Erfarenhet av orolig i transport

FUNNY

Trådstartare
Hej på er!

Kan ni dela med er av era egna erfarenheter av hästar som varit oroliga i släpet och sedan lugnat ner sig.
Hur har ni gått till väga?
Lastningsmetoder?
Hur har ni tränat att stå i släpet?
Hur ofta har ni kört?
Hur långt har ni kört?
Vad har ni haft för släp?
Osv
Tar tacksamt emot alla svar
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Första gången jag körde min häst förde han ett väldigt väsen tills jag stängde den översta luckan helt och hållet, då lugnade han ner sig på en gång (puh!). Så en väldigt enkel lösning på det problemet:) Hästen har alltid varit väldigt lättlastad.

Hade en enaxlad Boj Bravo.
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Ja det är ju skönt när problemen är så enkla :rofl:
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Vårat sto har en tendens att bli grymt uttråkad i släpet om hon åker ensam. Då sätter hon in bakfötterna under sig och så står hon och små-reser sig och dänger sedan ner framhovarna i golvet :eek: :crazy:
Jag var grinfärdig när vi hämtade henne hos säljaren... och då var det bara någon timmes bilfärd :smirk:

Nu har vi lärt oss att binda henne riktigt kort så hon inte kan höja huvudet såpass att hon kan stegra sådär... :devil:
Då står hon ganska bra. Bäst om hon har en kompis med att tugga på :devil:

När hon har härjat på och dundrat i transporten har vi bara kört, tillslut blir hon trött ju :devil:

Men då vet vi ju att hon inte är rädd, skillnad om man ororar sig för att hästen stressar upp sig och får panik...

Jag skulle nog köra en orolig häst i boggi, korta sträckor tillsammans med lugn kompis...
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Jag har boggie men ingen möjlighet till kompis. Hon står brett. Transporten är ny o ljus med extra fönster.
Har lasttränat nu i 3 månader med olika resultat. Lastar nu helt själv så just den biten går bra. Hon står lugnast när hon är ordentligt riden + gärna varit utan mat i ett par timmar. Då kan hon stå lugnt där inne själv o mumsa på hö när jag är o gör annat. Vissa andra dagar så vill hon inte ens gå in. Då måste jag gå in med henne och igenom ett par gånger för att sen kunna skicka in henne själv igen.
När hon blir orolig så är det inte dumheter (vad jag tror?!) utan hon ser irktigt rädd ut. Kastar sig allt vad hon kan mot frambommen med så mycket utrymme som hon har, sparkar bakut, kastar sig mot sidorna, ska slita sig loss, försöka komma under osv....
Jag har inte alls kört henne de senaste 2 månaderna. Innan körde jag henne 3 gånger jätte försiktigt korta sträckor.
Ska man ge upp o bara stänga o köra?! Vill ju ha en häst som inte tycker det är obehagligt att åka.
Hon alltid mat i släpet för att tycka det är trevligt.
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Håller hon på och slänger och har sig bara när dörren är öppen? När jag fått på min kille så kan han ställa sig och trycka riktigt hårt mot bakbommen, så brukar han göra innan han får ett utbrott... :crazy: Men då brukar jag bara stänga så slutar han...
Hur betedde sig hästen när du körde de där korta turerna?
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Nä så länge dörren är öppen eller jag är hos henne så är hon lugn. Kan skrapa lite med hoven men inte mera.
När jag körde så härjade hon likadant som när vi står stilla på småvägarna (grusvägar lite ojämna) sen på större vägen så stod hon bättre när jag kunde "gasa" på lite.
Grejen är den att hon tycker verkligen det är obehagligt o vem kan klandra de? Hon är inte alls glad för transporten dagen efter som hon åkt. Annars har hon dragit mot transporten och vill in för där finns ju mat ;)
Jag kör verkligen så försiktigt det bara går vilket jag vet att de INTE gjort tidigare....
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Hej!

Jag har känt flera hästar som varit stirriga att åka med, och vägrat stå still. När vi tagit bort hönätet har dom bliivit lugna och mycket mer lättlastade. Fråga inte mej vad det beror på.

/ Lavinia, som har en jättelättlastad häst bara hon får morot när hon kommit in.
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Har ett enaxlat tranesläp med mellanvägg, denna vägg är dock urtagen då jag märkt att han står bättre brett. Överluckan hålls stängd. När det ska lastas är vi 2 st som han känner o litar på, dvs mig o en tjej som han känt i hela sitt liv (min kompis sedan MÅNGA år). Vi har kommit på att om vi pratar om allt mellan himmel o jord, som vi gör i vanliga fall, håller han sig lugn och kliver på fint. Personligen tror jag att vi människor ofta gör transporterandet till en stor grej, kanske är lite spända o nervösa och för över detta till hästen som inte alls begriper varför matte helt plötsligt är nervös?
När han väl är inne i släpet så blir det en vanlig klapp på halsen o sedan försiktig körning i kurvor framför allt! :)
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Hej på er!

Kan ni dela med er av era egna erfarenheter av hästar som varit oroliga i släpet och sedan lugnat ner sig.
Hur har ni gått till väga?
Lastningsmetoder?
Hur har ni tränat att stå i släpet?
Hur ofta har ni kört?
Hur långt har ni kört?
Vad har ni haft för släp?
Osv
Tar tacksamt emot alla svar


Det har funnnits en hel del trådar om det här med lastning å det är inte lätt... ALLA hästar är ju mer eller mindre klaostrofobiska så det är inte så konstigt att de inte vill gå in i en trång liten transport. :smirk:

Min häst har inte åkt transport så mycket och jag trodde till en början att det var det som va problemet. Från början tog det bara lite tid att lasta honom, nån halvtimme eller så. Då behövde han bara åka ca 30 min till å från betet med sin kompis.
När jag flyttade för sju år sedan blev det den första längre turen i hästfinkan, två och en halv timme. Efter det blev han bara värre å värre. Värsta gången tog det SJU timmar att lasta!!! (mitt tålamod mot slutet höll verkligen på att tryta kan jag lova) Kanske för att han inte riktigt trivdes i det stallet vi stog då och helt enkelt inte ville dit igen efter betet. :confused:
Till slut började han leva om som sjutton!!!

Jag har typ testat ALLT som bara går att komma på:
locka med godis
korsade linor bakom
vinscha in honom
bli förbannad, gör bara saken värre
ställa finkan mot stalldörrarna + linor
vänta ut honom

Ja listan kan bli lång...

Köpte ett umesläp med boogie för ett par år sedan och gav mig sjutton på att nu ska han bli lättlastad å åka bra, men det hjälpte inte heller...

Nu i vår testade jag att flytta mellanväggen åt sidan å då gick han in direkt och står som ett ljus. HÄRLIGT!!!
Allt berodde helt enkelt på att han inte kunde hålla balansen riktigt när det var smalt = bredåkare!

Man måste lixom prova sig fram och se vad som funkar på just den hästen. men ändra inte allt på en gång, då vet maninte vad det är som funkar.

LYCKA TILL!!!
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Nä så länge dörren är öppen eller jag är hos henne så är hon lugn. Kan skrapa lite med hoven men inte mera.
När jag körde så härjade hon likadant som när vi står stilla på småvägarna (grusvägar lite ojämna) sen på större vägen så stod hon bättre när jag kunde "gasa" på lite.
Grejen är den att hon tycker verkligen det är obehagligt o vem kan klandra de? Hon är inte alls glad för transporten dagen efter som hon åkt. Annars har hon dragit mot transporten och vill in för där finns ju mat ;)
Jag kör verkligen så försiktigt det bara går vilket jag vet att de INTE gjort tidigare....

Är det samma transport du har kört henne i alla gångerna? Har du testat att åka i den själv? Kanske har den något som skramlar eller härjar på något vis när du kör?
Är mellanväggen helt borta eller står den bara åt sidan? Kanske är det ändå för smalt framtill för henne?
Testat att hänga för fönster om hon ser ut genom dem? Kanske är det läskigt att se världen snurra förbi?
Har hon plats för huvudet? Som någon föreslog, kanske ta bort hönätet?
Hur gör hon om någon människa åker med i transporten?
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Svarar er alla.
När jag hämtade hem hästen så åkte hon i över 3 timmar i sträck o stod som ett ljus. Jag vågade inte stanna o titta till henne för jag var rädd för att göra henne orolig då eftersom jag blev vanad av förra ägaren att hon härjade i släpet.
Jag har ju som sagt var inte kört henne mer än 3 gånger sedan dess. Jag tycker hon ska lära sig att stå stilla i släpet när släpet är stilla i första hand. Därefter kan vi ut på vägen. De dagar hon har stått bra har jag försiktigt "skakat" lite på släpet för att vänja henne vid att det gungar.
Tyvärr känner jag ingen självmordspilot som kan tänka sig att stå i släpet :crazy: Jag gör det inte själv :( Rent ut sagt livsfarligt + att jag blir åksjuk bara av att åka i baksätet på bilen....
Som sagt var jag vill få henne att trivas i släpet innan vi åker iväg.
Fönstret står hon i tittar ut genom när hon åker bra (har övervakningssystem), så det vill jag inte täcka för.
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

*KL*
Jag har ett travsto som går in i transporten själv utan problem Hon är van att åka transport och tidigare har man kunnat köra en timme utan problem. Därefter blev hon som tokig. Likadant varje gång. Har kört henne både med och utan mellanvägg och det gör ingen skillnad så någon bredåkare verkar hon inte vara.

Åkte med henne vid något tillfälle för att se vad egentligen hon gör och det visade sig att hon kastade sig bakåt så långt hon kunde, tog fart framåt för att direkt kasta sig bakåt igen.
Jag kortade då upp grimskaftet ordentligt och band fast det längst fram i transporten så hon fick stå med lite sträckt huvud (såg ju inte så snällt ut iofs men då stog hon stilla iaf).
Allt väl då och det enda hon gjorde var att trampa runt lite och sparka istället. Åkte så ett par tillfällen utan större bekymmer.
Hon har för det mesta åkt med sällskap av annan häst.

I somras skulle vi då starta på en av grannbanorna dit det inte är så långt så vi valde att köra dit henne ensam då det bara var hon som skulle starta. Vi hann åka 5 km så började hon igen. Efter 5 mil var vi nästan på väg att ge upp och vända hem igen. Hursom helst åkte vi vidare och hästen var alldeles löddrig när vi kom fram, visst hon lugnade sig direkt men nog tärde det på krafterna till loppet. Hon blev ändå tvåa den gången så hon var inte direkt dålig.
Hem brukar hon stå lite bättre men det är allt annat än lugnt.

Efter denna resa så har hon börjat sparka mera också. Bakre halvan av mellanväggen och nedre delen av bakdörren har hon sparkat sönder. Problemet är ju både att hon kan skada sig själv och transporten. Hon har sparkat lös bakskorna vid ett par tilfällen med den följden att vif ått plasta hovarna när vi kommit fram för att kuna fästa dit skorna och starta.
Nu har vi fixat den trasiga mellanväggen, kapat nedre halvan där vi satt dit en gummimatta istället.
Problemet nu är att jag kan inte köra henne tillsammans med någon annan häst med risk för att hon sparkar den istället. Gummimattan tar väl en del av smällen men knappast allt.
Och att åka ensam går väl an om det inte är så långt. 10 mil känns som max.
Trots att hon är så besvärlig så är hon lättlastad (som sagt, hon går in själv), står stilla tills man börjar köra, äter hö under resan och backar ut lugnt och fint. kan nämna att vi kör lugnt och försiktigt också så jag tror inte hon upplever det som någon skräckfärd mera att hon blir förbannad. Jag har provat med bomull i öronen utan skillnad, har ibland kört med fönstret öppet då det varit varmt vilket har underlättat lite men på vintern går ju inte det.
Transporten är ett Umesläp, boggie, årsmodel 05.

Det känns som att jag provat det mesta men har ni något tips?
Hästen gilar ju att tävla och gör det riktigt bra men det är gruvsamt varje gång man ska åka iväg.
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Kan det vara så att hon kopplat att om hon härjar så slipper hon? Du tittar till henne, övar och oroar dig, så strular hon och du stannar kanske osv?
Kan du inte testa att bara lasta henne och ta en tur på en timme längs raka fina vägar? Har du övervakning så ser du ju om hon strular så mycket att det blir farligt för henne...
Kan hon strula för hon är osäker på vad som ska hända när hon åker?
Kan ni åka till något kul ställe och göra något roligt och sedan hem? Så hon kopplar det roliga med åkandet?

Min valack blir iaf mer och mer positiv till att åka ju fler gånger vi åker och löshoppar :p :love:
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Jo det var så vi tänkte i början att åka o hoppa en gång i veckan vilket hon tycker är jätte roligt. Men nu har jag kommit till det stadiet att jag tycker att hon ska kunna stå lugnt i transporten hemma och acceptera den lika bra som en box INNAN vi åker.
Men som sagt var jag har nu tränat så mycket så jag börjar nästan ge upp hoppet om att det ska funka....
Nä när hon härjar så får hon inte gå ut och jag går inte in till henne heller. Då vet jag att hon tar det som belöning. Det är därför jag har övervakningen för att se vad hon hittar på.
Jag tror att hon helt enkelt är för otålig för att stå där och sen när hon börjar banka så låter det o gungar och det är då det lite går över styr på hjärnkontoret:angel: Hon är även väldigt flockbunden så hon vill ju inte vara själv. Men jag har tyvärr ingen möjlighet att ha kompis hos henne.
Jag har även testat att ge henne räddningsdroppar och ha öronhuva med öronproppar på henne, men märkte ingen skillnad :crazy:
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Kan det vara så att matte TROR att nu går det åt h-----e och hästen känner det? *funderar* Jag hade som sagt jätteproblem med min ett tag, men efter att det bara varit 2 pers med som han känner o litar på o vi pratar om allt utom transporter o lastning under tiden så kopplar man liksom bort det... Jag vet inte, en tankegång bara!
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Hade ett stort halvblod som totalt massakerade alla hästfinkor man satte in henne i ,hon gick snällt in för att sen bli helt galen när man försökte stänga luckan.En gång hann hon bloda ner hela finkan eftersom hon trampade sig själv o trasade transportskydden innan vi fick lös henne.Lösningen blev när jag hyrde ett Sävsjö släp som har fönster upptill på kanterna fram istället för bara den lilla rutan mitt fram på släpet.När hon kunde titta ut så blev hon betydligt lugnare o då kunde man börja vänja henne vid att bara åka korta korta turer först tills hon var helt lugn.Men fönster så hon kunde se ut ordentligt funkade på henne.
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Min gick över bommen titt som tätt, framförallt som tvååring och de gånger han inte lyckades så levde han rövare rent allmänt därinne. Att få in honom har aldrig varit något jätteproblem utan det är när han väl är inne som problemen varit som värst. Han har också haft tendenser att slänga sig ut allt för snabbt vid avlastning.
Alla hästar är olika men så här har vi gjort för att idag ha en häst som går upp direkt och som för det mesta står lugnt;

Nr.1 Skaffade boggiesläp med extrafönster samt dörrar bak istället för bom.

Nr.2 Tog hjälp av två mkt unghästvana personer med mångårig kunskap, en gammal klok hästkarl och en unghästutbildare. Valde att ta hjälp eftersom jag helt enkelt blivit för rädd själv och stressade hästen. Blev rädd efter en situation där hästen gick över bommen och så när hade hamnat över mig också. Dessa två kloka gubbar satte halsrem på hästen, en längre lina med en ordentlig karbinhake i, hästen fick mild hjälp upp med lätt tryck av hand på rumpan, inget skrik o skrän. Väl inne bands hästen upp i halsring OCH lädergrimma, i ringen nere vid golvet. Han bands MYCKET kort och jag var mycket skeptisk först och menade på att han skulle få total panik. Det fick han inte utan blev iställlet helt lugn efter ett par sprattelförsök. Han stod också smalt, tvärtemot vad jag själv hade valt förut. Vi körde iväg direkt, en runda på 5-10 minuter och sen hem igen. Inget godis i transporten, inget velande och väntande med att stänga. Bara upp, igen m luckan och en kort tur i lugnt tempo. De kom och hjälpte mig ca 5 ggr sedan klarade jag och maken det själva.

Nr.3 Vi körde sedan detta koncept i 3 års tid! Ändrade aldrig på något. Gjorde något försök när hästen var 4 år att ge mer space med uppbindningen men han blev direkt orolig. Vi strör också med spån eftersom vi har märkt att något som gör att han fortfarande kan hoppa jämfota därinne det är när herrn kissar i transporten och han blir blöt om tassarna eller det blir halt. Har jag strött för snålt så protesterar han...

Nr.4 Inte ändra ett vinnande koncept. Inte låta andra "ge en hjälpande hand" med handviftande och rytande. Min egen häst är mkt känslig för förändringar och en ny människa som medhjälpare kan förflytta honom tre steg bakåt i utvecklingen.

Nr.5 Åk ofta och kör mjuuukt. Se till att ha god ventilation i släpet. Öppna framdörren vid lastning för mer ljusinsläpp. Ha övre luckan bak stängd under färd för att undvika rädsla för t ex lastbilar som tränger sig alltför nära inpå släpet!

Ja, så här gjorde vi - det funkade på våran häst. Han kommer alltid att vara en känslig prick men nu åker han stadigt, går direkt upp, försöker inte gå över bommen, kastar sig inte ut. Kommer alltid att behöva fasta rutiner, lugna personer men det gäller i all hantering. Misstänker att din häst kanske också är åt det här "primadonnehållet"?;)
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Kompisens häst blev lugn så fort vi kom på att luckan måste vara öppen.

En annan kompis häst åker med huva/bommull i öronen för att döva lite. Funkar kanon på den. Härjar en hel del annars.
 
Sv: Erfarenhet av orolig i transport

Precis min poäng, det är så svårt att generalisera och man kan egentligen bara beskriva att så här har VI gjort, det KAN funka på en annan häst. Vissa hästar verkar må bra av att "ramas in" så mycket som möjligt och andra vill ha space för att inte få panik.

Det jag verkligen tror på är att INTE GÖRA SÅ STOR AFFÄR av lastningsmomentet så länge det inte uppstår ett specifikt problem. Säkerhetstänkande, förebyggande naturligtvis, men gör inte hästen osäker genom att börja locka och pocka innan det ens är nödvändigt.

Hade min åring ute på en transporttur häromdagen, vi hade hjälpts åt en gång och han visade inga tecken på rädsla då. Denna gången så hade vi varit ute och åkt med den gamle och jag skulle egentligen bara spola rent transporten och parkera den. Började fundera på om jag ändå inte skulle gå in en sväng med den lille också. Gick o hämtade, hade två äpplen i fickan och efter att han funderat en halv minut så följde han med upp. Fick ett äpple där och jag la grimskaftet över bommen, gick runt och stängde innerdörren. Runt igen och band fast i väggen, fällde upp lämmen och körde en sväng. Kom hem, lossade fram, öppnade bak och hade då tänkt att nu bara lotsar jag ut honom utifrån.

Men nej, han ville INTE backa. Det tog nog en kvart att inifrån få honom att backa ut och det tyckte han var rätt läbbigt. Fick det andra äpplet efteråt som tröst. Nu vet jag att innan nästa gång ska det tränas på att backa, ute, i stallgången, backa in i boxen etc etc. Ingen häst är den andra lik kan man lugnt konstatera.
 

Liknande trådar

Hästhantering Jag har en unghäst som backar ur transporten så fort jag försöker stänga bommen. Vi har tränat MYCKET, minst 2 gånger i veckan under fem...
2
Svar
21
· Visningar
2 626
Hästhantering Hej, jag har en unghäst som nyligen blivit inriden och det har verkligen gått jättebra, vi har haft hjälp av en underbar tjej som...
Svar
13
· Visningar
2 016
Senast: MiniLi
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 683
Senast: Anonymisten
·
Hundträning Hej! Jag skulle behöva lite tips. Jag och min hund har kört agility i ett år. Hon har varit super duktig och tyckt det varit väldigt...
Svar
7
· Visningar
998
Senast: Nova123
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Tångbett dåligt?
  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp