Snart kommer även jag ut på en terrängbana! SOM jag har längtat. Inte ridit fälttävlan sedan september förra året då jag hade kvar fullblodet och sedan lite jakter efter det men det räknas inte för det är ju halvt livsfarligt..:
Inte för att ett års frånvaro är så länge men det känns som en evighet.
Ungfuxen ska få bekanta sig med lite vattenhinder och småhinder snart.
Sedan har jag en till röding jag är pilot på, den får jag rida fälttävlan på för ägaren men jag har ännu inte kommit underfund med om den kommer vara lämplig eftersom jag inte känner den för fem öre..
Fast det blir ju till våren tidigast, det är ett femårigt sto som bara skrotat på lösdriften i 5 månader för att ingen vågar sitta upp på den då den rest sig och slagit över ett par gånger. Jag är inte chockad, svaret är: W-blod... Och jag har ju suttit på ett gäng sådana vid det här laget och även svurit över att aldrig aldrig köpa en häst igen som har den hingsten i stamtavlan. W-hästarna har tillsammans nog sett till att jag är uppe i 100 avramlingar, så snart är jag fulländad ryttare!
Även om det är en av dressyrens mest kända och bästa dressyrhingstar och en jättefin hingst såklart.
Men jag har ridit den här fuxmärren ett par gånger och med mig har hon bara slängt sig och försökt vända, samt några bocksprång så det är ju inte hela världen.
Så med lite flyt kanske jag har två hästar nästa säsong, det vore ju kanon även om det handlar om unghästar som inte ska göra så mycket.
Tur jag får hem min Airbagväst på måndag, just in case
Fast jag är faktiskt mer orolig att Allan ska hoppa mig ur sadeln än att ramla av stoet.
