Kiwifrukt
Trådstartare
Jag har lite problem med min shetlandsponny. Han är sex år gammal, har varit hos mig ett drygt halvår, och har innan dess enbart varit sällskap/gått på lösdrift/jag tror inte någon har brytt sig speciellt mycket om honom, han har varit den där extrahästen i hagen på förra stället, och det är också därför han såldes. Han är fruktansvärt social, men av förklarliga skäl finns det lite brister i hans uppfostran.
Han kom som sagt till mig i slutet av januari. Stod på box om nätterna = fick daglig hantering till och från hagen. Aldrig några problem att fånga honom. Han har varit den där ponnyn som kommer som ett skott bara man visar sig, överlycklig över att få uppmärksamhet. I början var han mest sällskap även hos mig, men var ute på lite promenader tillsammans med den större ponnyn som är den jag rider på. Sen någon gång i våras har jag dock ett grannbarn som rider på honom ett par gånger i veckan, och det har gått riktigt bra. Hur pass "inriden" han verkligen är, är det väl egentligen ingen som vet, men jag hade ett lite äldre barn som hjälpte till med en annan ponny i mitt förra stall (hon är alltså fjorton, och har ridit länge, men är väldigt liten till växten) som provade att rida ut på honom ett par gånger i sällskap med mig, och det gick bra. Flickan som rider nu är tio år, hon har egentligen aldrig ridit på ridskola och kan inte så mycket, men hon har hästvan mamma och hon avgudar ponnyn = win-win både för mig och dem. I början red vi ut tillsammans, men det har gått bra och de bor så nära stallet så de har börjat få ta ut honom själva. Både jag och barnets mamma jobbar oregelbundna arbetstider inom handels, så det underlättar för oss allihop om de kan ta ut ponnyn själva även när jag inte är hemma, särskilt eftersom flickan bor varannan helg hos sin pappa och det är givetvis den helgen jag är ledig som hon är hos mamman. Det har inte varit några problem.
Förrän nu, alltså. Han tyckte verkligen inte om sin flughuva i somras. Det var så det började. Samtidigt som han verkligen behövde den. Han var lite svår att fånga, men det gick. Av massa olika skäl har flickan inte ridit så mycket sista veckorna på sommarlovet, inget jag hängde läpp för, utan tyckte att det kanske var bra för honom att vila upp sig lite mentalt eftersom de red ganska mycket i våras/tidigt på sommaren och han antagligen inte gjort så mycket tidigare i livet. Nu när de skulle börja igen var han helt överladdad och började steppa runt/småbocka när de skulle lämna stallplanen. Ett äldre och mer rutinerat barn hade så klart löst det här ganska snabbt, men flickan ramlade av och blev jätterädd. I samband med detta började han vägra att låta sig fångas in. Han har inte fått som han vill, utan vi har hållit på tills han blivit infångad, men de får hålla på i timmar varje gång, och det är liksom inte hållbart i längden. Hästarna går ute fortfarande om nätterna. Min större ponny har också haft såna här perioder, men inte på det här sättet. I hennes fall har man direkt kunnat peka på vad som varit anledningen. Nu har det gått troll i det, ser han dem springer han direkt.
Jag kan utan problem gå fram till honom och klappa och kela om jag är ensam. Eller inte har grimman med mig. Den lille jäkeln ser till och med om jag har den större ponnyns grimma med mig, då är det aldrig några problem. Men kommer vi med hans grimma (och framför allt om de redan försökt ett bra tag och jag har blivit inringd) är det lögn i helsike att få tag i honom. Vi har försökt att bara gå ut och kela och ge godis (funkar utmärkt tills nästa gång, när vi har grimman med oss), vi har försökt ge den andra hästen godis (han blir så klart sur för att han inte får, men fångas vill han inte för det), vi har tagit ut den andra ponnyn och ställt in henne i stallet, han tycker fortfarande att det är lattjolajban att vara själv i hagen och leka med oss. Igår hade vi en veterinärtid, pappa fick åka upp och fånga ponnyn (för att jag inte hann hem från jobbet), honom förknippar han inte med ridning så det går bra. För det mesta går det bra även med mig, men medryttarna krånglar han verkligen till det för.
Vår temporära lösning på ridproblemet är att dels låta honom hänga på den större ponnyn mer (jag har jobbat helt bananas sista tiden, så det är lite därför de velat rida själva, men nu får vi allihop pussla med tiderna för att få det att funka), men också att vi vuxna ska hantera honom mer. Han är inkörd, så där är väl tanken att både jag och mamman ska tömköra/köra honom och ta med honom på promenader. Jag är liten vuxen, så i allra värsta fall får jag väl sitta upp och rida själv ett par gånger (han är alltså väldigt stor och grov för att vara shettis). Men allting kraschar ju om han inte låter sig fångas i hagen. Jag tror väl att han kommer sluta om inte annat när de ska vara inne om nätterna, men jag är samtidigt rädd att medryttarna ska hinna tröttna innan dess.
Så, vad är era bästa tips för att fånga in en häst som helt enkelt fått smak på det här med att smita undan? Vad jag vet har det inte hänt något som skrämt honom. Mer än möjligen då att han lyckades kasta av flickan. Han hade tydligen varit lugn och snäll innan rodeouppvisningen på uppfarten. Min andra som är ett år äldre hade också en spökperiod förra hösten, men den yttrade sig på andra sätt, men där tänker jag lite trotsperiod eftersom han är ganska exakt ett år yngre än henne?
Han kom som sagt till mig i slutet av januari. Stod på box om nätterna = fick daglig hantering till och från hagen. Aldrig några problem att fånga honom. Han har varit den där ponnyn som kommer som ett skott bara man visar sig, överlycklig över att få uppmärksamhet. I början var han mest sällskap även hos mig, men var ute på lite promenader tillsammans med den större ponnyn som är den jag rider på. Sen någon gång i våras har jag dock ett grannbarn som rider på honom ett par gånger i veckan, och det har gått riktigt bra. Hur pass "inriden" han verkligen är, är det väl egentligen ingen som vet, men jag hade ett lite äldre barn som hjälpte till med en annan ponny i mitt förra stall (hon är alltså fjorton, och har ridit länge, men är väldigt liten till växten) som provade att rida ut på honom ett par gånger i sällskap med mig, och det gick bra. Flickan som rider nu är tio år, hon har egentligen aldrig ridit på ridskola och kan inte så mycket, men hon har hästvan mamma och hon avgudar ponnyn = win-win både för mig och dem. I början red vi ut tillsammans, men det har gått bra och de bor så nära stallet så de har börjat få ta ut honom själva. Både jag och barnets mamma jobbar oregelbundna arbetstider inom handels, så det underlättar för oss allihop om de kan ta ut ponnyn själva även när jag inte är hemma, särskilt eftersom flickan bor varannan helg hos sin pappa och det är givetvis den helgen jag är ledig som hon är hos mamman. Det har inte varit några problem.
Förrän nu, alltså. Han tyckte verkligen inte om sin flughuva i somras. Det var så det började. Samtidigt som han verkligen behövde den. Han var lite svår att fånga, men det gick. Av massa olika skäl har flickan inte ridit så mycket sista veckorna på sommarlovet, inget jag hängde läpp för, utan tyckte att det kanske var bra för honom att vila upp sig lite mentalt eftersom de red ganska mycket i våras/tidigt på sommaren och han antagligen inte gjort så mycket tidigare i livet. Nu när de skulle börja igen var han helt överladdad och började steppa runt/småbocka när de skulle lämna stallplanen. Ett äldre och mer rutinerat barn hade så klart löst det här ganska snabbt, men flickan ramlade av och blev jätterädd. I samband med detta började han vägra att låta sig fångas in. Han har inte fått som han vill, utan vi har hållit på tills han blivit infångad, men de får hålla på i timmar varje gång, och det är liksom inte hållbart i längden. Hästarna går ute fortfarande om nätterna. Min större ponny har också haft såna här perioder, men inte på det här sättet. I hennes fall har man direkt kunnat peka på vad som varit anledningen. Nu har det gått troll i det, ser han dem springer han direkt.
Jag kan utan problem gå fram till honom och klappa och kela om jag är ensam. Eller inte har grimman med mig. Den lille jäkeln ser till och med om jag har den större ponnyns grimma med mig, då är det aldrig några problem. Men kommer vi med hans grimma (och framför allt om de redan försökt ett bra tag och jag har blivit inringd) är det lögn i helsike att få tag i honom. Vi har försökt att bara gå ut och kela och ge godis (funkar utmärkt tills nästa gång, när vi har grimman med oss), vi har försökt ge den andra hästen godis (han blir så klart sur för att han inte får, men fångas vill han inte för det), vi har tagit ut den andra ponnyn och ställt in henne i stallet, han tycker fortfarande att det är lattjolajban att vara själv i hagen och leka med oss. Igår hade vi en veterinärtid, pappa fick åka upp och fånga ponnyn (för att jag inte hann hem från jobbet), honom förknippar han inte med ridning så det går bra. För det mesta går det bra även med mig, men medryttarna krånglar han verkligen till det för.
Vår temporära lösning på ridproblemet är att dels låta honom hänga på den större ponnyn mer (jag har jobbat helt bananas sista tiden, så det är lite därför de velat rida själva, men nu får vi allihop pussla med tiderna för att få det att funka), men också att vi vuxna ska hantera honom mer. Han är inkörd, så där är väl tanken att både jag och mamman ska tömköra/köra honom och ta med honom på promenader. Jag är liten vuxen, så i allra värsta fall får jag väl sitta upp och rida själv ett par gånger (han är alltså väldigt stor och grov för att vara shettis). Men allting kraschar ju om han inte låter sig fångas i hagen. Jag tror väl att han kommer sluta om inte annat när de ska vara inne om nätterna, men jag är samtidigt rädd att medryttarna ska hinna tröttna innan dess.
Så, vad är era bästa tips för att fånga in en häst som helt enkelt fått smak på det här med att smita undan? Vad jag vet har det inte hänt något som skrämt honom. Mer än möjligen då att han lyckades kasta av flickan. Han hade tydligen varit lugn och snäll innan rodeouppvisningen på uppfarten. Min andra som är ett år äldre hade också en spökperiod förra hösten, men den yttrade sig på andra sätt, men där tänker jag lite trotsperiod eftersom han är ganska exakt ett år yngre än henne?
.
