Extrema Hundägare?

Sv: Extrema Hundägare?

Hmmmmm *funderar*

Minerva kan ju sitt namn och är en fena på att upphetsat hoppa omkring och skälla samt allmänt "jippa" som :devil: Undrar om det inte är IPO eller liknande jag ska sikta på nu i sommar :confused:

Hon är ju uppenbarligen en talang och begåvning utan dess like :cool:

Tror ni inte att figgarna skulle få stora skälvan av att se denna komma mot dem i full kareta:

Min_2.jpg





(inte ett helt seriöst inlägg :D )
 
Sv: Extrema Hundägare?

Ärligt talat så tror jag inte att den hunden blir så mycket... Husse har inte så mycket kunskap som han tror. Han har en vuxen hund som han har tusen ursäkter till varför den inte kan göra allt detta IPO-grejet... Skulle gissa på att valpen blir samma visa.

Men som sagt, de ägarna, de som gärna hörs och syns men sen inte kan tillföra något, de tycker jag är värst. Kan de nåt, då kan de ju tillföra ngt iaf :)

//E
 
Sv: Extrema Hundägare?

De mest extrema hundägarna jag mött och reagerat mest på är dessa med sin lilla snutteputte tingeling som eeeee sååååååå sööööt...:love: Vissa tycks ju skaffat hund som surrogatbarn...:eek: Stackars små liv...
 
Sv: Extrema Hundägare?

Skönt att höra att det finns fler som reagerar.
Jag bor själv i en större stad med brukshundsklubb som ett av alternativen när man vill gå kurs med sin hund. Det är säkert inte alla brukshundklubbar som är som denna men här är det fanatiskt.
SKydd, spår, sök osv är allt som gäller. Jättekul, men mindre kul när alla vi som kanske inte har som mål att bli nästa klubbmästare inte är värda ett lingon.
Jättetråkig inställning.
Man ser flertalet av dessa av sig själv kallade seriösa hundägare på plan, hur de skäller på sina hundar för att hunden kanske inte är på topp just den dagen, för att hunden inte är lika driven att vara bäst som husse/ matte är. Det enda det kan pratas om är hur hunden gick på senaste träningen/ tävlingen osv. När de har fri träning på kvällarna så för dessa seriösa tränare går det ut på att ta med din hund till klubben, låt hunden ligga i bilen medan du går in o fikar i minst en halvtimme, sedan tar du ut hunden för att visa att den är lika bra som det du har berättat under fikat. ( nu är jag lite ironisk men i stort sett så ser det ut)
O så kommer du vanliga människa dit, o bara för att din 8 mån hund inte går som en stjärna så måste du i deras ögon vara en oseriös jäkel. Verkligen tråkigt.

Träffade en instruktör som verkade supervettig när vi skulle skaffa vår aussie, denna berättade själv att innan hunden var 2 år skulle man minsann inte tävla den, man skulle leka in lydnaden o sen hade man gått om tid på sig att tävla senare i livet. Ett par månader senare blev dennes ca 1 åriga hund klubbmästare efter div tävlingar. Då undrar man..

Nej, alla vi andra som tränar, aktiverar o har kul med våra hundar, vi som är i skogen, på stranden o överallt, våra hundar kanske faktiskt mår bättre o är lyckligare? Våra hundar jobbas o det ska vara kul, vi har krav på att de ska lyda men inte att de ska plocka titlar o poäng.
Våra hundar får kanske göra lite mer av varje, utan att vi blir fanatiska?
(givetvis är ju inte alla bruksmänniskor fanatiker ska ju tilläggas)

Varför ska det behöva vara så i hundvärlden? Jag menar, jämför man med ridsporten, så om du går till ett ridhus en kväll så möter du allsköns människor, oavsett om du tränar för att tävla eller för att det är kul o för att utbilda hästen o dig själv så är det en betydligt öppnare o gladare stämning man möts av känns det som.
Kunde det inte varit likadant med vovvarna?
 
Sv: Extrema Hundägare?

En fråga.... Ser verkligen ALLA som håller på med bruks ner på "vanliga" hundägare? Lika så utställningsfolk... ser de verkligen ner på alla andra som inte har en utställningskanon?

Jag måste vara lite okänslig i så fall... För under alla dessa år jag rört mig i hundvärlden så har jag mött NÅGRA som håller på som du beskriver... Det brukar finnas en liten klick på varje klubb som håller på så. Men defenitivt inte alla.... Och varför bry sig ?? Besserwissergänget kan väl få hållas för sig själva i sin "klubb för inbördes beundran".
Det är väl inget att sträva efter att få acceptans för sådana?

De flesta hundägare jag mött i olika dicipliner bryr sig inte speciellt mycket alls om hur andra håller hund... så länge hunden mår bra.
 
Sv: Extrema Hundägare?

Varför ska det behöva vara så i hundvärlden? Jag menar, jämför man med ridsporten, så om du går till ett ridhus en kväll så möter du allsköns människor, oavsett om du tränar för att tävla eller för att det är kul o för att utbilda hästen o dig själv så är det en betydligt öppnare o gladare stämning man möts av känns det som.
Kunde det inte varit likadant med vovvarna?

Håller inte med dig här... För just inom hästvärlden är det väl riktigt vattentäta skott... Både inom de olika diciplinerna... och inom de olika raserna. Där kan man uppleva precis det som trådskaparen beskrev men betydligt tydligare..

Fast åter igen.... det är inte den stora massan utövare som "ser ner" på någon som inte fyller i mallen riktigt... för att de har fel ras, eller inte riktig koll på lydnaden, eller om djuret ifråga inte uppfyller rasstandarden... Det är åter igen den där lilla klicken.... de som ingår i "klubben för inbördes beundran"
 
Sv: Extrema Hundägare?

Hmmm...jag vet inte riktigt vart jag själv hör.

Jag åker ut till brukshundklubben varje vecka. Tränar ihop med mitt träningsgäng en kväll i veckan samt kör lydnad själv en kväll på klubben. Utöver det tränar vi och tävlar i spår, uppletande lite hemmasök osv.

När jag är på klubben med mitt träningsgäng så börjar jag ofta med att binda upp båda grabbarna vid staketet en stund och ta en fika med vännerna där vi snackar just hundträning och tävlingar.

Detta är inte för att vi är lata och hellre fikar än tränar hund! Mina grabbar mår bra av att ligga och bli lite träningssugna samt öva på att ligga uppbundna med mycket runt omkring sig. Samtidigt som jag uppskattar att snacka hund en stund, ge och få tips och råd etc. Det är ju därför man tränar ihop med andra intresserade!

Men bara för att jag har mina mål uppsatta för mig och hundarna innebär inte det att jag anser att mina mål är de enda rätta. Sålänge hundarna runt om i landet får den motion och aktivering de som individer behöver och förtjänar så skiter jag fullständigt i om grannen sticker iväg och tävlar hund varenda helg eller tar en picknick med hund och ungar!

Däremot händer det att jag lägger mig i ibland. Det är tillfällen då "Lisa" med överaktiva blandrasen schäfer/rottis klagar över hur jobbig hennes hund är. Den drar i kopplet, hoppar på folk, vaktar etc etc. När man frågar vad hunden får göra på dagarna får man då ofta svaret att "Lisa" visst motionerar hunden MINST en timme varje dag får den en koppelpromenad, ibland springen hon tom. med den.
DÅ kan jag inte låta bli att berätta att en stor hund av bruksras (er) behöver använda sin hjärna, utbildas, utmanas, tröttas ut mentalt.

För visst finns det träningsgalningar som aldrig är nöjda med sina jyckar eller sig själva och gärna klankar ned på allt och alla. Men jag vet inte vad som är värst. En hund som tvingas träna mer än den egentligen vill eller en hund som vill så mycket men inget får.
 
Sv: Extrema Hundägare?

Ärligt talat så tror jag inte att den hunden blir så mycket... Husse har inte så mycket kunskap som han tror. Han har en vuxen hund som han har tusen ursäkter till varför den inte kan göra allt detta IPO-grejet... Skulle gissa på att valpen blir samma visa.

Men som sagt, de ägarna, de som gärna hörs och syns men sen inte kan tillföra något, de tycker jag är värst. Kan de nåt, då kan de ju tillföra ngt iaf :)

//E

Men vad menar du...förväntar han sig att han ska lära hunden alla dessa moment själv?:eek:
Jag menar. Jag blir ju också nybörjare i grenen så jag kan då inte mycket ännu, men hjälp har jag ju helt klart..Jag menar..man måste ju börja någonstans?
 
Sv: Extrema Hundägare?

Jag fick mina första hundar när jag var 9 år. Mina föräldrar tyckte då att det var en bra idé att vara fodervärd först. Så pappa hade hittat någon uppfödare som vi fick foderhundar av. Den ena var 3 år och hade bott i bur i hela sitt liv utom när hon var på prov hos en annan familj som sen inte ville ha henne. Hon hade aldrig gått på promenad. Men var koppelvan från utställningsringen. Hon var väldigt rädd för fötter och hastiga rörelser när vi fick henne. Väldigt rädd!

Den andra som var 1 år hade bott i bur hela livet. Och aldrig vistats i ett vanligt hem. Hon hade aldrig gått i koppel.

Uppfödaren är välkänd inom rasen och vann allt hon ställde upp i. Alla visste att hennes hundar bodde i ett tikrum med burar och ett rum för hanhundar i burar. Rastning skedde på baksidan några minuter morgon/eftermiddag/kväll.

Jag tycker det är läskigt när man bara ser hundarna som dockor som ska visas upp. Och skiter i deras behov.

Nu när jag själv är äldre och vet mer så fick jag leta ganska ordentligt för att hitta uppfödare som jag anser ser till hundens behov och låter hundarna vara just hundar. Den här uppfödaren föder upp fina avels- och utställnings-hundar. Men hundarnas välmående kommer alltid först.

Det finns säkert en hel del bra uppfödare och folk som sysslar med utställning. Man pratar ju om folk som har hundar ute i hundgårdar som aldrig får göra ngt annat. Men man glömmer gärna bort problemen med små raser i burar iom att det inte syns lika väl för omvärlden.
 
Sv: Extrema Hundägare?

Som alltid är du klok och eftertänksam. Dock, kan tänka mig att om man som "vanlig" hundägare hamnar i ett område med mycket Brukshundsfolk/utställningsfolk så kan det nog vara så att man känner av den här typen av påhopp oftare än i andra områden.

När man själv är nöjd med sin hund och hunden i sig mår bra tar man det ofta personligt även om man drabbas en enda gång...:cool:
 

Liknande trådar

Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 886

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp