Får aldrig höga %, hur länge ska man försöka?

[Red_Chili]

Jag tror att den mentala biten är mitt största problem. Jag slutar rida när domaren ringer i klockan. Jag kommer ofta på mig själv i programmet att ”oj, nu har jag inte gjort något på länge”. Så himla dumt.

Har du varit på träningstävlingar? Reagerar du likadant om en vän/bekant tittar på och sitter på samma sätt som domare gör? Hur reagerar du om du blir filmad när du rider? Tränar du tävlingslikt eller blir det att träning och tävling är helt olika saker?

Oavsett vad jag ska tävla i så försöker jag att träna så tävlingslikt som möjligt. Ska det vara domare på ett ställe så ber jag någon sitta där. Ska det ringas i klocka vid start så ordnar jag en klocka osv. Det gör att det inte känns så konstigt när det väl är tävlingsdags.

 

[Lovisaleonora]

Jag är ju medveten om vilka missar jag har och varför jag får de % jag får.

Det enkla svaret: åtgärda missarna. Hur är det komplicerade. Du säger själv att du slutar rida. Detta är något du måste ta tag i först, som jag ser det. Börja rid varje steg inne på banan. Se tävlingen som ett träningstillfälle att öva bort din passivitet på tävling.

DÄREFTER kan du börja åtgärda ridmässiga detaljer, hur vändningar går etc. Men det är ju svårt att få ett rättvist resultat om du inte rider inne på banan.

 

[Emanon]

Har du varit på träningstävlingar? Reagerar du likadant om en vän/bekant tittar på och sitter på samma sätt som domare gör? Hur reagerar du om du blir filmad när du rider? Tränar du tävlingslikt eller blir det att träning och tävling är helt olika saker?

Oavsett vad jag ska tävla i så försöker jag att träna så tävlingslikt som möjligt. Ska det vara domare på ett ställe så ber jag någon sitta där. Ska det ringas i klocka vid start så ordnar jag en klocka osv. Det gör att det inte känns så konstigt när det väl är tävlingsdags.

Jag ska testa att rida program mer när jag har någon som tittar och se hur det går. Tack för tipset!

 

[Emanon]

Hur många starter har du egentligen gjort?
Det tar tid och övning för att bli bra på programridning, och ännu mer för att rida bra program på tävling. På sex månader har du knappast gjort mer än 20 starter väl?
Ge dig själv lite tid och träning så lossnar det säkert!

Jag har faktiskt bara gjort 4 starter med den här hästen... Hör hur lite det låter. Men som jag nämnt tidigare, förmodligen har jag haft för bråttom och för höga förväntningar.

 

[Robina]

Förstår din känsla! Jag kommer aldrig över 60%! Och rider dessutom de lägsta programmen... Mitt problem är mer att jag rider för mycket inne på banan! Sista åren har jag varken haft råd, tid eller lust att tävla så med bara ett par starter per år blir det ännu värre! Men förstår verkligen känslan, man vill så mycket mer än man får till och det känns som alla andra lyckad alltid! Och de där procenten är då tydliga och svåra att strunta i!

 

[TheRedLightning]

Jag vet inte om min tränare skulle tillföra så mycket på själva tävlingen. Möjligtvis lugna mina nerver och ge mig sista minuten grejer att tänka på. Men framridningen brukar gå bra när jag rider utan hjälp. Det är när jag kommer in på banan det blir pannkaka.

Här tror jag att det sitter något mentalt, kanske kan va värt att starta en pay and ride, som är en form av träning under tävlingslika förhållanden. Där du rider som du gör på träning och framridning utan att tänka på bedömning osv, ha roligt och se hur det går, sen kan man ta det vidare därifrån.

Jag tror många gånger sitter det i våra egna huvuden att vi inte kan eller är tillräckligt bra m.m.

