era katter.

[Vita_N_6520]

Var har ni fått dom ifrån? Köpt dom? Ärvt dom?
Hur många har ni nu och har ni haft? Namn på dom?
(Ursäkta om frågan varit uppe tidigare..)

Vi tog två vildkatter (ungar) från stallet för några år sedan..
Fräsis & Tussan.
Tussan blev påkörd av en bil och dog för ngra år sedan..

Så fick vi en innekatt från min morbror som skulle flytta.
Kissen dog i fredgas
Överkörd..

Två katter (Brumma & Lilla Grå) fick vi av en kompis som hade blivit med kattungar.. De skriker hela tiden
Lilla Grå blev oxå påkörd av bilen i fredags, så hon ligger på sjukhus.

Så för närvarande har vi två katter hemma - Fräsis & Brumma, så kommer förhoppningsvis Grå hem i helgen lr nästa vecka..

Berätta om era nu

 

[systerdyster]

Sv: era katter.

hur kan du vilja fortsätta ha katterna ute om dom blir påkörda hela tiden? Varöfr inte gå ut med dom i sele?

Jag har två kattungar nu, dom ska iaf gå ut i sele.

 

[Sirisiri]

Sv: era katter.

Katt 1: Wilma, hittades i stallet som kattunge, smutsig. Långhårig och sköldpaddsfärgad. Ingen visste var hon kom ifrån. Jag tog hem henne, men det visade sig efterhand att hon antingen var EXTREMT överaktiv eller skadad på något sätt. Fick ta bort henne pga det. Saknar henne jättemycket eftersom hon var så speciell. Hon älskade verkligen mig och litade fullständigt på mig i alla situationer.

Katt 2: Alice. Korthårig och sköldpaddsfärgad. Vi tyckte aldrig om varandra särskilt mycket. Det klickade liksom aldrig. När hon började uträtta sina behov överallt utom på lådan så var det inte ett svårt beslut att ta bort henne, även om jag hade dåligt samvete för det.

Katt 3: Min älskade Siri!! Grå och vit i stora fält. Var på katthemmet i stan för att köpa en kattunge, men då kom Siri och hoppade upp på mina axlar. Skulle inte ha någon vuxen katt, men så blev det. Det har jag inte ångrat en mikrosekund! Vet inte hur gammal hon är. Det tippade på ca 4 år då, för 5 år sedan.

Katt 4: Min älskade Mis! En cremefärgad brittisk korthår. Köpt av uppfödare vid 4 månaders ålder. Stor personlighet! 2 år och 2 månader gammal.

 

[Vita_N_6520]

Sv: era katter.

hur kan du vilja fortsätta ha katterna ute om dom blir påkörda hela tiden? Varöfr inte gå ut med dom i sele?

Hur kan man låta sina katter vara innekatter när de är i stort behov av att röra på sej? :smirk:

Vi har haft katter i ca 7 år. En blev påkörd för ca 4 år sen.
De andra två förra veckan ( samtidigt, av samma bil)..
Knappast vad man kan kalla hela tiden.

Att gå ut med dem i sele skulle förstöra deras frihet!!!

 

[Bison]

Sv: era katter.

vi har en katt, Skippy drygt ett år barn till Knodden o Gizmo som är mina föräldrars katter helt underbar kissemis. Han får gå ut o in som han vill, vi bor i utkanten av ett villaområde där det är lugnt med bilar, men man vet ju aldrig men jag tar den risken.

 

[trams]

Sv: era katter.

Jag har precis fått två katter, en honkatt på ca 5 år och en hankatt (son) på ca 3 år.
Honan, som heter Missan är grå och svart spräcklig med vitt under om man "delar" på pälsen (nån som förstod?)
Hanen heter Nisse och har samma färg fast med helt vita partier på nos, bröst och tassar.
Missan tog mig med storm direkt då hon vandrade ut ur transportburen och lade sig på rygg framför mina fötter och "sa" Klia mig på magen!

