Ett nödvändigt ont

Varje bilköp jag har gjort har varit förknippat med massor av vånda. Det är med motvilja jag tittar på annonserna. Jag vill liksom bara slippa ta beslut om vilken bil jag ska köpa. Tänk om jag kunde klara mig utan bil? Det vore så skönt att slippa äga en bil, slippa utläggen och bekymret och jobbet med att ta hand om den. Sen tänker jag ett varv till och inser hur begränsad jag skulle bli. Det blir ju ett projekt att bara få hem några säckar jord (som jag köpte idag utan att ens behöva reflektera över hur jag skulle få hem dem). Att ta sig till stallet skulle inte heller vara en smal sak. Det blir mycket som blir komplicerat utan bil.

Men jag skulle önska att det fanns en bilpool i trakten där man kunde dela på en bil som man kanske inte behöver till vardags, men som är bra att ha ibland. Mig veterligt finns det ingen. Jag har också kollat på de två sajter som finns och som förmedlar privata bilar som hyrs ut. Tyvärr finns ingen i närheten. Jag funderar lite på om jag själv skulle kunna ha min bil som en uthyresbil via någon av dessa sajter. De har ju hand om de försäkringar som behövs, då ens vanliga försäkring inte riktigt räcker till vid uthyrning.

Den här bilköpsprocessen tar mängder med tid och energi. Helst hade jag velat spara på det kapitalet. Det finns annat att lägga tid och energi på. Ibland vill jag bara rymma från min långa to-do-lista och sätta mig i skogen och navelskåda. Nu är det så att så fort jag slår ner bakdelen och gör "ingenting", så får jag lite dåligt samvete över allt som behöver göras. Jag känner mig mest som en Human doing numera, i stället för en Human being.

Idag var jag till Örebro och tittade på en bil. Jag provkörde den också. Den uppförde sig fint. Men jag gick inte igång på den och kände inte den minsta entusiasm över bilen. Känslan var mest "suck". Jag vet inte om jag någonsin kommer att hitta en bil som det kommer kännas bra att köpa och inte bara vara ett nödvändigt ont som jag är tvungen att införskaffa.