Var som en mental tränings föreläsning jag var på, där berättade föreläsaren om två tennis spelare som hade följts under ett år. Den ene var superduktig och träffade 9 av 10 bollar, medan den andre var medioker och träffade kanske 4 av 10 bollar. Under året de följdes fortsatte den duktige att träffa 9 av 10, medan den mediokre bättrade sig och träffade 5 av 10 bollar. När året hade gått hade den duktige slutat spela och den mediokre fortsatte och träffade nu 6 av 10 bollar. De intervjuades och den duktige hade slutat pga att den sista bollen aldrig träffades och låste sig i tanken "skit jag träffade inte den siste bollen", medan den mediokre var mer "yes, jag träffade en boll".

Den inställningen går även att överföra till ridningen, istället för att t ex gräma sig att man inte red tillräckligt bra kan man vända på det och se på de saker som gick bra och berömma sig själv för det. Göra något positivt av det och sen fortsätta och ta det därifrån.

 

[Hedwig]

Jag har faktiskt bara gjort 4 starter med den här hästen... Hör hur lite det låter. Men som jag nämnt tidigare, förmodligen har jag haft för bråttom och för höga förväntningar.

Fyra starter är ingenting. Tycker du har bra resultat med tanke på hur kort tid du har haft hästen. Jag har haft min ena häst i fjorton år. Har tävlat upp till Msv A på henne. Har som placeringar i msvb5 på över 65% I våras red jag en (skenade lite lätt på bogarna) msvb5 på 54% .
Du får spotta upp dig lite o tänka att det tar tid. Sen skiter det sig ändå emellanåt

 

[Emanon]

Här tror jag att det sitter något mentalt, kanske kan va värt att starta en pay and ride, som är en form av träning under tävlingslika förhållanden. Där du rider som du gör på träning och framridning utan att tänka på bedömning osv, ha roligt och se hur det går, sen kan man ta det vidare därifrån.

Jag tror många gånger sitter det i våra egna huvuden att vi inte kan eller är tillräckligt bra m.m.

Var som en mental tränings föreläsning jag var på, där berättade föreläsaren om två tennis spelare som hade följts under ett år. Den ene var superduktig och träffade 9 av 10 bollar, medan den andre var medioker och träffade kanske 4 av 10 bollar. Under året de följdes fortsatte den duktige att träffa 9 av 10, medan den mediokre bättrade sig och träffade 5 av 10 bollar. När året hade gått hade den duktige slutat spela och den mediokre fortsatte och träffade nu 6 av 10 bollar. De intervjuades och den duktige hade slutat pga att den sista bollen aldrig träffades och låste sig i tanken "skit jag träffade inte den siste bollen", medan den mediokre var mer "yes, jag träffade en boll".

Den inställningen går även att överföra till ridningen, istället för att t ex gräma sig att man inte red tillräckligt bra kan man vända på det och se på de saker som gick bra och berömma sig själv för det. Göra något positivt av det och sen fortsätta och ta det därifrån.

Tack! Ska försöka ta åt mig av den berättelsen.

 

[TheRedLightning]

Tack! Ska försöka ta åt mig av den berättelsen.

Det är lite som att bestiga ett berg, det går inte att göra det i ett kliv, det är flera etapper innan man når toppen. Minns även min gamla instruktör som sa att utvecklingen i ridningen är som en trappa, när det är svårt och jobbigt är man på väg uppåt i utvecklingen, när det går bra och flyter på är man på en avsats innan det går tungt igen.

 

[Rina]

Jag har faktiskt bara gjort 4 starter med den här hästen... Hör hur lite det låter. Men som jag nämnt tidigare, förmodligen har jag haft för bråttom och för höga förväntningar.

Äch kom igen nu, du kan väl inte ge upp efter 4 starter. Ni behöver rida ihop er. Ger du upp så kommer du definitivt inte vidare. Som andra sagt, hitta glädjen. Dessa lite äldre hästar brukar ha så mycket att ge så stressa inte över åldern. Passa på att ta tillfället och lär av en fin äldre häst med god kapacitet, det är inte alla förunnat. Du når aldrig din dröm om du ger upp så lätt.

 

[mackan]

Det är lite som att bestiga ett berg, det går inte att göra det i ett kliv, det är flera etapper innan man når toppen. Minns även min gamla instruktör som sa att utvecklingen i ridningen är som en trappa, när det är svårt och jobbigt är man på väg uppåt i utvecklingen, när det går bra och flyter på är man på en avsats innan det går tungt igen.

Skulle vilja tillägga att den trappan även , helt naturligt, kan vara en rulltrappa som spaken kan vridas på så att den även rör sig bakåt en del trappsteg, för att sen gå framåt igen .

Tror man som ryttare gör sig själv en väldigt stor otjänst, om man enbart ser trappan som endera stilla eller uppåtgående ”till toppen” .

Det finns ju heller ingen ”topp” då man aldrig nånsin är fullärd eller får permanenta resultat på någon ”topp” .

 

[mackan]

@Emanon jag tycker du har orimliga krav utifrån nya hästen på 4 starter. Även om du köpt en riktigt välutbildad läromästare går det sällan att rida på andra ryttares ridning så att säga. Du rider ju på väl godkända procent rakt av, inkl tidigare, det är ju toppenbra.

Du har haft din nya häst 6 månader med 4 starter på godkända procent. Det tar TID att lära känna en ny häst och ffa i samband med tävling.

Försök hitta mer lugn och metodik ang träning och tävling så kommer resultaten med tiden. Det är inte säkert du hinner MSVB på din nya senior, men det vet du inte och det kan du mycket väl hinna! Det som stör mest att inte hinna osv, lär vara ditt eget tänk/stress - blir aldrig bra eller utvecklande ! Så försök tänka om och jobba med ditt mentala förhållningssätt så vinner du massor på det gällande resultat skulle jag vilja påstå

Har du en duktig tränare som kan coacha dig gällande tänk och metodik osv? Om inte - satsa på att hitta en sådan!

 

[Novali01]

Jag blir nästan lite rädd när jag läser vad du skriver @Emanon! För som du formulerar dig så har du köpt en läromästare och då ska du ta placeringar direkt för hästen är gammal och har inte lång tid på sig? En häst är inte en maskin, det tar ALLTID tid att rida ihop sig och är få förunnat att på kort tid bara styra ut och börja plocka rosetter. Har helt ärligt ingen sympati för ditt resonemang.

Är detta resonemang jag upplever från väldigt många unga, glatt påhejade av sina resultatinriktade föräldrar som minsann köpt en bra häst som ska leverera! Var tog glädjen över att ens kunna komma ut på tävlingsbanan vägen? Var tog självkritiken vägen? Varför börjar man ens tävla innan man är ett team? Känner att många skulle behöva sätta sig ned på häcken och ta sig en funderare över vad man sysslar med.

 

[Monifa]

Jag har inte läst boken själv men Eva Marie Wergård har skrivit en bok riktad till agilityekipage (men varit applicerbar i andra hund grenar) och den kanske vore nått även inom hästvärlden. Mentalträning är ju egentligen densamma, varit på föreläsning för henne och skulle absolut säga att det hon pratade om är lätt att tänka om till ridning.

Nu rider inte jag längre men tävlar hund aktivt och den mentala biten är a och o. I Iallafall agilityvärlden pratas det mycket om den mentala biten.

 

[_Zvea_]

Såg att någon annan också hade rekommenderat det, men anmäl dig som funktionär och skriv protokoll åt domare på en tävling! Man lär sig jättemycket om hur domare tänker och dömer, och får förståelse för att det inte behöver vara flashigt eller i perfekt form, så länge som man kan hitta avspänning och korrekthet. Jag skrev på en tävling för en liten tid sen i en klass på nivån som du tävlar. Ettan och tvåan kunde inte vara mer olika: En svårklassryttare på toppstammad unghäst, fick 8a på allt som gick rätt, 5a eller 6a på missar. Det andra ekipaget hade fysiken mot sig - lågställd häst med långa bakben, lång rygg och inga gångarter att prata om. Men det var avspänt, korrekt och trevligt att titta på, inga missar och många 7or därför att ryttaren red hörnen, ställde upp hästen korrekt i halten, gjorde runda volter och visade tydliga övergångar.