Innan jag fick dessa katter hade jag två andra katter, Olle (Tant fru Olsson) och Edit, dem hade jag tagit över från min syster då hennes svärmor är allergisk. Tyvärr var jag tvungen att ta bort dem förra året vid en ålder av 15 år pga njurproblem. Jag saknar dem fortfarande...

Jag är tacksam för mina två nya gullungar.

 

[Heulwen]

Sv: era katter.

Hmm..

Min mamma har två katter som jag även räknar som mina då det inte var länge sedan jag flyttade hemifrån.

Molly köpte vi av en privatperson som även bedrev kattpensionat i liten skala. Hon och hennes syskon skulle skjutits eftersom hennes mamma var en stallkatt och dem inte ville ha ungar. Kastrera kanske?!
Hon är svart-vit med en charmig vit prick vid nosen.
Nu är hon snart 4 år.

Chleo kom från katthemmet. Han föddes på en soptipp och han och hans syskon hade stora magproblem i början.
En som arbetar på katthemmet tog in dem och deras mamma rätt tidigt.
Nu är han snart 3 år.

Mina och sambons katter:
Vi är akuthem åt Stockholms katthem och har tagit in en dräktig hona som födde 6 ungar under våran säng den 5 maj förra året.
Alltså 050505.
Vi tog hand om dem t o m den 13:e augusti då de flyttade till katthemmet och inom en månad hade alla nya hem inklusive mamma Lucy (hon bor faktiskt bara en kilometer ifrån oss).
Ungarna var 5 killar och en tjej; Tummy, Tuff, Toffee, Tassen, Tuor och lilla Trampen.

Nu har vi Måns, en 3 årig hankatt som kommer ifrån Gävle och vanvårdades av sin ägare och skulle skjutits ifall inte vi tog honom. R8an här på Buke förmedlade denna katt till oss.

Det var väl alla.

 

[MissFideli]

Sv: era katter.

Ja, har man ingen större koll på katten som djur så visst resonerar man som du gör. Du tycker det är djurplågeri (eller liknande) att ha dom inne, jag tycker det du pysslar med är djurplågeri och framförallt nonchalans för ett underbart djur.

 

[MissFideli]

Sv: era katter.

Jag köpte min första katt 1997, Fideli "Fia" av uppfödaren vid 10 v ålder (sorgligt okunnig var man då). Hon krävde utegång, så var det ju bara att bosätta sig så att hon kunde gå ute så säkert som möjligt (nått ni borde testa på kanske?).

Nästa katt köptes som sällskap till huskatten 1998. Mitt första brittiska korthår S*Bergholmens Juliana "Julia", köptes av uppfödaren vid 6 månaders ålder. Placerades om när hon var 3 år pga osämja.

Katt nummer 3 inköptes 2000 vid 12 v ålder, också av uppfödaren. S*Iliadens Yoga "Yoga", britt för avel.

Nummer 4 föddes i min garderob 4/12-03, fick namnet S*Lisuanto's Abiding Addiction. Behölls för avel, men kastrerades pga genetisk defekt.

Nr 1 togs bort förra året pga njurkollaps, jättesorgligt. Saknar henne så.
Nr 2 bor hos sin husse och styr hemmet med järnhand.
Nr 3 och 4 bor här hemma, som innekatter givetvis eftersom mina katter betyder alldeles för mycket för mig för att dom ska offras pga ointresserad matte.

 

[mizzcat]

Sv: era katter.

Första katten fick jag av en i stallet, den andra köpte jag för 300 kr efter att ha sett henne på blocket och blivit kär! Hälsade ju såklart på innan köpet också

 

[Vita_N_6520]

Sv: era katter.

Hette den tant fru olsson
Va gulligt.

 

[Vita_N_6520]

Sv: era katter.

Men vadå, ska jag låta mina katter som har varit utekatter i.. vad kan det vara.. minst 4 år de yngsta..
Om de skulle gå inne skulle de gå under av sorg. DET vore djurplågeri.

