Nej det var verkligen fruktansvärt! Allt skulle mätas i exakt prestation, det vill säga: Hur högt du hoppade, hur snabbt du sprang, hur långt du hoppade, hur många matcher du vann... De som sysslade med idrott på elitnivå var lärarnas gullegrisar och alla andra kunde kvitta. Grejen var att jag var nog inte ens särskilt dålig - jag var grym på höjd- och längdhopp vill jag minnas, men så länge du inte helhetspresterade på hög nivå var du inget värt.Själv så avslutade jag min skoltid med att avsky allt vad idrott hette förutom ridsporten. Av flera olika skäl så tog det många år innan jag ens kunde gå på ett jympapass på friskis utan att få ångest. Klarade aldrig av att hänga med klasskamraterna på idrottslektionerna, kände mig alltid ful, klumpig och korkad som inte klarade av övningarna och var överviktig också. Och barn är ju som bekant inte alltid snälla mot varandra om någon inte håller måttet typ. Och idrottsläraren gav noll stöttning åt oss som blev utanför och aldrig ens blev valda i ett lag. Under hela min skoltid så fick idrottsläraren tvinga ett lag att låta mig vara med.
Men det här är inte tänkt som en skriva av mig tråd eller ångesttråd där ni ska tycka synd om mig. utan jag undrar om det såg ut så här för fler? Jag gick började skolan 1981.
Någon som vet hur det ser ut idag? Är det fortfarande så att eleverna får välja lag själva när det aktiviteter eller sporter som ska utföras i lag?
Någon som har haft en skoliidrott eller lärare som verkligen har fått ditt intresse för idrott att växa?
Jag var också överviktig (men egentligen bara pyttelite) och fick motta glåpord från klasskamrater men också fruktansvärda kommentarer från flera olika lärare. Några lärare sa också rätt ut att "ridsport är ingen sport" och en lärare sa att jag borde sluta med hästar och börja "med någon riktig sport om jag ville gå ner i vikt och bli omtyckt".
Nåväl. Gymnastiken var en solklar anledning till att jag aldrig vågade pröva på någon lagsport, vilket jag kan sörja idag. Idag älskar jag dock gruppträningspass och jag har ett starkt löpintresse och har sprungit en del lopp, så helt kört är det ju inte.
Jag hoppas verkligen gymnastiken ser annorlunda ut idag, men undrar hur mycket som har hunnits ändras. Jag började skolan 1995.