får man vara så här feg????

[kela]

fattar inte varför men jag har blivit värsta fegisen!!! sen min häst skyggade för en grej (o jag var så pass korkad att jag hade lindat grimmskaftet runt handen, bröt 2 fingrar) så går jag o drar mig för att ta in/ut hästarna i hagen.... vilket ju blir ett jätte problem eftersom jag måste ta in alla hästar varannan dag. får helt ont i magen.
har aldrig förut varit rädd för ngt som har med hästar att göra snarare tvärt om!!!!

har dessutom blivit fegis för att rida ut själv och med andra hästar som är hispiga, (ramlade av för ca 3 mån sen, fastnade i tygeln o blev släpad över halva banan o trampad på ryggen)
det sjuka e att min häst var typ världens lugnaste, nästan apatisk tills för ett tag sen då han upptäckte,m (av en ponny vi brukar rida med) att man kan bocka o leva rövare!!!
han gör aldrig ngt elakt o en nog världens snällaste häst, busen är endast glädje skutt o inte alls så farliga....

så varför blir jag så rädd....??? tacksam för snabb hjälp, då jag måste sätta igång honom efter betet snart...

 

[Diabetikern]

Har du ingen som har en lugn häst du kan rida lite på och även rida ut med ihop när din ponny är igång?

Det bästa du kan göra är att ta stöd av personer runt om dig och våga lite i taget.

Vet inte vad annat råd jag kan ge dig. Hoppas din rädsla släpper snart.

 

[kela]

mmm det e inte en ponny jag har, utan ett fullblod!! och jag har oxå tänkt på att låna en annan häst, men så tänker jag "men för faan, du måste väl kunna rida din egen häst!!!".
det är inte hästen i sig jag är rädd för. jag har typ fått för mig att jag kommer att ramla av o dö eller nåt !!!

 

[caballus]

Det är inte hästen som är problemet, utan du har blivit rejält rädd, och efter det du skrivit så förstår jag också varför. Inga roliga erfarenheter du varit med om, så att säga.

Du behöver en bra tränare eller kompis som kan vara där med dig varje dag, och peppa dig rejält!

 

[Diabetikern]

Sorry fick för mig att det var en ponny du hade

Självförtroendet får en kick när man ibland sitter på andras hästar och det är lugnt utan krusiduller.

Rädslan kommer släppa alltefersom. Jag var livrädd för att hoppa i början. Så fort hindret närmade sig en meter så blev jag knäsvag. men träning träning och åter träning och tjosan. Hoppar utan problem 1,20 med okänd häst

Tror att du ska fortsätta som du gör med att pusha dig själv. Tänk posistivt. sätt upp små små mål som är lätta att nå. Jag loivar självförtroendet kommer tillbaks och rädslan ger vika.
Lycka till

 

[kela]

jo jag vet men det är som lite svårt att förklara detta för folk som känner mig o min häst! alla bara säger; "men GUUUUD han som är sååååå snäll, hur kan du vara rädd för den!!! och du som alltid varit så tuff" osv osv

tack för svar o pepp iaf

 

[mysko]

Kan du inte börja att rida i inhägnat t.ex en paddock med stöd av vänner eller tränare så du känner dig trygg igen?
Rid ut med en vän som går brevid

Lycka till.

 

[caballus]

I ditt läge så har du nog inget annat val än att helt enkelt strunta i vad folket tror och säger, du vet bäst själv vad du klarar av, inte någon annan.

Backa några steg och gör bara saker du känner dig absolut ok med att göra, och avansera därifrån allteftersom du själv märker att varje moment går bra att hantera igen, utan att du blir alltför nervös.

Det är som när man ramlar av cykeln - på med stödhjulen igen och kör på tills du känner dig säker på situationen igen.
Om du tvingar dig själv till att göra allt för många saker som du inte känner dig tillfreds med inombords kommer du snart att hata varje timme du måste tillbringa i stallet.

Låt det ta sin tid.

 

[LinnK]

Jag var hur modig som helst förut oxå men sen så skrämde min förra häst skiten ur mig vid ett flertal tillfällen så nu är jag rätt skakis i både hantering och ridning.

Spänner mig jättemycket och vågar knappt trava ens..
blir kallsvettig och får ont i magen, men jag älskar ju hästar så jag kan ju inte ge upp..

rider på ridskola en gång i vecka å funderar på att köpa en nordis dam som är snällare än snällast som får hjälpa mig att lita på mig själv igen och lita på hästar framför allt..

Vad sjutton ska jag göra? träna mentalträning?

