Exclusive - den som ska vara bäst för kräsna?
Den rörde inte Lily när hon var inne i lite kräsen period
Det där med "bäst för kräsna" är så dåligt uttryckt egentligen från fodertillverkarna, för de går på att alla hundar skulle tycka likadant. Tex är det ju vanligt att det pratas om att sätta fiskolja på maten för att öka hundens aptit. Well. Det enda som fick min glupska Aysu att inte röra maten var just om jag hade på någon slags fisk eller fiskolja. Lily är inte heller förtjust i det och äter märkbart långsammare om jag har i fiskolja. Och Ebrah, när hon var liten så var det enda som dög någon sorts vom og hundemat med mycket kyckling. Annan mat, hur mycket den än skulle vara för kräsna hundar, nej, hon åt inte.
När jag jobbade på kennel med ca 20 hundar (vilket jag gjorde läänge) så fanns det en hund som till en början vägrade äta. Hon var smal som ett staket och ägarna hade försökt på "alla sätt som går" att få i henne mat.
Det jag gjorde med henne var att kolla på hur mycket foder hon faktiskt fick i sig. Fick hon i sig bara tre foderkulor till frukost, då serverade jag bara tre foderkulor. Fick hon sedan i sig bara fem foderkulor till middag, då serverade jag bara fem foderkulor. Jag försökte anpassa så att hon inte fick en enda kula mer än vad hon faktiskt åt, hur lite det än var. Sedan motionerade vi, massor. Hon fick betydligt längre promenader dagligen och fick möjlighet att springa lös varje dag också. Efter någon dag när hon faktiskt åt det lilla hon fick, då ökade jag med en halv deciliter på kvällen (hon var saluki, så hon skulle ha ganska många deciliter totalt under en dag).
Eftersom hon då var hungrig och dessutom van att äta allt som serverades så åt hon upp all mat även när jag lagt till lite där på kvällen. När jag kände mig säker på att hon åt det, då ökade jag med en halv deciliter även på morgonen. När jag var säker på att hon åt allt både morgon och kväll, då ökade jag åter igen på kvällen när hon var som hungrigast. Sådär höll vi på, och hon åt. Varje gång. Det tog inte alls lång tid innan hon åt precis som vilken av de andra hundarna som helst (kanske inte extremt glupskt, men ändå utan tvekan) och hon blev i utmärkt hull igen. Jag testade sedan samma metod på en annan hund som kom tillbaka till kenneln, även han matvägrare. Fungerade utmärkt där med. Åtminstone för dem så verkade det som att det blev för jobbigt eller något, när de inte kände någon jätteaptit och blev serverade en jätteportion. Att få "lite lagom" och få chansen att faktiskt tömma skålen varje gång blev det som förändrade hur bra det gick.