- Status
Sv: Färgtråd
Jag tror (obs!) inte det hänger ihop med det i alla fall inte helt.
På sidan där anlaget beskrivs (och där man kan testa) står de att bukskäckarna ofta har blå ögon. När jag för evigheter sedan snokade igenom den nämnda welshstammen dök det upp minst en (jag tror det var fler, hittar inte bokdj*veln) uppenbar heterozygot med blå ögon. Men jag tror att de där russen som är så utbrett vita är homozygoter, blå ögon eller inte. Om det är så att russen aldrig har blå ögon är det ju intressant. Men SW-1, d v s det mest förekommande bukskäckslanlaget finns ju i alla fall hos russ, eftersom det fanns ett russto på Equine Tapestry som var testad anlagsbärare. Förresten noterade jag att ett sto som testats icke-bärare hade förvånat dem eftersom hon hade en vit strumpa, vilket hos russ brukar tyda på anlag. Gut.
Jag tror (obs!) inte det hänger ihop med det i alla fall inte helt.
På sidan där anlaget beskrivs (och där man kan testa) står de att bukskäckarna ofta har blå ögon. När jag för evigheter sedan snokade igenom den nämnda welshstammen dök det upp minst en (jag tror det var fler, hittar inte bokdj*veln) uppenbar heterozygot med blå ögon. Men jag tror att de där russen som är så utbrett vita är homozygoter, blå ögon eller inte. Om det är så att russen aldrig har blå ögon är det ju intressant. Men SW-1, d v s det mest förekommande bukskäckslanlaget finns ju i alla fall hos russ, eftersom det fanns ett russto på Equine Tapestry som var testad anlagsbärare. Förresten noterade jag att ett sto som testats icke-bärare hade förvånat dem eftersom hon hade en vit strumpa, vilket hos russ brukar tyda på anlag. Gut.
Sv: Färgtråd
Lite funderingar och en fråga: Om man betäcker ett sto som är homozegot prickigt med en skäckhingst som är homozegot för skäck, vad får avkomman för färg? En prickig skäck?
Lite funderingar och en fråga: Om man betäcker ett sto som är homozegot prickigt med en skäckhingst som är homozegot för skäck, vad får avkomman för färg? En prickig skäck?
Sv: Färgtråd
Jag är inte tillräckligt bra på engelska för att förstå sånt där ska erkännas, men tittar man på denna, så verkar inte blå ögon vara krav nej.
Inte blått?
Samma häst från andra sidan
http://www.promisewelsh.com/images/2011_images/Pics-06-03-11/IMG_7257.png
Jag är inte tillräckligt bra på engelska för att förstå sånt där ska erkännas, men tittar man på denna, så verkar inte blå ögon vara krav nej.
Inte blått?
Samma häst från andra sidan
http://www.promisewelsh.com/images/2011_images/Pics-06-03-11/IMG_7257.png
Sv: Färgtråd
Herregud vad kär jag blir... Är redan sjukt sugen på en welsh (fråga inte vad jag ska göra med den bara, jag varken kör eller har barn i ridbar ålder)
Men detta är inget som är godkänt i sverige men kan registreras som part-breed?
Herregud vad kär jag blir... Är redan sjukt sugen på en welsh (fråga inte vad jag ska göra med den bara, jag varken kör eller har barn i ridbar ålder)
Men detta är inget som är godkänt i sverige men kan registreras som part-breed?
Sv: Färgtråd
Russen får gärna stora vita tecken om de har anlaget i heterozygot form men det finns också exempel på anlagsbärare med väldigt lite eller inga tecken. Det finns russ med blå ögon, både homo- och heterozygoter. Homozygoter har vit bukfläck eller delvis vit svans, heterozygoter stora, små eller inga tecken. Jag har sett ett svart russföl i år med bred bläs, blå ögon (utan att bläsen går ut över ögonen) och vita bakfötter. Modern är fux med bläs, lite blått i ena ögat och några vita fötter.
