Fantastisk text om att dricka för mycket

[Wysiwyg]

@mandalaki Nä jag har aldrig heller druckit ensam hemma för att berusa mig. Det har varit någon gång när det varit en vinslatt över efter en middag eller så och jag druckit upp den kvällen efter. Men gångerna går att räkna på min ena hand.

Jag relaterar verkligen till den delen när Hanna frågade sig själv vem hon skulle vara utan alkoholen. I mina yngre och alkoholglada dagar var det en så stor del av mig själv och mitt sociala umgänge att jag nog känt mig stympad utan fyllan och alkoholen faktiskt.

Jag har funderat på att bli helnykterist bara för att jag stör mig så mycket på den självklara delen alkohol har i sociala umgängen. Ingen i min omgivning är alkoholhetsare på så sätt men det blir ändå en Grej att säga nej till ett glas vin till en middag eller en nubbe på midsommar precis som tråden tidigare varit inne på. Att alkoholkulturen är så rotad att folk tycker det är konstigt om det inte bjuds på vin till en middag hade jag gärna motverkat. Dock tycker jag ju som sagt det är gott ibland men jag har lovat mig själv att bara tacka ja när jag vill och inte för att det är bekvämt. Det är svårare än jag först trodde faktiskt.

 

[Petruska]

@Wysiwyg Kan relatera. Under några år mellan 25 och 30 festade jag mycket på helgerna, samma ett par år runt 34-35. I båda fallen råkade jag ut för metoo-relaterade händelser varav den ena var klockren våldtäkt, men jag förklarade dem med att jag varit för full, helt enkelt.

Numera är sådant festande ointressant, jag är berusad typ 1 gång/år. Men det är LÄTT berusad, till skillnad från förr.

Druckit ensam hemma för att mota en känsla har jag gjort en enda gång i mitt liv, när jag blivit dumpad. Det ligger nog inte för mig att använda alkohol så.

Jag tänker att man har rätt mycket tur eller otur, när det gäller hur man själv och ens kropp och själ och alkohol fungerar tillsammans? Själv uppfattar jag att jag har extrem tur. Jag dels tål alkohol hyggligt bra, har varit märkbart bakfull få gånger i livet, aldrig spytt av alkohol, har bara lyckats dricka mig till minneslucka en enda gång. (Detta trots att en stor del av min ungdom ägde rum i glatt festande kretsar i Köpenhamn.)

Jag har också turen att vanligen bli mätt på alkohol när jag är ganska lindrigt berusad. Systemet säger stopp långt innan det går överstyr.

Och jag lärde mig tidigt att alkohol förstärker den känsla jag är i, så att dricka för att mota bort sorg och ångest är helt meningslöst - det blir värre. Till den grad att jag inte ens blir sugen utan ofta tackar nej om jag inte är i hyfsad form emotionellt.

Jag kan verkligen inte se vad som skulle få mig att med vinet gå dit Hellquist gick. Den vägen finns liksom inte.

Jag tror att det här delvis är socialt eller genetiskt arv eller båda. Trots tung social och psykisk belastning särskilt i min pappas släkt, finns det just ingen alkoholism i min familj alls (bara en numera av ålder död ingift morbror).

 

[Wysiwyg]

@Wysiwyg Kan relatera. Under några år mellan 25 och 30 festade jag mycket på helgerna, samma ett par år runt 34-35. I båda fallen råkade jag ut för metoo-relaterade händelser varav den ena var klockren våldtäkt, men jag förklarade dem med att jag varit för full, helt enkelt.

Fy så hemskt! Men jag tror det är vanligare än man tror.

 

[mandalaki]

@Petruska Ja, någon form av disposition verkar ju finnas, förmodligen både socialt och genetiskt. Och Hellquists pappa var väl alkoholist?

 

[Fruentimber]

Det är min erfarenhet också. Jag har vid ett antal tillfällen bett om alkoholfritt alternativ och serverats en drink som jag direkt känner är spetsad - varpå värden rycker på axlarna och säger nått i stil med "så du kan slappna av lite mer".

Men fyfan så gränslöst?

 

[mandalaki]

Fy så hemskt! Men jag tror det är vanligare än man tror.

Oh ja! Det visade sig inte minst under metoo. Så otroligt många berättelser.

 

[Petruska]

@Petruska Ja, någon form av disposition verkar ju finnas, förmodligen både socialt och genetiskt. Och Hellquists pappa var väl alkoholist?

Ja, så har jag fattat honom.