Sen tycker jag gott att du kan starta MsvC om du rider LA på stadiga dryga 60-64%. Olika klasser passar olika ekipage. Kanske är ni duktiga på de moment som kommer i MsvC? Du tävlar ju faktiskt inte för någon annans skull än din egen.

 

[Cha9]

Jag undrar lite vilket mål du har ställt upp? Du har säkert hört det här förut men man brukar säga att det tar ett år att lära känna sin häst ordentligt - så du har sex månader till på dig ...

Är målet att få höga procent, vinna klasser eller ha en bra känsla? Även om hästen har kapacitet och är högt utbildad så kanske du ska prova att gå ner i klasserna? Det kan vara en självförtroendeboost att rida ”enklare” och få lite placeringar.

Det är ju inte så att du behöver rida LA på 70% innan du startar MsvC, jag vet flera som faktiskt fått högre procent i högre klasser. (Dessutom är jag så gammal att jag räknar MsvC som LA fortfarande då de programmen var inom LA-spannet ”förr”).

Ett generellt råd för att övervinna tävlingsnervositet är att tävla oftare! Planera en tävlingssäsong där du startar 3 helger av 4 och så att säga byter ut träningspass mot tävling istället. Förbered dig inte på ”att tävla”, utan tänk att du ska träna istället. Lägg inte fokus på hela programmet varje gång, utan ”idag tränar jag fattningar, skänkelvikning eller ryggning” t ex. Sätt som mål att höja dig just i det momentet.

Lär dig också att ”läsa protokollet”! En sjua är inte alltid en sjua ... Det är stor skillnad på ett moment där domaren ”ser” en åtta i början - och det blir en miss = 7 än ett moment med 6 i grundbetyg och ekipaget överraskar med att lyckas över förväntan = 7.
Genom att tolka kommentarerna kan man se var domaren hade tänkt ligga. Om det är som i första exemplet så är det så lite som ska till för att höja procenten rejält. Är det det senare - ja, då kanske man ska gå ner en klass och träna grunderna mera!

 

[nickan1]

@Emanon kan du ta med dig någon som filmar på tävling och även bli filmad på träning? Då kan du jämföra och se vad det är du gör annorlunda eller inte gör alls på tävling (eftersom du upplever att du slutar rida). Eventuellt kanske du kan ta hjälp av din tränare och analysera filmerna så får du någon som objektivt tittar på det också.

Jag tycker att bli filmad är en av de bästa hjälpmedlen i ridningen för att komma framåt. Jag försöker hitta någon som kan filma mig regelbundet även om jag inte tränar för tävling så vill jag ju gärna ändå komma framåt och utveckla mig. Jag och en stallkompis filmar regelbundet åt varandra och det är bra.

Sen som de andra sagt skynda långsamt, fyra starter är ingenting och jobba lite med den mentala biten.

 

[Emanon]

Såg att någon annan också hade rekommenderat det, men anmäl dig som funktionär och skriv protokoll åt domare på en tävling! Man lär sig jättemycket om hur domare tänker och dömer, och får förståelse för att det inte behöver vara flashigt eller i perfekt form, så länge som man kan hitta avspänning och korrekthet. Jag skrev på en tävling för en liten tid sen i en klass på nivån som du tävlar. Ettan och tvåan kunde inte vara mer olika: En svårklassryttare på toppstammad unghäst, fick 8a på allt som gick rätt, 5a eller 6a på missar. Det andra ekipaget hade fysiken mot sig - lågställd häst med långa bakben, lång rygg och inga gångarter att prata om. Men det var avspänt, korrekt och trevligt att titta på, inga missar och många 7or därför att ryttaren red hörnen, ställde upp hästen korrekt i halten, gjorde runda volter och visade tydliga övergångar.

Sen tycker jag gott att du kan starta MsvC om du rider LA på stadiga dryga 60-64%. Olika klasser passar olika ekipage. Kanske är ni duktiga på de moment som kommer i MsvC? Du tävlar ju faktiskt inte för någon annans skull än din egen.

