Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

[Mirre]

Min 4,5 åring har en (lång) period nu där han gnäller, grinar och skriker för ALLT! Ser han en mask på vägen så säger han det genom att gnälla fram det.
Det är gnäll, grin och skrik hela dagarna.
Får han inte som han vill slåss han, spottas, nyps, sparkas och bits.
Prata med honom är en omöjlighet, han skiter totalt i vad jag säger.
Han gör allt för att tydligt visa att han inte lyssnar.

På dagis vägrar han klä av sig.
Jag pratar med honom varenda morgon om att det ska göras.
Så fort vi kommer in genom dörren lägger han upp en sur attityd, sätter sig på bänken och vägrar klä av sig. Oftast slutar det med att jag får göra det.
Det blir VARMT att stå med ytterkläder och vänta tills han behagar klä av sig.

Dagispersonalen verkar ju tro att jag är totalt inkompetent som förälder.
Igår kom det till och med en och frågade om de skulle klä på honom innan jag kom dit vid hämtningen, "eftersom han bara springer iväg för dig"
Tack för det, nu känner man sig verkligen bra som mamma...

Jag är så trött på att ha det så här varenda dag.
Man vill ju inte gå till dagis längre. Jag känner mig bara dum.

 

[Snurrfian]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Fast det är väl ingen dum idé? Att personalen ser till att han är påklädd när du kommer, det var ett par barn/föräldrar som hade den lösningen på barnens förskola oxå (när de gick där) och det var jättebra för de barnen! Ofta kan det ju bara behövas en period för att bryta en tråkig rutin som man har svårt att komma ur både som barn och förälder, det handlar inte om att man är dålig utan man tar hjälp av andra vuxna för att få en fungerande vardag.

Personligen så har jag aldrig tagit striden på dagis om att klä på och klä av, jag har hjälpt till och försökt få en sån trevlig hämtning och lämning som möjligt, hemma däremot har jag kunnat tagit striderna eftersom jag då tex har kunnat gå ut i trädgården så får väl den som inte vill klä på sig själv sitta inne och sura.

 

[Mabuse]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Jag tycker också det låter som en bra idé att förskolepersonalen klär på, det säger väl inget om dig som mamma? Det verkar ju ha låst sig och gått prestige i påklädandet för dig och sonen, då är det väl jättebra för båda parter om ni kan slippa just den konflikten framöver? Det är ju säkert jobbigt för sonen också när ni blir osams om kläderna hela tiden.

 

[Badger]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Och varför inte bara klä av honom på morgonen också, som ny strategi, ett tag. (inte för att jag har barn i den åldern iofs men det känns som något du ändå förlorar och som måste ta en massa tid?) Och försöka göra det soligt

 

[mino]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Svårt att ge råd utifrån det lilla du skriver. Vad har du testat att göra hittills? Funkar kompromisser? Busleka sig igenom det som måste göras? Eller ge honom en utmaning? Eller ansvar (tex att han får gå in själv medan du väntar utanför)?

Håller med övriga i att det inte är en bra idé att göra detta till en maktstrid. Enligt min erfarenhet är det för övrigt aldrig en bra idé att ha inställningen att barnet SKA göra som man säger, konflikten blir bara värre då. Jobba runt problemet, du är ju äldre och smartare, utnyttja det övertaget i stället.

 

[Hyacinth]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Min blir allt som oftast påklädd innan jag kommer. Det sparar mycket gnäll. Jag har även levererat barnet iförd pyjamas vid tillfälle.


Har vi en genomgnällig dag brukar jag faktiskt köra med att jag inte förstår gnäll. Prat med vanlig röst däremot är lätt att förstå.


Tacka ja till påklädning tycker jag, så det inte blir en fix idé att springa iväg. Min luggades när jag kom, var inte heller en hit. Gissar att det beror på hennes motvilja mot förändring, och hämtning/lämning är en sån jobbig sak- eller var

 

[Enya]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Jag har två förslag, beroende på hur din son är och hur han fungerar.

Det första är att vänta ut problemet lite grann. Strunta i att ta av kläderna när han kommer- han lär göra det tids nog. När du hämtar så strunta i att ta på kläderna när ni ska gå. Det är snart vinter och det är ju redan lite kallt, eller hur? Utnyttja det. Det gjorde jag när min bångstyriga äldsta vägrade att ta på sig. Jag lovar, min son lärde sig kvickt att om man går ut utan jacka och skor när det är kallt ute så FRYSER man och blir kanske till och med våt om det regnar/snöar. Problemet var löst.

