Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

[Yrja]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

För mig är ranghögt och dominant samma sak. Man kan inte få folk att lyda ett dominerande beteende om man inte är ranghög. Det är min personliga tolkning. Detta är en häst som inte är ranghög i flocken men försöker vara ranghög och dominant mot människor och med vissa lyckas hon ibland, med andra lyckas hon inte. Hon fortsätter dock försöka vara ranghög och dominant.

Här instämmer jag med dig! Det tror jag också. Och orsaken till det är ju som alltid när en häst fösöker styra själv, att hon inte litar på ngn annans omdömme mer än sitt eget. Varpå det hon behöver är en trygg, vänlig och förstående individ att följa och lita på. Hon behöver trygghet från en person som är en väldigt stark och god ledare, för att hon är svår att övertyga. Med andra ord: Osäker.

I vilka skeden är det jag beter mig ranglågt?

När du blir aggressiv eller skrämmer henne visar du på samma beteende som hon (dvs ett beteende av en ranglåg häst) och ev kan du också uppfattas som ett rovdjur. Det jag menar är negativt är det aggressiva beteendet eller beteenden som gör henne osäker/skrämmer henne.

Hästen följer alldeles utmärkt, tack. Lite för bra. Om du läser andra inlägg så har jag upprepade gånger beskrivit hur hon skall vara så nära att hon står på människan - bokstavligen. Går man ut i hagen kommer hon glatt galopperande för att kolla vad man gör. Står hästarna i grupp så tränger och knuffar hon sig igenom gruppen för att vara närmast människan. Hon står alltid först vid grinden och står ivägen när man skall ta in en annan häst.

Okej, ordet följer betyder inte "följa efter" eller "gå med". Ordet följer innebär att hästen ger dig kommandot, släpper kontrollen. Att stå på människan är raka motsatsen. Att stå på folk är ett dominant beteende, ett beteende som även jag nyttjar i vissa skeden när jag hävdar min rang. Att "ta plats". Absolut inte aggressivt dock. Min häst är likadan, ngt som jag snabbt jobbade bort för det gör både att jag fysiskt sett hamnar i underläge, och tappar mitt inflytande, och för att jag ur den positionen inte kan ge tydliga signaler själv. Steg 1 när man hanskar med en häst är att respektera varandras revir (dvs platsen där man står) och inte bli påträngande.

Det är i DOM lägena när man INTE vill ha henne på sina tår och motar bort henne som hon vänder runt för att slå. Hon accepterar inte att man puttar undan henne. Står man då ett läge där man inte kan ta sig någonstans så kommer hon få in en träff, så vida inte hon har stuckit. Med "sticka" menar jag att hon dragit sig undan några meter, står där och snurrar, bockandes och sparkandes för att sekunden senare återvända till människan och ställa sig på ens tår.

Och, ovanstående är jag inte ensam om att hon gör.

Detta är också fullt logiskt. Det du måste göra är att förhindra att hamna i denna situation. Det är väldigt viktigt. Det är dessutom väldigt enkelt i de flesta fall. Du behöver inte ha ngn stor yta och du kan ha lina på hästen. Joba med att hästen ska flytta för dina signaler - lätta signaler. Beröm och klappa om hästen, ta för dig och ge den korta, lätta uppgifter. "Backa" är en ganska dominant handling och den tycker jag att man kan vänta med tills hästen blivit lyhörd och lyssnar till övriga signaler utan att du rör den.

Men snälla rara. Nu får du ge dig. Jag skrev själv "Om jag skulle förmänskliga beteendet". Tror du verkligen jag är så korkad att jag tror att det var vad hästen tänkte?

Då ber jag om ursäkt om jag varit ouppmärksam. Det händer allt för ofta från min sida. Då börjar vi om från början - vad var syftet med att berätta den versionen?

Med tanke på att du inte en enda gång har kommit med något konstruktivt mer än en massa kritik och påpekat mina fel så undrar jag varför du över huvudtaget har gett dig in i diskussionen. Är det så att du känner dig så ranglåg och utanför gruppen att du måste hävda dig på ett negativt och otrevligt sätt? Ditt beteende påminner mig, märkligt nog, om unghästens.

Ojdu, nu blir det pajkastning. Nä men ärligt talat så tkr jag att vi lättar upp stämningen lite nu. Som jag sa från början vill jag inte att du tar illa upp, vilket du sa att du inte gjorde. Säg till om ngt jag säger inte är acceptabelt så att jag vet istället.

Jag har varit positiv på flertalet stället. Läs igenom mina inlägg igen. Jag hävdar att du uppträder ranghögt i flera situationer som du nämnt. Men jag ska försöka tänka på att försöka vara mer konstruktiv ändå efter som att du upplever det så. Dock var syftet att ge dig en annan bild på saker och ting, inte menat som kritik endast utan som en funderare. Tänker man väldigt olika är det kanske få punkter som man kan vara konstruktiv på. Det kan ju lika gärna vara jag som har fel.

Jag har bett om konstruktiv kritik. Jag har bett dig tala om för mig hur jag skall göra för att det skall bli rätt. Du påpekar konstant mina fel. Det accepterar jag. Men hur skall jag göra för att göra rätt?

Kan du alls förklara det eller är du bara duktig på att påpeka fel?

Ja, jag är arg, för du är inte speciellt pedagogisk i dina svar utan enbart negativ och klankande.