Varför skulle det klassas som djurplågeri att ha sina katter ute?
Alla som bor på sådana här ställen (villaområden) eller ställen där det då och då kommer bilar, riskerar att få sin katt överkörd.
Det har som sagt hänt två gånger på hela gatan (Det finns minst 5 hushåll till som har katter som får gå ut) under 7 år.
Detta p.g.a två idioter som körde FÖR FORT och som var totalt nonchalanta mot omgivningen!!!
Två personer som jag mer än gärna skulle smälla till om jag såg dem.

Dessutom.. om jag nu skulle vara sån ointresserad djurplågare.. Vi har just "slösat upp" flera flera tusen på våran katt som blev påkörd.
Vi kunde lika gärna ha tagit död på henne... Men det ville vi inte, dels för hon inte kommer få några fysiska men, dels för att vi älskar henne. Plus att hon har en syster som älskar henne.

Den andra tog vi bort pga skadorna, vi hade ju lika gärna kunnat ha honom hemma tills han dog. Det är ju dyrt med veterinär! :smirk:

Tycker inte du har någon som helst rätt att kalla det vi gör djurplågeri. Om du vet hur lyckliga utekatter brukar vara, så är det nog knappast jag som är den som är ointresserad.. :smirk:
Brukar dina katter aldrig stå vid dörren och vilkja gå ut?
Varför tror du?

 

[Lillknoddas]

Sv: era katter.

Egentligen om man drar det riktigt stenhårt, varför har man inte hundarna och hästarna lösa ute så dom får springa fritt för dom har ju oxå ett stort behov av att röra sig.

Jag tycker att det är upp till var och en, jag har mina kissar inne tills vi har köpt ett hus utanför stan. Tyvärr kan det ta några år men tills dess får dom nöja sig med att gå i koppel.

Till mina kissar.

Kisse 1: En orange hus/bondkatt, fick honom av min bror, döpte honom till Rambo, hade honom i mindre än ett år. Kan berätta mycket om honom, en riktig speciell kissse. Gjorde det misstaget (enligt mig) att låta honom bli ute katt. Blev överkörd.

Kisse 2: En till orange bondkatt, fick honom av några bekanta, döpte honom till Rocky. Gjorde även där ett misstag å tog honom när han var 7 veckor. När han hade kissat i sängen 4 gånger så blev sambon less å avlivade honom. Honom hade vi i 2 veckor.

Kisse 3: Efter mycket velande så skaffade vi en till å gissa färg, det blev en orange bondkatt. Köpte honom av en kompis å döpte honom till Harry, efter dynamit Harry i Jönssonligan-filmerna. Samtidigt skaffade vi kisse 4. Harry hade vi i 1 år och 9 månader. Han tyckte om att äta konstiga saker, så när han åkte in till djursjukhuset den andra gången för att buk opereras så klarade han sig inte.

Kisse 4: Fick honom av min andra bror, eftersom tjejen han har träffat är jätte allergisk. Å gissa färg, en orange bondkatt. Han heter Torsten efter Torsten Flink å är lika nojig. Han lever å har hälsan, älskar att gå ut i koppel när han är inne är favorit sysselsättningen sova äta eller busa med kisse 5. Har nu haft honom i 1 år och 9 månader.

Kisse 5: Köpte vi av en familj som inte kunde ha honom kvar, han va då 9 månader, en orange bondkatt som hette Rödis men det tyckte vi va så fult å så lyssnade han inte på det, så vi har döpt om honom till Ragnar, efter Ragnar Vanheden i Jönsson-ligan filmerna. Lite speciell kisse som inte har haft så mycket regler i sin uppväxt. Har haft honom i 2 månader.

 

[Mynta2]

Sv: era katter.

Hanen 11 år fick jag av en kompis

Hona 1: 4 år är en infångad vildkattunge som jag hittade på nätet

Hona 2: Snart 1 år..kanske, hittade henne på hundrastplatsen på långfredagen

5 kattungar = Bonuskatter av Hona nr 2

 

[Smulis]

Sv: era katter.

