Sv: Fel och brister
KL.
Jag har massor av brister. Ett problem är att jag "tappar midjan". Trösten är att jag gör det åt olika håll så det verkar inte vara en totalt låst skevhet. När jag dessutom försöker strama upp midja, låser jag gärna lår och axlar också och då blir det inte riktigt som jag tänkt mig - då heller.
Jag tycker det är lite för roligt med lite för avancerade övningar och riskerar då att träna hästen lite för mycket eller lite för svårt.
Problemet med midjan försöker jag lösa genom att vara medveten om problemet och försöker kompensera när jag upptäcker att det hänt - igen. Snälla hästar som talar om för mig när jag gör fel. Inte så lätt att hitta rätt muskelgrupp att strama upp, dock.
Problemet med min iver jobbar jag på genom att påminna mig själv. Och genom att varje häst får flera vilodagar varje vecka (inga problem när man har 6-8 hästar att välja på) och att jag försöker variera ridpassen mellan mer dressyr/smidighetsträning och ren uteritt där jag dock stämmer av lyhördheten hos hästen och mig. Och genom att visserligen göra ganska svåra övningar för hästarna, men bara enstaka steg eller mycket korta sektioner.
Har också fördelen (om jag nu ska skryta) att jag brukar vara rätt bra på att inse vilket grundproblem som måste jobbas för att kunna komma vidare på sikt. Inte så duktig på just islandshäst, men vad gäller det mest basala träningsbehovet. Kan oftast identifiera vilken gångart som behöver jobbas extra vid vilket tillfälle, för att komma åt resten av gångarterna.
Åtminstone brukar mina instruktörer hålla med mig om vilket område som måste tränas vilken gång, men det kanske de bara säger för att vara snälla...
KL.
Jag har massor av brister. Ett problem är att jag "tappar midjan". Trösten är att jag gör det åt olika håll så det verkar inte vara en totalt låst skevhet. När jag dessutom försöker strama upp midja, låser jag gärna lår och axlar också och då blir det inte riktigt som jag tänkt mig - då heller.
Jag tycker det är lite för roligt med lite för avancerade övningar och riskerar då att träna hästen lite för mycket eller lite för svårt.
Problemet med midjan försöker jag lösa genom att vara medveten om problemet och försöker kompensera när jag upptäcker att det hänt - igen. Snälla hästar som talar om för mig när jag gör fel. Inte så lätt att hitta rätt muskelgrupp att strama upp, dock.
Problemet med min iver jobbar jag på genom att påminna mig själv. Och genom att varje häst får flera vilodagar varje vecka (inga problem när man har 6-8 hästar att välja på) och att jag försöker variera ridpassen mellan mer dressyr/smidighetsträning och ren uteritt där jag dock stämmer av lyhördheten hos hästen och mig. Och genom att visserligen göra ganska svåra övningar för hästarna, men bara enstaka steg eller mycket korta sektioner.
Har också fördelen (om jag nu ska skryta) att jag brukar vara rätt bra på att inse vilket grundproblem som måste jobbas för att kunna komma vidare på sikt. Inte så duktig på just islandshäst, men vad gäller det mest basala träningsbehovet. Kan oftast identifiera vilken gångart som behöver jobbas extra vid vilket tillfälle, för att komma åt resten av gångarterna.
Åtminstone brukar mina instruktörer hålla med mig om vilket område som måste tränas vilken gång, men det kanske de bara säger för att vara snälla...