Som jag skrev innan är rena metoder inget jag kommer att dela med mig av. jag menar på att din inställning behöver en ny ingångsvinkel och det är det jag försökt förmedla med mina funderingar. Om man förstår varför hon beter sig som hon gör, och vad ens eget beteende har för inflytande, så kan man också lättare lösa problemen på egen hand, på ett sätt som passar en själv bäst. Jag säger inte heller att jag har svar på alla problem. Jag har mycket, mycket, mycket kvar att lära.

Min tolkning har jag lagt fram, men du tycker inte att den stämmer. Därför har jag inte lagt ner ngn tanke på hur man ska gå till vidare ur min tolkning då den ju är felaktiv enligt dig. Jag kan ju inte veta, jag har aldrig sett den här hästen.

Men vill du att jag ska utgå från min tolkning så säger jag som jag sagt tidigare. Denna häst behöver en individ som är trygg, vänlig, tydlig och stabil, som hon kan lita på följa och lära av. För att nå dit behöver man granska sig själv. Så det är mitt råd och också det jag försökt bidra med. En annan vinkel på saker och ting, vad gör ni kanske fel? Ibland är lösningen inte metoder, ibland handlar det om att ta bort saker och ting i vardagen.

Jag hade tagit denna häst lina, gått till en lugn och bra plats (tex ridbana utan andra hästar som rider runt) och börjat om från noll. Lära sig (båda parter) att respektera varandra och ge varandra utrymme, att slutligen ge och ta signaler och skapa ett samarbete så att du i vardagen kan kontrollera henne utan att behöva röra henne. När du stannar så stannar hon, när du backar så backar hon. Kan ni genom kroppsspråket kommunicera så kan du be henne gå undan i boxen utan att behöva riskera att få hästen över dig, för att ni redan kommit överens om att ni respekterar varandras utrymme. Hon får flänga hur mkt hon vill, sålänge hon inte flänger ner dig.

 

[shlubberdubb]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

TACK! Nu känns det som om vi är på samma plan. Jag har hela tiden sagt att jag är beredd på att jag kan ha fel men behöver då veta hur jag skall göra för att få det rätt.


tydligen behövdes pajkastningen för att komma till kommunikation. It's gott to get worse before it gets better.

När du stannar så stannar hon, när du backar så backar hon. Kan ni genom kroppsspråket kommunicera så kan du be henne gå undan i boxen utan att behöva riskera att få hästen över dig, för att ni redan kommit överens om att ni respekterar varandras utrymme. Hon får flänga hur mkt hon vill, sålänge hon inte flänger ner dig.

Stanna och backa kan vi. Jag jobbar mycket med detta, som du beskriver, när jag leder hästar i vardagen. Följer den inte mina signaler så övar vi på det. Checkar av att de har uppmärksamheten på mig och inte bara lommar iväg och glömmer att det sitter en människa i andra änden av snöret. I lina är hon väldigt lätt att jobba med. Vi har kommit så långt att om hon går förbi mig när jag stannar så kan det ibland räcka att jag för handen bakåt för att hon skall backa.

Alla hästar skall kunna gå i lina som jag håller i en hand. Jag har inget tryck i linan och den mer eller mindre ligger bara och vilar i handen. (Lina = grimskaft, tygel eller vad jag nu har att leda med). De får inte tränga sig före, om nu jag inte ber om det för jag vill inte få en häst som landar på mig över ett dike.

I lina kan jag få henne att backa undan och komma fram, hålla avstånd och inte tränga. Har jag henne gåendes bredvid så börjar hon direkt tränga och gå på mig. Trycka undan mig till/från staket. Men så länge hon går bakom fungerar det.

Jag har hunnit longera henne en gång innan backen frös. Då var det lite värre. Hon skulle hela tiden komma in till mig och "stå på mig". Hon har uppenbara problem med att hålla avstånd. Det som skulle bli en snabb longering varade lite längre men blev en nyttig övning i att kunna röra sig för egen maskin på eget spår utan att behöva stödhjul, så att säga. När jag skriver det så ser jag ju själv att detta stödhjulsbehov är ju ett tecken på osäkerhet. Så där har du helt rätt.

Men, när vi kommer ut i hagen och hon är lös, det är där hon helt tappar respekt för avstånd. Det existerar inte i hennes värld. Jag eller annan person kan vara i ena änden av den ca 3,5 hektar stora hagen och hästarna är i den andra änden och hon kommer galopperande tvärs igenom hagen. Det är jätte trevligt att hästen gillar att vara med oss människor men den behöver väl inte stå på oss! Det personliga utrymmet respekteras inte ett smack.

Eller när hon är i boxen så attackerar hon om hon inte får uppmärksamheten hon, helt ärligt, kräver. När hon får uppmärksamhet så är hon, precis som min syster skriver, precis lika kelig och gosig som hon kan vara elak och hugga huvudet av folk. Det är när saker inte är på hennes villkor som det inte är kul.

Tidigare var hon likadan uppbunden, spark där bak, bit där fram. Men där har det blivit en otrolig skillnad. Vi hade massör ute som gick igenom hela hästen utan minsta problem. Och hon har slutat slå med bak när man lyfter.

Syrran kan flytta henne sidleds och bakåt med ett fingerpek. Skillnaden är att syrran nöjer sig oftast med att en fot flyttas. Det är helt OK i början när man lär in kommandon och respekt, eller om det inte behlvs mer. Men när jag då kommer efter några gånger som hästen flyttat en fot och den tycker det räcker och jag begär mer så surnar hon på. Skillnaden är att jag ställer högre krav och större underkastelse. Detta uppskattar inte hästen alls. Hon gillar inte att jag begär mer än vad hon är beredd att ge. Men hon får beröm när hon gör som jag ber henne.

