I och med att jag bytte jobb fick jag väldigt mycket längre resväg till jobbet. Vägen går dock nästan hela vägen genom skogen, och min bild var att det skulle vara ganska lugnt att åka där.
Men min bild stämmer inte riktigt med verkligheten, har jag märkt nu...
Det är lite lustigt, men varje väg har sin karaktär. Olika vägar framkallar olika beteenden hos medtrafikanterna. Den väg man åker till och från jobbet varje dag lär man känna efter ett tag, vet hur vägen och medtrafikanterna beter sig. Ett tag (för visserligen ganska länge sen) åkte jag fram och tillbaks över Essingeleden varje dag – en av Stockholms hårdast trafikerade vägsträckor (om inte den värsta). Det var intressant. Man lärde sig lite ”survivalskills” efter ett tag – när man kunde vara kaxig och när man inte skulle vara det. Nånting jag aldrig gjorde på Essingeleden var t ex att ligga i filen brevid en långtradare, precis jämsides. Långtradarna bytte filer ibland, och det var ganska ofta som dom inte såg att det låg kvar bilar i filen brevid... Såna saker lär man sig av erfarenhet. Det BORDE inte funka så – men det gör det.
En del av den väg jag åker till och från jobbet nu kallas i folkmun för ”slingerbulten”. Orsaken är uppenbar. Den är, kan man säga, ”hyfsat kurvig”. Först svänger det höger, sen vänster, sen höger igen, sen vänster igen, sen vänster ytterligare en gång, sen en lång höööööööger, sen en häftig vänster, och – ja så ser den ut, precis hela vägen. Det går upp och det går ner och det går hit och det går dit... Många spärrar förskräckt upp ögonen och är på väg att spy av åksjuka bara man nämner vägens namn.
Själv gillar jag slingerbulten. Men den gör nånting med psyket på dom som åker där....
Hastighetsbegränsningen på slingerbulten är 70 km/tim. Men jag har sällan varit med om en väg där folk har så oerhört olika åsikter om vilken hastighet man bör hålla. På andra vägar jag har åkt så brukar det finnas en ”inofficiell” stadig hastighet som folk håller, och när man kört vägen ett tag så brukar man sälla sig till ledet och anpassa sig efter massan (dumt beteende – jag vet!). Men på slingerbulten kör folk allt mellan 40 till drygt 200....
Jag trodde som sagt att det skulle vara lugnt att åka små slingriga skogsvägar till och från jobbet varje dag. Men jag ligger faktiskt i kö varenda dag, både dit och hem. Dels är det mycket tung trafik som åker på vägen. Men väldigt många som åker slingerbulten anser att 50-60 är en lagom hastighet, ibland går det ner till 40. Jag vet att när jag själv körde slingerbulten för första gången så tyckte jag att det kändes helt oooomöjligt att köra fortare än max 60. Men det är inte omöjligt. Det gäller bara att hitta rätt linjer genom kurvorna. Nu softar jag i 70. Jag har en kompis som säger att 80-90 är en bekväm marschfart på slingerbulten, förutom i dom skarpaste kurvorna, där man kan behöva sakta ner. Men för det mesta hamnar man alltså förr eller senare i ett litet långsamtgående ”tåg” med bilar, efter nån som anser att det är onödigt att köra fortare än 50. Det är mer trafik på vägen än jag trodde.
En annan historia är motorcyklister. Dom älskar slingerbulten, men kör som dårar och dör därmed också som flugor på vägsträckan. En dag när jag var ute och åkte så passerade jag på denna korta vägsträcka (själva slingerbulten är väl kanske 1,2 mil eller nåt sånt) TVÅ ställen där dom stod och skrapade upp resterna efter några före detta motorcyklister... Några motorcyklister anser att det är roligt att se hur kort tid man kan tillryggalägga slingerbulten på. Jag tror att rekordet ligger på nånstans runt 4½ minut. Vansinne. Det ger en snittfart på strax under 200.
Problemet med slingerbulten är väl just att den är ganska livsfarlig. Dels är det mycket djur, bl a vildsvin, och dels är det folk som kör som svin. Har man otur kan man få en sladdande motorcyklist i 150 blås i fronten i nån kurva, och då hjälper det inte ens om man så kör i 40. Och dels är det ju väldigt dålig sikt pga alla kurvor. Att köra om är inget att rekommendera. Men det gör folk ändå. Det är inte bara motorcyklister som får horn pannan av vägen – även vissa bilister pressar som fan, och ligger det då någon stackare som gillar att söndagsåka i 40-50 på vägen, så ska dessa pressarbilister bara om, till vilket pris som helst. Så får man inte ett vildsvin eller en motorcyklist in genom vindrutan, så kan man plötsligt bakom en kurva få möte i sin egen fil av någon som tyckte att det kändes OK att köra om, trots skymd sikt.
Det finns fler utmaningar med vägen. Cyklister t ex. Vägen är smal, och som sagt kurvig, och ser man en cyklist framför sig så betyder det faktiskt STOPPLJUS! Men det är det många som inte förstår. ”Om jag har ett hinder på min sida av vägen så är det min rättighet att använda mötande bilisters sida av vägen, även om det precis då kommer en mötande bil. Dom får väl stanna och släppa fram mig”... <- Intressant mentalitet...
Sen händer det att det dyker upp en och annan fotgängare också, och ibland får någon bil motorstopp. Sånt som man kanske får vara beredd på på en mindre väg. Men det där med att släppa på gasen sitter långt inne hos vissa. ”Det behöver jag ju aldrig göra på motorvägarna jag brukar köra på”....
Alltså – Stockholmsmentalitet funkar ärligt talat ganska dåligt på den här vägen.
På slingerbulten finns det i alla fall målade mittstreck (som till och med är fint räfflade, så det hörs om man kommer över på fel sida). Men på en annan del av min väg till och från jobbet så är vägen så smal att det inte ens finns plats för mittstreck. Och där möter jag ytterligare en intressant mentalitet. ”Eftersom jag har noll koll på hur bred min bil är, så tar jag det säkra före det osäkra och kör minst ett par meter från dikeskanten. Vaddå du får inte plats?”...
När jag första gången körde till mitt nya jobb så var det en solig dag med ingen trafik. Jag tänkte glatt ”Men vad bra – det tar bara 35 minuter till jobbet!” Jag får nog revidera det. Dels ligger jag nästan alltid i kö, dels passerar jag även en järnvägsövergång, där jag om jag har otur kan få stå och vänta i upp till 4 minuter. Så - i allra bästa fall kan det ta 35 min. Men i allra bästa fall inträffar ganska sällan... :-)
Ska bli intressant att lära känna slingerbulten varje dag på vintern sen också....
Men min bild stämmer inte riktigt med verkligheten, har jag märkt nu...
Det är lite lustigt, men varje väg har sin karaktär. Olika vägar framkallar olika beteenden hos medtrafikanterna. Den väg man åker till och från jobbet varje dag lär man känna efter ett tag, vet hur vägen och medtrafikanterna beter sig. Ett tag (för visserligen ganska länge sen) åkte jag fram och tillbaks över Essingeleden varje dag – en av Stockholms hårdast trafikerade vägsträckor (om inte den värsta). Det var intressant. Man lärde sig lite ”survivalskills” efter ett tag – när man kunde vara kaxig och när man inte skulle vara det. Nånting jag aldrig gjorde på Essingeleden var t ex att ligga i filen brevid en långtradare, precis jämsides. Långtradarna bytte filer ibland, och det var ganska ofta som dom inte såg att det låg kvar bilar i filen brevid... Såna saker lär man sig av erfarenhet. Det BORDE inte funka så – men det gör det.
En del av den väg jag åker till och från jobbet nu kallas i folkmun för ”slingerbulten”. Orsaken är uppenbar. Den är, kan man säga, ”hyfsat kurvig”. Först svänger det höger, sen vänster, sen höger igen, sen vänster igen, sen vänster ytterligare en gång, sen en lång höööööööger, sen en häftig vänster, och – ja så ser den ut, precis hela vägen. Det går upp och det går ner och det går hit och det går dit... Många spärrar förskräckt upp ögonen och är på väg att spy av åksjuka bara man nämner vägens namn.
Själv gillar jag slingerbulten. Men den gör nånting med psyket på dom som åker där....
Hastighetsbegränsningen på slingerbulten är 70 km/tim. Men jag har sällan varit med om en väg där folk har så oerhört olika åsikter om vilken hastighet man bör hålla. På andra vägar jag har åkt så brukar det finnas en ”inofficiell” stadig hastighet som folk håller, och när man kört vägen ett tag så brukar man sälla sig till ledet och anpassa sig efter massan (dumt beteende – jag vet!). Men på slingerbulten kör folk allt mellan 40 till drygt 200....
Jag trodde som sagt att det skulle vara lugnt att åka små slingriga skogsvägar till och från jobbet varje dag. Men jag ligger faktiskt i kö varenda dag, både dit och hem. Dels är det mycket tung trafik som åker på vägen. Men väldigt många som åker slingerbulten anser att 50-60 är en lagom hastighet, ibland går det ner till 40. Jag vet att när jag själv körde slingerbulten för första gången så tyckte jag att det kändes helt oooomöjligt att köra fortare än max 60. Men det är inte omöjligt. Det gäller bara att hitta rätt linjer genom kurvorna. Nu softar jag i 70. Jag har en kompis som säger att 80-90 är en bekväm marschfart på slingerbulten, förutom i dom skarpaste kurvorna, där man kan behöva sakta ner. Men för det mesta hamnar man alltså förr eller senare i ett litet långsamtgående ”tåg” med bilar, efter nån som anser att det är onödigt att köra fortare än 50. Det är mer trafik på vägen än jag trodde.
En annan historia är motorcyklister. Dom älskar slingerbulten, men kör som dårar och dör därmed också som flugor på vägsträckan. En dag när jag var ute och åkte så passerade jag på denna korta vägsträcka (själva slingerbulten är väl kanske 1,2 mil eller nåt sånt) TVÅ ställen där dom stod och skrapade upp resterna efter några före detta motorcyklister... Några motorcyklister anser att det är roligt att se hur kort tid man kan tillryggalägga slingerbulten på. Jag tror att rekordet ligger på nånstans runt 4½ minut. Vansinne. Det ger en snittfart på strax under 200.
Problemet med slingerbulten är väl just att den är ganska livsfarlig. Dels är det mycket djur, bl a vildsvin, och dels är det folk som kör som svin. Har man otur kan man få en sladdande motorcyklist i 150 blås i fronten i nån kurva, och då hjälper det inte ens om man så kör i 40. Och dels är det ju väldigt dålig sikt pga alla kurvor. Att köra om är inget att rekommendera. Men det gör folk ändå. Det är inte bara motorcyklister som får horn pannan av vägen – även vissa bilister pressar som fan, och ligger det då någon stackare som gillar att söndagsåka i 40-50 på vägen, så ska dessa pressarbilister bara om, till vilket pris som helst. Så får man inte ett vildsvin eller en motorcyklist in genom vindrutan, så kan man plötsligt bakom en kurva få möte i sin egen fil av någon som tyckte att det kändes OK att köra om, trots skymd sikt.
Det finns fler utmaningar med vägen. Cyklister t ex. Vägen är smal, och som sagt kurvig, och ser man en cyklist framför sig så betyder det faktiskt STOPPLJUS! Men det är det många som inte förstår. ”Om jag har ett hinder på min sida av vägen så är det min rättighet att använda mötande bilisters sida av vägen, även om det precis då kommer en mötande bil. Dom får väl stanna och släppa fram mig”... <- Intressant mentalitet...
Sen händer det att det dyker upp en och annan fotgängare också, och ibland får någon bil motorstopp. Sånt som man kanske får vara beredd på på en mindre väg. Men det där med att släppa på gasen sitter långt inne hos vissa. ”Det behöver jag ju aldrig göra på motorvägarna jag brukar köra på”....
Alltså – Stockholmsmentalitet funkar ärligt talat ganska dåligt på den här vägen.
På slingerbulten finns det i alla fall målade mittstreck (som till och med är fint räfflade, så det hörs om man kommer över på fel sida). Men på en annan del av min väg till och från jobbet så är vägen så smal att det inte ens finns plats för mittstreck. Och där möter jag ytterligare en intressant mentalitet. ”Eftersom jag har noll koll på hur bred min bil är, så tar jag det säkra före det osäkra och kör minst ett par meter från dikeskanten. Vaddå du får inte plats?”...
När jag första gången körde till mitt nya jobb så var det en solig dag med ingen trafik. Jag tänkte glatt ”Men vad bra – det tar bara 35 minuter till jobbet!” Jag får nog revidera det. Dels ligger jag nästan alltid i kö, dels passerar jag även en järnvägsövergång, där jag om jag har otur kan få stå och vänta i upp till 4 minuter. Så - i allra bästa fall kan det ta 35 min. Men i allra bästa fall inträffar ganska sällan... :-)
Ska bli intressant att lära känna slingerbulten varje dag på vintern sen också....