Katten som vi har nu köpte vi från ett ädre par i Uppsala.
Smulan, 5 år, svart.

Sedan har jag haft en katt när jag var liten, Missan. Hittekattunge, innekatt.

Andra katten som vi köpte som sällskap åt Smulan hette Simba och han dog i vintras av sjukdom endast 3 år gammal, innekatt.

 

[Sirisiri]

Sv: era katter.

Ja, har man ingen större koll på katten som djur så visst resonerar man som du gör. Du tycker det är djurplågeri (eller liknande) att ha dom inne, jag tycker det du pysslar med är djurplågeri och framförallt nonchalans för ett underbart djur.

Håller fullständigt med dig!

Till Vita:
Båda mina katter är innekatter och de trivs alldeles utmärkt med det och att vara på balkonen (som är ordentligt inglasad). Den äldsta katten har uppenbarligen varit utekatt (iaf ett tag) eftersom hon hittades ute och kom till ett katthem. Hon tigger ALDRIG om att få gå ut. Aldrig nånsin. Hon får gå ut i koppel ibland (men ligger mest och myser istället för att gå omkring) och efter någon timme är hon trött på det och VILL gå in.

Den andra katten har varit ute en gång i koppel, men hon förstod inte vitsen med att vara ute, utan ville in ganska snart.

Sen är det stor skillnad på katter och katter. Om man inte bor ute i skogen, där inga bilar finns, tycker jag att det är ens skyldighet att skaffa en lugn ras som kan vara inne. Som jag skrev har jag haft en överaktiv katt som inte klarade av innelivet. Men att släppa ut henne där jag bodde då, var helt otänkbart. Att lämna bort henne lika så, eftersom jag var rädd för att hon skulle hamna i orätta händer. Därför valde jag att ta bort henne. Efter det har jag medvetet valt två lugna katter.

 

[MissFideli]

Sv: era katter.

Du har väl förstås koll på att det enligt lag är förbjudet att släppa katter utan uppsyn inom tätbebyggt område? Precis som med hund.

Kan ta en situation jag bevittnat. Kom körande med bussen på 70-väg. En bit fram ser jag nått som sprattlar på vägen. Närmare ser jag att det är en hare. Den har troligen blivit överkörd av ett tungt fordon, delar av kroppen satt fast i backen (inte alls ovanligt) medan den frenetiskt kämpade för att komma loss. Behöver jag säga att den hade ont? Och att den inte hade en chans att klara sig? Tyvärr hann inte jag göra slut på lidandet, det tog dock en annan lastbil hand om. Tog upp det med en kollega, eftersom det gjorde mig otroligt ont att se. Han berättade att han bevittnat samma sak. Men då var det en katt som satt fast i backen och försökte komma loss. Kollegan såg det i tid och kunde ta itu med det så katten slapp lida mer.

Jag har själv kört på och dödat en katt med bussen på 50-väg. Den hoppade upp ur diket, jag lyckades väja med framhjulet, men den hamnade under bakhjulen och dog som tur var direkt.

Tycker du att ditt djur inte förtjänar en bättre död, så får det stå för dig. Den nonchalans du visar (och många med dig) tycker jag är skrämmande. Jag blir mörkrädd över att se hur lite katten betyder för vissa.

Angående sista frågan, om mina brukar stå vid ytterdörren och vilja gå ut. Nej, faktiskt inte. Snopet va?

 

[Vita_N_6520]

Sv: era katter.

Och Vem har sagt att jag bor inom tättbebygt område????
Jag bor i ett litet sammhälle, med relativt lite trafik.

Eftersom det varken finns 50 eller 70 väg inärheten, eller några lastbilar kör förbi så är det inte så stor risk att ngt sådant som du skrev händer.
Förstår dock att du tyckte det var hemskt!

