En specialkostares reflektioner

Det är nu 3½ år sedan jag fick besked om att jag är överkänslig mot komjölk, de 4 vanliga sädesslagen (vete, havre, korn, råg) samt gluten. Jag hade redan innan börjat misstänka att mjölkprodukter inte var nån hit för mig, utifrån hur min kropp reagerade när jag fick i mig mycket av den varan.

Det var rätt klurigt till en början. Det är spannmål och mjölk i väldigt – väldigt – mycket mat, när man väl börjar kolla upp. Men efter en inkörs-/inlärningsperiod så tycker jag inte längre att det är några problem att hitta på mat till mig, utan det rullar på bra. Jag kan ju ändå välja fritt mellan kött/vilt, fisk och skaldjur, ägg, grönsaker, rotfrukter, frukt och bär samt nötter och frön. Som kolhydratskälla kan jag äta ris, potatis eller andra rotfrukter/grönsaker. Vill jag göra sås funkar det bra med majonnäsbaserade såser, som tex bea eller aioli, eller tomatkrossbaserade såser. Vill jag vispa ihop en gräddsås funkar majsstärkelse eller potatismjöl som redning och mandel-, ris- eller sojabönsbaserade drycker/grädde. Istället för soja använder jag tamari, som är vetefri. Gröt äter jag av durra, polenta eller bovete, och om jag skulle baka nåt använder jag olja istället för smör och tex mandelmjöl, rismjöl, majsmjöl, durramjöl, kokosmjöl, teffmjöl, mfl.

Det som INTE fungerar är dock om jag skulle äta nån annanstans än hemma… Om jag blir bortbjuden till nån eller om det är fika på jobbet så försöker jag alltid att ta med mig egen mat. Jag vill verkligen inte vara jobbig eller ställa till med besvär! Min mamma tex klagar högljutt varje gång jag kommer och hälsar på henne över hur stört omöjligt det är att hitta på mat till mig och hur jobbig jag är – trots att jag erbjuder mig att ta med mig och ordna med mat. Men hon vill inte det, för hon vill bjuda mig på mat för att så ”ska det vara”, punkt. Sen bjuder hon mig på ostsmörgås och säger ”men så farligt kan det väl inte vara, det är bara en liten ostsmörgås!!” och så blir det stor besvikelse när jag tackar nej…

Det finns en attityd i samhället som jag stöter på lite då och då, och det är att alla som har allergier/specialkost bara hittar på, för att de vill vara speciella eller för att de ”känner efter för mycket”… Det är såklart inte alls så jag upplever det. Det som däremot stämmer och som kanske är provocerande för vissa är att jag inte vill acceptera att må dåligt. Jo, jag har ätit massvis med spannmålsmat och mjölkprodukter tidigare i livet. Men jag har å andra sidan även alltid lidit av diffusa hälsoproblem såsom orkeslöshet, värk, hormonell obalans, övervikt, mm. Nu när jag har ändrat kosten så mår jag så ENORMT mycket bättre! Jag känner mig som en ny människa – stark, rörlig, frisk, smärtfri. Och det är SÅ värt det!!

Tidigare i livet var att gå på restaurang ett av mina stora intressen, och jag besökte regelbundet olika restauranger för att få spännande matupplevelser. Men det intresset har jag fått lägga på hyllan. Att äta på konferenser/restauranger/catering är som rysk roulett för mig. Flera gånger har jag fått allergiska reaktioner av det som har serverats mig, även om jag har sagt till om specialkost. Dessutom är det inte så trevligt, för det är ofta väldigt tydligt hur jobbig de tycker att jag är. Så jag försöker faktiskt så mycket jag bara kan att undvika att äta ”ute”.

Jag har som sagt ätit dessa matvaror i hela mitt liv tidigare. Om jag alltid har varit överkänslig mot dem eller om det är något som har utvecklats med åren har jag ingen aning om. Jag har ju inte fått några omedelbara reaktioner av dessa livsmedel tidigare, men har alltid haft diffusa hälsoproblem. Det som har hänt nu när jag har slutat äta dem är att jag mår så fantastiskt mycket bättre. Samtidigt märks det tydligt om jag får i mig något av dem. Får jag i mig mjölkprotein så får jag en ganska omedelbar reaktion med häftigt illamående, feber, magkramper och problemmage. Då kan jag inte göra något annat än att dra mig undan till nånstans där jag kan ligga och vila och ha nära till en toalett… Får jag i mig spannmålsprotein så är det lurigare. Då dröjer det nån dag, sen blommar det upp stora blaffor med smärtande eksem som svider och efterlämnar ärr när de väl försvinner ca 1 månad senare…
OK, jag dör inte av det. Men inget av det är särskilt kul, så jag undviker helst att det händer.
(Ibland drömmer jag till och med mardrömmar om att jag skulle råka äta bröd eller pasta eller grädde eller nåt… )

Men jag måste ändå säga att TROTS alla dessa problem och begränsningar, så är det SÅ enormt värt!!! Alltså jag är en helt annan människa nu! Kan göra helt andra saker! Känner mig stark och frisk och pigg och kapabel, vilket är en helt fantastisk känsla för en som inte har upplevt det tidigare! Jag gick snabbt ner en del i vikt när jag började med min kost, och nu behöver jag inte tänka särskilt mycket på hur mycket jag äter, för kroppsformen är stabil (tidigare kämpade jag hela tiden för att inte ständigt växa). När jag tittar ner så är det väl lite fluffigt här och var – men jag ser mina fötter och det är ändå rätt så platt jämfört med tidigare. Jag har haft större mage och har känt mig väldigt obekväm med det, och varje morgon nu som jag klär på mig och tittar ner på min jämförelsevis platta mage så känner jag mig bara så himla glad och tacksam. Framförallt för att min kropp verkar må så mycket bättre och vara så mycket mer balanserad och stark.

För mig är hälsan det viktigaste. Jag har haft så stora hälsoproblem att jag inte har velat leva vidare. Utan hälsa ingen livskvalitet. Så trots att det absolut innebär problem och begränsningar med den här kosten, trots att folk tycker att jag är jobbig, trots att det orsakar problem i nästan alla sociala sammanhang, och trots att jag har fått ge upp mitt restaurangintresse, så är jag ändå så enormt glad och tacksam över att jag fick uppleva hur det kan vara att må och känna såhär! Jag betalar faktiskt gärna priset det kostar för att må bra!