kolblakkur
Trådstartare
Jag får spader på min ene ponny.
Har haft honom sedan han var föl och han är precis likadan som när han var ung. På Djursjukshuset tyckte veterinärerna att han hade mycket temperament (japp... 9 månader gammal!) och inköraren som hjälpte mig köra in honom sa rakt ut: han har för mycket egna ideer. Vilket stämmer, envisare har jag aldrig stött på. Känner att det går inte ens att säga "det är en shettis, de är envisa" för han är det värsta jag varit med om. Han vinner aldrig en strid, ALDRIG, men ändå slutar han inte försöka. Det är ett konstant ifrågasättande och vill-inte.
Han är världens goaste i övrigt, han älskar att dra hem timmer tex, det ifrågasätter han inte. Han är världens snällaste häst mot andra hästar och ÄLSKAR andra hästar, även totalt främmande hästar.
Han tycker det är helt okej att bli körd, men det hade varit betydligt roligare ifall han fått bestämma själv tycker han. Speciellt väg vill han bestämma själv. Och när man ska få gå hem. Och om man får äta under tiden man blir körd. Fika borde ingå i motionsprogrammet.
Helst vill han inte vara ensam och han vill helst inte lämna gårdsplanen. Det GÅR, det går an, men helst skulle han vilja vara med sin flock - dvs hans shettiskompis. Och helst ska man få välja tempo själv när man blir körd.
Efter att ha slitit mitt hår idag och tappat tålamodet totalt, så känner jag (och detta är kanske en galen tanke): borde han gå i par istället? Då är han inte ensam, han har en kompis som sporrar honom och han kan inte välja väg själv (och kommer förmodligen inte vilja vända hem).
Han har tex ett ställe där han alltid ifrågasätter. VARTENDA ÅR när stubbåkrarna kommer är det samma visa, han kommer till en punkt på fältet där han bara "nej, nu blev det tungt, vi går hem". I tre år, varenda höst, har han förlorat denna diskussion - han ger ändå inte upp!
Tur han är söt iallafall.
Har haft honom sedan han var föl och han är precis likadan som när han var ung. På Djursjukshuset tyckte veterinärerna att han hade mycket temperament (japp... 9 månader gammal!) och inköraren som hjälpte mig köra in honom sa rakt ut: han har för mycket egna ideer. Vilket stämmer, envisare har jag aldrig stött på. Känner att det går inte ens att säga "det är en shettis, de är envisa" för han är det värsta jag varit med om. Han vinner aldrig en strid, ALDRIG, men ändå slutar han inte försöka. Det är ett konstant ifrågasättande och vill-inte.
Han är världens goaste i övrigt, han älskar att dra hem timmer tex, det ifrågasätter han inte. Han är världens snällaste häst mot andra hästar och ÄLSKAR andra hästar, även totalt främmande hästar.
Han tycker det är helt okej att bli körd, men det hade varit betydligt roligare ifall han fått bestämma själv tycker han. Speciellt väg vill han bestämma själv. Och när man ska få gå hem. Och om man får äta under tiden man blir körd. Fika borde ingå i motionsprogrammet.
Helst vill han inte vara ensam och han vill helst inte lämna gårdsplanen. Det GÅR, det går an, men helst skulle han vilja vara med sin flock - dvs hans shettiskompis. Och helst ska man få välja tempo själv när man blir körd.
Efter att ha slitit mitt hår idag och tappat tålamodet totalt, så känner jag (och detta är kanske en galen tanke): borde han gå i par istället? Då är han inte ensam, han har en kompis som sporrar honom och han kan inte välja väg själv (och kommer förmodligen inte vilja vända hem).
Han har tex ett ställe där han alltid ifrågasätter. VARTENDA ÅR när stubbåkrarna kommer är det samma visa, han kommer till en punkt på fältet där han bara "nej, nu blev det tungt, vi går hem". I tre år, varenda höst, har han förlorat denna diskussion - han ger ändå inte upp!
Tur han är söt iallafall.