Ett effektivt NEJ

[mian1]

Min dotter har en "kompis" som vi inte vill att hon ska leka med eftersom hon mår dåligt av det. Hon vill själv inte heller leka med den andra, men kan ha svårt att stå på sig. Därför har vi, men hennes medhåll, bestämt att det andra barnet inte får komma hit och leka. Ibland dyker hon upp och knackar på och på det senaste frågar hon varje dag när jag lämnar och hämtar på dagis ifall hon får följa med oss hem. Varje gång jag säger nej kräver hon en motivering. Och det är mig hon tjatar på och inte min dotter för Lillan vill inte leka med henne och hon står bara tyst bredvid och säger ingenting.
Ger de sig efter ett tag? Ska man bara framhärda med sitt nej? Jag brukar bara säga att vi är upptagna när hon vill att jag ska motivera varför hon inte får följa med hem till oss. Eller finns det mer effektiva NEJ som gör att hon ger sig?
Vi bad dem i dag på dagis att hålla lite koll när de två leker ihop och de var inte alls förvånade och det verkar som om vi inte är de enda som har det önskemålet. En pigg och glad tjej, men stark och dominerande.

Vill ogärna blanda in hennes föräldrar för det finns inget som man direkt kan sätta fingret på vad tjejen gör för att min dotter ska må dåligt. Det handlar inte om mobbing eller om att den andra tjejen skulle vara illa behandlad hemma utan... ja, säg det. Föräldrarna är jättegulliga och jag skulle ha svårt att knacka på hemma hos dem och säga att vi inte ville veta av deras dotter fast att vi inte kunde säga varför.

Min dotter är 4 och kompisen är 5 år, så det handlar om småbarn.

 

[Snurrfian]

Sv: Ett effektivt NEJ

Ni är helt säkra på att dottern inte vill leka med den andra tjejen? Elin har en sån visserligen jämnårig kompis som jag helst ser att hon inte leker med pga flera olika orsaker, de är nästan alltid osams och Elin är ofta ledsen efter att de har lekt, men trots det är det alltid den tjejen som Elin vill ringa och fråga om hon får leka med i första hand.

Ang ett effektivt nej så har jag helt enkelt sagt att det inte går idag, punkt. Barn och djur behöver inte en massa resonerande. Så på varje varför, så är svaret bara, "för det går inte" när det gäller just sådana frågor. Ibland kan det vara så att jag svarar att jag måste prata med dennes föräldrar först och att de kanske kan leka imorgon. Ialla fall alla Elins kompisar har lärt sig att ett Nej är ett nej hos mig, vilket ha gjort att en kompis inte vill komma hit och leka för de får inte göra vad de vill här.

 

[mian1]

Sv: Ett effektivt NEJ

Ni är helt säkra på att dottern inte vill leka med den andra tjejen? :

Vi har pratat mycket med Lillan, för att se om hon ändrar sig. Vi villl ju inte styra vem hon leker med. Inte egentligen så om hon själv ville leka med just denna tjejen så hade vi väl fått övervaka leken då. När jag frågat omdet är okej att jag och hennes pappa säger att den andra inte får komma in och leka så kramade hon mig och sa "tack mamma". En annan gång, när en av katterna råkat illa ut så sa dottern att "hon är inte snäll mot mig heller".
När den andra varit här och frågat så har min dotter först låtsats som om hon inte hört och tittar bort och säger ingenting. När frågan upprepats (på mycket nära håll och mycket övertygande "visst vill du leka med mig?") så svarar hon okej. Sedan följer hon efter den andra som drar iväg med henne. Motvilligt. Hade det varit någon annan kompis hade hon blivit jätteglad över frågan om att leka och hon hade glatt skuttat iväg med den andra.
Sedan leker de inte. Inte hemma iallafall. Den äldre tjejen drar ut en massa saker och hitttar på hyss, övertalar min dotter om att vara med.
Det som vi tycker är värst är att Lillan är som förbytt efter att de har lekt. I vanliga fall är hon en glad och öppen tjej. Har hon lekt med kompisar eller varit på dagis är hon sprudlande glad och berättar massor för mig om vad de gjort och sagt. När hon lekt med just den här tjejen är hon antingen arg, förtvivlad och frustrerad, sparkar, slåss och gråter. Sådant som hon aldrig, aldrig gör annars. Det går knappt att trösta henne. Eller också är hon helt apatisk. I går lekte hon med den här tjejen på dagis och när vi kom hem gled hon bara tyst ur ytterkläderna, smög upp på sitt rum, stängde dörren och låg bara helt stilla på sin säng. Tyst och ledsen. Hon var tyst och liksom tom i blicken när jag hämtade på dagis. I vanliga fall brukar hon komma rusande, men då hade den andra tjejen bestämt att Lillan inte fick åka hem om inte hon fick följa med.

Det funkar helt enkelt inte och det finns 2 barn till i min dotters ålder som inte får leka med denna tjej utan övervakning av föräldrarna. Jag ska fortsätta att säga nej och jag ska inte motivera mitt nej. Känns bara så konsigt hela situationen, men jag är väl inte så van. Jag trodde att skaffa barn betydde att ta hand om sina egna barn och att de såsmåningom fick kompisar som de lekte snällt med och alla var glada.

 

[bubbel]

Sv: Ett effektivt NEJ

Ger de sig efter ett tag? Ska man bara framhärda med sitt nej? Jag brukar bara säga att vi är upptagna när hon vill att jag ska motivera varför hon inte får följa med hem till oss. Eller finns det mer effektiva NEJ som gör att hon ger sig?

Varför ljuger ni för henne? Hon lär ju fortsätta fråga, för ho när ju stor nog att inse att någon dag är ni inte upptagna. Förklara för henne istället varför hon inte får komma hem till er, för att hon hittar på hyss osv. Annars har hon ju inte heller någon chans att bättra sig

 

[Snurrfian]

Sv: Ett effektivt NEJ

Ingen ska behöva får höra att man är elak och hittar på en dagisgård, som förälder kan man ta den pratastunden med sitt eget barn. En sån diskussion måste få ta sin tid och barnet måste få en chans att fråga, fundera och reflektera.

Och är det ljug att säga att "Nej det går inte idag" ?

Mian1: Nej då verkar det ju inte som om Lillan vill leka med henne om hon slipper och då ska hon få slippa!

 

[Acses]

Sv: Ett effektivt NEJ

Ang ett effektivt nej så har jag helt enkelt sagt att det inte går idag, punkt. Barn och djur behöver inte en massa resonerande. Så på varje varför, så är svaret bara, "för det går inte" när det gäller just sådana frågor. Ibland kan det vara så att jag svarar att jag måste prata med dennes föräldrar först och att de kanske kan leka imorgon.

Förlåt men det där tycker jag är rent elakt. Hur i helskotta ska barnen kunna lära sig hur man beter sig mot andra barn om de aldrig får chansen?

JAG skulle prata med föräldrarna, så de har en chans att prata med sitt barn. Jag tror det gör mer ont i ett barnahjärta i det långa loppet att ständigt bli nekad utan att få veta varför. Att få höra att man är "dum" gör en ledsen en stund, sen kan man alltid komma tillbaka och bättra sig.

Förstår inte hur man inte kan ge barnen den chansen.

 

[mian1]

Sv: Ett effektivt NEJ

Fast vad ska jag säga att tjejen gör för fel? För jag vet inte. Det är bara att hennes personlighet inte stämmer med min dotters. Iallafall inte just nu. Tjejen har flera andra kompisar, mest äldre barn och det funkar ju uppenbarligen bra. Kanske är det bara yngre som hon är för stark för?
Jag ljuger hellre för henne än att säga att hon är "dum" eller att hon inte duger. Hade vi haft något konkret varför hon inte fick komma så hade hon fått veta det. Nu finns det ingen direkt anledning. Därför vill jag inte hitta på en anledning heller när hon frågar, för då måste jag ju ljuga. Att vi är upptagna är ju sant. Man är ju alltid upptagen med något. Och vad säger man till föräldrarna? "Vi gillar inte ditt barn personlighet"
Hade önskat att tjejen slutade att intressera sig för oss och leka med sina andra kompisar istället. Så slipper man riskera att såra ett litet barn samtidigt som jag vet att Lillan tycker att det är jobbigt när den andra kommer hit och frågar.

 

[TinyWiny]

Sv: Ett effektivt NEJ

Vilken jobbig situation

Jag hade småtöser 4 och 6 år gamla som ringde på vid tre tiden på natten och ville leka, att prata med föräldrarna hjälpte inte för enligt dem så låg deras döttrar och sov då vilket de borde göra istället för att springa ute själva.
Min dotter ville inte leka med dem på dagtid ens och defenitivt inte på natten.

För att stötta din dotter så hade jag bett personalen på dagis att ha ändå mer koll, din lilla ska ju inte behöva komma hem från dagis och vara ledsen

Till tjejen hade jag sagt att nej xx vill inte leka med dej och därför kan du inte följa med oss hem.
Xx blir ledsen av dina lekar.

Först då har tjejen en ärlig chans att ändra på sig, är man fem år så tänker man mycket och hon vet (kanske) inte varför din dotter blir ledsen.
Vet hon det så lär det slippa ur henne förr eller senare.

Ta gärna detta när dagis personalen är med, det bästa hade ju varit om du kunnat prata med henne när hennes föräldrar är med så de vet om varför hon inte får komma och leka, de vill ju förhoppningsvis inte heller att din dotter ska vara ledsen efter att de har lekt.

