Sv: Familjehem eller stödfamilj, någon som är det?
Jag och min föredetta var familjehem under 5 år. Vi slutade enbart pga att vi gick isär för 3 år sedan.
Tiden som familjehem var den mest givande i mitt liv, men också den mest jobbiga. Vi hade inga egna barn utan kunde ägna oss helt åt den tonåring som bodde hos oss (det var två tonåringar, en en längre tid och en kortare pga isärgåendet). I och med att vi hade både hästar, hundar och katter så blev arbetet faktiskt lättare, djuren hjälpte till, sas. Mannen i huset jobbade heltid och jag halvtid med annat, placeringen var av det slaget att det behövdes en halvtid eftersom ungdomarna hade ganska stora problem och därför krävdes mycket tid av oss.
Det var under vår tid som familjehem som jag lärde mig att vara konsekvent, ärlig och öppen. Det var vad "våra" ungdomar behövde, de hade upplevt det motsatta under så lång tid.
Jag kan absolut rekommendera att hjälpa barn/ungdomar till ett bättre liv
.
Vad gäller kommuner så har jag förstått att de är väldigt olika när det gäller ersättning, stöd osv.
Vi hade grupphandledning tre timmar varannan vecka, GULD!!!
. Där fick vi stöd från andra familjehem och kunde diskutera sådant vi inte visste hur vi skulle lösa. Den kommun som placerade "våra" barn var väldigt bra att arbeta med, men det finns kommuner som tydligen är svåra att ha att göra med.
Ett tips: Var inte rädd att be om hjälp!
Lycka till