Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet
Jag tar inte det minsta illa upp alls. Speciellt inte med tanke på att du har fel i vissa lägen och helt rätt i andra. Hästen är inte bara sådan här mot mig. Hon är det mot alla. Ena stunden super snäll, så länge hon får uppmärksamhet, och en bitande sparkande furie om hon inte får det. Hon har rest sig över en person, en mycket stabil och hästvan kompis som inte hetsar upp sig, enbart för att hon inte fick trampa runt som hon ville utan skulle stå där hon stod. Då skulle hon klippa kompis med frambenen.
1. Jag trodde inte heller att detta gällde bara dig.
2. Vad menar du med klippa? En häst som reser sig har inte alltid syfte att ha ihjäl sin motpart. Eller skada, eller ens röra.
Jag tror inte alls den här hästen är osäker och rädd. Står jag och gullar med henne så är hon hur snäll som helst. Borsta, kela gosa, vilket jag gärna gör. Men, får hon inte uppmärksamhet när HON kräver det så smäller det. Även hennes matte som hanterat henne mest under uppväxten, har dessa problem och anser att hästen har blivit bättre sedan jag hanterat henne.
Rädd vet jag inte. Osäker blir en häst när den inte har en god flockrelation. Om den inte har en trygg ledare och inte heller kan kontrollera sin egen situation, vilket ganska ofta uppstår med en sådan individ som jag tolkar henne som. Hon vill kontrollera er och ni följer inte. Er relation är osäker och oförutsägbar. Honbehöver en trygg och tydlig ledare att följa, men änsålänge har man inte övertygat henne om att någon annans omdömme är bättre än hennes eget.
Jag håller med. Aggressiva hästar är rädda hästar. Oftast. Aggressiva hästar kan också vara hästar som gullats med för mycket under uppväxten och blivit vana att stå i människans centrum. Föl är söta. Jag har varit nära att göra det misstaget själv. När man inte gullar med dom på samma sätt när de är vuxna kan det utlösa aggression då de är vana att stå i centrum och för att få stå kvar i centrum drar de till med aggressivt beteende. Även negativ uppmärksamhet är uppmärksamhet. (Därför man aldrig ska skrika åt vävare, krubbisar för beteendet förstärks).
Jag instämmer delvis, men jag tolkar det som följer: En häst som gullas med under uppväxten, är van att stå i centrum, och inte får övriga delar, kan missa att förstå att människan leder. Jag har en sådan häst själv just nu tror jag. Som älskar uppmärksamhet men när han inte får det blir han osäker eller frustrerad, och börjar bete sig illa. Han tappar kontrollen över situationen, det hela blir ovant och i regel så bestraffas dessa beteenden som han då visar, vilket gör att bristande uppmärksamhet får en ännu mer negativ innebörd för hästen.
Om vi ser till en naturlig flock med en ledande häst som blir ifrågasatt av en ranglägre individ. Denna ranglägre individ avvisas i regel då av ledaren. Signalerna för en avvisning kan se olika ut. Det kan vara en stegring, bakåtlagda öron eller att hästen visar tänderna, gör en hastig rörelse, hugger i luften etc. Detta är fullt normala, absolut inte aggressiva, beteenden. Om er häst inte är van att domderas av människor för att hon under uppväxten är lärd att människorna är under henne, så är det återigen ett normalt beteende det hon visar.
Jag har aldrig sagt att hon stör eller ifrågasätter i flocken. Hon har bara inte fattat att "flytta på dig" betyder just det vilket gör att hon får snabbt lomma iväg med svansen mellan benen när hon får en ordentlig tillsägelse.
Det absolut vanligaste sättet at störa flocken på är att inte följa signaler från ranghögre hästar eller försöka rangklättra trots att man inte har ngn pondus. Det är precis det du säger att hon gör.
Jag tror hon har påverkats av att inte växa upp med annan jämngammal kompis. Hon var helt ensam fölunge med sin mamma samt två mycket äldre hästar (en 20 en 17 och mamma 6).
Det kan vara så. Jag är inte kapabel att avgra det dock.
Hmmm.... jag vet inte var jag skrivit att jag beter mig aggressivt mot henne. Jag har fostrat min 9 åriga vallack själv och han är klassad som en mycket vänlig själ. Han är idag flockledaren i hagen och den som tagit på sig rollen att fostra unghästen och gör ett fantastiskt jobb med henne. Som jag sagt upprepade gånger - hon har blivit bättre! Han är heller inte den första unghäst jag fostrat.
Jag vet inte om du beter dig aggressivt. Det var min spontana slutsats när du skrev "Jag slet upp boxdörren till unghästen och vräkte mig in som värsta björnattacken och röt från fötterna.". Jag tolkade det som att du blev arg och gav dig på henne, fast utan att fysiskt röra henne. Vad ar syftet med denna reaktion?
Olika individer är lika lätta att skada.
Ok. Hur menar du att jag beter mig ranglågt?
När jag (eller annan person) går förbi hennes box utan att stanna och ge henne den uppmärksamhet hon kräver?
Detta är ett raghögt beteende. Det provocerar henne.
När jag säger ifrån när hon hugger mig?
Det beror helt på hur du säger ifrån. Hästar av all rang säger ifrån.
När jag ber henne flytta huvudet när jag skall in till boxgrannen?
När jag ber henne flytta huvudet när jag skall in till henne?
Ranghögt beteende.
När jag är lugn och konsekvent, inte provocerar, ger henne kel beröm och uppmärksamhet när hon uppför sig?
Utan att ha sett detta kan jag inte avgöra den saken. Det beror på hennes och dina signaler i situationen.
När jag ignorerar dåligt beteende och berömmer bra beteende?
Det tycker jag att du gör helt rätt.
När jag enbart reagerar på rena attacker vilket, tro mig, hästarna i hagen också skulle gjort?
Såsom jag uppfattade att du gjorde med björnattacken. Antingen ranglågt beteende eller rovdjurebeteende. Inget av det ngt som är önskvärt när man trävar efter att inge trygghet och stabilitet.
Det är så jag uppfattar att jag hanterar henne. Sedan är jag den som orkar stå emot när hon testar. Jag viker bara inte undan när hon tränger mig utan jag tränger tillbaka (jag har vassa armbågar). Men, som jag sagt tidigare. Jag färväntar mig inte att hon skall missköta sig. Jag färväntar mig att hon skall uppföra sig, precis som de andra hästarna.
Du kan ha rätt. Jag utgår endast från min uppfattning, som baserats på ett kort inlägg, eller två.
Varför tar ni henne inte avsides och jobbar med henne en stund i en situation där hon tillåts agera naturligt? I de situationer du pratar om är hon i regel "bunden" på ngt sätt. Hon är på begränsade ytor eller i grimskaft. Du kan tex inte avvisa henne i dessa situationer, vilket gör det hela väldigt mkt svårare.
(nu råkade jag radera detta citat, det var detta som börjar med att jag är ute o cyklar. )
Du ska absolut inte berömma ett aggresivt eller ens negativt beteende. Men när jag läser detta känns det bara än mer uppenbart att hon inte litar på din som en trygg och stabil ledarindivid, eller ens ranghögre individ. Mao är hennes beteende inte alls konstigt.
Jag håller med om att unghästar testar. De har samma faser som människobarn och prövar och trotsar och kollar var gränserna går. Denna har inte fått direkt gränser innan jag kom hem (hanterad av 1 80+ sam en kroniskt sjuk och jag skyller inte på någon och säger inte att någon av dem gjort fel). Plötsligt blir hon hanterad av någon som INTE accepterar att hon tränger upp en längs staket, trän, ladugårdar när hon blir ledd. Det första jag fick höra var "akta dig för bakbenen för hon slår" men i all hantering jag har förväntar jag mig att hon INTE kommer att göra något just för att inte ha en provocerande attityd och trigga fram trots. Står hon och vevar med bakbenet och försöker slå sig loss så hänger jag bara kvar tills hon ger sig. Uppsynen på hästen är alltid lika förvånad. "Va? Du släppte inte! Det gör ju alla andra." Skillnaden är att jag orkar hålla emot.
Du orkar trotsa henne men du övertygar ingenstans att du är en individ vars omdömme är bättre än hennes. Du skapar inget förtroende från hennes sida. Vad är då syftet?
Hon springer inte längre över mig i grinden vid insläpp så fort jag öppnar grinden utan står snällt och väntar tills jag säger att nu kan vi gå. Vänder och stannar snällt när jag skall stänga. Mycket i hanteringen HAR blivit bättre (hur många ggr kan jag upprepa det?) men igår var ett bakslag. Jag sitter fortfarande med huvudvärk och överväger att åka in till VC. Höger ögat känns som det inte hänger med. Svullnad har gått ner och inget blåmärke. Men ont har jag.
Uppenbarligen så är dina metoder inte 100%iga efter som att hon fortfarande så starkt misstror dig i vissa situationer. Oavsätt vad ni har uppnått hittils.
Jag håller fullständigt med dig.
Och lägger till:
Mamma, mormor och mormors mor till den här hästen var samtliga mentalt stabila och starka individer. Morfar lämnar starka skallar. Fadern lämnar starka skallar. Mamman skickade systern till sjukhus två ggr innan hon ens reds in. Det har gjort min syster osäker. Hon har lättare för att ge sig och låta hästen vinna än att hålla konsekvensen. Och jag klandrar henne inte för det. Jag hade också blivit osäker om jag fått en spark i huvudet och en spark på benet så olyckligt att jag hamnat på operationsbordet och fått gå med dränslang. Och med den osäkerheten i botten är det lätt för en unghäst att få övertaget.
Syrran är en mycket kompetent hästmänniska men hon är också kroniskt sjuk och fysiskt mycket svagare än oss "normala". Mitt uppdrag är att hjälpa henne få en säker häst att hantera. Och, som jag sagt många ggr nu, hästen har blivit bättre.
Om du anser att du gör allt rätt så fortsätt med det. Med denna tråd har du fått en syn på saken. Du väljer själv om du vill fortsätta som du gjort eller ägna en tanke åt den synvinkeln någon annan givit.
Det blir säkert bra i slutändan tror jag.