Andra förlaget är att sätta ner foten. Be personalen om hjälp att se till så att han inte kan springa i väg när du kommer och så ber du honom att klä på sig några gånger och om han vägrar så tar du på kläderna. Inte speciellt roligt, men det funkade för min andra son när han krånglade.

Jag får väl erkänna att jag inte varit så konsekvent som jag borde ha varit med min äldsta, som är lite bångstyrig som sagt. Eftersom det har blivit konflikter om allt i stort sett med honom så har jag undvikit att vara bestämd med vissa saker. Lite som att vara rädd för utbrotten, har jag varit. NU när han är 10,5 år gammal så har jag tröttnat och jag satte verkligen ner foten så det ekade. Dåligt beteende och dåligt uppförande ger konsekvenser omedelbart. Och vips så blev han lugnare. Får visserligen utbrott och så men det är som om han har märkt att det inte tjänar något till längre så det har tagit udden av dem.
Samma sak gör jag med hans småsyskon där dottern är snart 6 år. Visserligen äldre än din så klart, men ändå. Hon kan reglerna vi har i familjen, hon vet rätt och fel, hon vet varför man har kläder på sig och varför man tar av sig osv osv osv så när hon trilskas om sådana saker så får hon också val- antingen gör hon det själv eller så gör jag det. När de vet om vad man ska göra och varför, så tycker inte jag att man ska ge sig, om man känner att det är viktigt.

Vi väljer alla vad som är viktigt och utifrån det får man välja strategi efter hur barnet är och hur det funkar i övrigt.

 

[Lupino]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Först och främst ska du veta att du inte är ensam och hur det fungerar har inte så särskilt stor koppling till hur du är som mamma (men självklart kan ett omoget beteende från den vuxna förvärra situationen och ett moget förbättra det något).

Jag tycker du fått bra förslag här från de andra. Någonstans från din sons ålder har jag dock erfarenhet av att det är väldigt svårt att sätta på grejer med våld (dvs om de verkligen inte VILL ha på sig grejerna), så ofta får man köra någon annan metod.

Vad gäller lämningen på dagis skulle jag helt enkelt lämna honom i hallen med kläderna på (prata om det innan att du stannar om han tar av sig, men att du går om han inte tänker göra det). Det kan väl knappast vara ett problem för personalen att han har kläderna på, det brukar lösa sig fort för dem.

Sen skulle jag också tacka ja till påklädning innan du kommer. Det kanske kan räcka med en-två veckor så har ni kommit ur det?

Du skulle älska vårt dagis där man både lämnar och hämtar ute

 

[klockmalva]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Hoppas inte detta uppfattas som kritik, i min värld är det lite så här: kan man själv får man fixa det själv.
Vägrat man får man ha kläderna på sig. Hur kul kan det vara?

Annars är mitt tips: försök få lite egen tid så
Du får köp din energi, man blir ju helt slut... Kan den andra föräldern
Lämna på dagis ett tag kanske?


Skriver i telefon, ursäkta stavfel

 

[eyz]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Vad gäller lämningen på dagis skulle jag helt enkelt lämna honom i hallen med kläderna på (prata om det innan att du stannar om han tar av sig, men att du går om han inte tänker göra det). Det kan väl knappast vara ett problem för personalen att han har kläderna på, det brukar lösa sig fort för dem.

Så skulle jag också göra och när det gäller hämtningen låter Enyas förslag med att strunta att truga på kläderna bra. Eller rättare sagt det hade funkat på Milton.

Och jag håller med de som säger att du inte ska se personalens erbjudande som att de tycker du är en inkompetent förälder. Gissningsvis har de sett detta ungefär hundra gånger och har kanske insett att det är ett bra sätt att ta sig förbi problemet.

När det gäller allmänt gnäll kan jag, om jag har slut på aktiveringsidéer eller en dålig dag, säga att jag är jättetrött på att höra allt gnäll och nu vill jag ligga här på sängen och läsa i lugn och ro en stund.

Viktigt att berätta att man blir glad/tycker det är skönt de gånger något går utan sedvanligt gnäll. Oftast tycker ju barnet det också.

 

[ylvaaskersund]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Han är så stor att han förstår konsekvenser av sitt handlande, vill han inte klä på sig så ok, gå å frys då! Eller om han inte vill klä av sig ytterkläderna så ok, svettas då!