 

[Daff]

Jag älskar Hannas texter! Det är så hudlöst och nära på något vis, jag känner ofta igen mig i iaf delar av texterna och det är skönt att se att det finns någon annan som har samma tankar och känslor som jag har.

Jag har haft turen att inte ha något problem med alkoholen men jag umgås ibland i en krets där det dricks mycket alkohol när det är fest. En period var det en person som slutade dricka pga problem med alkoholen, vilket han inte hade berättat för alla, och han fick varje gång vi sågs frågor om varför han inte drack alkohol. Han var en sån som ofta drack för mycket och att han helt plötsligt inte drack alls var såklart något som märktes. Eftersom han inte ville berätta för alla om sina problem återkom frågan och han fick tacka nej till alkohol som erbjöds honom flera gånger per kväll. Jag kan tänka mig att det är väldigt jobbigt och att det kan kännas enklare att ”bara” dricka lite eller hitta på någon ursäkt.

När jag pluggade var det en kille i vårt gäng som inte drack. Jag tror han fick frågan varför minst en gång per fest och vissa blev rätt provocerade av det.

 

[Brisa]

Jag älskar Hannas texter! Det är så hudlöst och nära på något vis, jag känner ofta igen mig i iaf delar av texterna och det är skönt att se att det finns någon annan som har samma tankar och känslor som jag har.

Jag har haft turen att inte ha något problem med alkoholen men jag umgås ibland i en krets där det dricks mycket alkohol när det är fest. En period var det en person som slutade dricka pga problem med alkoholen, vilket han inte hade berättat för alla, och han fick varje gång vi sågs frågor om varför han inte drack alkohol. Han var en sån som ofta drack för mycket och att han helt plötsligt inte drack alls var såklart något som märktes. Eftersom han inte ville berätta för alla om sina problem återkom frågan och han fick tacka nej till alkohol som erbjöds honom flera gånger per kväll. Jag kan tänka mig att det är väldigt jobbigt och att det kan kännas enklare att ”bara” dricka lite eller hitta på någon ursäkt.

När jag pluggade var det en kille i vårt gäng som inte drack. Jag tror han fick frågan varför minst en gång per fest och vissa blev rätt provocerade av det.

Får mig att minnas en kille i vårt stora kompisgäng, han konstaterade redan som 18-19-åring att det ofta gick på tok när han drack för mycket. Så han började helt enkelt hålla sig till folköl när det var fest (typ varje helg). Jag var impad av honom då och jag är nog impad än. Han var så bra föredöme och dessutom snygg och framgångsrik bland tjejer. Så det satte liksom ramarna för många unga herrar.

 

[FengurLaugar]

Jag tycker tvärtom att det är extremt märkligt att förutsätta att det ska drickas. Vi har inte ens vin/någon alkohol hemma. Det är inget vi konsumerar.

Samma här. Känner inte igen mig i att det alltid ska bjudas på vin när man bjuder eller blir bjuden på middag. Verkar bero en hel del på umgänge och vart man bor.

 

[Kattennizze]

Jag har aldrig haft alkoholproblem men är helnykterist sen många år. Just pga ärftlighet. I både min och min mans släkt finns det alkoholister. Därför dricker vi aldrig vin hemma, jag kan förstå om man vill ha vin till en finare middag men det kommer aldrig finnas alkohol i vårt hem. Om jag inte hade haft ärftlighet för alkoholism vilket jag verkligen har, så hade jag gärna druckit vin.

 

[mandalaki]

Jag har aldrig haft alkoholproblem men är helnykterist sen många år. Just pga ärftlighet. I både min och min mans släkt finns det alkoholister. Därför dricker vi aldrig vin hemma, jag kan förstå om man vill ha vin till en finare middag men det kommer aldrig finnas alkohol i vårt hem. Om jag inte hade haft ärftlighet för alkoholism vilket jag verkligen har, så hade jag gärna druckit vin.

Det där är så paradoxalt. En del som växte upp med alkohol i familjen går samma väg, som Hellquist. Och andra som vuxit upp på samma sätt gör som ni: no way. Det verkar verkligen kunna gå båda vägar.

 

[Kattennizze]

Det där är så paradoxalt. En del som växte upp med alkohol i familjen går samma väg, som Hellquist. Och andra som vuxit upp på samma sätt gör som ni: no way. Det verkar verkligen kunna gå båda vägar.

Tydligen är inte det där så paradoxalt, det verkar vara liknande förändringar i hjärnan hos de som missbrukar och de som är nykterister! Synnerligen intressant.