Jag har skrivit många gånger, och även bara suttit med och lyssnat på domaren och kunnat kolla på ekipaget samtidigt. Tyvärr är detta inget som direkt har hjälpt mig. Jag tycker att jag förstår ganska bra varför jag får de poäng jag får och vad det är som fattas.

Min tränare som själv tävlar GP tycker att jag borde hoppa att starta LA med den här nya hästen och gå direkt på MSVC. Hon tror att det kommer gå bättre för oss där. Men det känns som ett så himla stort kliv för mig som aldrig har startat på den nivån. Hemma så rider vi dock de delarna och även mer avancerat.

 

[Emanon]

Jag undrar lite vilket mål du har ställt upp? Du har säkert hört det här förut men man brukar säga att det tar ett år att lära känna sin häst ordentligt - så du har sex månader till på dig ...

Är målet att få höga procent, vinna klasser eller ha en bra känsla? Även om hästen har kapacitet och är högt utbildad så kanske du ska prova att gå ner i klasserna? Det kan vara en självförtroendeboost att rida ”enklare” och få lite placeringar.

Det är ju inte så att du behöver rida LA på 70% innan du startar MsvC, jag vet flera som faktiskt fått högre procent i högre klasser. (Dessutom är jag så gammal att jag räknar MsvC som LA fortfarande då de programmen var inom LA-spannet ”förr”).

Ett generellt råd för att övervinna tävlingsnervositet är att tävla oftare! Planera en tävlingssäsong där du startar 3 helger av 4 och så att säga byter ut träningspass mot tävling istället. Förbered dig inte på ”att tävla”, utan tänk att du ska träna istället. Lägg inte fokus på hela programmet varje gång, utan ”idag tränar jag fattningar, skänkelvikning eller ryggning” t ex. Sätt som mål att höja dig just i det momentet.

Lär dig också att ”läsa protokollet”! En sjua är inte alltid en sjua ... Det är stor skillnad på ett moment där domaren ”ser” en åtta i början - och det blir en miss = 7 än ett moment med 6 i grundbetyg och ekipaget överraskar med att lyckas över förväntan = 7.
Genom att tolka kommentarerna kan man se var domaren hade tänkt ligga. Om det är som i första exemplet så är det så lite som ska till för att höja procenten rejält. Är det det senare - ja, då kanske man ska gå ner en klass och träna grunderna mera!

I helgen startade jag två klasser. Övervägde att stryka mig i andra klassen, men bet ihop och red i alla fall för att jag behöver fler starter. Direkta känslan när jag ridit klart var att jag var glad att jag red, jag fick en bra känsla men vi båda var lite trötta och orkade inte gasa på som i första klassen. Vilket resulterade i vårat första icke godkända resultat på 59%. Men just eftersom att känslan nästan var bättre än i första då jag hade många missar så var jag ändå nöjd. Och i första klassen hade jag ju väldigt många 7or inklusive på ryttaren och korrektheten, även en 8a, men de där missarna kostar för mycket. Men känner mig som sagt nöjd överlag över helgens resultat.

 

[TheRedLightning]

I helgen startade jag två klasser. Övervägde att stryka mig i andra klassen, men bet ihop och red i alla fall för att jag behöver fler starter. Direkta känslan när jag ridit klart var att jag var glad att jag red, jag fick en bra känsla men vi båda var lite trötta och orkade inte gasa på som i första klassen. Vilket resulterade i vårat första icke godkända resultat på 59%. Men just eftersom att känslan nästan var bättre än i första då jag hade många missar så var jag ändå nöjd. Och i första klassen hade jag ju väldigt många 7or inklusive på ryttaren och korrektheten, även en 8a, men de där missarna kostar för mycket. Men känner mig som sagt nöjd överlag över helgens resultat.

Om du känner dig nöjd med din insats är det ett steg i rätt riktning, sen är det att jobba vidare hitta samma känsla och minska missarna tills de försvinner helt. Du är en bit på vägen uppför berget nu.