Barn brukar tjafsa och gnälla å bråka om de vet att de till slut får sin vilja igenom, så ge dig inte! Har du sagt nej så stå för det, har du sagt : Om du inte är tyst så får du gå hem ( om ni sitter i bilen tex) Tystnar han inte då måste du stanna och gå hem då!

Hota aldrig med något som du inte kan genomföra och stå benhårt för vad du har sagt! Min dotter var envis som en röd gris när hon var liten, hon skrek i ett sträck från 14.30 - 22.30 för att jag sa nej! Efter det visste hon att ett nej är ett nej och det spelar ingen roll!

Så mitt tips till dig är: Stå för vad du sagt! Hota aldrig med något du inte kan genomföra och låt honom ta konsekvenser av sitt handlande ( de dör inte av att vistas ute i kortärmad tröja i minusgrader en stund) men han lär sig att det är bättre att lyda mamma eller annan än att frysa så det gör ont!

Du är ingen dålig mamma, alla mammor behöver stöd och tips från andra mammor och ingen är perfekt och alla barn är unika!

Lycka till!

 

[Mabuse]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Men varför är det så viktigt att barn ska lära sig lyda? Det är ju knappast något de har nytta av att kunna sen. Inte vill man att barnen ska lära sig att lyda blint?

 

[Sol]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Jag håller med Enya, låt honom lära sig av konsekvenserna beteendet ger dvs. tar han inte av sig ytterkläderna på morgonen kommer han bli varm. Då lär han ta av sig dem så småningom. Tar han inte på sig kläderna när ni ska gå hem kommer han frysa. Han kommer nog börja klä på sig så småningom.

När det gäller att lämna honom med ytterkläder på måste du ju såklart prata med personalen. De behöver ju vara med på noterna.

Min snart 4-åring har haft en gnällperiod och det kommer fortfarande ibland, men det var extremt under en period. Gnäll och tjat. Vi (föräldrar) bestämde oss för att inte lyssna. Vi förklarade att vi lyssnar inte på gnäll. Vill han förmedla något till oss får han helt enkelt prata för gnäller han så fortsätter vi med det vi gör och ger ingen respons. Som mest säger vi "nu gnäller du och då lyssnar vi inte" (eller liknande). Det verkar funka.

 

[Enya]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Men varför är det så viktigt att barn ska lära sig lyda? Det är ju knappast något de har nytta av att kunna sen. Inte vill man att barnen ska lära sig att lyda blint?

Det handlar väl inte om att lyda blint, utan om att faktiskt lära sig vissa saker.

Vi är en familj och ett barns olydiga beteende ska inte få gå ut över de andra i familjen, det ska barn lära sig. Det ska också lära sig att inte sitta och skrika högt i bilen och de ska lära sig att man inte kan gapa till sig godis i affären och de ska lära sig att man inte alltid får leka med kompisar oavsett vad man säger och de ska lära sig att plocka undan efter sig och de ska lära sig att man inte får rota i jorden i blomkrukorna och de ska lära sig att de inte kan få leka med knivarna i köket och de ska lära sig att djur inte är leksaker osv Allt detta anser jag vara viktigt när de blir vuxna. Handlar om respekt mot sig själv och andra. Handlar om att lära sig följa vissa regler oavsett ens egen åsikt om det.

Barn bör lära sig lyda, men för mig innebär inte ordet "lyda" någon militärlydnad där de ska stå och gå och vara på ett visst sätt annars jävlar.... Lyda innebär att följa en familjs/samhälles regler, både uttalade, skriftliga och outtalade. Det ska barn lära sig.

 

[ako]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Kl. Vår snart fyraårig klär inte påstig själv, däremot à ( lättare). Jag har inte sett det som någotproblrm, det kommer nog.

 

[Diplomaten]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Jag har inte varit förälder speciellt länge (2,5 år), men jag försöker ändå att tänka vid liknande situationer att man som familj kommit in lite på fel sida av vägen när det blir så stora maktkamper. Då behöver man stanna upp, andas och finna nya lösningar på situationen. Som t ex att låta personalen hjälpa till en tid.

När jag läser en del svar till dig som grundar sig i en galen maktkamp blir jag trött bara av att läsa råden. Hur orkar man göra ett problem så stort och sätta igång ett sådant maktspel? Jag behandlar ingen annan människa på det viset, varför behandla mitt barn så?

