Sv: Era åsikter angående osäker hund.
Jag har en sådan hund som kan nafsa och också bitas om det vill sig illa. Hunden ifråga är rädd för okända ( rädd för det mesta faktiskt) men också reserverad. Hon vill inte bli pratad med, klappad på eller liknande. Tränger man sig på ändå så backar hon för det mesta, men det kan också komma skall och andra avståndsökande signaler. Fortsätter man då att envisas kan det komma ett fegbett. Hon har aldrig fått möjligheten, men jag vet att hon är kapabel. Det är ingen elak hund, utan bara en osäker tik som vill bli lämnad ifred. Samtidigt vill hon gärna rusa fram och kolla in den okända så att den verkligen inte är farlig, vilket tyvärr ofta tolkas som att hunden är social och vill hälsa.
Det är inte enkelt att ha en hund som beter sig som min gör. Dock har hon vissa andra egenskaper som gör det hanterbart. Hon saknar skärpa och blir därför lyckligtvis inte förbannad när hon blir rädd. Hon är också vek och vill hemskt gärna vara sin matte till lags och är därför styrbar.
Från början var tanken att jag skulle jobba med hundens självförtroende och på så vis få bort rädslan som gör henne knepig mot folk. Under vägens gång har jag dock börjat tvivla på om det går att få henne så trygg och säker i sig själv som skulle behövas. Rädslan ser helt enkelt ut att vara för stor och sitta för djupt. Det är nämligen ingen enkel förvärvad rädsla vi talar om här. Istället får hon luta sig mot mig och jag får vara den trygghet som hon inte kan vara åt sig själv. Exakt vad jag gjort med hunden är för långt att skriva, men i princip går det ut på att jag tar kommandot helt. Hunden ska inte få ta några beslut alls utan det är mitt jobb att styra. Det kan låta knasigt, men för den här hunden var det jobbigt att behöva bestämma något själv så det överlämnade hon glatt till mig. Det finns dock nackdelar med min metod. Hunden är matte-bunden och svår att lämna hos exempelvis hundvakt, men med rätt sorts hundvakt och kontinuitet så går det också. Det går heller inte att lämna henne utan uppsikt ute bland folk för vem vet vad hon kan hitta på och det är lite tröttande för mig att hela tiden behöva scanna av omgivningen och vara disciplierad. Jag är dessutom bara människa och orkar inte alltid vara så konsekvent och kontrollerande som skulle behövas.
I dagsläget är dock hunden rätt okej. Det går att ha henne med på de flesta ställen. Kanske inte i centrum en lönehelg, men det är fullt möjligt att ha henne med bland folk. Hon hoppar inte högt över minsta lilla och känns överlag mer trygg och stabil.
Men, jag rekommenderar ingen att skaffa sig en sådan hund. Det är mer jobb än man kan tro och det krävs tålamod, mycket tålamod. Det krävs också rätt typ av hem där hunden slipper spring av okända och barn som absolut ska hälsa. En livlig barnfamilj med stort umgänge är kanske inte rätt ställe.
Om min hund skulle acceptera mitt barn (om jag nu skulle skaffa något) vet jag inte. Hon tycker väldigt mycket om min särbo trots att hon i allmänhet är rädd för karlar. Det hon känner till är hon helt enkelt inte rädd för så det är möjligt att just mitt barn skulle fungera, men jag tänker inte prova.
