Etnocentrisk

Ja, men då är det ju inga problem alls, förutom att de algoritmer som visar dig nya böcker oftast har inneboende kulturell bias, vilket gör att du inte exponeras för lika mycket internationell kultur som du kanske kunnat, helt utan att gå bet på varken verklighetsflykt eller nöje. Ser du inget problem med det så är det väl inte det för dig, men jag hade tyckt det var väldigt begränsande och tråkigt. Dock var det ju inte det jag svarade på, utan dina uttalanden som pekade på att verklighetsflykt, underhållning, och "fulkultur" på något sätt inte skulle vara möjligt om du inte fick vara begränsad till västerländsk, vit kultur.

Nu läste du in saker i mitt inlägg som jag inte skrev.
 
Just när det gäller läsning så jobbar jag hårt för att just läsa från olika delar av världen för att hitta litteratur till mina elever som just kommer från hela världen. Det är spännande att diskutera exempelvis Astrid Lindgrens barnböcker med någon som inte har haft med sig dem som norm från barndomen.
När det kommer till konst så har jag fått uppleva all möjlig konst med två föräldrar som har ansett att minimum för en resa är ett konstmuseum. 🙄😁 Men kinesisk konst och framförallt konsthantverk kan ta andan ur mig.
Jag uppskattar absolut våra svenska national konstnärer men de tar sällan andan ur mig. :)

Sen är det svårt i början att ta till sig en ny kultur, det är annorlunda tankesätt, hur man skriver, beskriver och förväntas uppfatta som kan krocka med det man är van vid. Lite som nya smaker på mat, det är sällan man smakar en smak för första gången och älskar den, utan man provar, provar igen och sen blir den omtyckt. :)
 
Nu läste du in saker i mitt inlägg som jag inte skrev.
Men då förstår jag inte alls på vilket sätt följande är relevant för tråden?
Jag skulle vilja säga att tillgängligheten aldrig varit större.

Men jag tänker fortfarande välja sån kultur som roar och tilltalar mig framför sån som inte gör det. Jag kommer inte ha min kulturkonsumtion för att vidga mina vyer eller lära mig nåt nytt. Jag lyssnar på ljudbok för att bli underhållen och fly verkligheten. Böcker/kultur som alltför väl speglar tiden och världen vi lever i tilltalar mig därför inte det minsta lilla!

Jag avskyr när folk pratar om fulkultur och fin kultur och det känns som att det är dit den här diskussionen går.
 
Den kultur jag främst konsumerar är litteratur och jag lyssnar nog till 75% på brittisk feelgood, för det mår jag bra av. Men mycket annat slinker också med som knasiga svenska deckare (En djupfryst man i gula byxor :D :up:) och drama om italienska barn under WWII (Hoppets tåg). Jag är snarare sån som väljer bort böcker efter genre eller ibland till och med författaren. Så jag tänker inget alls på bokens ursprung egentligen, vilket man kanske borde, eller? Måste man vara PK och inkluderande även i sin preferens gällande litteratur?

Jag skulle säga att det verkligen inte finns några "måsten" när det gäller kultur. Dock tror jag det kan vara nyttigt att ha i bakhuvudet att de preferenser en har kan vara begränsande utan att en är direkt medveten om det (nu säger jag inte att det nödvändigtvis är så för dig).
 
Jag skulle säga att det verkligen inte finns några "måsten" när det gäller kultur. Dock tror jag det kan vara nyttigt att ha i bakhuvudet att de preferenser en har kan vara begränsande utan att en är direkt medveten om det (nu säger jag inte att det nödvändigtvis är så för dig).

Det beror ju på hur man ser på sin kulturkonsumtion. För mig är det rent nöje. Har det roat mig och underhållit mig så har det uppfyllt sitt syfte. Det är inte mer komplicerat än så för mig.
 
Jag tycker inte rubriken matchar ämnet. Etnocentrisk innebär att bedöma andra kulturer med sin egen kultur som måttstock, där . Det kan inte förenklas till att innebära en smal kulturkonsumtion, då missar man kärnan i begreppet. Att se sin egen kultur som central för sig själv är ofrånkomligt men att värdera andra kulturer utifrån den egna referensramen är något annat. Det är inte etnocentrism som diskuteras här, annat än att finkultur och fulkultur kan bli intressanta dimensioner i och med det nomerande i fint och fult.
 
Jag skulle vilja säga att tillgängligheten aldrig varit större.

Men jag tänker fortfarande välja sån kultur som roar och tilltalar mig framför sån som inte gör det. Jag kommer inte ha min kulturkonsumtion för att vidga mina vyer eller lära mig nåt nytt. Jag lyssnar på ljudbok för att bli underhållen och fly verkligheten. Böcker/kultur som alltför väl speglar tiden och världen vi lever i tilltalar mig därför inte det minsta lilla!