Det kan kännas både provocerande, galet och tröttsamt ibland när min dotter och jag kommer i ”konflikt” – säkerligen från båda håll – men att sedan – uppe på det – ens fundera på att göra det till en maktkamp att t ex hålla i barnet, låta barnet gråta i flertalet timmar osv osv får mig att tappa andan. En sådan levnadsmiljö varken vill jag ha eller orkar med! Även om jag ser att det är rätt vanligt …

Ens barn vill ju oftast arbeta tillsammans med oss och göra oss glada – när det helt plötsligt inte blir så får man ju fråga sig hur man kan få tillbaka glädjen i samspelet igen. Och jag kan aldrig tro att man får tillbaka det genom att KRÄVA lydnad. Vad säger det om framtiden för sitt barn? Att de skall lära sig att lyda för att någon kräver det och att det är dumt och farligt att säga ifrån när barnet inte tycker som en själv?

Jag tycker att det låter som en mycket bra idé att testa, att låta personalen hjälpa till med på/avklädningen. Jag tycker att det tyder på uppmärksam och bra personal som försöker att hjälpa er båda.

 

[Calazirya]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

...................................................

 

[Diplomaten]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Konsekvenser eller straff, fungerar bara om konsekvenserna är nog starka till att göra barnet nog rädd för att låta bli – och för mig känns inte det som en bra lösning. Om jag väl utfört en sådan handling mår jag oerhört dåligt, för jag anser att jag kränker mitt barn.

Jag föll en gång på en väns tillvägagångssätt då min dotter upprepade gånger spottade inomhus, trots att jag pratade med henne om det. Jag sände ut henne på trappen och givetvis blev hon alldeles ifrån sig. Jag hade aldrig behandlat henne så! Efteråt förklarade jag för henne att jag blev så arg på henne för att hon spottar inne så att jag varken visste ut eller in, men att jag absolut inte får göra så som jag gjorde. Det var viktigt för mig att min dotter faktiskt förstod att oavsett hennes handlande, så gjorde jag fel. Hade jag sett det som en prestigesak hade jag istället sagt ”så går det när man spottar inomhus” – men istället ansåg jag att jag faktiskt förklarade att jag var mänsklig, men att det absolut inte var okej att behandla henne så.

Jag arbetar frenetiskt på att komma ifrån just den synen på uppfostran som du beskriver! Är som sagt var själv uppfostrad så, främst ifrån min mor som själv hade den synen på uppfostran som du beskriver. Det är klar svårt att bryta upp från ett sådant tankesätt, men jag försöker och oftast lyckas jag genom att ta ett djupt andetag och fundera på mina grundvärderingar över respekt och kommunikation med andra människor.

För mig blir det så konstigt med uppmaningar som att ”man inte ska hota med något man inte kan stå för”. Bara ordet hota ger mig rysningar! Att förstå konsekvenser av sitt handlande innebär ju så mycket mer än att som förälder gömma sig (för det tycker jag att man gör) bakom att ”ett nej är ett nej” eller att ”låta barnet gråta tills det inte orkar längre”. Vad vinner man på det? Kampen? För mig är det respektlöst som förälder och dessutom mycket förvirrande för ett barn. En sådan syn måste ju ställa till problem även i andra relationer? Det är väl knappast speciellt effektivt eller trevligt att hota sin partner eller vägra diskussion om man tycker olika ...

 

[Sol]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Nej, barnet lär sig inte att lyda mamma av att gå ut oklädd och börja frysa. Barnet lär sig att man fryser om man inte klär sig ordentligt och att mamma hade en poäng. För mig är det olika saker.

 

[Enya]

Sv: Få stopp på gnället och slippa bli ignorerad.

Nej, barnet lär sig inte att lyda mamma av att gå ut oklädd och börja frysa. Barnet lär sig att man fryser om man inte klär sig ordentligt och att mamma hade en poäng. För mig är det olika saker.

Senast i dag förklarade jag för min ena son att jag ju inte har regler för att vara elak utan för att jag är rädd om dem. Tex när han klättrade upp på några små höbalar. Då pratade vi om de barnen som fått balar över sig och dog.
Ibland kan han komma och säga "du hade rätt mamma", jag brukar svara att jag ju levt mycket längre än honom och därför själv lärt mig det han nu lärde sig.