Hade en (för) lång period med många dödsfall, sjukdomar, och svåra olyckor. Jag hann nästan inte med ett tag där. Jag blev så trött på att vara så ledsen jämt. Allt var tungt. Blytungt.
Började lyssna på Anna & Mias pod. Började om från början. Då fick jag stängt av hjärnan en stund i alla fall.
Sedan började skrattet komma. Och vad härligt det är att skratta så man gråter, istället för att bara gråta.
Det blev så att jag skrattade oftare av poden, eller andra roliga saker, än vad jag var förtvivlat ledsen.
Hästarna var fantastiska den perioden. Katterna, not so much. De kom tillbaka när jag var gladare.
Och så gjorde jag sådana saker som du gör samt sov mer. Jag var social, men hellre med ytligt bekanta än nära.
Nära såg direkt hur det var eller visste vad som pågick osv. Orkade inte riktigt med alla frågor, även om de ställdes i all välmening.
Det blev några SPA-besök med partnern. Massage oftare än vanligt och så kostade jag på mig en svindyr ansiktsbehandling.
En dag var jag bara mig själv igen.
Håll ut! Plötsligt vänder det.