 

[Doneloge]

Jag skulle nog börja lite långsamt med "min egna" häst. Det är ju den du är rädd för och därför också den du ska våga hantera igen. Tycker att du ska ta det steg för steg och göra lite mer en du vågar varje gång du håller på i stallet. Till ex. skritta i padocken och kanske trava och sen nästa dag kanske ta lite galopp. osv. Vet inte om det hjälper, men så hade jag nog gjort...

 

[break_a_leg]

Jag bröt också ett finger ungefär på samma sätt som du gjorde. Dock fick jag ingen rädsla för in o uttag efter det. Jag visste ju att den hästen ibland betedde sig idiotiskt...

Jag har varit rädd vid ridning emellanåt. Det bästa är att du tar allting i din egen takt. Skritta bara ute i början, öka takten när det känns bra. Så har jag gjort och som tur är har jag haft snälla ridkompisar som ridit i mitt tempo eller så har jag ridit ut själv.

Lycka till i fortsättningen!

 

[LaMaya]

Har du sagt till dom i stallet att du är lite rädd, dom om några bör ju veta vad du gott igenom.
Tycker som dom andra vad jag läst har sagt att ta det i ditt egna tempo och börja med din egna häst.
Sen får du tänka på det med grimskaftet att det var nåt dumt du gjorde genom att linda den runt handen.

har dessutom blivit fegis för att rida ut själv och med andra hästar som är hispiga, (ramlade av för ca 3 mån sen, fastnade i tygeln o blev släpad över halva banan o trampad på ryggen)

jag själv rider jämt ute själv efter att ha varit med om en liknande incident då min och den häst jag red med sprang hem själva (Min brukar stanna och vänta) över två stora vägar. Hjärtat gick några extra slag då kan jag lova. Sen dess pallar jag inte av att rida med andra (Nåt jag inte gillar med mig själv).

 

[Robin1]

Jag kan också känna mig lite osäker i vissa situationer vilket har att göra med att jag har råkat ut för så mycket. Numer tänker jag mycket på säkerhet i allt det jag gör. Är någon häst extremstökig pga konvalecent i liten hage eller liknande så talar jag med ägaren och säger att jag tycker att det är obehagligt och undrar om hon/han har några tips vid hantering av den hästen, det har de oftast. Det är bättre att prata om det än att gå omkring med en knut i magen. Är det t ex stökigt vid intag i en hage så har ju alla som ska ta in hästar det problemet då är det kanske bättre att försöka hitta en lösning. Ofta är det så att fler personer tycker det är obehagligt men ingen vill tala om det för de inbillar sig att andra ska titta snett på dem.
Angående ridningen: försök att alltid ha sällskap av en lugn häst. Jag känner mig oftast modigare bara jag har mobilen i fickan om jag rider ut själv. Jag är väldigt öppen med saker jag tycker är obehagliga, pratar med andra både stallkamrater och tränare och får ofta massor av tips. Försök hitta det som gör att du känner dig mer säker och var inte rädd att prata om det är mitt tips till dig.

 

[strumpan]

Jag tycker inte att du är en fegis.Har man varit med om något obehagligt ,klart att man kan bli rädd tyvärr.Hästar har ju en förmåga att läsa av oss.Törs du inte ta in pållarna tycker jag att du ska be om hjälp att ni tex är 2st.
Det där med att rida ute själv är man inte feg,jag tycker att det är förståndigt att inte göra det just p.g.a.olycksrisk.Rid ut med någon som har en lugn häst,om det går.Att du blir rädd beror säkert på att du ramlat av,som sagt hästen läser av dig.Rid inhängnat använd väst,ha någon med dig.
Det där fixar du.

 

[Ewe89]

detta har också med rädsla att göra:
min ridlärare har alltid sagt: hoppa alltid upp så fort du ramlat av, även om du har så ont så att du håller på att svimma. och jag har verkligen bevis på att det funkar.
flera av mina kompisar har ramlat av och skadat sig mer eller mindre. alla av de som inte hoppade upp har alla slutat med ridning. men de som hoppade upp igen och skrittade en liten sväng rider fortfarande. min ridlärare säger att 99% av de som ramlar av och skadar sig och inte hoppar upp igen utan "vill vänta tills om några dagar/veckor då det inte gör ont" de kommer aldrig upp på hästryggen igen, för de inbillar sig att det var värre än var och sen vågar de inte eller skjuter upp det till nästa vecka å nästa vecka osv...

så om du tex har blivit skadad när du leder- led med andra hande bara en stund så att du kommer över lite av din rädsla, då blir vägen tillbaka till oräddhet mindre läskig!!
bara ett tips

 

[kela]

jo var o köpte en väst idag!!
kusen får nya skor o sånt efter betet imorrn!! så nu har jag inga bra ursäkter längre!
jag går lixom o tycker; "nä, det e nog för varmt/regnigt idag för att rida!!", och "han kommer nog att va ett krut-paket nu efter betet, så det är nog bäst att jag longerar en vecka till" och "nej, jag låter nog honom stå ihagen en stund till istället för att rida så att inte den andra hästen blir ensam!" osv osv.

