I fredags kväll och natten mot lördag så fick min ena katt krampanfall, hon lades in på lördag morgon och då sattes epilepsi medicin in, sedan dess har hon inte haft några kramper. De tog blodprover men allt såg bra ut. Hon har sedan tidigare en inflammatorisk autoimmun mag- och tarmsjukdom som behandlas med kortison. Idag har vi fått hem henne igen och just nu knatar hon runt i hela huset och pratar och är lite vinglig (ska vara pga av medicinen enligt veterinären). Vi är remitterade till MRI men det blir en längre resa för det finns inte häromkring. Hon medicineras morgon och kväll plus att vi fått akutmedecin om hon ändå skulle få ett krampanfall. Jag känner mig helt snurrig och utmattad och vet inte hur jag ska våga lämna henne själv när jag ska gå till jobbet eller ens våga sova. Ni som har katter med epilepsi hur hanterar ni det hela?
Min katt blev 20 år, och hade epilepsi sista två åren.
Jag trodde han dog första gången. Vi hann med ganska många anfall under de två åren.
Bra att ni är igång med mediciner och sånt! Vi medicinerade aldrig (samråd med vet osv.)
Känner 1000% igen mig med att inte våga gå till jobbet, sova, våga gå och handla eller vad som helst. Jag har tyvärr inga goda råd där, även om man lite "vänjer sig" med tiden, så ligger tanken där i alla fall. Tänk om det eller det händer? Framför allt var det för mig en stor grej att jag ville vara där för honom, jag stod liksom inte ut med att han skulle vakna efter ett anfall helt ensam...
Det jag gjorde var att jag ordnade många mörka, tysta, mjuka och varma platser i golvhöjd. Efter anfallet verkar de helst vilja ha det så. Att vara lugn själv efter gör även det att de återhämtar sig bättre. Jag kan säga att jag inte var det första gången, för jag hade noll koll på att katter kan få epilepsi, och han ramlade ner från en loftsäng och nosen sprack lite så det var blod och dräggel överallt. Det var fullständig panik från min sida, inte det bästa för honom, och inte direkt min stoltaste stund i livet.
Jag brukade, när han hade anfall när jag var hemma, försöka mitt bästa med att få in något mjukt under huvudet (i bland skrapade han tänderna så hårt mot golvet att det gick hål i läpparna) och under benen och tassarna eftersom en klo en gång bröts av.
Efteråt pratade jag lugnt med honom och bar honom till en av hans lugna platser. Satt med honom där tyst och bara klappade en stund tills han ville gå därifrån och kände sig bättre. Oftast ville han bli handmatad då.
Jag hoppas medicinen funkar bra och att ni hittar era egna sätt att hantera anfallen (om katten inte blir symptomfri)