 

[mandalaki]

Tydligen är inte det där så paradoxalt, det verkar vara liknande förändringar i hjärnan hos de som missbrukar och de som är nykterister! Synnerligen intressant.

Va? Vad märkligt!

 

[BernT]

Det där är så paradoxalt. En del som växte upp med alkohol i familjen går samma väg, som Hellquist. Och andra som vuxit upp på samma sätt gör som ni: no way. Det verkar verkligen kunna gå båda vägar.

Och en del konsumerar alkohol på ett helt ”vanligt” sätt också. Dvs det kan va precis som för de som inte har ”alkohol i familjen”.

 

[Raderad medlem 68338]

Det där är så paradoxalt. En del som växte upp med alkohol i familjen går samma väg, som Hellquist. Och andra som vuxit upp på samma sätt gör som ni: no way. Det verkar verkligen kunna gå båda vägar.

Jag tror (obs tror) att de som växer upp med ytterligheter ofta själva går åt ytterligheter. Många av mina vänner som spårade mest i tonåren kom från hem där det aldrig dracks och det också ansågs typ... lite underligt att ta ett glas vin till maten en måndag. Upplevde att de i tonåren tyckte alkohol var mer spännande på ngt sätt.

Sen har jag en studiekompis som aldrig druckit och troligen aldrig kommer smaka alkohol. Hens pappa söp ihjäl sig. Eller han hamnade i ett alkoholrelaterat delirium, började skjuta omkring sig i lägenheten, drog sen ut mitt i vintern och förfrös sig. Blev amputation av händer och fötter, pga hans dåliga allmänststus dog han sen i ngn form av sepsis.
Min kompis har aktivt valt att inte röra alkohol. Hens bror är dock blandmissbrukare och verkar gå åt motsatt håll. Gemensamt är ju dock att bägge har ett ganska problematiskt förhållande till alkohol. Vilket inte är konstigt alls.

 

[mandalaki]

Och en del konsumerar alkohol på ett helt ”vanligt” sätt också. Dvs det kan va precis som för de som inte har ”alkohol i familjen”.

Ja självklart.

 

[Hedinn]

Va? Vad märkligt!

Fast är det så märkligt? Jag tänker att om den ärftliga faktorn för beroenderisk är det som gör att man avstår, är det ju snarare motsatsen? Om man vet att risken att man aldrig kommer kunna ha ett sunt förhållande till alkohol är hög och därför väljer att vara nykterist så är det ju högst naturligt att det handlar om samma hjärnförändringar. De som inte väljer det nyktra spåret hamnar lätt i ett missbruk istället. Jag upplever det fullt logiskt, eftersom de flesta som inte har högrisk för beroende inte ”måste” välja bort alkohol helt och därför är det få som gör det.

 

[cirkus]

Alkoholism, en riktigt jobbig sjukdom. Gränsen mellan konsumtion, överkonsumtion och sjukdom flyter. Min bästaste vän är nykter (sen 10 år) alkoholist, hon började som medberoende och utvecklade sjukdom ur det. Vi var tyvärr många runt som gödde hennes sjukdom genom att själva ha en överkonsumtion. Jag är henne väldigt tacksam för den ögonöppnare det blev för mig och hur min egen överkonsumtion kom i ljuset och kunde vändas till ett full normalt drickande. Jag är glad för att hon är helt frisk idag och långt bort ifrån allt vad missbruk heter även om livet varit extremt tufft emot henne.

 

[lady_vip]

Det där är så paradoxalt. En del som växte upp med alkohol i familjen går samma väg, som Hellquist. Och andra som vuxit upp på samma sätt gör som ni: no way. Det verkar verkligen kunna gå båda vägar.

Min pappa var alkoholist, generellt har det alltid förekommit ganska mycket alkohol på släktkalas hos oss (men alla kunde hantera det, utom min far).
Min syster är missbrukaren, jag är nykteristen. Nu har vi dock båda funnit någon form av måttlighet, jag dricker vin ibland, hon har blivit småbarnsmorsa och lugnat sig.

Men även jag har läst Hannas text, den är intressant. Speciellt för mig som är uppväxt med en alkolholist, för jag känner igen dem på långt avstånd. Jag hade troligtvis avslöjat Hanna också, om jag hade mött henne påverkad. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det är en tränad förmåga. Genom den förmågan har jag avslöjat flera alkoholister på mina arbetsplatser.
Jag tror inte alls på att curla missbrukare, men det är ju smidigt för många, för då är de inte den som ligger mest risigt till.