Sv: Färgtråd
Ännu ett exempel på bläsigt russ med blå ögon: http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1171518&page=6 Visserligen syns bara ett blått öga men han är blå på båda.
Ännu ett exempel på bläsigt russ med blå ögon: http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1171518&page=6 Visserligen syns bara ett blått öga men han är blå på båda.
Sv: Färgtråd
Sverige följer ju moderlandet och jag har svårt att tänka mig att den brittiska stamboken har tagit skäckarna till sig. Vissa regler i de brittiska ponnystamböckerna får ju en att baxna. Värst är väl New Forest som tillät (tillåter?) gulbrunt och gulsvart, men inte vill ha avelshingstar som är isabeller. Med enda resultat (gissar jag) att de reggas som flaxfuxar istället. Dessutom var väl argumentet att isabeller skall klara sig sämre i skogen! Varför just isabell skulle vara så klen av alla ljusa hästfärger (det finns ju trots allt ett antal raser med hög andel ljusa individer som levt under mycket knappa förhållanden) kan man fråga sig.
Man kan hoppas att den regeln är ändrad.
I USA tycker jag att avelsföreningarna brukar ha betydligt bättre koll på färger samt att de inte är rädda för att ändra regler om de tycker originalen är dumma. På gott och ont (vilket man främst ser på hundraser). På The Promises sida kan man läsa att den amerikanska welsh-föreningen fr om 2005 godkänner skäckar. De stödjer det på att skäckar faktiskt fanns med bland de färger som listas i tidiga band av WSB, så jag tycker att de har en god poäng.
Personligen tycker jag egentligen att oavsett ras så bör alla individer med verifierbar godkänd stam vara registrerbara och kunna användas i avel (förutsatt att de är lämpliga) oavsett färg. Detta förutsatt att färgen i sig inte är någon defekt (men någon sådan finns det väl knappast hos häst?). Att man är så känslig för färg hos raser där man absolut inte kan föra i nytt blod förvånar mig. Varför slå ut potentiella avelsdjur för något som är oviktigt när man vid avel med slutna populationer hela tiden bör arbeta för att undvika framtida inavelsdepressioner?
Jag kan förstå att man gjorde det förr, eftersom man då såg vissa färger/tecken som indikation på dold korsningsavel (t ex vita tecken på fjordhästar), men idag då vi lätt kan verifiera stamtavlan med DNA?
Man bör fundera över var vissa hundraser har hamnat för att man har haft fel fokus. Att hästar har klarat sig bättre beror (gissar jag) dels på att generationsintervallerna är längre, dels på att hästar faktiskt ändå i hög grad är bruksdjur. Men går man långt bak i stamtavlorna så är avelsbaserna i många fall väldigt små. Gäller russ, connemara och fjordhäst för att ta några exempel (där jag har råkat ha tillgång till tidiga stamböcker och/eller bra litteratur).
Påminner mig om en klasskompis russ på 70-talet. Svart med bläs och två vita bakfötter. Hon lär ju ha varit anlagsbärare. Tror hon var efter Signal.
Sverige följer ju moderlandet och jag har svårt att tänka mig att den brittiska stamboken har tagit skäckarna till sig. Vissa regler i de brittiska ponnystamböckerna får ju en att baxna. Värst är väl New Forest som tillät (tillåter?) gulbrunt och gulsvart, men inte vill ha avelshingstar som är isabeller. Med enda resultat (gissar jag) att de reggas som flaxfuxar istället. Dessutom var väl argumentet att isabeller skall klara sig sämre i skogen! Varför just isabell skulle vara så klen av alla ljusa hästfärger (det finns ju trots allt ett antal raser med hög andel ljusa individer som levt under mycket knappa förhållanden) kan man fråga sig.
Man kan hoppas att den regeln är ändrad.
