Hej - jag behöver hjälp!
Letade länge och väl efter vart jag skulle posta det här - men hittade inget.
Jag blir så frustrerad och arg här i hemmet att jag inte vet vart jag ska ta vägen - jag behöver fler åsikter!!
Jag är i 20-års åldern, bor fortfarande hemma pga saker och personer jag träffat som brutit ner mig totalt. Hade jag haft möjlighet hade jag flyttat för länge sedan.
Har alltid velat ha egen häst - och upptäckte att jag hade råd, tänkte köpa en liten att göra allt med. En förälder ville vara med, men då hade jag inte råd. Föräldern dealade, om jag sköter alla hästar behöver jag inte betala för grundkostnaderna.
Med tiden fick jag råd att köpa en egen större ridhäst, och jag blev även erbjuden en häst, som jag valde att ge bort till min syster. Min syster ville också ha en egen ridhäst.
Men hon sköter den inte för fem öre. Hon vägrar mocka, mata, vattna, täcka osv osv. Om jag lyckas övertala henne att mata hästarna en enda kväll (=mata hästarna som tar 2 minuter för mig) är jag dum och ska vara glad att "hon hjälper mig".
Hästen hon har är en klippa, alltid snäll och ärlig. Kan bli lite stark och pigg - men aldrig att den skulle sticka eller liknande. Hon har dock väldigt bråttom med allt och får därför inte riktigt igenom i ridningen, alltså hästen kan fuska för att hon slarvar. Men han är plättlätt att rida, tycker jag, han är inte alls bråkig eller ens motsträvig.
Jag kan aldrig lämna hemmet och förvänta mig att hon ska ta hand om dom (om inte föräldrarna lovat att hålla stenkoll på henne), har gjort den missen en gång och gör det aldrig igen. Hästarna var väldigt bortglömda.
Har, som ni förstår, varit mycket gräl om allt det här. Jag tycker att om man har en häst ska man sköta den, mer än att bara rida (sen att man inte ens får ihop hästen att gå rätt är en annan sak, hästen är 150 cm). Och jag blir arg. Men det får jag inte bli, för systern har en diagnos = man får inte skälla på henne, för det är en del av diagnosen att hon "glömmer" saker. Dvs inte gör ett jota i stallet.
Sen att jag lider av i stort sett diagnos, till och med två, har inte med saken att göra. För jag är uppväxt med att vara ovetandes av diagnos, så om jag inte kan nåt får jag bannemej jobba med det.
Hon har diagnos, så hon kan inte göra saker och man får inte skälla på henne. Ni fattar.
Men jag vill skälla på henne när jag blir tvungen att släpa vatten till hästarna 1 på natten, för hon struntade i det, trots alla påminnelser, och hon är mörkrädd.
Nu vill hon inte ha hästen, som hon aldrig ens sagt tack för, för den här hästen är för pigg, stark och den är en gångartshäst. Hon vill ha en (citat) "RIKTIG häst". En som är större än 160. Och en som faktiskt är utbildad. För det är inte den hon har. Den kan man bara rida ut med i skogen, inte träna dressyr eller hoppa.
Och det tycker föräldrarna att det är ju självklart att man inte kan ha en gångartshäst.
Så vi går och köper en frieser. Som ju inte (??) är en gångartshäst.
Ägaren säger att den är utbildad, bara ut och tävla. Men hästen känns som en oförstående unghäst. Den förstår inte skänkel för fem öre. Den kan skänkel - framåt, men inget mer. Den är riden för hand, och den kröker på nacken, men jobbar inte för fem öre. Om man försöker komma åt den blir den sur och (ibland) stannar, spänner alltid upp huvudet, rakt upp. Ni kan ju tänka er hur volterna den gör ser ut, de är inte ens runda.
Och den kan knappt galoppera. Systern ser det verkligen som en merit att få hästen i galopp, och om den håller galoppen.
Dessutom åker alla sadlarna på sniskan hela tiden..
Alltså, vi köper en ny häst för vi måste ha en välutbildad icke-gångartshäst, för systern vill rida dressyr och hoppa.
Vi ska köpa en frieser som är gångartshäst, som knappt kan galoppera, kan inte hoppa (även ägaren säger att den inte bör hoppa), mycket outbildad som inte är positiv till att lära.
Och tanken är att otåliga systern ska lära den att lyssna för skänkel...
Och jag ska ta hand om den. Hela tiden.
Att vägra går inte - då blir vi av med dom andra hästarna, som just nu är min terapi för att våga mig ut i samhället, så jag senare kan flytta härifrån och slippa det här. Som för mig känns som galenskaper.
Friesern är jättemaffig och fin på alla sätt! Jätteläcker, väldigt trevlig häst. Men jag är orolig att min spontana syster kommer ha sönder den..
Vad skulle ni göra? :/ Någon som har några idéer? Eller låter det väldigt rätt att köpa den här hästen?
För mig känns det inte helt bra.
Letade länge och väl efter vart jag skulle posta det här - men hittade inget.
Jag blir så frustrerad och arg här i hemmet att jag inte vet vart jag ska ta vägen - jag behöver fler åsikter!!
Jag är i 20-års åldern, bor fortfarande hemma pga saker och personer jag träffat som brutit ner mig totalt. Hade jag haft möjlighet hade jag flyttat för länge sedan.
Har alltid velat ha egen häst - och upptäckte att jag hade råd, tänkte köpa en liten att göra allt med. En förälder ville vara med, men då hade jag inte råd. Föräldern dealade, om jag sköter alla hästar behöver jag inte betala för grundkostnaderna.
Med tiden fick jag råd att köpa en egen större ridhäst, och jag blev även erbjuden en häst, som jag valde att ge bort till min syster. Min syster ville också ha en egen ridhäst.
Men hon sköter den inte för fem öre. Hon vägrar mocka, mata, vattna, täcka osv osv. Om jag lyckas övertala henne att mata hästarna en enda kväll (=mata hästarna som tar 2 minuter för mig) är jag dum och ska vara glad att "hon hjälper mig".
Hästen hon har är en klippa, alltid snäll och ärlig. Kan bli lite stark och pigg - men aldrig att den skulle sticka eller liknande. Hon har dock väldigt bråttom med allt och får därför inte riktigt igenom i ridningen, alltså hästen kan fuska för att hon slarvar. Men han är plättlätt att rida, tycker jag, han är inte alls bråkig eller ens motsträvig.
Jag kan aldrig lämna hemmet och förvänta mig att hon ska ta hand om dom (om inte föräldrarna lovat att hålla stenkoll på henne), har gjort den missen en gång och gör det aldrig igen. Hästarna var väldigt bortglömda.
Har, som ni förstår, varit mycket gräl om allt det här. Jag tycker att om man har en häst ska man sköta den, mer än att bara rida (sen att man inte ens får ihop hästen att gå rätt är en annan sak, hästen är 150 cm). Och jag blir arg. Men det får jag inte bli, för systern har en diagnos = man får inte skälla på henne, för det är en del av diagnosen att hon "glömmer" saker. Dvs inte gör ett jota i stallet.
Sen att jag lider av i stort sett diagnos, till och med två, har inte med saken att göra. För jag är uppväxt med att vara ovetandes av diagnos, så om jag inte kan nåt får jag bannemej jobba med det.
Hon har diagnos, så hon kan inte göra saker och man får inte skälla på henne. Ni fattar.
Men jag vill skälla på henne när jag blir tvungen att släpa vatten till hästarna 1 på natten, för hon struntade i det, trots alla påminnelser, och hon är mörkrädd.
Nu vill hon inte ha hästen, som hon aldrig ens sagt tack för, för den här hästen är för pigg, stark och den är en gångartshäst. Hon vill ha en (citat) "RIKTIG häst". En som är större än 160. Och en som faktiskt är utbildad. För det är inte den hon har. Den kan man bara rida ut med i skogen, inte träna dressyr eller hoppa.
Och det tycker föräldrarna att det är ju självklart att man inte kan ha en gångartshäst.
Så vi går och köper en frieser. Som ju inte (??) är en gångartshäst.
Ägaren säger att den är utbildad, bara ut och tävla. Men hästen känns som en oförstående unghäst. Den förstår inte skänkel för fem öre. Den kan skänkel - framåt, men inget mer. Den är riden för hand, och den kröker på nacken, men jobbar inte för fem öre. Om man försöker komma åt den blir den sur och (ibland) stannar, spänner alltid upp huvudet, rakt upp. Ni kan ju tänka er hur volterna den gör ser ut, de är inte ens runda.
Och den kan knappt galoppera. Systern ser det verkligen som en merit att få hästen i galopp, och om den håller galoppen.
Dessutom åker alla sadlarna på sniskan hela tiden..
Alltså, vi köper en ny häst för vi måste ha en välutbildad icke-gångartshäst, för systern vill rida dressyr och hoppa.
Vi ska köpa en frieser som är gångartshäst, som knappt kan galoppera, kan inte hoppa (även ägaren säger att den inte bör hoppa), mycket outbildad som inte är positiv till att lära.
Och tanken är att otåliga systern ska lära den att lyssna för skänkel...
Och jag ska ta hand om den. Hela tiden.
Att vägra går inte - då blir vi av med dom andra hästarna, som just nu är min terapi för att våga mig ut i samhället, så jag senare kan flytta härifrån och slippa det här. Som för mig känns som galenskaper.
Friesern är jättemaffig och fin på alla sätt! Jätteläcker, väldigt trevlig häst. Men jag är orolig att min spontana syster kommer ha sönder den..
Vad skulle ni göra? :/ Någon som har några idéer? Eller låter det väldigt rätt att köpa den här hästen?
För mig känns det inte helt bra.
)?
