Jag skulle prata med förra ägaren och höra hur det egentligen är med inkörningen. Hästen är kanske inte van vid att skaklarna läggs på ovanifrån, utan vill kliva in mellan dem när de ligger på backen i stället?
Om jag inte fick vettiga svar av förra ägaren skulle jag be honom/henne komma och visa mig hästen körd. Om inte det går skulle jag förutsätta att hästen inte är inkörd (alternativt har råkat ut för något otrevligt) och börja om helt från början - antingen själv eller skicka den på inkörning hos en duktig kusk.
Så här brukar jag göra när jag kör in unghästar:
Jag börjar med tömkörning. Hästen ska lyssna på framåtdrivande hjälper (röst och pisk) kunna stanna, vända, skritta och trava. Jag tömkör både på banan, ute i skogen, längs vägar, förbi "farliga" saker och så vidare.
Sedan börjar jag med linor. Du behöver en förlängd draglina (eller ett kraftigt, långt rep) och två medhjälpare.
Den ena medhjälparen håller i framänden av linan, som bara hålls vid dragringen på selen utan att sättas fast till en början. Den andra medhjälparen går en bra bit bakom (förläng linan med ett grimskaft)och håller upp den från marken samt håller ut den från hästen (i början). Själv tömkör du. Gå på volter, gör vändningar etc och låt linan lugnt gå emot hästens bakdel och bakben tills den är van vid det på ena sidan. Byt till andra sidan och gör om proceduren.
När hästen är van vid lina på båda sidorna kan du sätta i linorna i respektive ring. En person går bakom och håller i linorna och du tömkör. Fortsätt med volter och vändningar och låt linorna gå emot hästen som om du körde och det var riktiga draglinor. Gunga dem lite svagt ibland så hästen vänjer sig vid beröringen av linorna mot benen. Så småningom kan medhjälparen "hänga" lite i linorna så hästen får prova på att dra.
Nästa moment är lösa skaklar. Lösa skaklar gör du av två stabila träslanor. I kraftigaste änden gör du ett hål genom vilket du kan stoppa skakelremmen. Du behöver också två medhjälpare.
En medhjälpare håller i den lösa skakeln framme vid selen. Medhjälpare två håller upp bakre änden från marken med hjälp ett grimskaft.
Gör precis som tidigare - du tömkör och medhjälparna låter skakeln komma närmare och närmare hästen, till hästen har vant sig vid att ha den på ena sidan och att den går emot bakbenet/sidan vid vändningar etc.
Gör likadant på andra sidan.
När hästen är helt säker och orädd för lösa skaklar kan du sätta ihop skaklarna till en enkel MEN HÅLLBAR ***OBS!!!*** släpa. Nu behöver du tre medhjälpare.
Låt två av medhjälparna gå på varsin sida, beredda att ta loss släpan om det blir problem. Den tredje går bakom och styr släpan med ett rep - så den inte dunsar emot hästens bakben i onödan. Själv tömkör du.
När hästen är så säker med släpa att den gärna drar den både rakt fram, på volter och i vändningar, och inte blir rädd när den kommer emot sidan och bakbenen, om det låter konstigt när den dras över grus etc - då är det dags att testa med rockard/vagn första gången. Och har man tagit det så här lugnt och allt har gått bra, brukar det nte vara några problem alls.
Fördelarna med att ta det så här långsamt är att hästen blir van vid att saker känns mot kroppen och benen och att du "gör konstiga saker med den".
Det är lätt för medhjälparna att snabbt ta loss linan eller skakeln om hästen får panik. En lina/lös skakel är inte lika svårmanövrerad som en vagn/rockard. Dessutom, inte minst, om hästen får panik och verkligen börjar mata på med sparkar slipper du få din fina vagn söndersparkad!
Det här sättet att köra in en unghäst på tar tid och kräver medhjälpare, men det är ett bra sätt - tycker i alla fall jag!
Det viktiga är att de är så långa att medhjälparen inte kan bli sparkad om hästen slår. 
