En liten fundering på det där med att vänta ut hästen... Är det inte så att hästar i det vilda kan stå stilla VÄLDIGT LÄNGE? I och för sig så betar de väldigt mycket, men när de inte betar så står de still. Med andra ord så lär det bli väldigt svårt att "tråka ut" hästen genom att låta den stå stilla (tror jag) eftersom det är ett naturligt beteende. Det andra jag undrar över är hur det kan befästa ett ledarskap, att helt enkelt låta hästen bestämma när det är ok att stå stilla och när det är ok att gå?
Sedan undrar jag lite hur "NH-människor" som förespråkar totalt icke-våld gör med sina egna barn, t.ex. om barnen kastar sig ner på golvet i affären och skriker/springer mot godishyllan och river ner allting där/springer iväg åt fel håll osv. Låter ni bara barnet hållas tills det tröttnar, eller tar ni ett varligt men stadigt tag om barnets handled/lyfter upp det/tillrättavisar med rösten? Det är motsvarigheten till hästmammans "tjuvnyp", bufflingar, sparkhot m.m.. En häst är för stor för att vi ska kunna ta under armen och gå iväg med, därför måste vi härma hästarnas sätt att kommunicera med varandra, och det är ofta med "hot" eller obehaglig fysisk kontakt. Hästar kan tillrättavisa varandra ganska ordentligt, även om de i första hand hotar. De förstår inte mutnliga tillrättavisningar på samma sätt som människorbarn
Eftersom jag har den bakgrunden till mina resonemang tycker jag att det är helt ok att ta till fysisk korrigering till hästen ibland, och den sista och skarpaste fysiska korrigeringen för mig är att använda spöt (duckar och gör mig beredd att byta nick... *Svälj*). Om man är 100% säker på att hästen inte är rädd, om man är 100% säker på att hästen förstår vad jag säger, om jag är iaf 80-90% säker på att jag har provat alla former av övertalningsförsök, lockningar och hot och hästen fortfarande väljer att ignorera mig så tycker jag att det kan vara på sin plats att använda spöt. Nu pratar jag inte om någon boxningsmatch utan börja med en måttlig korrigering och öka succesivt. DET VIKTIGASTE om man väljer att öka trycket är OMEDELBAR eftergift och beröm så fort hästen visar minsta tendens till att göra rätt, och att vid nästa försök börja med minsa möjliga tryck igen (skänklarna vid ridning) för att succesivt öka tills en reaktion kommer. Upptrappningen av trycket (hårdare skänkeltag, röst, korrigering med spöt, hårdare korrigering med spöt) måste komma i ganska snabb följd, för att omedelbart igen följas av eftergift och beröm. Min erfarenhet är att hästen ganska snart börjar lyssna på de mindre signalerna igen.
Detta är den kortsiktiga lösningen i situationen, sedan gäller det att lägga ner mycket förebyggande arbete också. Jag tycker du ska tömköra hästen ute, eller leda i longerlina och "skicka" hästen först ibland. Bygg upp en "bana" på ridbanan med bommar, kanske ett litet hinder, en pressenning m.m. som du låter hästen gå först över när du leder vid hand. Det är ett bra sätt att öka hästens självförtroende och visa på att när du säger frammåt så VET du att det inte är något farligt efter kröken. Den litar helt enkelt på dig som ledare.
Detta bygger på mina erfarenheter av likartade problem, men jag är på intet sätt fullärd och hoppas därför på svar på mina frågor och gärna kommentarer från andra. Lycka till!
helt klart något utöver det vanliga som låter värt att pröva, det börjar i ärlighetens namn bli fruktansvärt tråkigt att bara sitta där... Har prövat att böja huvudet på honom och skänkla, men likt förbannat står han fortfarande där med alla fyra hovarna på exakt samma ställe. Han snurrar inte i onödan, min lilla gosse :smirk:
