Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Tja jag har ju stuckit ut hakan förut och hävdat att - nej precis när man börjar måste man inte har värsta finutrustningen... man kan utan vidare köra med travsele till exempel. Bara man anpassar körningen till vad selen är gjord för. Sedan när man inser att körning är roligt och att hästen gillar det och att man vill nå längre inom något annat än travsport så är det dags att köpa anpassad utrustning.

En travrockard och sele kan man ganska lätt hitta för några få tusenlappar. Eller kanske rent av få låna.

Att köpa en fullständig körutrustning som är anpassad kan utan vidare dra iväg hur långt som helst. Jag hade turen att köpa en begagnad sele för 4000 kronor (nypris kring 7000) och en trilla med bilhjul för samma pris. Sedan har jag fått göra nya skacklar och skaffat svängel etc. och det blir ju några tusen till. Så hittills är jag uppe i över 10000 kronor för min utrustning och då är den dels begagnad och dels inte helt färdiganpassad än.

10 000 kronor är mycket pengar för den som inte ens vet om han/hon och hästen kommer att gilla körning.

Så mitt råd är att testa med tex. travutrustning - sedan köper man bra grejor som är anpassade till den typ av körning man tänker ägna sig åt när man ser att intresset finns!
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Det där tycker jag är en jättebra inställning!

När jag -på en mycket låg amatörnivå;)- blev intresserad av westernridning köpte jag inte den mest ultimata sadeln utan en billigare variant!
Allt för att se om det här med western var någonting för mig eller inte!
Hade jag gått vidare hade jag med all säkerhet skaffat mig en kvalitetsmässigt bättre sadel än den "hemmalullar-sadeln" som i så fall hade tjänat som inkörsport!

Därför tycker jag det många gånger felaktigt sätts "lika-med-tecken" mellan dyr utrustning=bra utrustning!
Kvalite och pris har en mindre betydelse om selen i sig inte är rätt utprovad och anpassad!

Så det där med att skaffa lite mindre bra saker (läs billiga, begagnade, icke tävlingsgodkända osv) betyder inte per automatik att hästen körs med illasittande/skadlig utrustning eller funktionsodugliga vagnar mm!

Sedan säger det sig själv att man byter till en mer passande utrustning om man får ett ökat intresse för tex. brukskörning eller mer tävlingsinriktad körning!
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Visst är det jobbigt att fundera o ta ställning! :crazy:
"Dåliga" saker men rena och välanpassade med körning avpassad efter utrustningen... skit-utrustningen... är det helt förkastligt? :confused:
Jag tycker det här är en viktig frågeställning inte bara för hur vi agerar här på forumet utan även i praktiska livet.
Nu har vi ju dragit igång en körkommitté och då aktualliseras mina funderingar... för någonstans måste man ju dra gränsen...
Okunnig kusk m jättefina grejjer som "fläng"kör och inte har koll, hur hantera? Duktig kusk m gott samarbete m sin häst som jobbar fint men har skitutrustning, vad gör man?
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Ja... jag håller fast vid det jag sa tidigare här i tråden att bra utrustning underlättar men det hänger inte på utrustningen om det är bra eller dåligt. Ett glatt harmoniskt ekipage med välanpassade saker om än variant billigt är bättre än ett oharmoniskt ekipage med dyra saker se inte ens vet hur de ska hantera.

Jag startade för länge sedan en tråd där jag undrade lite om varför just den sk. skitselen är så populär... det jag själv kommer fram till är att den är enklare byggd än de dyra selarna. Ett barn i en lätt vagn har lättare att hantera en sådan än en avancerad sele med massa lösa remmar... bakselen sätter man i dragringen precis som på en loksele o sätter på draglinor. Vips har man ett i mina ögon fullt fungerande o lättselat ekipage att starta med.

Man måste se på helhetsbilden, jag har sett ekipage med kanondyr utrustning köra så jag velat gråta o sett ekipage med enkel utrustning köra som gudar så... se på helheten inte bara på vad för utrustning som används... detta är i alla fall MIN åsikt...
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Tack! :bow:
Det är så skönt att höra att det finns en o annan som tänker som jag gör! ...även om osäkerheten drabbar mig ibland...
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Men om problemet ligger i hur ni skall dra gränser (jag läser vad ni kan ställa för krav på medlemmarna) i er körförening så tycker jag att det bör delas upp ett par steg.

1. Information. Berätta och visa hur bra tillpassad utrustning ser ut och inverkar.

2. Information enskilt: berätta för den som har dåligt tillpassad utrustning i ett enskilt samtal att h*n bör fixa till utrustningen

3. Diskutera och besluta vilken typ av utrustning som krävs för att få tävla hos er.

4. Diskutera och besluta om ni tänker ha något krav på vilken utrustning som skall krävas för att få träna hos er. Saker som är farligt dåliga bör ni ju i vart fall kunna vägra att folk får ha.

Vad gäller de som kör dåligt är det ju om möjligt ÄNNU känsligare att ta upp. Dels för att det är så himla subjektivt men också för att det är kritik som kanske är svår att ta till sig. Där måste ni ju också diskutera er fram till vilken grad som krävs för att ni skall utesluta någon. Går gränsen vid djurplågeri eller långt innan?
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Okunnig kusk m jättefina grejjer som "fläng"kör och inte har koll, hur hantera? Duktig kusk m gott samarbete m sin häst som jobbar fint men har skitutrustning, vad gör man?

Eftersom det kommer finnas en eller flera tränare med i bilden kan man ju hoppas att kommer att bli en kommunikation mellan tränare, körkommittén och respektive kusk som alla in på rätt väg, oavsett åt vilket håll det lutar åt. Innerst inne är väl alla mån om sin häst (?) och då kan det nog gå att lösa. Fast man vet ju å andra sidan hur hästfolk (stalltjejer) kan vara när de kommer ihop sig, det är det läskigaste tycker jag.
Regel 1: inget skitsnackande?!? :devil:
Regel 2: kommunikation! :bow:
Regel 3: bra utrustning. :angel:
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Vi har kuskar som kör med ombyggda skitselar, och det finns många nackdelar med dem. Det berättar vi, och ägarna börjar spara till en ny sele :) Men allt kan inte ske på en gång. Tills dess hjälper vi dem anpassa selen.

De flesta som kommer till träningarna kör till husbehov och har inte jättekoll på all utrustning. Vi visar ett annat sätt eller frågar om vi får höja några hål på ex baksele. Jag brukar sänka bett och spänna ut nosgrimmor med. Men jag visar sen att hästen går precis lika bra/bättre för det, och då köper dem resonemanget. Man ska inte ändra bara för sakens skull.
Och aldrig utestänga någon, då kan man inte utbilda och visa på ett annat sätt.
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Vi har kuskar som kör med ombyggda skitselar, och det finns många nackdelar med dem. Det berättar vi, och ägarna börjar spara till en ny sele :) Men allt kan inte ske på en gång. Tills dess hjälper vi dem anpassa selen.

De flesta som kommer till träningarna kör till husbehov och har inte jättekoll på all utrustning. Vi visar ett annat sätt eller frågar om vi får höja några hål på ex baksele. Jag brukar sänka bett och spänna ut nosgrimmor med. Men jag visar sen att hästen går precis lika bra/bättre för det, och då köper dem resonemanget. Man ska inte ändra bara för sakens skull.
Och aldrig utestänga någon, då kan man inte utbilda och visa på ett annat sätt.

Åhhh! :bow:
Jättebra svar, tack! :)
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

kl
Hänger på en del brukstävlingar och tjuvlyssnar allt vad jag kan. Häromåret var det en domare som jobbat i många år, som sa, "- Tänk vad det ändrar sig på bara några år. Nu ser man nästan aldrig dåliga seldon. De kan vara gamla som gatan, men de är väl tillpassade, hela och rena. Tänk vad ett tävlingsmoment som funktionskontroll kan åstadkomma!"

En annan sak; Nybörjaren har svårt att se skogen för bara träden. De behöver tid, bra "lärare" och möjlighet att se många seldon och hästar om och om igen, innan blicken förmår skilja ut vad som är bra eller dåligt. Den som kan det här med körning och seldon, har svårt att förstå att den som inte kan, inte heller ser skillnaden mellan bra eller dåligt. Det den erfarne ser, måste förmedlas på ett pedagogiskt och tydligt sätt, i verkligheten helt enkelt.
I utbildningssyfte är det jättebra att använda både bra och dåliga grejer för att visa hur stor skillnaden kan vara på olika hästar i olika slags körning.

Var på en körkurs förra året. 15 personer stod i en ring, helt spontant, och lät olika slags tömmar gå från hand till hand. Vi skrattade och hade kul. Efter en stund av fingrande på tömmarna var det så uppenbart vilka tömmar som var bra och vilka som var sämre. "Läraren" berättade om olika läderkvalité, olika användningsområden, skötsel och naturligtvis pris. Kan sätta en löning på att vi alla 15 kommer ihåg vilka tömmar vi själva vill ha och vad det kostar.

Känner själv att jag stöter på nya frågor hela tiden, som inte fanns igår. Gårdagens frågor känns plötsligt besvarade och självklara och på det viset blir jag sakta men säkert en lite bättre kusk, men det kräver umgänge med andra, deras hästar och seldon samt att jag själv tragglar vidare med mina hästar.
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Du förklarar så himla bra och pedagogiskt! :bow:
Väldigt bra tips det där med tömmarna! :idea: och jag tror absolut att jag ska ta fasta på ditt tips om att rent handgripligt visa skillnaden mellan olika selar, olika tillpassning och vilken skillnad det blir för hästen med de olika varianterna och med olika vagnar... det blir nog "lillponnyn" som får vara försökskanin då! :D
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Använder själv bara dyra märkesgrejor numera, inte för att snobba, utan jag vill ha riktigt bra kvalitet! Kör visserligen inte längre utav orsaken att vi innan snålade på kvaliten;
Skulle börja köra in en häst på nytt (hade antagligen varit med om nåt med tidigare ägare, va riktigt rädd för allt va skaklar heter). Använde en äldre sele som vi tyckte såg bra ut, allt gick bra o vi började ge oss ut o köra. En dag gjorde hästen ett ryck, selen brast o hästen fick panik o skenade iväg med vagnen hängandes i ena sidan, vilt sparkandes. Som tur va så skadade varken hästen eller vi oss, men efter de snålar jag aldrig på läderkvalitet (o sätter mig inte bakom en häst igen).
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Använder själv bara dyra märkesgrejor numera, inte för att snobba, utan jag vill ha riktigt bra kvalitet! Kör visserligen inte längre utav orsaken att vi innan snålade på kvaliten;
Skulle börja köra in en häst på nytt (hade antagligen varit med om nåt med tidigare ägare, va riktigt rädd för allt va skaklar heter). Använde en äldre sele som vi tyckte såg bra ut, allt gick bra o vi började ge oss ut o köra. En dag gjorde hästen ett ryck, selen brast o hästen fick panik o skenade iväg med vagnen hängandes i ena sidan, vilt sparkandes. Som tur va så skadade varken hästen eller vi oss, men efter de snålar jag aldrig på läderkvalitet (o sätter mig inte bakom en häst igen).

Läskigt! Men det är lätt att det går riktigt tokigt när det går fel med körning, det finns många historier att berätta... :crazy:
Trist att du la av med körningen bara.
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Jag tror att alla skulle vilja ha bästa tänkbara utrustning till sina hästar, men det är inte alltid så lätt. Jag gör allt möjligt med mina hästar och det är svårt att få pengarna att räcka till. Rider på långritt varje år och hade vanlig sadel och syntetsadelväskor från början, sedan blev det bomfrisadel och fina läderväskor. Tävlar lite i körning hos Västernorrlands körsällskap med olika hästar och har ganska enkla bröstselar, dock med bakselar. Tränar och tävlar lite i hoppning och det går inte så bra med bomfri sadel, så då använder jag en begagnad syntetsadel. Rider även lite dressyr, så då införskaffades en enklare dressyrsadel. Jag har allt ifrån små åsnor och shettisar till russ, fjording och stora nordsvenskar och det kräver ju utrustning i många storlekar. Då är det svårt att köpa den exklusivaste utrustningen. Man försöker ju att byta upp sig hela tiden.
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Kör man en nätt liten rockard på jämn, plan väg ½-timme per vecka kanske man kan använda en skitsele? Eller är det bättre att lägga av med körningen helt då?

Eller en mamma med två små barn som körde ponny med skitsele, när de kom till en backe gjordes det halt, barnen lastades av och mamman gick med ponnyn nedför backen. Det kanske var deras enda sätt till att kunna ha ponny? Det kanske inte fanns pengar till riktig utrustning...? För okunskap verkade det inte vara eftersom mamman var så medveten om hur hon körde ponnyn. vore det bättre för ponnyn att inte bli körd? Kanske borde inte den familjen ha ponny alls?

Min motfråga blir då. Vad om hästen under den halvtimmen blir skrämd och hoppar till/ drar iväg/ kastar sig baklänges? Sådant MÅSTE selen hålla för, det är oansvarigt och dumt att utsätta sig själv, hästen och omgivningen för den risken.

Mamman som kliver ur vagnen gör fel. Hon utsätter sig själv, sina barn och ponnyn för en risk genom att lämna vagnen utan kusk. Kusk SKALL vara uppsutten vid körning! Hoppar ponnyn till har hon ingen som helst möjlighet att hålla i, det kan innebära en fruktansvärt hemsk olycka.
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

"Skitselar" vet jag vad det är. Är de alltid av ondo?
I körning är säkerhet A och O. Körning är "farligare" än ridning så sett att det innefattar fler kritiska moment. Jag vill därför påstå att en skitsele ALLTID är av ondo.
Def. skitsele: tveksam hållbarhet, dålig passform.


Är det sämre med en skitsele på en häst som körs av en duktig kusk som anpassar körningen efter utrustning och häst än en dyr och korrekt utrustning som används av en okänslig och oförstående kusk?
En erfaren kusk väljer en kvalitetssele, i för hästen rätt storlek, väl tillpassad då denne är medveten om riskerna med en dålig sele. Selen FÅR INTE gå sönder, den SKALL HÅLLA. Exempel: Däckelgjorden får inte gå av för att hästen blir rädd och hoppar till, vilket kan hända om selen är i dåligt skick.

Varför är en loksele från B*rjes sämre än en från T*rnsjö? Beror det inte på hur man använder sin häst och sin utrustning?
Därför att den från Tärnsjö (förutsatt att den sköts efter ordning och inte är med om någon olycka) kommer att hålla en mansålder, vilket är tveksamt att Börjes selen kommer att göra. Den i det här fallet dyrare selen betalar sig alltså på sikt för den som ämnar hålla på med körning resten av livet (vilket brukar vara fallet för den som en gång fastnat ;)) Tärnsjöselen tappar heller inte i värde på samma sätt som Börjes selen om du senare vill sälja den. Det är rent ekonomiskt alltså. (Sen finns alltid undantag, den billigare selen som efter varje användning putsas av efter konstens alla regler håller bättre än den dyra selen som aldrig putsas och tillslut murknar.

Hur mycket kan man kräva av en nybörjare som är nyfiken på körning? Utrustning för tiotusentals kronor? Ett gott handlag med hästen och dess billiga utrustning?
Jag tycker man kan kräva ödmjukhet och lyhördhet.

Har man en häst man vill prova att köra kan man ta kontakt med en duktig kusk för hjälp. Denna har med all säkerhet egen utrustning att låna ut då ni tillsammans kör din häst. Du kan alltså ofta få prova med lånade grejer, kanske t.o.m. lånad häst innan du bestämmer om det här var något att satsa på eller inte.

Din fråga angående dyr vs billig utrustning, det handlar egentligen om kvalitet vs kvantitet och kvalitet är inte alltid dyrast men alltid att föredra.

Det var roligt att läsa så många kloka och insiktsfulla inlägg!
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Oj! Ord o inga visor där...
En "skitsele" här på forumet innebär inte en som inte håller för ett ryck utan en där bröstan är fäst i dragringar istället för att vara lös.

Hur menar du att mamman utsätter barnen för fara?
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

I körning är säkerhet A och O. Körning är "farligare" än ridning så sett att det innefattar fler kritiska moment. Jag vill därför påstå att en skitsele ALLTID är av ondo.
Def. skitsele: tveksam hållbarhet, dålig passform.



En erfaren kusk väljer en kvalitetssele, i för hästen rätt storlek, väl tillpassad då denne är medveten om riskerna med en dålig sele. Selen FÅR INTE gå sönder, den SKALL HÅLLA. Exempel: Däckelgjorden får inte gå av för att hästen blir rädd och hoppar till, vilket kan hända om selen är i dåligt skick.


Därför att den från Tärnsjö (förutsatt att den sköts efter ordning och inte är med om någon olycka) kommer att hålla en mansålder, vilket är tveksamt att Börjes selen kommer att göra. Den i det här fallet dyrare selen betalar sig alltså på sikt för den som ämnar hålla på med körning resten av livet (vilket brukar vara fallet för den som en gång fastnat ;)) Tärnsjöselen tappar heller inte i värde på samma sätt som Börjes selen om du senare vill sälja den. Det är rent ekonomiskt alltså. (Sen finns alltid undantag, den billigare selen som efter varje användning putsas av efter konstens alla regler håller bättre än den dyra selen som aldrig putsas och tillslut murknar.


Jag tycker man kan kräva ödmjukhet och lyhördhet.

Har man en häst man vill prova att köra kan man ta kontakt med en duktig kusk för hjälp. Denna har med all säkerhet egen utrustning att låna ut då ni tillsammans kör din häst. Du kan alltså ofta få prova med lånade grejer, kanske t.o.m. lånad häst innan du bestämmer om det här var något att satsa på eller inte.

Din fråga angående dyr vs billig utrustning, det handlar egentligen om kvalitet vs kvantitet och kvalitet är inte alltid dyrast men alltid att föredra.

Det var roligt att läsa så många kloka och insiktsfulla inlägg!

En erfaren kusk väljer en kvalitetssele... ja, och den oerfarne? :confused: Alla föds inte som erfarna kuskar... var börjar man? Hur börjar man? ;)

Jo, man ska ju se efter sin utrustning! Allt kan bli slitet, både det av bra kvalitet liksom det av dålig! Och sliten eller illa skött utrustning är farlig. Jag vill ha lite debatt om kostnaderna och var gränsen mellan helt fel och nästan rätt finns...
Som du säger så kan en illa skött kvalitetsutrustning vara värre än en nyinköpt "skitsele" :idea:

Ödmjukhet och lyhördhet... jo, det behövs i alla avseenden! :)

Förresten... vad tycker du om travet och deras selning... :angel:
 
Sv: Etik och moral... jobbiga frågeställningar

Vanligtvis så är det väl så att den som funderar på att börja köra sin häst redan motionerar den genom ridning. Vilket alltså brukar betyda att det finns en sadel till hästen.
har man då gett X:- för sadeln så tycker jag man ska vara beredd på att en sele kommer kosta lika mycket.
De flesta köper ju begagnad sadlar till hästarna för att hålla kostnaderna nere, då är det ju ganska sunt att även leta begagnad sele. Där kan man ju dessutom göra riktiga fynd tycker jag. Man kan köpa en billig sele och sen låta en sadelmakare byta ut eventuella dåliga remmar. Är oftast mycket billigare än att köpa nytt.
Eller så kan man köpa en billig ny sele (skitsele) och låta en selmakare göra om den så den sitter bra på hästen.
Jag tycker det är lika viktigt att selen passar som det är att sadeln passar. Oavsett om man nu bara ska skritta.
Har man inte råd att skaffa sele så kan man ju oftast vänta ett tag och spara pengar så att man har råd lite senare, speciellt om det är en häst som rids så får den ju sin motion ändå.

Är man osäker på om man vill börja köra alls så tycker jag man ska försöka låna utrustning. Detta förutsätter ju givetvis att hästen är inkörd redan.

Lite av mina tankar och funderingar!

/M
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp