Det har varit en välbehövlig paus från forumet. Nu famlar jag lite i mörkret och behöver era kloka tankar.
Starten på det här året har blivit en fullkomlig kraschlandning. Det nya arbetet som startade vid årsskiftet blev ett fritt fall. Jag har dialog med min chef, och hela bolaget håller på att ta sig igenom en ganska tuff fas just nu. Det kommer att bli bättre, men just nu känner jag mig extremt pressad och orolig dagligen. Det är även tungt privat och jag tampas med många svåra känslor och problem på kvällstid. Summa summarum är att det känns nattsvart just nu. Jag har ont i magen eller huvudet varje dag. Jag bryter ihop och gråter några gånger i veckan. Jag står i duschen länge två gånger om dagen, först för att ens vakna på morgonen och sen för att det ger någon form av känsla av lugn och trygghet på kvällen. Kära fästman ger en enorm support, men känner sig nog lite uppgiven han med eftersom det bara fortsätter dag efter dag utan bättring. Det här förbaskade mörkret gör det inte enklare heller.
Bästa Buke, vad brukar ni göra för att plocka upp er själva perioder som dessa? Jag är egentligen inte särskilt orolig för min hälsa utan förstår varför det blivit såhär när många saker händer samtidigt. Det kommer säkerligen bli bättre om ett tag. Jag försöker planera in enkla och roliga saker, som att laga en god middag och köpa en flaska vin trots att det är vardagskväll. Vi sitter uppe och pratar och det känns bättre för en liten stund, men jag lägger mig ändå med samma känsla och vaknar med samma känsla av ängslighet och sorg. Blörk! What to do?
Jag vet inte om jag hade kunnat ta till mig tankesättet jag försöker beskriva nedan när jag var som sämst för ca 6-7 år sedan, så om du har någon nytta av det jag ska skriva vet jag inte.
Men jag provar, så kan du strunta i det om det känns på något sätt jobbigt eller på något annat sätt inte känns bra.
Det är så individuellt vad som fungerar, och framförallt vad som fungerar just i den situation/fas man är i just då.
Något som jag lärde mig nyligen är att negativa tankar kommer att avlösas av någon positiv tanke.
Jag övar mig på att fånga upp den. Och bara konstatera att den är där.
Inget undermedel, men ganska häftigt ändå.
Jag kan vara riktigt ledsen, sedan dyker plötsligt till exempel tanken på när jag red F en dag nyligen upp. En liten sak som bevisade hur långt vi kommit med förtroendet.
Mitt bland allt blä, dyker det upp. Varför just då? Ingen aning, men de negativa tankarna avbröts om så för en del av en sekund. Utan att jag gjorde något.
Nu låter det här jättelätt, så är det absolut inte. Det kan snurra runt hundra negativa tankar och ta plats, och att fånga den där lilla positiva som bara passerar är inte lätt.
Jag lyssnade på en ljudbok som tog upp detta, även om jag första halvtimmen tyckte författaren verkade ha en inställning jag ogillade så måste jag erkänna att jag fick med mig en del hjälp ur den boken..