någon "undervisning" alls i idrott, idag jag får ångest av all organiserad fysisk rörelse som påminner om idrottlektionernas struktur. Glöm gym, friskis etc.

Precis allt som idrotten i skolan har vidrört blev pest.

 

[nullo-modo]

Men poängen med idrottsämnet är inte samma som med de teoretiska. Du behöver inte betyget i idrott för att just din fysiska kondition förbereder dig för en utbildning på högskola eller universitet. Och för övrigt: min fysiska kondition var på topp! Jag vann en cykeltävling vi hade med enorm marginal, men eftersom jag inte kunde springa fick jag inte toppbetyg. Det är skevt. Idrott och hälsa bör ju rimligtvis bedömas utifrån hur mycket en lärt sig om hälsa och träning, hur väl en applicerar den kunskapen. Hur hälsosamt skulle det vara för mig att springa när jag har en skada som kan förvärras avsevärt av det och i sådana fall leda till att jag aldrig mer kan utöva någon av de idrottsgrenar jag faktiskt håller på med?

Idrott och hälsa är av sin natur ett ämne som måste bedömas efter individens förutsättningar. Ska människor i rullstol få sämre betyg för att de inte kan springa? Blinda få sämre betyg för att de inte kan spela fotboll? Det är liksom på samma nivå som att en svenskaelev som är topp i sin klass inte får mvg för att de inte kan memorera just samma dikt som alla andra. Så fungerar ju inte kunskap och lärande.

Hjälpmedel finns både i jympan lik väl i andra ämnen.

Ska människor med dyslexi eller dyskalkyli få sämre betyg än andra för att betygen inte baseras på elevers förutsättningar som jämförelse?

 

[lytesout95]

Nej.
Jag började redan på dagis att vägra vara med på gruppaktiviteter.
Jag började grundskolan 1982. Och from årskurs 3 så var jag ombytt men deltog ytterst sällan. Jag tror aldrig att jag har spelat fotboll (Redan i 3-4årsåldern ifrågasatte jag varför inte fotbollsspelarna kunde få var sin boll i stället för att jaga samma.), men jag har varit med på skridskoåkningen.

Men var oftast med i stafettlaget i Mjölkkannan (sista året sprang jag uttagningarna i gummistövlar och kom med ändå ).
Aldrig retad och inte sämst på något men otroligt omotiverad att göra saker på befallning. Skoljogg och dylikt utfördes alltid i promenadtakt, gärna med en god vän.

På gymnasiet fick jag i stället för ordinarie lektion välja om jag ville simma eller spela badminton eftersom jag fortfarande satt ombytt på en bänk och tittade på. En ok deal.

 

[Hippocampus]

Nej.
Jag började redan på dagis att vägra vara med på gruppaktiviteter.
Jag började grundskolan 1982. Och from årskurs 3 så var jag ombytt men deltog ytterst sällan. Jag tror aldrig att jag har spelat fotboll (Redan i 3-4årsåldern ifrågasatte jag varför inte fotbollsspelarna kunde få var sin boll i stället för att jaga samma.), men jag har varit med på skridskoåkningen.

Men var oftast med i stafettlaget i Mjölkkannan (sista året sprang jag uttagningarna i gummistövlar och kom med ändå ).
Aldrig retad och inte sämst på något men otroligt omotiverad att göra saker på befallning. Skoljogg och dylikt utfördes alltid i promenadtakt, gärna med en god vän.

På gymnasiet fick jag i stället för ordinarie lektion välja om jag ville simma eller spela badminton eftersom jag fortfarande satt ombytt på en bänk och tittade på. En ok deal.

Åhhhh Mjölkkannan! Det minns jag

 

[Migo]

Jag får fortfarande ångest av att tänka på skolidrotten och klarar absolut inte av vissa aktiviteter (till exempel allt som har med bollar att göra) Tror jag gick i mellanstadiet när jag började skolka/vägra vara med.
I högstadiet kom läraren på att jag kunde ge mig ut och springa på en löprunda som låg bredvid skolan och det räddade mig ett tag. Jag gick i skolan 90/00.

Samma här. Så vidrigt på så många sätt.

 

[Nahar]

Hjälpmedel finns både i jympan lik väl i andra ämnen.

Ska människor med dyslexi eller dyskalkyli få sämre betyg än andra för att betygen inte baseras på elevers förutsättningar som jämförelse?

Nej, hjälpmedel fanns inte.

Och jag tycker definitivt inte att de med dyslexi eller dyskalkyli ska få sämre betyg bara på grund av detta. Inte så att det ska bli lättare för dem, men mål måste kunna uppnås om eleven vill det, annars är skolans funktion i sig ogiltig.

Och som jag skrev i mitt förra inlägg, idrott och hälsa är inte samma sak som de teoretiska ämnena. Har inte samma syfte och funktion.

 

[LadyCovergirl]

Exakt. Är det fotboll på schemat ska det delas in i två grupper. De som kan/vill och de som är nybörjare/lite svårare att motivera.

Jag tycker att det är bra och ska göras i samtliga ämnen, alltså även t.ex.svenska, kemi och bild

 

[Migo]

Men eller hur. Fokus lades på de som redan höll på med ’rätt’ sporter, det vill säga fotboll, hockey, bandy m.m. Vi som föredrog spinning, tyngdlyft, ridning, dans m.m. fick genomgående sämre betyg. Plus då fystesterna som KRAV för betyg, det är helt sjukt. Alla har ju olika förutsättningar. Jag har tex en skada som gör att jag inte kan springa, på grund av det fick jag inte mvg. Så fel.

Jag fick underkänt i gymnastik i åk 7 och 8 - för jag var rullstolsburen delar av de läsåren.

Mina starkaste minnen från skolgymnastik är mobbing, gubbsjuk lärare i tjejernas omklädningsrum, att ridning "inte är en idrott", hysterisk dysfori (även om jag inte visste det då) när det absolut skulle dansas (jag VÄGRADE delta), bollsport och bollsport och bollsport...

Jag var rejält plattfotad, hade noll bollsinne, noll kroppskontroll, kunde knappt springa osv, men inte fan fick jag hjälp med det. Kunskapsbiten handlade väl om nån timmes undervisning totalt, om ens det.

(Gick i skolan 92 och framåt)

 

[Nahar]

Jag fick underkänt i gymnastik i åk 7 och 8 - för jag var rullstolsburen delar av de läsåren.

Mina starkaste minnen från skolgymnastik är mobbing, gubbsjuk lärare i tjejernas omklädningsrum, att ridning "inte är en idrott", hysterisk dysfori (även om jag inte visste det då) när det absolut skulle dansas (jag VÄGRADE delta), bollsport och bollsport och bollsport...

Jag var rejält plattfotad, hade noll bollsinne, noll kroppskontroll, kunde knappt springa osv, men inte fan fick jag hjälp med det. Kunskapsbiten handlade väl om nån timmes undervisning totalt, om ens det.

(Gick i skolan 92 och framåt)

Känner igen det så mycket. Helt sjukt att det ska kunna vara såhär. Folk skriver att det har förändrats men på det årtiondet sen jag gick ut gymnasiet... nej, det tror jag inte.

 

[Tranan]

Inte i den formen som skolan har det. Inte efter att gympaläraren kladdade på mig ett flertal gånger. och såg till att isolera mig från de andra med olika sätt som att hålla mig tillbaka efter lektion så han kunde prata med mig. och göra mig sen till duschen. så nej jag blev inte bättre. bidrog nog till att jag gav upp en karriär inom skytte.

 

[Rosett]

Jag hade en bra gympalärare i åk 2, vi fick vara med och planera lektionerna. Minns inte så mycket av den årskursen iofs men just då var nog skolidrotten hyfsat kul.
Från åk 3 blev det katastrof då vi fick en lärare som var en idiot. Gapade och hade sig, han rände i tjejernas omklädningsrum och lät killarna göra det också. Det var kaos.
Så nä, skolidrotten har inte lämnat något positivt efter sig.
Gick grundskolan 84-93

 

[Unafraid]

Född -89.
Av typ 10 tjejer var jag kanske nr 3-4 "bästa". Jag gillade att röra mig. Jag upplever dock att vi aldrig tränade teknik, utan mer "utförde uppgiften". Såhär i efterhand hade jag velat veta HUR jag skulle hoppa höjdhopp. Inte bara saxa över en "imponerande" höjd. Jag tycker att idrott varje dag skulle vara obligatoriskt i klass 1-9 i hela landet. Men individanpassat! Om någon vill promenera 1h om dagen ska det vara okej. Eller om någon vill elitträna är det också godkänt. Det är ingen nyhet att vi generellt rör oss för lite.

Själv har jag ytterst lite "motion" från familjen. Det VÄRSTA min mamma vet är att svettas(dvs motionera). Pappa har aldrig heller tränat, någonsin. Dock har jag alltid ridit och cyklat till stallet osv, så rörelse har kommit naturligt för mig. Men för barn i familjer där vandring, träning, löpning sker naturligt måste det vara enormt mycket lättare att själv "haka på". Därför tror jag att obligatorisk, daglig motion i skolan skulle kunna "programmera in" att rörelse är kul och givande! Även om man har föräldrar som är "soffpotatisar".

 

[Migo]

Inte i den formen som skolan har det. Inte efter att gympaläraren kladdade på mig ett flertal gånger. och såg till att isolera mig från de andra med olika sätt som att hålla mig tillbaka efter lektion så han kunde prata med mig. och göra mig sen till duschen. så nej jag blev inte bättre. bidrog nog till att jag gav upp en karriär inom skytte.