I USA tycker jag att avelsföreningarna brukar ha betydligt bättre koll på färger samt att de inte är rädda för att ändra regler om de tycker originalen är dumma. På gott och ont (vilket man främst ser på hundraser). På The Promises sida kan man läsa att den amerikanska welsh-föreningen fr om 2005 godkänner skäckar. De stödjer det på att skäckar faktiskt fanns med bland de färger som listas i tidiga band av WSB, så jag tycker att de har en god poäng.
Personligen tycker jag egentligen att oavsett ras så bör alla individer med verifierbar godkänd stam vara registrerbara och kunna användas i avel (förutsatt att de är lämpliga) oavsett färg. Detta förutsatt att färgen i sig inte är någon defekt (men någon sådan finns det väl knappast hos häst?). Att man är så känslig för färg hos raser där man absolut inte kan föra i nytt blod förvånar mig. Varför slå ut potentiella avelsdjur för något som är oviktigt när man vid avel med slutna populationer hela tiden bör arbeta för att undvika framtida inavelsdepressioner?
Jag kan förstå att man gjorde det förr, eftersom man då såg vissa färger/tecken som indikation på dold korsningsavel (t ex vita tecken på fjordhästar), men idag då vi lätt kan verifiera stamtavlan med DNA?
Man bör fundera över var vissa hundraser har hamnat för att man har haft fel fokus. Att hästar har klarat sig bättre beror (gissar jag) dels på att generationsintervallerna är längre, dels på att hästar faktiskt ändå i hög grad är bruksdjur. Men går man långt bak i stamtavlorna så är avelsbaserna i många fall väldigt små. Gäller russ, connemara och fjordhäst för att ta några exempel (där jag har råkat ha tillgång till tidiga stamböcker och/eller bra litteratur).
Påminner mig om en klasskompis russ på 70-talet. Svart med bläs och två vita bakfötter. Hon lär ju ha varit anlagsbärare. Tror hon var efter Signal.
Sv: Färgtråd
Men duhar fel angående fjordingarnas vita tecken.
Dom går alla att spåra till godkända/icke godkända inkörsningar av Döle/Dölekorsningar under och straxt efter WW2 då det var ont om avelsmaterial.
Inom exempelvis raskattaveln hände samma sak vid samma tid, fast då använde man siames och perser, eller som det då kallades angora.
Det föds fortfarande maskade katter i raser utan att det "ska" kunna finnas kvar längre.
Så vissa anlag är extra svåra att "utrota"...
Men duhar fel angående fjordingarnas vita tecken.
Dom går alla att spåra till godkända/icke godkända inkörsningar av Döle/Dölekorsningar under och straxt efter WW2 då det var ont om avelsmaterial.
Inom exempelvis raskattaveln hände samma sak vid samma tid, fast då använde man siames och perser, eller som det då kallades angora.
Det föds fortfarande maskade katter i raser utan att det "ska" kunna finnas kvar längre.
Så vissa anlag är extra svåra att "utrota"...
Sv: Färgtråd
Nej, jag har inte fel.
Efter WW2? Vilken är källan? Jag har aldrig hört om så sena döleinkorsningar hos fjord. Med tanke på vad som skedde tidigare och hur anti man var mot döle i fjord låter det förvånande. Men allt är naturligtvis möjligt i kaoset efter kriget. Dock är detta döleinslag i så fall knappast den enda orsaken till vita förekomst av vita tecken hos fjordhästar.
De stora inkorsningarna av döle i fjord skedde från senare delen av 1800-talet och några decennier framåt. Svenskarna försökte mer eller mindre utrota fjordhästen (enligt de som gillade rasen - det här var ju också samtidigt som diskussioner runt unionsupplösningen tog fart så symbolvärdet skall nog inte underskattas) som ansågs för liten och lätt för det dåvarande allmängiltiga avelsmålet när det gällde brukshästar - d v s en tung häst för ett mer mekaniserat jordbruk. Det var under denna period som vi framgångsrikt utrotade vår egen ölandshäst, höll på att låta russet försvinna och gjorde nordsvensken betydligt tyngre än vad den var tidigare. Lanthästar i södra Sverige försvann helt eftersom ardennern tog över.
