Sv: Fångsymptom/barfotaömhet?
Det här är min personliga erfarenhet. Men jag soms ett både milda fånganfall och hovömhet tycker spontant att det för en 'amatör' är OTROLIGT svårt att se skillnad. Om det är ett lite ordentligare fånganfall däremot brukar det märkas skillnad. Du får en annorlunda isättning av hoven om det är fång gentemot 'bara hovömhet'. Men det kräver ju en viss 'grad' på fånganfallet, de där smygande där hästen är lite 'tassig' fram bara etc är knepiga. Vad jag vet via de veterinärer jag varit kontakt med genom åren så tar de hellre det säkra före det osäkra, och behandlar det som ett fånganfall om de är osäkra.
Initialt kommer ju både fångömma och barfotaömma att reagera lika, men på sikt kommer du få ett kvitto på om det var fång eller inte.
När stoet fick fång så hade jag ju haft ponnyn att 'träna' mitt fångöga på, och jag kan inte säga VAD det var som fick mig att tycka 'satan, fång!'. Stoet hade bara ytterst lindrigt ökad puls, svala hovar, var aningens 'tassig' och försiktig fram på hårt underlag, men inget annat. Men det syntes på ögonen att det inte var som det skulle.
Fick ha en diskussion med vet som ansåg att det inte var fång, men när jag påpekade att hon missade exakt samma smygande symptom på ponnyn, för på dagen ett år sedan, och ponnyn fick avlivas, så blev vi överens om att det eventuellt var fång. Och det var det också.
Stoet var dock skodd så det var ju aldrig tal om 'bara hovömhet'.
Men det är jätteknepigt att se skillnad som amatör, och i de där smygande, atypiska fångfallen svårt även för en veterinär. Och det finns ju en anledning att fångfallen oftast inte kommer in förrän ganska 'sent'.
Som spinoff så hade vi en ponny som fick smygande atypisk fång. Han var gammal, och brukade gå lös ur boxen på mornarna. I hagen levde han det ljuva pensionärslivet. Pappa tyckte dock att han vilade mycket, men hästen var pigg, glad och inga tecken på fång/ömhet. Men han fick en unghingst som kompis. Bara det att unghingsten också adapterade till sommarkollolivet och de snarkade ihop. Jaja, låt ponnyn hållas då..
En dag gick han inte ur boxen när dörren öppnades på morgonen. Följde glatt med när han leddes då. Pappa ringde mig, jag sa FÅNG, ring veterinären. Veterinären var ut och hittade INGENTING fel på ponnyrackaren. Ingen hälta/ömhet, ingen reaktion för visitertång, ingen puls, och svala fina ben och hovar. Så hon tyckte att 'ja han börjar väl bli gammal och få nycker'.
Sen en dag vägrade ponny gå ur boxen ens när han leddes. Vet ringdes ut igen, och konstaterade nu ett allvarligt fånganfall. Behandling sattes in, men tyvärr blev ponnyn bara sämre och fick avlivas.
Men där kan man snacka om knepigt, atypiskt anfall. Och hade jag inte 'tränat' på honom så hade jag inte upptäckt stoets problem i tid (och soms agt, fick påminna vet om ponnyn för hon skulle gå med på att stoet hade fång)