Tolkar jag det rätt så anser du inte mig konsekvent i min position. Jag är inte hela tiden ranghög/dominant utan går ibland och beter mig ranglågt. Om jag nu gör det så måste jag korrigera detta. Hästen måste se mig ranghög hela tiden.

Då får väldigt gärna gå igenom mina inlägg och peka ut exempel på när jag beter mig ranglågt och ge mig exempel på vad du tycker jag borde gjort istället. Jag VILL lära mig och jag VILL komma överens med hästen.

Ps. Meningen med historien med moroten var att visa hur hon beter sig när hon tar ut sin frustration på att inte få som hon vill. Hon ger sig inte på hästarna längre för det vågar hon inte. Men hon gör det fortfarande mot oss människor.

En positiv grej hände igår och gjorde mig väldigt glad. Hon står alltid först vid grinden vid insläpp. Jag tar fram grimman, börjat trä på den och hon viker undan huvudet. Så då flyttar jag bort henne (grundtanke: vill du inte vara med mig får du inte vara med mig. Join-up filosofin) och tar annan häst. Det brukar sluta med att hon kommer in sist. Så har vi hållit på sedan september. Igår var första gången hon direkt var med på noterna och hjälpte till att stoppa huvudet i grimman så igår kom hon in först! Självklart massa klappar och snäll röst från mig när hon gjorde detta.

Syrran misstänker också att hon troligtvis fick sig en fin smäll i sina tänder när vi krockade för hon har inte gjort några utfall efter detta. Vi har ännu inte skiftat boxar.

 

[shlubberdubb]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Det var jag som pratade om ordet S och det står jag för.

Det innebär att jag borde skjuta min vallack som, av andra, blivit bortskämd med godis från handen utan motivation (alltså, inte som beröm) och då blev naffsig. Jag har fött upp honom själv precis som syrran fött upp unghästen i den här tråden och dess mamma.

Problemet är att vi är inte ensamma på gården. Min vallack ser idag min mamma som en godismaskin. Han får av henne godis för att hans bläs är söt, eller hans päls är blank eller... Jag har fått ge henne strikta order i att ge f*n i att ge hästen godis.

Unghästen funkar superduper när man INTE ställer krav och hon är lös. Hon är tuffare än vad hennes mor var som ung. Men hennes mor är idag en av de stabilaste hästarna i stallet. Super snäll, fenomenal att hantera och genomtrevlig att rida (precis min typ) och jag är övertygad om att denna kommer bli minst lika bra.

Vad du inte förstår är att det handlar om en häst från ett mentalt tuff möderne som under uppväxten fått lite för mycket av sin egen vilja igenom och nu har väldigt svårt att acceptera att det ställs krav på henne. Skäm bort en unge på samma sätt och man får samma problem som man ser i Super Nanny. Eller ska vi skjuta dessa ungar också för de kan ju bli mördare?

 

[mackan]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Här instämmer jag med dig! Det tror jag också. Och orsaken till det är ju som alltid när en häst fösöker styra själv, att hon inte litar på ngn annans omdömme mer än sitt eget. Varpå det hon behöver är en trygg, vänlig och förstående individ att följa och lita på. Hon behöver trygghet från en person som är en väldigt stark och god ledare, för att hon är svår att övertyga. Med andra ord: Osäker.

Jag håller med dig i mycket av det du skrivit i tråden men inte detta, riktigt så enkelt är det inte. Hästen behöver alls inte vara osäker för att bete sig så. Det kan vara en så pass ranghög häst att den helt enkelt inte ser ngn anledning varför ngn annan skulle behöva bestämma. Den vet bäst och är nöjd med det anser den själv : ) Det är ju det som är RIKTIG ranghöghet, det finns ingen osäkerhet hos hästen, den är mkt säker på sig själv och dess position är självklar.

däremot kan en sådan ranghög häst bli osäker när en människa då kliver in och vill bestämma! Det är en annan sak : )

 

[shlubberdubb]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Bara svammel från mej ang vad jag kom att tänka på här.

Flashlight, du är ett geni! Du svamlar inte för fem öre.

Det du beskriver är nästan punkt och prick exakt unghästen.

Tintilar har ju gradvist fått mig förstå att det handlar om en osäker häst. Men jag släpper inte helt att det också handlar om en viss grad bortskämdhet samt ungdomlig trots. Dock hänger nog bortskämdheten ihop med osäkerheten då hon helt plötsligt inte får som hon vill och det stämmer inte med hennes världsuppfattning.

Det där med att blixtsnabbt ändra från gullegullgris till aggressiva attacker för att lika fort gå tillbaka till gullegullgris stämmer precis.

Det är alltså helt riktigt som Tintilar säger att jag måste ändra min uppfattning om hästen och inställning till hur jag skall hantera problemet.

Tack ni två.

Jag kommer hålla igång tråden med berättelser om framsteg och bakslag och hoppas få fortsatt stöd, skäll och pepping (och konstruktiv kritik *fniss*)

 

[shlubberdubb]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Jag håller med dig i mycket av det du skrivit i tråden men inte detta, riktigt så enkelt är det inte. Hästen behöver alls inte vara osäker för att bete sig så. Det kan vara en så pass ranghög häst att den helt enkelt inte ser ngn anledning varför ngn annan skulle behöva bestämma. Den vet bäst och är nöjd med det anser den själv : ) Det är ju det som är RIKTIG ranghöghet, det finns ingen osäkerhet hos hästen, den är mkt säker på sig själv och dess position är självklar.

däremot kan en sådan ranghög häst bli osäker när en människa då kliver in och vill bestämma! Det är en annan sak : )

Jag skulle hållit med dig fullständigt om det i detta fallet handlade om en häst som är ranghög även i hagen med de andra hästarna, något hon definitiv inte är. Hon föltuggar, viker sig, väntar på sin tur vid maten och bufflar runt för uppmärksamhet.

Jag tror snarare att det andlar om en häst som är så ranglåg i hagen att hon försöker hävda sig mot människan, vilket hon har lyckats med till viss del.

Det är lätt att bli ödmjuk när man ser syrran hålla på med henne och hon inte visar några (eller lite) aggressioner. Men så vaknar man till och inser att skillnaden mellan de krav syrran ställer på henne och de krav jag ställer på henne är ganska enorma. Och det är graden av krav som unghästen inte tollererar.

 

[mackan]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Jadå jag är med dig och håller med, min kommentar var dock bara menat som en passus, att det inte generellt handlar om osäkerhet hos en ranghög häst, som det var framställt, men Tintilar menade nog inte heller så som jag läste det, jag skulle skrivit tydligare vad jag menade.

 

[Yrja]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Du har helt rätt. Jag formulerade mig mkt dåligt där.

 

[Yrja]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

TACK! Nu känns det som om vi är på samma plan. Jag har hela tiden sagt att jag är beredd på att jag kan ha fel men behöver då veta hur jag skall göra för att få det rätt.


tydligen behövdes pajkastningen för att komma till kommunikation. It's gott to get worse before it gets better.

Absolut!

Stanna och backa kan vi. Jag jobbar mycket med detta, som du beskriver, när jag leder hästar i vardagen. Följer den inte mina signaler så övar vi på det. Checkar av att de har uppmärksamheten på mig och inte bara lommar iväg och glömmer att det sitter en människa i andra änden av snöret. I lina är hon väldigt lätt att jobba med. Vi har kommit så långt att om hon går förbi mig när jag stannar så kan det ibland räcka att jag för handen bakåt för att hon skall backa.

Alla hästar skall kunna gå i lina som jag håller i en hand. Jag har inget tryck i linan och den mer eller mindre ligger bara och vilar i handen. (Lina = grimskaft, tygel eller vad jag nu har att leda med). De får inte tränga sig före, om nu jag inte ber om det för jag vill inte få en häst som landar på mig över ett dike.

Då är jag med! Säger mycket mer om vart ni är i relationen.

I lina kan jag få henne att backa undan och komma fram, hålla avstånd och inte tränga. Har jag henne gåendes bredvid så börjar hon direkt tränga och gå på mig. Trycka undan mig till/från staket. Men så länge hon går bakom fungerar det.

Det är viktigt att kunna leda en häst ur alla positioner. Den position som är mst dominant är eg att gå snett bakom/bredvid hästen, dvs att valla/driva den. Men det kräver också att hästen accepterar dig för att du ska kunna inta denna position och använda den korrekt. Detta steg bör fungera och vara fullt accepterat av hästen innan man börjar driva den såsom när man longerar tycker jag. För att inte riskera att situationen blir fel då vallning är en mycket dominant handling som också kan ha förödade konsekvenser om det blir fel. Ett tips här är att göra lite ledövningar eller vad man ska kalla det, planerat och utan att det är inslapp för fodring eller liknande. Så att ni kan spendera 10 minuter i lugn och ro. Jag hade haft en longerliga eller annan lite längre lina. Sen ber du henne att gå undan för dig samtidigt som du intar denna position och ber om ett steg till.

När ni har en fungerande kommunikation kan ni utöva detta på andra ställen också, tex i boxen, hagen, tillsammans med andra hästar osv.

Jag har hunnit longera henne en gång innan backen frös. Då var det lite värre. Hon skulle hela tiden komma in till mig och "stå på mig". Hon har uppenbara problem med att hålla avstånd. Det som skulle bli en snabb longering varade lite längre men blev en nyttig övning i att kunna röra sig för egen maskin på eget spår utan att behöva stödhjul, så att säga. När jag skriver det så ser jag ju själv att detta stödhjulsbehov är ju ett tecken på osäkerhet. Så där har du helt rätt.

Ja detta med longering eller vallning är ngt som jag själv inte gått in på speciellt grundligt än, just för att jag inte varit riktigt redo för detta moment.

Jag vill inte heller säga att hon är osäker, det är min tolkning. När en häst hamnar i en situaion där rangen inte är upprättad så blir det ju i sig en osäker situation också. Hästar är trygga när flocken är harmonisk, dvs när rangen är satt och fungerar.

Men, när vi kommer ut i hagen och hon är lös, det är där hon helt tappar respekt för avstånd. Det existerar inte i hennes värld. Jag eller annan person kan vara i ena änden av den ca 3,5 hektar stora hagen och hästarna är i den andra änden och hon kommer galopperande tvärs igenom hagen. Det är jätte trevligt att hästen gillar att vara med oss människor men den behöver väl inte stå på oss! Det personliga utrymmet respekteras inte ett smack.

Har du jobbat henne i lina/grimskaft i hagen? Hur reagerar hon då? om du lägger linan runt hennes hals utan att hålla i ena änden? Om du har halsring istället för grimma?

Eller när hon är i boxen så attackerar hon om hon inte får uppmärksamheten hon, helt ärligt, kräver. När hon får uppmärksamhet så är hon, precis som min syster skriver, precis lika kelig och gosig som hon kan vara elak och hugga huvudet av folk. Det är när saker inte är på hennes villkor som det inte är kul.

Detta är som jag tolkar det pga att det inte är upprättat er imellan vem som ska ha störst inflytande. Hon tycker säkert inte alls illa om er eller umgänget med er heller, men honverkar inte heller lita på er kapacitet som ledarindivid. Sen som sagt kan man ju diskutera metoderna, men jag vill återigen hävda att tryggt och stabilt ledarskap är a och o. och det kan vara svårt även för hästar! Vi hade en riktigt, riktigt bra ledarvalack en period. Nykastrerad 12-åring som var heltfantastisk att bevittna. Han kämpade länge med en valack som hade ett beteende som jag upplever liknar hennes, han ville inte acceptera att ledas. Till slut avvisades han från flocken och den starkare ledaren behöll sina flockmedlemmar, förutom en svag en som den andre valacken tog med sig. 2 månader gick de i skiljda flockar innan den ranglåga valacken till slut hittade tillbaka till den andra flocken igen. Så ingen påstår att det är lätt, inte ens för den bästa.

Tolkar jag det rätt så anser du inte mig konsekvent i min position. Jag är inte hela tiden ranghög/dominant utan går ibland och beter mig ranglågt. Om jag nu gör det så måste jag korrigera detta. Hästen måste se mig ranghög hela tiden.

Du beter dig konstant dominant, enligt min upplevelse. Men ibland visar du sidor som inte inger trygghet och stabilitet, dvs ranghögt beteende. Enligt mig då. Jag vet inte om man alltid måste agera ranghögt, däremot bör man i situationer där man blir ifrågasatt på ett tydligt sett, agera ranghögt och stabilt, för när hästen ifrågasätter dig ställer den ju frågan om du är ranghög eller ej. Och med ditt beteende ger du hästen svaret.

Jag ska läsa dina andra inlägg också lite nogrannare.

En positiv grej hände igår och gjorde mig väldigt glad. Hon står alltid först vid grinden vid insläpp. Jag tar fram grimman, börjat trä på den och hon viker undan huvudet. Så då flyttar jag bort henne (grundtanke: vill du inte vara med mig får du inte vara med mig. Join-up filosofin) och tar annan häst. Det brukar sluta med att hon kommer in sist. Så har vi hållit på sedan september. Igår var första gången hon direkt var med på noterna och hjälpte till att stoppa huvudet i grimman så igår kom hon in först! Självklart massa klappar och snäll röst från mig när hon gjorde detta.

Detta tycker jag lät väldigt bra! Trots att jag absolut inte är förtjust i join-up och dess innebörd så är detta ngt som jag absolut tycker var ett vettigt val av dig. Avvisning i sin bästa form. Vill du inte följa mig, så vill jag inte ha dig i min flock. Och jag är inte bitter för det.

 

[flashlight]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Ah, du kände igen det? Ja, det är otroligt knepigt, i alla fall, man får verkligen en utmaning kan jag säga, om hon är lik honom. Det känns som att lirka med en sur människa som man helst vill snäsa av

Jag blev biten i halsen av den herrn när han var ny och högg efter en man som passerade boxen. Hästen gjorde som din, (mannen satte upp armen mot honom oavsiktligt) kastade sej ut och träffade mej istället med tänderna....

Han fattade dock misstaget direkt och kastade sej in i hörnet och glodde under lugg... Jag kunde inte göra annat än gå in och prata med honom, det belv väldigt märkligt, just då var han som ett lamm.

Jag fick mest skrapsår men fult märke ännu Han har huggit alla som håller på med honom under den tiden. Och skulle inte dra sej för att hugga mej heller självklart, men just den gången siktade han inte på mej, vilket han verkade medveten om
Nu vet vi mer hur man undviker att få honom dit, men det hindrar inte att han kan hugga i luften när man tex byter täcke och han blir irriterad. OM man då viftar till eller ryter smäller det. Men om man inte gör något, eller t o m säger något vänligt ändrar han uppsyn. MEn man ser hur han sneglar och är beredd att göra ngt hela tiden, om man skulle göra häftiga rörelser, höja rösten, eller liknande.

Om besökare skulle vifta till när han sätter ut huvudet med öronen bak, då hugger han. Man får säga åt folk att inte hålla på och försöka sätta honom på plats., för det funkar inte så.

Väldigt märklig häst. Man går emot sin spontana lust att sätta honom på plats, han väcker såna känslor, men det går ju inte. Man får säga till honom och få honom att förstå hur man vill ha det utan strider, men det kräver tålamod......Som jag beskrev med maten tex. Sen om han skulle "glömma sej" med det, då kan jag säga åt honom att flytta sej så gör han det direkt, vi behöver bara humma så går han till sitt hörn och verkar nöjd med att det är så här. Så han kan ta tillsägelser när han bedömer dem som befogade....

Nu är han dock otroligt mycket bättre, men den där glimten finns där....
Väntar något negativt och anfall är då bästa försvar. Han har taggat ner mot dem han känner men okända går nästan inte. OCH - en annan sak. När han är ute på okända vatten så är han extremt beroende av dem han känner som är med, hästar och människor. Blir helt stressad om han lämnas med okända. Vilket för mej förstärker hur otroligt osäker och ängslig liten häst det där är bakom den där wannabee-ytan.......

Som en sån där tonåring som är kantig och arg och tvär mot alla men extremt liten inuti

Sorry för alla fel i texten, skriver snabbt på jobbet

 

[shlubberdubb]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Mycket matnyttigt.

Nej, jag har inte jobbat henne planerat. Inte mer än den longeringen, vilket var före olyckan med transporten. Jag har inte varit direkt fysiskt stark och i vissa vinklar har det skjutit smärta rätt upp i armarna eller suttit släggor och moraknivar i ryggen. Har inte velat sätta migsjälv i en sits jag inte fysiskt klarar att reda upp. Det tjänar inte jag eller hästen på. Jag är medveten om att det egentligen inte handlar om styrka utan teknik och mental inställning. Men man måste ju kunna vara kvick i reaktionerna och det har jag inte kunnat vara. Nu är jag betydligt bättre så det är väl dags nu.

Jag skall också testa det med att jobba henne i hagen. Det var en intressant övning jag inte ens tänkt på. Fast jag tror vi börjar för oss själva på ridbanan.

Någonstans tror jag hon accepterat mig som ledare och trygg figur för vid olyckan höll hon sig fullständigt kolugn när jag var med henne men panikade när det var någon annan, främling eller känd. I alla fall var jag väl den som var mest en trygg figur för henne i det läget. Tills jag ballade ur när hon slog runt. (och då var det ju inte jag som stod med henne)

 

[Yrja]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Ett exempel är att han slängde sej på maten när man kom med den, aggressivt. Jag krävde av honom (först var det bara jag, sen även de andra) att han skulle ställa sej och vänta på att jag la upp maten i krubban.
Det gjorde jag genom att vara envis och inte låta honom få maten innan han ställt sej på ett visst ställe. (stod och väntade och berömde när han gick dit)
Jag stod utanför boxen då kan jag tillägga

Intressant bit tkr jag. Jag var med om en liknande situation för länge sen. En vän skulle mata lunchhö i hagen och hästen i fråga rent av kastade sig över henne. En unghäst, sto på ca 175-180. Jag gjorde på samma sätt som du och ställde mig utanför hagen med lunchen i högsta hugg. I detta fall måste jag hävda min rang för detta är MIN mat tills jag säger ngt annat efter som att jag helt enkelt hade den först. Hon får inte göra intrång på mig om jag inte provocerar, det är den enda regeln jag alltid kan stå fast vid, vad som än händer (dock får man inte glömma att respekt ska vara ömsesidigt). Så fort hon närmade sig avvisade jag henne med kroppsspråket (dock aldrig aggressiv). Hon fick kasta sig några ggr, sparka, bocka och hugga, jag stod fast vid min signal konsekvent utan att förändra varken styrkan/tydligheten eller signalen och staketet utgjorde en säkerhet för mig - för skulle min pondus brista så är jag ju illa ute i en sådan situation även om hästar sällan är ute efter att skada. En späd liten 15-åring som man var då tål inte lika mkt som en häst gör i en sån här dust och jag var inte heller lika snabb och förutseende som en häst är.

När hon lugnade sig berömde jag men hon fick inte komma nära. Till slut blev hon så pass lyhörd på avvisande signal att jag kände mig trygg med att gå in i hagen. Jag avvisade henne så att hon höll sig på avstånd, la ut maten, såg till att hon inte tog intiativ och gick sedan undan på eget intiativ.

Detta var inte en häst av den karraktären som hade svårt att lämna över ledarskapet, hon hade inte heller blivit illa behandlad. Det var bara det att hon hade fått mästra med sin storlek och dessutom var hon bara 3 år. Efter detta löste vi också problemet i boxen lite lättare (efter som att vi redan hade påbörjat vår relation och hon också förstod signalen) där hon också var hotfull och påflugen.

Nu är vi ju inne på betigning och positiv förstärkning vilket både kan nyttjas som renordlade metoder och mänskligt påhitt men också som naturligt beteende, för betigning sker ju även i naturen. Och positiv förstärkning skulle jag gärna se att fler gav en chans för det ger mycket bättre och snabbare resultat (enligt vetenskapliga tester) hos de flesta djur (även människor) än vad negativ försträkning gör, som man människor vanligtvis använder sig av.

 

[shlubberdubb]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Intressant.

Unghästen är inte sådan i hagen för där är de andra väldigt tydliga med vems maten är så det är inga problem att fodra i hagen.

Men, hon är sådan i boxen. Både jag och syrran har kört med metoden att inte släppa fram henne till krubban innan vi är klara med att tömma hinken. Det är något som kan ta mycket lång tid om man använder sleven och tar sked för sked. En mycket sur unghäst står i hörnet och kastar med halsen, kråmar sig, små piper och stampar. Innan man ens har kommit in i boxen har hon visat tänder som en ilsken pitbull med öronen slickade bakåt.

Kan upplysa om att insläppet idag var en kopia av gårdagen. Hon hjälpte till med grimman och kom först in. Pysslade sedan med fullblodet, red henne en stund, ryktade, trimmade man, etc. Har kunnat gå förbi unghästens box utan att känna att jag behöver ha ögon i nacken, trots att hon surat för att jag inte gett henne uppmärksamheten.

Det där med att ha en lugn och stabil inställning som du försökt banka in i skallen på mig stämmer. Polletten har trillat ner. Med fullblodet känner jag mig bombsäker i alla hantering vilket ger mig ett inre lugn. Den energin förmedlas ut i stallet. Så polletten har nog trillat ner i min skalle med.

Vad har jag lärt mig av det? Att jag skall ladda min stabilitet med att pyssla med de andra hästarna. Känner mig just nu kolugn och positiv till att ta ut unghästen om en stund och jobba lite med henne.

Tack, Tintilar och Flashpoint.

Och jag skall testa det där med "maten är min" ikväll med hinken. Stå utanför boxen och vara lugn samtidigt som jag förklarar att hinken är min tills jag säger annat.

 

[Mitra]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Vad du inte förstår är att det handlar om en häst från ett mentalt tuff möderne som under uppväxten fått lite för mycket av sin egen vilja igenom och nu har väldigt svårt att acceptera att det ställs krav på henne. Skäm bort en unge på samma sätt och man får samma problem som man ser i Super Nanny. Eller ska vi skjuta dessa ungar också för de kan ju bli mördare?

Jag förstår exakt vad det är för typ av häst. Tro inte att du är den ende med skarpa hästar. kollar du på travsidan så "kryllar" det av skarpa hästar. Och där har man även fått ta det sorliga beslutet att plocka bort vissa av dom pga deras humör.

 

[shlubberdubb]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Jo, jag har jobbat på travet och vi hade ett par hästar som var riktigt vidriga. Rena folkilskna hästar som är farliga gör man nog bäst i att ta bort. Detta är inte en folkilsken häst utan en som blivit van vid att ofta få som hon vill. Det får ta den tid det behöver så kommer det säkert bli väldigt bra.

 

[flashlight]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Ja den jag pratar om är galopphäst och det är ju så inom de inriktningarna att fart går före temperament men inom vissa gränser självfallet,....

Den var f ö ung när den kom, (som även den häst tintilar berättar om och ts häst)

Den är bättre nu, men jag lovar att både jag och de andra som hanterar honom, uppfödaren samt de som hade honom innan är mycket vana vid galopphästar och där finns också en hel del speciella individer, men denna är outstanding även i de sammanhangen......

Riktigt skarp och sig själv nog är den lilla älskade röda häxan men hon har inte den där samtidigt osäkra sidan som gör valacken så mycket svårare

Jag är övertygad om att det i hans fall är olyckligt sammansatta gener till stor del där ridbarheten i hans fall skulle hamna på minus 10 ungefär om han vore halvblodshäst.

 

[flashlight]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

I detta fall måste jag hävda min rang för detta är MIN mat tills jag säger ngt annat efter som att jag helt enkelt hade den först. Hon får inte göra intrång på mig om jag inte provocerar, det är den enda regeln jag alltid kan stå fast vid, vad som än händer

Ja jag hade tröttnat på att han kastade sej ner i hinken som en ponny när man kom, att jag tog det utifrån var just att man inte kunde lita på honom i boxen då, om man sa emot honom. Numera går det bra att säga till honom i boxen, han är ju lite äldre också.

En sak som jag tänker i denna diskussion är att min erfarenhet är att en verkligt dominant häst attackerar aldrig för "småsaker" som att en människa passerar, osv eller människor öht. De enda som attackeras av en verkligt dominant häst är andra dominanta hästar som på allvar tänker ifrågastta rang.

Då kan de reagera blixtsnabbt för att återställa ordningen men det är mycekt sällsynt att de anser det nödvändigt.

Därför anser jag att denna häst i tråden och den jag skrev om är inte ett dugg dominant men den har lite skruvade ambitioner att vara det - mycket sämre.....eftersom den i grunden är oerhört otrygg och osäker.

Jga har inga teoretiska kunskaper om sånt här men det är min egen erfarenhet av mängder av hästar i alla fall.

Om jag jämför med rödhåriga lilla älsklingen så attackerar hon aldrig någon, hon har ett kraftfullt humör och är verkligen dominant och skarp så som jag lägger i det. Hon markerar tydligt sin integritet däremot, och om någon hon inte réspekterar skulle försöka bossa runt henne kan hon klippa till snabbt (med fötterna, hugger folk gör hon inte) och gansla lugnt och målmedvetet. Hon är inte i de lägena full av adrenalin som den andra utan bara talar om att nån gått över hennes gräns, och det accepterar hon inte.

Hon varnar och sen smäller det, om det behövs, så gör en dominant häst. Men inte mot dem som hon har accepterat att de kan bestämma över henne.

Därför är hon in grunden en väldigt go häst men hon är ingen som man sätter i händerna på vem som helst eftersom hon snabbt skulle sätta respekt i oerfarna människor (Vilket hon redan gjort när det uppstått såna situationer)

Jag vill bara vidga diskussionen lite så att man inte ser allt aggressivt beteende som att hästen är dominant för då kan man hamna helt fel. Vissa hästar är mer utmaning än andra att förstå sig på, dessutom

 

[Yrja]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Vill tillägga att jag är helt öppen för att jag kan ha gjort fel. Samtidigt skulle jag bli förvånad för jag har fostrat flera unghästar än jag kan komma ihåg (föräldrarna hade avel och jag hade intresset att jobba med ungarna) och lyckats väldigt bra med det. Unghästar har sålts oinridna och fått omdömmet "enklaste hästen vi haft på inridning" av nya ägarna. Min egna var också okomplicerad att rida in.

Kan jag har blivit för självsäker i min kunskap? Om det är läget blir jag väldigt besviken på migsjälv då jag alltid klassat mig som en person som är öppen för nya intryck och lära mig nya grejer, som alltid klandrar mig före hästen och söker felen hos migsjälv.

Jag vill altså ha råd hur jag skall hantera den här hästen. Backa tre steg och helt sluta ställa krav på att hon skall uppföra sig? Bara hänga som en betongklump i grimskaftet/käften/bakbenen när hon misskötersig och inte säga ett pip? Jag vet att negativ uppmärksamhet är bättre än ingen alls (oavsett om man är djur eller människa). Frågan är bara hur mycket stryk jag skall tåla och hur många fingrar jag skall bli av med innan jag skall reagera. Jag menar en häst i hagen skulle aldrig tolerera om hon betedde sig så mot dom, och har inte heller gjort det. Just för att de har både reagerat och agerat när hon fått sina ryck så har hon lagt av. Nu är det bara det sista kvar, lära sig att flytta på sig när högrangad häst kommer gående.

Detta inlägg från dig missade jag helt. Har läst igenom tråden och de andra inläggen nu.

Självklart ska man inte riskera att bli skadad. Tanken är att man ska förebygga dessa situationer istället för att behöva hantera dem när man redan är mitt i dem med en häst som har ett farligt beteende - även om hästen troligtvis inte gör något för att skada dig. Vi tål inte lika mkt som hästar och är inte lika kvicka. Därför är vi i underläge rent fysiskt.

Det går inte alltid, och när det handlar om riktigt farliga hästar så skulle jag lämna över till ett proffs. För i vissa extrema fall inns det hästar som rent av är ute efter att göra mos av en så fort man gör anspråk på deras revir. Inte ens den hästen hade jag låtit avliva. Inte pga min okunskap. Dock är ju er häst inte alls av den graden så jag förstår inte alls varför ngn ens kan komma på tanken att ta bort henne. Värderar man djur så lågt tycker jag att man kan hålla på med ngt annat. För de flesta problem går att lösa, och detta som jag läser i denna tråd, är varken ett problem som är ovanligt i sig eller ovanligt i grad. Inte heller onaturligt eller sjukligt utan tvärt om helt logiskt och dessutom ses de i de allra flesta fall hos unghästar - enligt min erfarenhet och även enligt denna tråd. Dvs i en ganska osäker ålder.

Va roligt att det gick så bra i stallet sist! Pondus kommer inifrån och det är väldigt viktigt med inre harmoni. Så sent som i fredags kom jag till stallet med inre frustration och kort stubin. Jag tog in hästen, lät ilskan gå ut över honom med överdrivna signaler och frustration vilket bidrog till att jag snart hade en trotsig bruksnordsvensk på 4,5 år som bara satte sig på tvären, och vars dåliga beteende eskalerade, han blev naffsig och våldsam. Efter 5 minuter tod jag mitt förnufft tillfånga och släppte honom i hagen igen. Jag hade gått 1 timme tidigare från jobbet för att ha tid att träna så det var jävligt surt att sätta sig i bilen och åka från stallet utan att ha fått ngt gjort. Men jag är glad att jag lät förnufftet tala den dagen.

Berätta gärna hur det går för er.

 

[Yrja]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

Jag vill bara vidga diskussionen lite så att man inte ser allt aggressivt beteende som att hästen är dominant för då kan man hamna helt fel. Vissa hästar är mer utmaning än andra att förstå sig på, dessutom

Jag vill dock sära på dominans och ranghögt beteende. Dominans är att dominera ngn. Att försöka ta kommandot. Det beteendet tycker jag att hästen i fråga tar till, jag tycker att hon visar på ett dominant beteende i vissa situationer, men jag tycker att det är en ranglåg häst. Dvs en individ som inte är ledarmaterial och tvärt om behöver och vill ha någon att följa, men som har svårt att ge det förtroendet till ngn och därför själv försöker bibehålla kontrollen. För att känna sig trygg.

Sen får vi inte heller glömma att vi är rovdjur och det är inget som går ett bytesdjur förbi. Bara genom vår doft han bytesdjur reagera på att vi är rovdjur. Nu tror jag inte att de flesta hästar känner ngt större hot av oss om de behandlas väl, men när man på nätet gör en bedömning av en häst som man aldrig stött på så kan vi inte veta hur hennes relation till människan är. Jag tycker inte att hon verkar se oss som rovdjur då hon visar upp ett beteende som enligt mig ofta ser hästarimellan, ffa när när det gäller unghästar. Men man kan faktiskt aldrig riktigt veta.

 

[mackan]

Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet

En sak som jag tänker i denna diskussion är att min erfarenhet är att en verkligt dominant häst attackerar aldrig för "småsaker" som att en människa passerar, osv eller människor öht. De enda som attackeras av en verkligt dominant häst är andra dominanta hästar som på allvar tänker ifrågastta rang.

Då kan de reagera blixtsnabbt för att återställa ordningen men det är mycekt sällsynt att de anser det nödvändigt.

Därför anser jag att denna häst i tråden och den jag skrev om är inte ett dugg dominant men den har lite skruvade ambitioner att vara det - mycket sämre.....eftersom den i grunden är oerhört otrygg och osäker.

Jga har inga teoretiska kunskaper om sånt här men det är min egen erfarenhet av mängder av hästar i alla fall.

Jag håller helt med om detta och det går att bekräfta även bland andra flockdjur, tex hundar, ang. rang. Den ranghögste ledaren behöver aldrig demonstrera sin position i tid och otid, det är aldrig den som ständigt bossar runt de andra, för dess roll är oifrågasatt och självklar - både för den själv och övriga flockmedlemmar.
Gruffet och ifrågasättandet kommer från individer som står lägre på rangskalan, och som därmed har ngt att strida för, att klättra i rang. Ju lägre ner, desto stridigare och gruffigare bland de som står lägst ner, brukar det vara. Den som härjar mest är inte alltför sällan den som står näst lägst i rang.
Detta tar sig förstås bara uttryck om individerna inte är nöjda med flock konstellationen, annars brukar sånt här vara mycket mer subtilt och inte så synbart om man inte är uppmärksam, - men syns gör det, om man tittar.