Jag lever ihop med min kärlek just nu.
En Hyundai Sonata Exclusive. -05. Den ligger som klistrad på vägen,. Går som ett spjut och är livsfarlig att köra om man glömmer att titta på hastighetsmätaren, har många gånger glatt legat i 140 utan att begripa det.
Den är aningen törstig - drar runt 0,9 om man kör blandad körning och kör man fort (
hrm...) så kryper den mot litern.
Den är ganska snygg, har vettig inredning med en massa fiffiga småfack och lösningar och en diskret läderklädsel.
Ett av kriterierna när jag köpte den var att en vuxen skulle kunna sitta bekvämt i baksätet (eftersom jag aldrig kör barn) och det kan man.
Nu knackar den, men ska ändå in på service på tisdag. Larvar mig lite och märkesservar den. Misstänker att det inte blir helt billigt.
Min förra stora kärlek var den Nissan Terrano -08 exmaken köpte på jobbet. De sålde ut bilar och han var den enda som budade på den. Den tog sig fram överallt (plöjd åker var inga bekymmer), det märktes inte att jag hade tvåtonssläpet bakom och var urskön att köra. Törstig, ack så törstig. Men en riktig kompis i alla väder.
Första kärlek var den bil jag fick när jag tog körkort. En Mazda 818 -77 som var splitterny. "Lådan" var pigg och behändig. Åkte utan startmotor ett tag för den var på lagning. Bara att ställa bilen på plan mark eller lite i nedförsbacke. Det gick att rulla igång den och hoppa i och lägga i trean så den startade. Det gick att klämma in bra med folk i den och den var urkul att sladda med. Ville gärna gå på tre cylindrar när det var fuktigt väder, men då lossade man fördelardosan och torkade ur den - sedan gick den finfint igen.
undrar vad jag ska göra när Sonatan ger upp. Jag älskar den ju så innerligt. Men den har gått 15500 och skavankerna kommer krypande.
En Hyundai Sonata Exclusive. -05. Den ligger som klistrad på vägen,. Går som ett spjut och är livsfarlig att köra om man glömmer att titta på hastighetsmätaren, har många gånger glatt legat i 140 utan att begripa det.
Den är aningen törstig - drar runt 0,9 om man kör blandad körning och kör man fort (
hrm...) så kryper den mot litern. Den är ganska snygg, har vettig inredning med en massa fiffiga småfack och lösningar och en diskret läderklädsel.
Ett av kriterierna när jag köpte den var att en vuxen skulle kunna sitta bekvämt i baksätet (eftersom jag aldrig kör barn) och det kan man.
Nu knackar den, men ska ändå in på service på tisdag. Larvar mig lite och märkesservar den. Misstänker att det inte blir helt billigt.
Min förra stora kärlek var den Nissan Terrano -08 exmaken köpte på jobbet. De sålde ut bilar och han var den enda som budade på den. Den tog sig fram överallt (plöjd åker var inga bekymmer), det märktes inte att jag hade tvåtonssläpet bakom och var urskön att köra. Törstig, ack så törstig. Men en riktig kompis i alla väder.
Första kärlek var den bil jag fick när jag tog körkort. En Mazda 818 -77 som var splitterny. "Lådan" var pigg och behändig. Åkte utan startmotor ett tag för den var på lagning. Bara att ställa bilen på plan mark eller lite i nedförsbacke. Det gick att rulla igång den och hoppa i och lägga i trean så den startade. Det gick att klämma in bra med folk i den och den var urkul att sladda med. Ville gärna gå på tre cylindrar när det var fuktigt väder, men då lossade man fördelardosan och torkade ur den - sedan gick den finfint igen.
undrar vad jag ska göra när Sonatan ger upp. Jag älskar den ju så innerligt. Men den har gått 15500 och skavankerna kommer krypande.