Ja fy fan, en klasskompis var pga mobbing rädd för att duscha efter gympan, han blev ofta tvingad att stanna efter de andra och duscha med läraren... Han "glömde" sina gympakläder väääldigt ofta.

 

[em-pirre]

Jag tycker att det är bra och ska göras i samtliga ämnen, alltså även t.ex.svenska, kemi och bild

Ja absolut! De som är skickliga ska inte behöva vänta för att vissa behöver extra stöd, och de som behöver extra stöd ska få det utan att känna sig dåliga.

Jag hade varit hundra gånger mer motiverad om jag fått prova nya sporter med såna som var nybörjare/inte så skickliga istället för att skida (=staka sig fram med blodsmak i munnen) i samma spår som en av landets bästa.

 

[Tranan]

Ja fy fan, en klasskompis var pga mobbing rädd för att duscha efter gympan, han blev ofta tvingad att stanna efter de andra och duscha med läraren... Han "glömde" sina gympakläder väääldigt ofta.

Undra hur många såna gömda fall det finns

 

[Elo]

Började skolan 90 och högstadiets gyma gick ut på att antingen springa 8km på tid eller spela handboll inne.

1ggr/år hade vi orientering (utan att först ha gått igenom typ karta och kompass)och 1 gång hade vi redskapsgymnastik (men läraren kunde inte visa hur man gjorde för hon hade ont i ryggen). Läraren var inte utbildad utan hade 'handboll' som merit.

På gymnasiet hade vi världens bästa lärare. Vi spelade fotboll. 1 gång. Sen spelade vi golf 1 gång. Gick stavgång 1 gång osv osv. Vi testade på allt och lite till. Det var kul! De duktiga fotbollskillarna SÖG på lacrosse (det gjorde iofs jag också men vi var lika usla allihop). Jag vann tävlingen i att sätta upp tält fortast. Han var också suverän på anpassningar så jag fick cykla när vi skulle ha orientering och jag inte kunde springa.

Dagens idrottsundervisning skall vara mer som jag hade det på gymnasiet. Bollsporter är EN DEL av det, men en del bland många andra. Våra idrottslärare går tex igenom löpsteg, hållning, uthållighet osv innan de tar med sig eleverna ut för att springa. De, bygger sedan på detta till att springa i terräng och sedan till orientering (där de också gått igenom kartan osv). Man ser OFTA elever öva på dans inne i skolan, på raster osv, när det är dags för dans på idrotten. Det är roligt, tycker jag.

 

[Nahar]

Började skolan 90 och högstadiets gyma gick ut på att antingen springa 8km på tid eller spela handboll inne.

1ggr/år hade vi orientering (utan att först ha gått igenom typ karta och kompass)och 1 gång hade vi redskapsgymnastik (men läraren kunde inte visa hur man gjorde för hon hade ont i ryggen). Läraren var inte utbildad utan hade 'handboll' som merit.

På gymnasiet hade vi världens bästa lärare. Vi spelade fotboll. 1 gång. Sen spelade vi golf 1 gång. Gick stavgång 1 gång osv osv. Vi testade på allt och lite till. Det var kul! De duktiga fotbollskillarna SÖG på lacrosse (det gjorde iofs jag också men vi var lika usla allihop). Jag vann tävlingen i att sätta upp tält fortast. Han var också suverän på anpassningar så jag fick cykla när vi skulle ha orientering och jag inte kunde springa.

Dagens idrottsundervisning skall vara mer som jag hade det på gymnasiet. Bollsporter är EN DEL av det, men en del bland många andra. Våra idrottslärare går tex igenom löpsteg, hållning, uthållighet osv innan de tar med sig eleverna ut för att springa. De, bygger sedan på detta till att springa i terräng och sedan till orientering (där de också gått igenom kartan osv). Man ser OFTA elever öva på dans inne i skolan, på raster osv, när det är dags för dans på idrotten. Det är roligt, tycker jag.

Önskar min idrott hade varit sådär på gymnasiet!

 

[Takire]

Skolidrotten fick mig inte att gilla idrott och rörelse. Jag minns inte riktigt när jag aktivt började ogilla den. Kanske tyckte jag att den var okej där som sexåring 1995, men jag minns faktiskt inte.

Vi fick inte särskilt mycket undervisning, men i simning fick i alla fall de som inte kunde simma mycket stöd. Vi måste ha fått en del undervisning inför orienteringen också. Foxtrot och vals fick vi också lära oss.

Vi hade mycket bollsporter men fick aldrig lära oss något om dem utan man skulle förstå ändå.

Jag hör till dem som valde att inte försöka alls (ombytt men i princip stillastående på planen) hellre än att riskera att försöka göra mitt bästa och misslyckas. Egentligen en rätt klok strategi när man har låg fysisk självkänsla.