men jag ska nog prova lite i övermorgon...
galopperade ju själv nere i dalen innan betet, hjärtat gick som ett jag vet inte vad, men jag gjorde det.
men nu har man lixom haft 2mån på sig att "hara" upp sig igen...
tack för massa pepp

 

[ch791022]

Om du är rädd förr att han är ett krutpaket, longera honom först,innan du sitter upp. Om det är det som krävs för att du ska känna dig lite tryggare, då har du i alla fall sett om han är väldigt pigg.

Mvh

Camilla

 

[Barret]

Till Kela:
Jag förstår precis hur du känner dig. Jag har råkat ut för ganska mkt med de hästar jag haft att göra med. Flög av BIG TIME när jag red ponnygruppen för många år sedan. Det slutade med att jag blev så rädd för hästar att jag totalt lade av att rida i 5 år. Men är man hästbiten så är man och till slut tröttnade jag på att bara stirra på bilder av hästar. Började rida på ridskolan igen och lyckades rätt ok. Ridläraren förstod min rädsla och lät mig rida de allra snällaste hästarna. Det hjälpte nog också att min första avramling i den ridgruppen var rent fånigt ofarlig (travade utan stigbyglar och gled ur sadeln. Innan jag visste ordet av stod jag på sidan om hästen som undrade vad tusan jag satt av för... ). Min första egna häst gjorde allt värre igen. Han drog åt alla håll och kanter och jag flög av och skadade armen rejält, lider fortfarande av den skadan trots att det är över två år sedan. Med min nya häst (som är snällheten personifierad) vet jag att jag kan känna mig säker men ändå är det först nu (närmare två år efter att jag skaffade honom) som jag börjat slappna av och lita på honom. Jag instämmer i alla de andras råd, det bästa för att bekämpa rädslan är att ta ett litet babysteg i taget och inte pressa sig själv. Personligen införde jag en regel för mig själv efter att jag skadade armen: Jag rider aldrig när jag inte känner för det, istället går jag på promenad, longerar eller ägnar helt enkelt tiden i stallet åt att bara gosa med min häst. Det tjänar inget till att tvinga sig själv till saker och ting, det slutar bara med att man blir än mer spänd och rädd. Rädsla är naturligt efter att man råkat ut för skador och olyckor, och det är inget man ska skämmas för. Mitt råd: Gör bara så mkt du känner att du är bekväm med varje dag. Försök inte skynda på händelserna. Förr eller senare kommer den dagen då du vågar igen.
Lycka till!

 

[Arriba]

Jo, det funkar faktiskt.
När jag var sådär 10 år och nybörjare åkte jag av en häst på ridskolan, och bröt armen. Men jag reste mig upp igen, och tänkte inte på min arm för jag var så rädd. Jag blev mer eller mindre tvingad till att sitta upp igen och skritta en runda, att jag hade brutit armen kom vi inte på förrän dagen efter.
Det tog väldigt lång tid för mig att komma tillbaka, och när man ridskola så har man ingen häst man kan riktigt lita på egentligen. Men efter ett tag hittade jag Lady, och det sa bara klick. Jag som inte hade vågat galoppera innan hoppade t o m med denna underbara lilla ponny. Nu kan jag bli lite småfeg, men om jag åker av sitter jag upp igen.

 

[seejii]

Försök verkligen att ta itu med problemet NU... För det är som du beskriver att man kommer åp lite olika ursäkter till att inte sitta upp. Jag har en väninna som red mkt och var duktig. Hon åkte av riktigt illa och fick en fraktur på svanskotan. Idag... säkert 4 år senare så är hon fortfarande rädd. Hon sålde den hästen hon hade då, och sålt sin nya häst... Hon har kämpat, men inte exponerat sig ordentligt för det som är läskigt. Läs lite på nätet om fobier och kognitiv terapi. kanske du kan få några tips om hur du kan styra undan dina obehagskänslor!
Själv blev jag sparkad i huvudet som 12 åring... Jag hoppar ogärna, men efter att obbat på Irland där hoppningen ingick i vardagen så kom jag att förstå och lära mig att det är inte förenat med livsfara. Som nån annan skrev, prata med nån i stallet, var inte rädd för att berätta om din rädsla, be nån leda hästen med dig. Longera först och skritta i 5 minuter. Eller sitt i hagen en stund och bara umgås med hästarna. Det är helt naturligt att du blev rädd. men du ska se att det ordnar sig om du tar lite tips härifrån, BÖRJA imorgon.
/CJ