I Norge (som var i union med Sverige) ville man alltså få fjordhästen tyngre och större och korsade medvetet in döle. Detta utmynnade dock i den s k "Rimfaksestriden" i vilken den döle-influerade hingsten Rikmfakse 146 stod i centrum:
Resultatet blev att man beslutade sig för att fjordhästen skulle vara ren och hästar med känt döle-inslag rensades ut. I samma veva kom en speciell hingst att hamna i fokus - Njål 166:
Njål anses väl vara en hingst som räddade fjordhästen. Han var på alla sätt en god avelshingst som gav bra avkommor och han var fri från döle-inslag. Resultatet blev att Njål fick stå modell för hur man ville ha en bra fjordhäst. Och med honom fick man också en norm när det gällde fjordhästens färg: black utan vita tecken. Därför anser man att vita tecken tyder på inkorsning. Men enligt mig är detta något som är om inte taget ur luften så i alla fall något som saknar grund.
För - tidigare, före döleinkorsningarna, kunde fjordhästen ha andra färger. Black var en vanlig färg hos dem, men det var inte den enda. Men runt förra sekelskiftet, när mycket av det fortfarande rådande sättet att tänka på "renrasig" formades gällde det att bevisa att en lantras kunde anses vara en ras. Och ett homogent utseende och typisk färg var ett bra sätt och avvikande färg ansågs vara ett tecken på inblandning av annan ras. Exempelvis fanns fjällkon tidigare i många färger. Nu är de alla vita med svarta tecken.
Sett till denna bakgrund är det absolut inget som säger att vita tecken hos fjordhäst skulle vara något bevis för korsningsavel. De kan komma från anlag som fanns hos fjordhästarna långt före döleinkorsningen. Från den tiden när fjordingar förutom att vara blacka även kunde vara t ex svarta, fuxar och skäckar.
Om detta kan man läsa mer i bl a
A.M. Bakken. Fjordhesten. 1985.
Håkan Hallander: Svenska lantraser. 1989.
Henry Waxberg: Strömsholms stuteri. 1964.
C.G. Wrangel: Handbok för hästvänner. 1876.
Första bandet av fjordhäststamboken och första bandet av dölestamboken.
Nej, jag har inte fel.
Efter WW2? Vilken är källan? Jag har aldrig hört om så sena döleinkorsningar hos fjord. Med tanke på vad som skedde tidigare och hur anti man var mot döle i fjord låter det förvånande. Men allt är naturligtvis möjligt i kaoset efter kriget. Dock är detta döleinslag i så fall knappast den enda orsaken till vita förekomst av vita tecken hos fjordhästar.
De stora inkorsningarna av döle i fjord skedde från senare delen av 1800-talet och några decennier framåt. Svenskarna försökte mer eller mindre utrota fjordhästen (enligt de som gillade rasen - det här var ju också samtidigt som diskussioner runt unionsupplösningen tog fart så symbolvärdet skall nog inte underskattas) som ansågs för liten och lätt för det dåvarande allmängiltiga avelsmålet när det gällde brukshästar - d v s en tung häst för ett mer mekaniserat jordbruk. Det var under denna period som vi framgångsrikt utrotade vår egen ölandshäst, höll på att låta russet försvinna och gjorde nordsvensken betydligt tyngre än vad den var tidigare. Lanthästar i södra Sverige försvann helt eftersom ardennern tog över.
I Norge (som var i union med Sverige) ville man alltså få fjordhästen tyngre och större och korsade medvetet in döle. Detta utmynnade dock i den s k "Rimfaksestriden" i vilken den döle-influerade hingsten Rikmfakse 146 stod i centrum:
Resultatet blev att man beslutade sig för att fjordhästen skulle vara ren och hästar med känt döle-inslag rensades ut. I samma veva kom en speciell hingst att hamna i fokus - Njål 166:
Njål anses väl vara en hingst som räddade fjordhästen. Han var på alla sätt en god avelshingst som gav bra avkommor och han var fri från döle-inslag. Resultatet blev att Njål fick stå modell för hur man ville ha en bra fjordhäst. Och med honom fick man också en norm när det gällde fjordhästens färg: black utan vita tecken. Därför anser man att vita tecken tyder på inkorsning. Men enligt mig är detta något som är om inte taget ur luften så i alla fall något som saknar grund.
För - tidigare, före döleinkorsningarna, kunde fjordhästen ha andra färger. Black var en vanlig färg hos dem, men det var inte den enda. Men runt förra sekelskiftet, när mycket av det fortfarande rådande sättet att tänka på "renrasig" formades gällde det att bevisa att en lantras kunde anses vara en ras. Och ett homogent utseende och typisk färg var ett bra sätt och avvikande färg ansågs vara ett tecken på inblandning av annan ras. Exempelvis fanns fjällkon tidigare i många färger. Nu är de alla vita med svarta tecken.
Sett till denna bakgrund är det absolut inget som säger att vita tecken hos fjordhäst skulle vara något bevis för korsningsavel. De kan komma från anlag som fanns hos fjordhästarna långt före döleinkorsningen. Från den tiden när fjordingar förutom att vara blacka även kunde vara t ex svarta, fuxar och skäckar.
Om detta kan man läsa mer i bl a
A.M. Bakken. Fjordhesten. 1985.
Håkan Hallander: Svenska lantraser. 1989.
Henry Waxberg: Strömsholms stuteri. 1964.
C.G. Wrangel: Handbok för hästvänner. 1876.
Första bandet av fjordhäststamboken och första bandet av dölestamboken.
Senast ändrad:
Sv: Färgtråd
Min 1a fjord var fdd 1944 eller 1945, beronde pa om man fragade bonden eller hans far Artalet kan ha sitt ursprung i att hon var rejalt stor, 160 cm vid 22 ars alder. Enligt dom sa hade dom fott upp stora "laglands"fjordingar sen dom skaffade garden i mitten av 1700talet. Dom hade borjat med "bergs"fjordingar men nar dom skaffade sej storre agor behovde dom storre hastar. Dom testade med olika lokala lantraser men dom gillade dom inte av olika anledningar. I slutet av 1800talet blev dom tipsade om dom storre laglandsfjordingarna och sen holl dom fast vid bade "rasen" och storleken. Deras gard ligger i dalarna utmed dalalven. Under WW2 var min mamma dar under somrarna som jrigsbarn, stockholm skickade ut alla barn till landsbygden under somrarna for att dm da skulle fa "frisk luft och riktig mat". Dock kom mamma att tillbringa mer eller mindre alla somrar dar tills hon gifte sej med far. Sa vi har alltsa alltid haft en riktigt nara kontakt med dom, sa aven jag har tillbringar mina samrar dar nar jag var liten tills jag borjade skolan. Sen var jag dar "bara" 1 manad varje sommar. Ett himmelrike for en hasttokig unge som hellre kramade hastben medans dom gick runt pa bete an lekte med dockor eller andra barn Gammelbonden levde lange, blev over 100 ar, och han svarade pa alla fragor en fragvis hasttjej nagonsin kunde tanka sej fraga om. Nar han sen gick bort och jag borjade pa ridskola fanns det dar en stor fjording med dansk harstamning, hon var ocksa runt 160 cm. Aven pa min fars sida har det funnits massor med fjordingar. Han ar nu 90 men sjalv aldrig jobbat med hastar utan det gjorde hans mor och hennes syskon och deras foraldrar och bakat till 1700talet nar detborjade behovas storre mangder med timmer till batar och bostader m.m. Farmors ena bror jobbade i skogen fram till 1970talet da han gick bort over 100 ar gammal, dom senaste aren inte som anstalld utan i den egna skogen sa klart Han var dock lika hastintresserad som jag sa vi pratade mycket hast nar vi traffades. Dom dar han jobbbade foredrog dock den s.k. bergsfjordingen da den var mindre i maten = drog in mer pengar an den at vilket inte ardennern = belgaren som dom sa. Lanthasten/nordsvensken gick jamt upp liksom den storre laglanndsfjordingen ocksa gjorde. Daremot faredrog farmors far den storre fjordingen i jordbruket till skillnad fran dom andra i den norrlandska by dom bodde i hade dom storre "platta" akrar medans dom andra i byn hade den mindre fjordingen da dom hade mindre agor. Trots att det da var en hel "varld" mellan dalarna och dom djupa norrlandsskogarna sa sa dom samma sak: Fjordingar hade inga vita tecken oavsett vilken farg dom hade sa var dom "hela" i fargerna. Jag har sett gamla bleka svartvita foton pa dessa fjordingar som varit i olika blacka farger dock med det gemensamma att dom varit utan vita tecken. Nu angrar jag att jag inte har nedtecknat alla stamtavlor som rabblades som rinnande vatten pa bada stallena... Jag har aven diskuterat en hel del med en i fjordhaststyrelsen som varit stamtavleansvarig i mangder med ar och vars make fott upp nordsvensskaaar i flera generationer... Och dom sager ocksa samma sak: att vita tecken pa fjordingar harstammar fran Dole/lantraskorsningar. Sen finns det vissa fragetecken i vissa danska fjordhastlinjer dar man inte riktigt ar saker pa vissa gamla hastars harstamning da dom helt plotsligt forsvunnit ut i tomma intet............. Dock far vi val aldrig nagot helt korrekt svar pa varifran anlaget for vita tecken hos fjordingarn kommer ifran, lika sa med skackanlaget hos russ och welsh Men visst ar det underbart att kunna prata om olika teorier m.m. :LOVE:
Min 1a fjord var fdd 1944 eller 1945, beronde pa om man fragade bonden eller hans far
Artalet kan ha sitt ursprung i att hon var rejalt stor, 160 cm vid 22 ars alder. Enligt dom sa hade dom fott upp stora "laglands"fjordingar sen dom skaffade garden i mitten av 1700talet. Dom hade borjat med "bergs"fjordingar men nar dom skaffade sej storre agor behovde dom storre hastar. Dom testade med olika lokala lantraser men dom gillade dom inte av olika anledningar. I slutet av 1800talet blev dom tipsade om dom storre laglandsfjordingarna och sen holl dom fast vid bade "rasen" och storleken. Deras gard ligger i dalarna utmed dalalven. Under WW2 var min mamma dar under somrarna som jrigsbarn, stockholm skickade ut alla barn till landsbygden under somrarna for att dm da skulle fa "frisk luft och riktig mat". Dock kom mamma att tillbringa mer eller mindre alla somrar dar tills hon gifte sej med far. Sa vi har alltsa alltid haft en riktigt nara kontakt med dom, sa aven jag har tillbringar mina samrar dar nar jag var liten tills jag borjade skolan. Sen var jag dar "bara" 1 manad varje sommar. Ett himmelrike for en hasttokig unge som hellre kramade hastben medans dom gick runt pa bete an lekte med dockor eller andra barn Gammelbonden levde lange, blev over 100 ar, och han svarade pa alla fragor en fragvis hasttjej nagonsin kunde tanka sej fraga om. Nar han sen gick bort och jag borjade pa ridskola fanns det dar en stor fjording med dansk harstamning, hon var ocksa runt 160 cm. Aven pa min fars sida har det funnits massor med fjordingar. Han ar nu 90 men sjalv aldrig jobbat med hastar utan det gjorde hans mor och hennes syskon och deras foraldrar och bakat till 1700talet nar detborjade behovas storre mangder med timmer till batar och bostader m.m. Farmors ena bror jobbade i skogen fram till 1970talet da han gick bort over 100 ar gammal, dom senaste aren inte som anstalld utan i den egna skogen sa klart Han var dock lika hastintresserad som jag sa vi pratade mycket hast nar vi traffades. Dom dar han jobbbade foredrog dock den s.k. bergsfjordingen da den var mindre i maten = drog in mer pengar an den at vilket inte ardennern = belgaren som dom sa. Lanthasten/nordsvensken gick jamt upp liksom den storre laglanndsfjordingen ocksa gjorde. Daremot faredrog farmors far den storre fjordingen i jordbruket till skillnad fran dom andra i den norrlandska by dom bodde i hade dom storre "platta" akrar medans dom andra i byn hade den mindre fjordingen da dom hade mindre agor. Trots att det da var en hel "varld" mellan dalarna och dom djupa norrlandsskogarna sa sa dom samma sak: Fjordingar hade inga vita tecken oavsett vilken farg dom hade sa var dom "hela" i fargerna. Jag har sett gamla bleka svartvita foton pa dessa fjordingar som varit i olika blacka farger dock med det gemensamma att dom varit utan vita tecken. Nu angrar jag att jag inte har nedtecknat alla stamtavlor som rabblades som rinnande vatten pa bada stallena... Jag har aven diskuterat en hel del med en i fjordhaststyrelsen som varit stamtavleansvarig i mangder med ar och vars make fott upp nordsvensskaaar i flera generationer... Och dom sager ocksa samma sak: att vita tecken pa fjordingar harstammar fran Dole/lantraskorsningar. Sen finns det vissa fragetecken i vissa danska fjordhastlinjer dar man inte riktigt ar saker pa vissa gamla hastars harstamning da dom helt plotsligt forsvunnit ut i tomma intet............. Dock far vi val aldrig nagot helt korrekt svar pa varifran anlaget for vita tecken hos fjordingarn kommer ifran, lika sa med skackanlaget hos russ och welsh Men visst ar det underbart att kunna prata om olika teorier m.m. :LOVE:Sv: Färgtråd
Fjällkon är ett lysande exempel på hur det kan gå fel om man avlar på färg. Kopplat till mycket vitt är risken större för hypoplasi, dvs underutveckling av testiklar och äggstockar. Numer är man mer tillåtande och en större färgkarta har kommit fram. Gör gärna kopplingen till Letal White!
Senast ändrad:
Sv: Färgtråd
Hittade en bild på honom, jösses va läcker. Var kan man beställa en sådan?
Hittade en bild på honom, jösses va läcker. Var kan man beställa en sådan?
- Status
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Dansk debatt om förbud mot kandar- Hästnyheter Det finns ju inte så mycket forskning på just skillanden mellan tränsbett och kandar och hur det känns i munnen. Men en artikel som...
- Badger
- Svar: 5
- Visningar: 410
- Hästnyheter
-
Susanna Nygren blir årets sportjournalist 2024- Hästnyheter Ja, hon har gjort mer för hästvälfärden än vad vårat eget förbund ens kommit i närheten av.
- fio
- Svar: 2
- Visningar: 240
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Blir det någon snö hos er till jul?- Samhälle Kan någon stänga av snökanonen tack?! :arghh: Det har kräksnöat hela dagen och håller på fortfarande. Det är vidrigt tung blötsnö som...
- athena_arabians
- Svar: 45
- Visningar: 681
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Husky och jaktinstikt utbruten från Oseriös avel 2023- Hundavel & Ras Ja med jakthundar avlar man väl inte bara på jaktegenskaper utan också på just förmågan att lyssna på människan? Vem vill ha en jakthund...
- Enya
- Svar: 108
- Visningar: 1 721
- Hund
Hästrelaterat
-
Oklar sårskada?! Hjälp
- Hästvård Ingenting alls. Förutom nu när de blivit sårigt så har jag smörjt med manukka honung
- Anonym7654321
- Svar: 13
- Visningar: 369
- Vård
-
Försäkring häst- Ekonomi & Juridik Jag har min welsh försäkrad i Folksam. Bytte i fjol då det blev mycket billigare jämfört med Agria (där hon varit försäkrad sen föl)...
- Habina
- Svar: 3
- Visningar: 59
- Hästmänniska