Förekommer främst hos Collie, men läs medan för övriga raser:
MDR1-mutationen förekommer i högst frekvens hos collie där cirka 75% av hundarna i USA, Europa, Japan och Australien bär den på minst en av allelerna (Mealey, 2013). Den finns även hos flera andra hundraser som australian shepherd (17-46%), shetland sheepdog (7-35%), långhårig whippet (42%), silken windhound (18%), McNab (17%), wäller (17-19%) och vit herdehund (14%). Raser som old english sheepdog, schäfer, english shepherd, border collie och blandrashundar är också drabbade men i lägre frekvens (Geyer & Janko, 2012). Förutom
vallhundsraser så är alltså även två vinthundsraser drabbade, dessa tycks ha erhållit sin mutation i ett senare skede än vallhundarna. Baserat på rashistoria antas det att alla hundar som bär på mutationen är ättlingar till en hund som levde i Storbritannien strax före det att uppdelningen av arbetande fårhundar till olika raser skedde på 1870-talet (Neff et al., 2004)
http://stud.epsilon.slu.se/7849/7/olsson_j_150420.pdf
För övrigt är de doser som man ger med vanliga avmaskningar och fästingmedel så låga att även de hundar med homozygot uppsättning inte ens får symptom, så att vara orolig är överdrivet, framförallt om man inte ens har någon av raserna som omnämns.