Jag avskyr när folk pratar om fulkultur och fin kultur och det känns som att det är dit den här diskussionen går.

Fast hur får du det till att diskussionen skulle gå mot det jag fetat? Jag ser inte alls det i @Nahar s frågeställning. Däremot är det ju inte så förvånande att det samhälle vi lever i påverkar vad vi väljer när det gäller kultur och att det i vissa fall kan vara problematiskt.

Sedan har jag svårt för begreppen fin- resp fulkultur. De skaver.
 
För mig handlar det inte om att vara PK, utan om att må bättre själv och i viss mån även göra världen lite bättre för andra.

Tex lyssnade jag förut uteslutande på musik av män, med manliga sångare osv. Jag var helt övertygad om att jag inte gillade kvinnliga sångröster. Men så råkade jag på något sätt börja lyssna på någon enstaka låt med kvinnlig sångerska, och gillade just den låten. Sedan blev det mer och mer, och jag insåg hur mycket jag hade missat! Jag fick mer att välja på, och mådde pga det bättre. Det blev roligare. Jag fick också mer inspiration när det gällde egen kreativitet, samt fick fler sätt att uttrycka mig på.

Sedan att min konsumtion inte enbart gynnar vita män, utan åtminstone i någon grad en större blandning av folk, det känns bra. Men, det är inte mitt huvudsyfte. Där blir jag väl i så fall "pk" genom att undersöka alternativ och om jag hittar två likvärdiga saker där den ena är skapad av en vit man och den andra skapad av tex mörkhyad kvinna, då väljer jag sistnämnda för att i möjligaste mån underlätta för alla typer av människor som har bra saker att dela med sig av till omvärlden.

Menar du att du googlar författare för att ta reda på ursprung, hudfärg och bakgrund för att välja mellan likvärdiga böcker?
 
Fast hur får du det till att diskussionen skulle gå mot det jag fetat? Jag ser inte alls det i @Nahar s frågeställning. Däremot är det ju inte så förvånande att det samhälle vi lever i påverkar vad vi väljer när det gäller kultur och att det i vissa fall kan vara problematiskt.

Sedan har jag svårt för begreppen fin- resp fulkultur. De skaver.

Nu är ju inte @Nahar som är trådstartaren eller ens den jag citerade när jag skrev det inlägget.

Jag har också otroligt svårt för de begreppen, ändå är det de begreppen som bäst beskriver det en del i tråden efterfrågar. Att man ska välja viss kultur framför annan för att det "utvecklar en som människa".
 
Det beror ju på hur man ser på sin kulturkonsumtion. För mig är det rent nöje. Har det roat mig och underhållit mig så har det uppfyllt sitt syfte. Det är inte mer komplicerat än så för mig.

Men säg att en av de författare vars historier du tycker om och läst flera böcker av plötsligt kommer med en text som är subtilt misogyn? Reagerar du på det eller ursäktar du det eftersom du gillat en massa annat av den författaren? Eller kan det vara så att din positiva bias gentemot den författaren gör att du inte ens lägger märke till det misogyna yttrandet?

Jag säger inte att en ska eller behöver exkludera den författaren från ens repertoar. Men att det absolut är värt att ha ändå ett litet kritiskt öga öppet när det gäller den kultur vi konsumerar. Just för att den faktiskt påverkar våra åsikter i allra högsta grad.
 
Nu är ju inte @Nahar som är trådstartaren eller ens den jag citerade när jag skrev det inlägget.

Jag har också otroligt svårt för de begreppen, ändå är det de begreppen som bäst beskriver det en del i tråden efterfrågar. Att man ska välja viss kultur framför annan för att det "utvecklar en som människa".

Förlåt, där slant mina fingrar (jag svarade på två inlägg samtidigt :D). @fejt skulle det givetvis vara.
 
Nu är ju inte @Nahar som är trådstartaren eller ens den jag citerade när jag skrev det inlägget.

Jag har också otroligt svårt för de begreppen, ändå är det de begreppen som bäst beskriver det en del i tråden efterfrågar. Att man ska välja viss kultur framför annan för att det "utvecklar en som människa".
Men bara för att det finns människor som tycker om kultur som breddar och utvecklar så betyder inte det att någon "ska" välja det, och inte heller att något är fulare eller finare.

Sen kan jag tycka det är lite naivt att tro att det finns någon kultur som inte påverkar eller utvecklar. Allt du tar in förändrar dig.
 
Men säg att en av de författare vars historier du tycker om och läst flera böcker av plötsligt kommer med en text som är subtilt misogyn? Reagerar du på det eller ursäktar du det eftersom du gillat en massa annat av den författaren? Eller kan det vara så att din positiva bias gentemot den författaren gör att du inte ens lägger märke till det misogyna yttrandet?

Jag säger inte att en ska eller behöver exkludera den författaren från ens repertoar. Men att det absolut är värt att ha ändå ett litet kritiskt öga öppet när det gäller den kultur vi konsumerar. Just för att den faktiskt påverkar våra åsikter i allra högsta grad.

Gillar jag boken så gillar jag boken. Innehåller boken sånt jag inte gillar så gillar jag inte boken. Då kommer jag högst sannolikt inte leta vidare efter fler böcker den författaren skrivit.
 
Men tänk så finns det jättemånga bra böcker/författare som du aldrig får läsa bara för att de inte är västerländska. Är inte det tråkigt?

Jag har inte för vana googla författare och ta reda på deras bakgrund när jag väljer böcker på Storytel. Så jag har ingen aning om var de kommer från. För mig är det ointressant information när jag väljer böcker att läsa. Jag väljer efter baksidestexten. Inget annat. Låter den intressant läser jag, låter den inte intressant så läser jag inte. Eller så låter den intressant men en genre jag inte känner för just då och då lägger jag den i bokhyllan och återkommer vid ett senare tillfälle.
 
Nu är ju inte @Nahar som är trådstartaren eller ens den jag citerade när jag skrev det inlägget.

Jag har också otroligt svårt för de begreppen, ändå är det de begreppen som bäst beskriver det en del i tråden efterfrågar. Att man ska välja viss kultur framför annan för att det "utvecklar en som människa".

Fast det sistnämnda har väl inget med vad som traditionellt sägs vara fin- eller fulkultur?

Att tex titta på telenovelas istället för amerikanska såpor ger ju ett annat perspektiv och är i mina ögon utvecklande även om det inte kan sägas vara det som benämns finkultur.

I vissa amerikanska såpor har det också medvetet gjorts ansträngningar att vara mer inkluderande och ta upp samhällsproblem.
 
Jag har inte för vana googla författare och ta reda på deras bakgrund när jag väljer böcker på Storytel. Så jag har ingen aning om var de kommer från. För mig är det ointressant information när jag väljer böcker att läsa. Jag väljer efter baksidestexten. Inget annat. Låter den intressant läser jag, låter den inte intressant så läser jag inte. Eller så låter den intressant men en genre jag inte känner för just då och då lägger jag den i bokhyllan och återkommer vid ett senare tillfälle.
Det är ju inte ett svar på min fråga alls. Storytel har övervägande västerländska författare och du går därför miste om mycket. Vad känner du kring det?
 
Det är ju inte ett svar på min fråga alls. Storytel har övervägande västerländska författare och du går därför miste om mycket. Vad känner du kring det?

Inget alls, så länge det fortsätter finnas böcker där som tilltalar mig. Tar utbudet slut coh jag inte längre hittar böcker där som tilltalar mig får jag leta någon annanstans.
 
Funderar ni någonsin över er konsumtion av kultur? Jag läser mycket skönlitteratur, lyssnar på musik, på poddar, läser nyheter och följer kulturdebatter. Jag är passionerat intresserad av historia och jag älskar måleri- och keramikkonst.
MEN. I princip allt jag konsumerar är anglosaxiskt eller europeiskt. Vitt. Male. Jag älskar Elliott Smith, Elvis Costello, grunge, Picasso, Robert Graves, Hilary Mantel, allt viktorianskt osv osv.
Det enda icke-europeiska som jag kan komma på som slår mig rakt i hjärtat är koreansk/japansk keramikkonst.
Jag tänker jättemycket på det här. Försöker vidga mina vyer, men det slutar alltid med att det jag väljer och intresserar mig för är…min egen kultur.
Det är så deppigt på nåt sätt. Jag vill så gärna vidga min vyer, ta in och känna mer, men så gråter jag till Vampire Weekends Springsteencover. Det känns begränsande men så fundamentalt svårt att ta sig ur.
Tänker ni nånsin så här?


Jag brukar välja länder som teman när jag söker böcker, för att upptäcka nya författare. Så jag kan köra "rysk" typ tre månader och då ska jag söka reda på ryska böcker att läsa, sedan behöver det inte vara klassikerna, deckare eller en fantasyserie räcker gott. En annan period är temat Kina, och så vidare. Det betyder inte att jag plötsligt vägrar se Nötknäpparen om den sätts upp, bara för att jag för tillfället har tema Kina - bara att jag försöker ha landet med i bakhuvudet när jag aktivt söker.

Tänker inte nödvändigtvis på min kulturkonsumtion riktigt i de termerna som du nämner, deppigt och begränsande. Majoriteten av min läsning är kopplad till mitt jobb, samma sak med mycket av den kultur som jag möter överlag, och då blir det rätt styrt. Sedan fungerar det ju som med alla googlesökningar - om jag alltid söker etiopiska biografier så är det ju det jag presenteras för hela tiden också, tills jag aktivt börjar söka på chilenska rysare.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp