Monifa
Trådstartare
Märke ni av någon sådan med eran hund? Ska tydligen inträffa vid 17-22 månader ungefär.
Anledningen till min fråga är att jag märkt av ett förändrat beteende hos Betty som är inom det ovannämnda spannet. Egentligen från senaste löpet i slutet av februari så har det successivt ökat.
Hon markerar över andras kiss, har blivit döv, ifrågasätter, tjurar ihop på andra hundar (som hon funkat med innan), nosar mer och håller inte ihop på träning på samma sätt som hon gjort innan - det är vad jag nu i efterhand kan notera är en skillnad sedan innan årsskiftet.
Googlar jag på det låter det som att det stämmer ganska väl överens med hur jag upplever att hon är nu när det blivit mer märkbart och jag reagerat på det. Men jag behöver få lite input i hur jag ska bemöta det (ska prata med min instruktör och uppfödare också för att få input av folk som känner henne) framför allt dövheten, tjurandet mot andra hundar och ifrågasättandet.
Tänker jag rätt:
- Värdera upp vardagskommandona, lägga träningen lite åt sidan (går kurs nu så den får jag fortsätta åka på) och göra det extra lönsamt och kul att jobba med mig.
- Ha stenskalle när hon envisas hemma. Konsekvent och tydligt.
Ett exempel som uppkommit sedan senaste löpet är att hon ska bädda nått så förbaskat i soffan innan hon lägger sig (hon får inte gräva i soffan, i sin egen bädd bestående av ett stort täcke gör hon det inte men om täcket ligger i soffan gör hon det) och att hon ligger på rygg under soffbordet och gräver mot undersidan av bordet vilket hon inte heller får.
Vid umgänge med andra hundar vet jag inte riktigt hur jag ska bemöta det, det är inget stort men vill inte gärna att det är något som ska befästas. Hon har inga problem vid hundmöten utan det är hundar hon känner som vi tränar med som hon kan säga till tillsynes oprovocerat. Avstå hundsällskap tills jag känner att läget lugnat ner sig?
Ett exempel från idag var att hon pep över till grannens trädgård, jag står på rätt sida av staketet och kallar in henne - hon noterar det inte ens. Tonläge spelade ingen roll som helst utan hon helt enkelt gav blanka fan i att lyssna. Då har vi haft en bra inkallning innan.
Innan har hon alltid vart ganska hårdhudad men inte omöjlig, alltid glad och samarbetsvillig vid träning och andra påhitt.
Egna erfarenheter, vad hade du för problem eller hur märktes det av, hur löste du det?
Tankar och idéer på mitt problem?
Anledningen till min fråga är att jag märkt av ett förändrat beteende hos Betty som är inom det ovannämnda spannet. Egentligen från senaste löpet i slutet av februari så har det successivt ökat.
Hon markerar över andras kiss, har blivit döv, ifrågasätter, tjurar ihop på andra hundar (som hon funkat med innan), nosar mer och håller inte ihop på träning på samma sätt som hon gjort innan - det är vad jag nu i efterhand kan notera är en skillnad sedan innan årsskiftet.
Googlar jag på det låter det som att det stämmer ganska väl överens med hur jag upplever att hon är nu när det blivit mer märkbart och jag reagerat på det. Men jag behöver få lite input i hur jag ska bemöta det (ska prata med min instruktör och uppfödare också för att få input av folk som känner henne) framför allt dövheten, tjurandet mot andra hundar och ifrågasättandet.
Tänker jag rätt:
- Värdera upp vardagskommandona, lägga träningen lite åt sidan (går kurs nu så den får jag fortsätta åka på) och göra det extra lönsamt och kul att jobba med mig.
- Ha stenskalle när hon envisas hemma. Konsekvent och tydligt.
Ett exempel som uppkommit sedan senaste löpet är att hon ska bädda nått så förbaskat i soffan innan hon lägger sig (hon får inte gräva i soffan, i sin egen bädd bestående av ett stort täcke gör hon det inte men om täcket ligger i soffan gör hon det) och att hon ligger på rygg under soffbordet och gräver mot undersidan av bordet vilket hon inte heller får.
Vid umgänge med andra hundar vet jag inte riktigt hur jag ska bemöta det, det är inget stort men vill inte gärna att det är något som ska befästas. Hon har inga problem vid hundmöten utan det är hundar hon känner som vi tränar med som hon kan säga till tillsynes oprovocerat. Avstå hundsällskap tills jag känner att läget lugnat ner sig?
Ett exempel från idag var att hon pep över till grannens trädgård, jag står på rätt sida av staketet och kallar in henne - hon noterar det inte ens. Tonläge spelade ingen roll som helst utan hon helt enkelt gav blanka fan i att lyssna. Då har vi haft en bra inkallning innan.
Innan har hon alltid vart ganska hårdhudad men inte omöjlig, alltid glad och samarbetsvillig vid träning och andra påhitt.
Egna erfarenheter, vad hade du för problem eller hur märktes det av, hur löste du det?
Tankar och idéer på mitt problem?
Han är dock inte kaxigare, varken mot mig eller mot andra hundar.
Betty har mognat i vissa saker på så vis att hon accepterat att man inte får gå utanför trädgården, vara i sängen eller i köket när vi äter.
