Dum fråga kanske, men när hundarna kan dofterna måste man väl inte belöna varje markering utan det borde räcka när de har "rätt utrustning" eller är under kommando?
Det känns som att det kan bli helknas, lavendel är ju en vanlig doft?
Jag tänker som de som håller på mycket med personspår, kanske särskilt de som lägger sina spår själva. Man vattnar ju inte ur spårförmågan trots att hunden går i den doften hela dagarna?
Det beror på vad man menar med att vattna ur,
beteendet att söka gör man inget med (i direkt verkan i alla fall
) men
betingningen av doften är en annan sak. Om vi tar exemplet med ens egen doft så blir den ju inte "betydelselös" (ie släcker det interna responsbeteendet) när hunden träffar på den utanför spårsituationen heller, tvärtom kopplas den ju ständigt till något som har ett responsvärde ( = jaaaaaaaaag!
). Så beteendet *att spåra* blir beroende av ett - eller snarare flera - S(fa) [function altering stimulus, jag vet inte något bra ord för detta på svenska?], som tex spårkommando, rätt sele, osv. Men doften har ett betingat värde (klassisk betingning, S1 --> S2, intern beteenderespons, "känslor"/reflexer) som upprätthålls även utanför spårsituationen. Att doften har en intern beteenderespons gör att beteendet *att spåra* får en direkt, kausal konsekvens *känner doften*, som är
oberoende av input från föraren. Det blir alltså svårare (men inte omöjligt
) för föraren att lära hunden helt fel, eftersom vi inte egentligen sitter på den relevanta konsekvensen. Ovanpå det kan man också - grovt förenklat! - säga att för hundar är det ett "naturligt" beteende att spåra sociala partners, bytesdjur, osv. Dessa dofter har i någon mån redan ett S2-värde (eller en potential för det kanske är ett bättre uttryck).
I nosework och liknande former av specialsök är dofterna av en annan sort. Lavendel är helt värdeneutralt, det ger ingen information om världen eller funktioner i världen. Det är helt enkelt ett av myriader av intryck som ska sorteras bort. Man kan lära (i det här fallet i betydelsen klassisk betingning,
inte den operanta processen, se nedan) hunden att lavendel har ett värde genom betingningsprocessen, men om man ständigt utsätter den informationen för utsläckning (S1 följs av... nada) så
kommer det att släckas.
Det betyder inte att hunden inte längre kan leta efter lavendel, men den kommer att göra det på ett annat sätt. En hund som utför beteendet för att det är ett operant beteende den gör med sin förare (föraren sitter på förstärkarna) orkar mindre och blindar mer. Det är mycket jobbigare (den kognitiva processen att hålla en doft i minnet och jämföra den mot de intryck man får hela tiden är en ordentlig utmaning), och beteendet i sig har inte som funktionellt mål att hitta doften utan att få förstärkare från föraren. För vilket det brukar behövas någon markering, så i bästa fall kan man i det läget se doften som ett S(fa) för markeringsbeteendet men i själva verket behövs det ju inte många blindmarkeringar innan hunden sorterar bort det även från det beteendet (eftersom vi inte kan känna doften själva vet vi ju inte att hunden blindmarkerar om vi inte redan känner till källan - vilket i så fall för med sig en mängd andra problem). Att doften är betingad är jätteviktigt för ett långsiktigt bra och stabilt sökarbete.
Jag ser stor skillnad på både min egen och andras hundar när de söker på betingade dofter och inte (jag kör min på rena smellersök hyfsat ofta, för det är jobbigt och han blir trött
), och det är viktigt för mig även för min hunds välmående (det är
roligt att leta efter en väl betingad doft på ett sätt som en obetingad doft inte kan nå upp till). Jag skulle inte frivilligt rucka på våra etablerade betingningar för allt smör i Småland.
... Tappade jag tråden någonstans mitt där nu igen?
Säg till om jag har svarat på något helt annat!