Jag tycker fortfarande inte att jag är nonchalant. Mina katter lever ett mycket bra liv om man jämför med många andra katter. (då menar jag inte just innekatter)
För mej spelar det inte någon roll om man har inne eller utekatter.
Innekatter är vana att vara inne och det är inte alla som lider av det.
(dock måste ja påstå att många katter jag träffat på står vid dörren ofta, och är väldigt uttråkade, menmen...)

Däremot är det rent sagt elakt att spärra in katter som är vana att ha frihet och få gå ut hur de vill..
Våra katter blir lagom less på livet under vintern när det är jättekallt o de knappt kan gå ut..
Tror även att du skulle hålla med mej, och förstå hur jag menar om du fick träffa dem..

 

[Vita_N_6520]

Sv: era katter.

Så du menar att ja ska ta död på mina katter bara för att det är "opassande" att ha dem ute? :smirk:

Nej, många av de katter som inte är vana vid att vara ute brukar bli nervösa/trötta väldigt fort.
Men de flesta som vänjer sig vid att vara ute trivs mkt bra med det..
Om de inte trivdes ute skulle de ju knappast vara ute flera timmar i sträck, även när de har möjluighet att komma in.

 

[Haukur]

Sv: era katter.

Min första lilla missa Zorro fick jag av min morbror (mamma insisterade på att betala 5 kr för varje ben och 5 kr för svansen för tur) när jag var typ 5 år. Hon var en underskön blå katta men levde inte så länge för hon blev överkörd

Andra missen, Nisse en röd sötnos "köpte" vi av en halvbekant för samma pris som zorro. Nisse lever än, är 12 år och en supergentleman.

När jag var 11 år ville jag ha en till missunge men pappa sa "kommer det fler djur till det här huset flyttar jag", vi hade då en katt och en hund. Rävig var jag redan då så jag knallade ner till djuraffären och hittade 8 zebrafinkar som jag skulle få med bur och hela kittet för bara 500 kr. Skramlade med brorsan och när pengarna var framme bad vi att få ringa från djuraffären för att pappa skulle komma och hämta oss med buren
"I helvete! Vi ska inte ha nå jävla fåglar!" Blev svaret, han hämtade sen ungar utan bur och fåglar och frågade snällt i bilen om jag inte kunde tänka mig en kattunge istället! Vadå manipulerande? Resultatet blev ett "misstag" på en annons hittade vi en kattunge som blivit till pga att en helig birma rymmt hemifrån och hittat en stilig herre ute. En vacker padda som är en riktig primadonna blev min skörd Hon är 10 år iår.


År 2000 höll jag precis på att byta stall men red i gamla stallet nån gång i veckan för att hjälpa folk med problemhästar. Kattorna fick 5-6 kullar om året (sammanlagt, inte per katta) och de flesta slogs ihjäl men d hade man ju vant sig med genom åren. Men så hade en av de skyggare kattorna fått ungar (5tåade sådana) och ungarna var givetvis oxå skygga. Speciellt en, en pytteliten svart var hopplöst skygg. Självklart fick jag upp ögonen för henne, matade henne med kött och fisk och så en dag lyckades jag fånga henne och vad upptäckte jag på hennes svarta mage?! Jo, hon hade ett stoooor vitt hjärta på magen (mellan bakbenen) hon kunde ju inte gå döden till mötes så när hon var kanske 7 veckor (jag vet att d var för tidigt men det var d eller döden som gällde) följde hon med hem. Nu är hon världens tamaste kisse och mår prima.

Våren -04 flyttade jag till götet för att bli sambo med en ALLERGIKER! voj voj. Över sommaren hade jag hunden hos oss och allt var frid och fröjd men när hösten kom och skolan började flyttade hunden tillbaka hemhem och jag blev djurlös. Det höll i två månader sen mådde jag så dåligt utan päls (trots att jag hade en av hästarna i götet) att jag grät mig till sömns nästan varje natt. I november 2004 tog vi kontakt med en uppfödare som födde upp devon rex. Vi var där på 4 provnosningar och jag kom hem med två underbara 6 månaders pojkar. Nu bopr inte sambon kvar men våra kärleksbarn är det goaste som finns