 

[Acses]

Sv: Ett effektivt NEJ

Fast vad ska jag säga att tjejen gör för fel? För jag vet inte. Det är bara att hennes personlighet inte stämmer med min dotters. Iallafall inte just nu. Tjejen har flera andra kompisar, mest äldre barn och det funkar ju uppenbarligen bra. Kanske är det bara yngre som hon är för stark för?
Jag ljuger hellre för henne än att säga att hon är "dum" eller att hon inte duger. Hade vi haft något konkret varför hon inte fick komma så hade hon fått veta det. Nu finns det ingen direkt anledning. Därför vill jag inte hitta på en anledning heller när hon frågar, för då måste jag ju ljuga. Att vi är upptagna är ju sant. Man är ju alltid upptagen med något. Och vad säger man till föräldrarna? "Vi gillar inte ditt barn personlighet"
Hade önskat att tjejen slutade att intressera sig för oss och leka med sina andra kompisar istället. Så slipper man riskera att såra ett litet barn samtidigt som jag vet att Lillan tycker att det är jobbigt när den andra kommer hit och frågar.

Själv hade jag pratat med flickans föräldrar och förklarat precis som det är, att tjejerna just nu inte matchar ihop, sedan får tjejens föräldrar hantera svar på varför de inte kan leka ihop och inte du.

Man behöver inte säga att man inte gillar andras ungar, det är så enkelt att bara förklara precis det du skriver här. Jag skulle själv bli väldigt tacksam om någon hade sådana problem med min dotter och förklarade det för mig.

 

[cirkus]

Sv: Ett effektivt NEJ

Håller med dig !

Jag hade gjort exakt så.

 

[Stinaelin]

Sv: Ett effektivt NEJ

Jag hade småtöser 4 och 6 år gamla som ringde på vid tre tiden på natten och ville leka, att prata med föräldrarna hjälpte inte för enligt dem så låg deras döttrar och sov då vilket de borde göra istället för att springa ute själva.

Allvarligt?
Kom en 4 och 6-åring och ringde på er dörr kl tre på natten? Vad gjorde ni då? Skickade hem dem bara? Borde man inte kontakta socialen?

 

[Kardinal]

Sv: Ett effektivt NEJ

fast jag tycker att du i ett tidigare inlägg sagt ganska exakt vad det är hon gör. Om inte annat måste ju föräldrarna få veta att någonting är fel. De kanske inte ens vet att din dotter mår sådär dåligt och det kanske är lättare för dem att ta reda på varför.

 

[TinyWiny]

Sv: Ett effektivt NEJ

Allvarligt?
Kom en 4 och 6-åring och ringde på er dörr kl tre på natten? Vad gjorde ni då? Skickade hem dem bara? Borde man inte kontakta socialen?

Ja allvarligt

Ja den första gången sa jag till dem vad klockan var och att mamma och pappa skulle bli jätterädda om de vaknade och deras barn var borta och att de skulle skynda sig hem.
De gick ut och lekte på gården i stället.

Andra gången ringde jag föräldrarna som inte svarade så jag gick hem med dem och sa till dem att de inte fick gå ut igen innan mamma och pappa vaknade, gick senare dit och försökte prata med föräldrarna som hotade med att anmäla att jag hade katter jag sa till dem att jag inte kommer öppna dörren eller hjälpa deras töser hem nästa gång.

Barnen fortsatte komma och jag pratade med mamman själv (innan var pappan med) som sa att de inte kunde gå ut själva längre för de hade börjat låsa dörren nu så jag ljög ju bara

Jag tyckte att det var så hemskt så att de fick börja leka hemma på dagtid, jag ringde då mamman och sa vart de var, detta tog dock ett abrut slut då de en dag hade dragit av all skai på soffan medans de tittade på film
De gick inte att ha dem i möblerade rum så detta var droppen.
De fick inte komma in mer och eftersom de var av den "fina" sortens mäniskor så hjälpte det inte att anmäla dem till soc, liten kommun, hon jobbade inom kyrkan = känner rätt människor som säger att så skulle de aaaaldrig göra, jag som då var ensamstående med två barn var i deras ögon mindre trovärd.

Det hela eskalerade till oanande propotioner tills tösernas morfar lyckades köra på min son (jag tror inte det var meningen nej) kort därefter flyttade vi därifrån och jag slapp dem fram tills min dotter fick pappan som fotbolls tränare tror du han någonsin sa hej till mej?

 

[Jettan]

Sv: Ett effektivt NEJ

Jag bara undrar, du med barnen som gick ut på natten... du ringde alltså soc, som inte trodde på dig för du inte var lika "fin" som dem som uppenbarligen misskötte sina barn?

Går det inte att gå vidare på något vis? detta låter i mina öron helt sjuk, hade nog själv kontaktat någon tidning, filmat barnen ute på natten eller liknande. Soc ska tamej faan sköta sitt jobb, det gör mig hel-tokig när dom gör sånt här!!!